Hustrun såg ut som om hon tyckte att jag sagt något ovanligt korkat. De andra runt bordet verkade inte heller övertygade. Det var liksom ”jag kanske hoppar det där med brödet, men du får såklart testa…”
Så jag testade. Stekte äpple i smör och kardemumma. Skar krutonger av danskt rågbröd och stekte på ganska ordentligt så nötsmaken från alla frön kom fram. Och så skedade jag upp glass, äpple och rågbrödskrutonger till alla.
Och de godkände efterrätten. Men skulle du ändå vara skeptisk till idén med bröd, så går det bra med bara vaniljglass och äpple. Jag lovar.
Det här behövs till 4 personer: 2 – 3 (svenska) äpplen med ganska hög syra smör eller Bregott 2 tsk malen kardemumma 2 skivor danskt rågbröd, skurna i ganska små tärningar 1 nypa strösocker lite florsocker vaniljglass
Gör gärna så här: Klyfta och kärna ur äpplen. Skär i ganska små tärningar och stek dem i smör, men bara kort tid så de behåller spänsten. Krydda med kardemumma.
Stek brödtärningarna i smör så länge så att nötsmaken kommer fram. Krydda med en nypa socker.
Skeda upp glass i glas eller på tallrikar. Lägg på äppeltärningarna och toppa med brödkrutongerna. Sikta över florsocker, det går lättast om du fyller en liten te-hållare – en sådan som man fyller med te och stoppar i koppen – och sedan skakar den lite lätt.
På nyår, då ska alla börja med något nytt. Det ska slutas röka, gå ner i vikt, börja träna, bli en bättre människa – i all oändlighet.
Något liknande händer på sommaren. Då ska det badas och åka på cykelutflykter, ätas glass och sitta på uteserveringar – i all oändlighet.
Men vem börjar något nytt på hösten? (Ja, utom de som börjar på gym i augusti och har tröttnat innan mickelsmäss i slutet av september).
Jag tycker det där är lite synd, för hösten är egentligen en bra tid att börja med nya saker. Livet är lite lugnare – och då kan förväntningarna bli lite lugnare. Ambitionen behöver inte vara att gå ner 10 kilo. Istället kan det vara att gå och simma en gång i månaden – och sitta länge i bastun och njuta.
Kanske plocka fram kameran och aktivera det där fotointresset du nästan har glömt bort att du hade. (Kan vara läge nu när det fortfarande är fina höstfärger, men novembers gråa dagar med kala spretande träd gör sig också bra på foto).
Kanske säga till resten av familjen ”vi kan väl försöka dricka te tillsammans på kvällarna”. Eller tänka: ”en gång i månaden bjuder jag hem några kompisar, så äter vi god mat och sitter och pratar länge vid matbordet”.
Den vanan – att bjuda hem några kompisar – kan du börja med redan nu. Allhelgona är en bra helg att träffa några av alla dem som man träffar alltför sällan.
Kanske börjar middagen med en mild och god champinjonsoppa. Superbra comfort food, om du frågar mig. Och så är det riktig höstmat med den djupa svampsmaken. Dessutom funkar det bra att göra soppan innan och bara värma upp den när det är dags att äta.
Svamptemat hänger med in i huvudrätten. Där blir det enkel festmat – fläskfilé med karljohansvamp-crème. Smaken bygger på fläskkött som får marinera i japansk soya och dela plats på tallriken med svampröran. För mig är det en magiskt god kombo, som jag tror att även du kommer att uppskatta fullt ut. Ät gärna Gratin Dauphinois – godaste potatisgratängen till köttet.
Potatisgratäng kan man göra lite innan. Köttet kan man marinera och grönsaker/svampröra kan man förbereda. Men köttet tror jag man ska steka så det är klart strax innan maten.
Efterrätten går också i hösttema, men här är det portvinskokta päron som får en smakbrytning av den franska grönmögelosten Saint Agur, valnötter & knaprig kavring. Skulle du ha en bit Kvibille ädelost i kylen – men ingen Saint Agur – så funkar det också bra.
Päronen kan man koka innan, grönmögelosten kan man fixa. Men jag tror att rågbrödskrutongerna ska vara nystekta och knapriga när de läggs upp på tallriken.
Själv har jag ingen aning om hur min allhelgonahelg kommer att bli. Jag vet att vi imorgon får hem en cockerspaniel-valp på åtta veckor. Jag vet att han heter Bamse, är nyfiken men kanske aningen otrygg.
Men hur det blir – det har jag inte en susning om. Kanske somnar han godmodigt i sin nya biabädd, kanske far han runt som en robotgräsklippare på stereoider och kissar varje hörn… Jag vet inte.
Första gången jag och sonen i familjen skulle göra chokladbollar så ville jag vara så där duktig och pedagogisk. Jag plockade fram ingredienserna och förklarade:
– Här har vi smör och socker och kakaopulver. Och där står havregrynen, nu ska vi blanda allt.
– Nä, sade sonen, sådär en 4 – 5 år gammal. Det ska inte va havregryn, för de tycker ja inte om.
Efter viss övertalning – som bland annat innehöll en förevisning om vad som händer när man blandar smör och socker utan något som binder – föll han till föga och accepterade havregryn i chokladbollarna.
Nu fyller han 25. Det blir fortfarande chokladbollar, men nu behöver jag inte övertala honom om att det ska vara havregryn i bollarna.
Det här behövs till sådär en 4 – 6 personer (eller 2 söner i tonåren): 100 g smör 1 dl strösocker 1 msk vaniljsocker drygt 3 msk kakao 3 dl havregryn 3 msk starkt kaffe 1 näve pärlsocker
Gör gärna så här: Smält smöret i en kastrull.
Blanda socker, kakao, vaniljsocker, havregryn, smör och kaffe med en elvisp till en smet. Ställ den en timme i kylen.
Ta en näve pärlsocker och lägg på en tallrik. Forma bollar med händerna och rulla dem i pärlsockret. Ställ i kylen till de ska ätas.
Det finns massor av liknande recept på chokladbollar. Just det här receptet liknar mest Icas chokladbollar.
Jo, det var det där med söner i tonåren… När den som nu har blivit 25 var sådär 14 – 15 år så åt vi middag en helt vanlig dag i veckan. Sonen åt en helt vanlig portion mat, men var tydligen inte mätt:
– Jag tror jag tar mig några mackor, sade han och gick ut i köket.
När han kom tillbaka hade han med sig 14 (fjorton!) smörgåsar – visserligen ganska tunna Polarbrödskakor, men ändå – som han åt upp.
Så där har han hållit på i hela sitt liv (ja, kanske inte med 14 mackor), men han är ändå smal som en pommes frites.
Det händer att jag själv tar mig en macka eller två för mycket (inte 14!) men inte fan ser jag ut som en pommes frites. Mer som en köttbulle.
Livet är alltså orättvist. Men grattis i alla fall, 25-åring!
Det blir en ovanlig midsommar i år. Jag och 25-åringen ska gå på Bruce Springsteen på Ullevi. (Jag lyckades köpa sittplatsbiljetter till sist, men har nu två ståplatsbiljetter för mycket. Någon som är intresserad?).
Så det blir en helg på hemmaplan. Kanske en tur ut i skärgården, kanske en bok under parasollet. Eller kanske ett bad – om vädret är som det ska vara och inte som det brukar vara på midsommar.
På själva midsommarafton ska vi ha knytis med några vänner. Jag vet inte vad det blir för mat, eftersom jag inte gör allt själv. Men några kandidater från min sida har jag.
På midsommar måste det vara något med matjessill. Själva sillen är fantastisk (och spadet kan man använda för att smaksätta caesarsalladsdressing). Får jag feeling så gör jag en Matjessilltårta (som på bilden här ovan). Sill med vispad crème fraiche & yoghurt, rädisor och gräslök på en botten av kavring.
Jag vet inte om vi förväntas stå för huvudrätten, men i så fall är potatis- och sparrissallad med lax en stark konkurrent. Men den här gången ska laxen komma från grillen, inte från ugnen.
Till huvudrätten är det givet med en sommarsallad med jordgubbar, vattenmelon & feta. Har du aldrig testat den så är det läge att göra det nu. Jordgubbar är fantastiskt när de får något som liksom står upp mot allt det söta. Här är det fetaost, men också svartpeppar och vinägrett.
Linoncello är så gott att jag inte kan köpa hem det, för det blir en tur till flaskan och ett litet glas av citronlikören. Sedan blir det en tur till, och om jag inte vaktar på mig själv så travar jag ut till flaskan och häller upp ytterligare en skvätt.
Man kan säga att det smakar som flytande godis.
I övrigt finns det en sak att berätta: hustrun har tagit realen! Eller vad man nu ska kalla det när 40 års jobb på högstadiet är över. Jag brukar fråga om hon nu har blivit realist, nu när högstadiet är över.
Till dig som läser det här får jag säga: trevlig midsommar! Och till hustrun får jag säga: välkommen till friheten!
Ostkaka är en efterrätt med rötterna i det gamla bondesverige. Lite ”nu är det kalas hos Emil i Lönneberga”.
Men jag har ofta undrat varför den köpta smakar så mycket socker och så lite mandel. Här har jag gjort en fräschare och mindre insmickrande variant. Gör man den på keso blir det dessutom en superlätt efterrätt.
Till ostkakan åt vi årets första jordgubbar. Gott och med hög nu-är-det-sommar-känsla.
(Okej då, jag erkänner. Vi hade även vispad grädde och sylt på bordet.)
Det här behövs till ca 5 personer: 4 ägg 2 msk strösocker 1/2 dl vetemjöl 500 g keso 1 dl vispgrädde 2 dl mjölk 100 g mandel, skållad och finhackad 2 bittermandlar, fint rivna
Servering Jordgubbar & frukt. Eller vispad grädde & sylt.
Gör gärna så här: Sätt ugnen på 175 grader. Skålla mandeln, d v s koka den i 1 minut. Kyl den och kläm varje mandel med tummen och pekfingret så skalet åker av. Finhacka mandeln och riv bittermandeln fint.
Vispa ihop socker och ägg. Vispa ner vetemjölet. Blanda ner keso, mjölk, grädde och mandlar.
Smöra en ugnsform. Häll blandningen i formen och grädda i ugnen i ca 35 – 45 minuter. Ostkakan ska ha fin färg och inte vara allt för dallrig när du rör på formen. (OBS om du har en hög ostkaka tar det längre tid.)
En del viftar med studentmössan på Valborg, andra demonstrerar på Första maj. Och rätt många ser bara fram mot en lugn långhelg.
Men oavsett vad du tänker göra i helgen, så ska du äta – och då är det lika bra att äta gott. Här kommer några förslag på en Valborgsmeny.
Den börjar med ett glas bubbel eller kanske lite rosé. Till det några små smakbitar och snittar med laxmousse & lufttorkad skinka. Jag har snott delar av konceptet från en apéro som vi blev bjudna på av Chantale och François, några grannar som vi hade under ett par semesterveckor i Ronce på franska Atlantkusten för ett par år sedan.
– Kom in på en drink, sade de och så dukade de upp ett bord med små läckerheter, stort som ett svenskt smörgåsbord.
Skulle du vara sugen på andra smaker, till exempel chips gjorda av parmaskinka – enkelt att göra, men med bra festkänsla – så kan du kika på snittar & kex – med chèvre & parmachips.
Huvudrätten en Valborg ska vara lätt och vårlik, men inte komplicerad och dyr. Mitt förslag är karins kalkon – med pigga smaker av marinad, bea & potatissallad. Marinaden piggar upp kalkonen och tar du potatissallad till köttet, så blir det en smakbrygga mellan vinmarinaden och potatissalladens vinägrett. Såsen är av den sort som du borde skriva upp på din bucket list över saker du ska äta innan du trillar av pinn.
Om jag själv äter det här på Valborg… Det vet jag inte för vi ska käka mat hos Karin – alltså den som introducerade den här kalkonen. Men efterrätten vet jag vad det blir, för den ska vi ha med oss. Det blir semifreddo med jordgubbar, mynta & enkla chokladflarn, men i valet mellan bleka belgiska jordgubbar och svenska frysta, så väljer jag frysta bär alla dagar i veckan.
Man måste inte köpa färsk lax för 350 kronor kilot för att få till en bra påsk. Och den där röda paprikan som ligger där i grönsaksdisken och ser förförande god ut – men kostar sådär en 30 kronor – den kan faktiskt få ligga kvar.
Gör istället en buffé med äggrätter, grönsaker, sallader och en varm gratäng. Med ganska enkla medel har du fixat en dignande påsklunch. Och om du liknar mig, så slipper du det där med äggmålandet. Du vet den där sällsamma aktiviteten där vuxna sitter runt ett bord och kladdar vattenfärg på äggen. Och i alla fall för mig ser ägget ut som en vildbasare till 4-åring lekt hela havet stormar.
Gör istället ägg florentine med spenat, pocherat ägg och ostsås. (Ägget har redan kommit ut ur skalet när det kommer på bordet och jag slipper visa mina obefintliga konstnärstalanger). Det är en alldeles underbar liten. Lätt att fixa, supergod att äta.
En annan liten rätt jag verkligen gillar är caviar d’aubergine, alltså aubergine mosad till en mousse. Rätten har fått sitt namn för att detta var de fattiga provençalernas svar på rysk kaviar. Den dyra kaviaren har jag aldrig ätit – och då har jag också sluppit dricka okryddad rysk vodka. Men varför ge sig på kaviar när det finns aubergine.
Hittar du bra apelsitsiner så kan de få vara del av en sallad, till exempel ljummen laxsallad med belugalinser & apelsin eller smakrik sallad med halloumi, linser & apelsin. De är ganska lika med en bas av belugalinser, som liksom är linsernas Rolls-Royce. Har du aldrig testat dem är det en enkel till närmaste livsmedelsaffär som gäller. Du bara måste testa de linserna!
När vi ändå kör det här vårlika temat, så sitter det fint med en örtbakad potatissallad med soltorkade tomater. Unna dig bra potatis och goda soltorkade tomater, mycket mer prisvärda än de där blekröda sakerna som nu tar upp plats i affärernas grönsaksdiskar.
Semifreddo – eller italiensk halvkall glass – är milt som en smekning med baksidan av handen. Fullt med smaker av vispad äggula, sockrade jordgubbar och len grädde.
Men om du som jag är känslig för det alltför söta så har jag ett förslag. Strimla mynta och smält saltkryddad choklad till flarn – då får allt det lena en ryggrad som håller den här efterrätten på rak kurs.
Det här behövs till 4 personer: 2 ägg 0,75 dl socker 2 dl grädde 250 g jordgubbar 1 msk honung 1 litet gäng myntablad, strimlade 40 g mörk choklad med havssalt aningen flingsalt
Gör så här: Tina jordgubbarna om de är frysta.
Skilj äggulor från vitorna i olika skålar. Vispa äggulorna med sockret till ett ljus smet. Diska vispen och vispa äggvitorna till ett hårt skum. Häll grädden i en tredje skål och vispa den till ett lite mjukare skum. Mosa jordgubbarna med en gaffel, rör ut honungen i jordgubbarna. (Om den är fast kan du värma den lite först).
Rör ner de mosade bären i äggulorna. Vänd ner äggvitorna och grädden. Blanda försiktigt runt smeten.
Häll smeten brödform eller direkt i serveringsskålar. Ställ in i frysen i 3 – 4 timmar. Ta ut semifreddon 30 minuter innan den ska ätas.
Sätt ugnen på 150 grader. bryt (eller grovriv) chokladen. Lägg den i 4 platta högar på en plåt med bakplåtspapper. Smula över aningen flingsalt, och värm i ugnen sådär en 5 – 8 minuter. Då får du små chokladflarn som smakar lite som kakor. Om du vill göra det enklare, så bryter du bara chokladen i bitar och toppar semifreddon med chokladbitar och strimlad mynta.
Ta en kopp starkt kaffe (espresso, kanske) och så smakar du en sked av semifreddon. Visst är det gott?
Jag tillhör dem som verkligen gillar att planera maten. Du vet när man går runt och funderar på vilka ingredienser man ska ha med, och bästa sättet att laga den och…
Yngre personer säger att de får cravings, själv säger jag att jag funderar på mat.
Just nu funderar jag på chèvre, den mjuka lätt syrliga franska getosten. Det är så gott med en skiva chèvre som gratineras på en brödbit. Bara man toppar med valnötter och honung – och tar med lite lätt dressad sallad, så har man skapat en chèvre chaud.
Men jag är lite osäker… Man kanske skulle förnya sig. I så fall ligger gratinerad chèvre på ugnsbakade gulbetor rätt bra till. Även här toppar man med nötter och honung, kanske också med timjan och lime. Men det har jag inget recept på – eftersom rätten ännu så länge bara finns i mitt huvud.
Till huvudrätt funderar jag på torskrygg (om du brukar läsa den här bloggen så vet du att jag hamnar på det där med torskrygg ibland). Är det nyår så får det bli färsk, tjock torskrygg som ugnsbakas försiktigt så den blir så där magiskt skivig och smakrik.
På nyårsafton dricker man bubbel, det är lika självklart som skinka på julafton. Ett bra alternativ är Clotilde Davenne (155 kronor, vitt, mousserande). En riktigt torr crémat från Bourgogne som lockar till mat. Det brukar i alla fall få mig att vilja rusa till matbordet.
I år har jag inte druckit vinet, men jag har sett att även (ganska snobbiga) vinskribenter skriver om det, så det håller nog ställningarna även i år.
Men vad kan vara mer nyårigt än att lägga en kula citronsorbet i ett glas och hälla över en skvätt bubbel. Med minimal ansträngning har du skapat en citronsorbet & crémant, årets festligaste efterrätt.
Om man häller vinet på sorbet tycker jag att man kan leta upp ett billigare vin, kanske en Prosecco. Det är ofta lite sötare – och jag brukar inte gilla det så mycket, men just i efterrätten tror jag det skulle funka superbra.
Hur du än gör med maten: Gott Nytt År – och nästa år får faktiskt ta och bli lite bättre, för nu räcker det med pandemier och galna imperialister som anfaller sina grannar.
När det kommer till mat har jag ofta en rätt hög svansföring. Jag tror helt enkelt att jag lärt mig en del om mat under åren.
Men det finns ett undantag – efterrätter. Där är jag skraj som en skotträdd skidskytten när han närmar sig skjutvallen.
För några veckor sedan skulle jag och hustrun fixa en efterrätt. Vi letade upp ett bra recept i Allt om mat. Gjorde som det stod i beskrivningen – och fick en klart välsmakande paj med sötma och fyllighet från både päron och mandelmassa.
Men så fick jag för mig att åka en smula solo. Man kan säga så här: Det skulle jag inte ha gjort. Men mer om det efter själva receptet, som kommer här. (Kör helt efter Allt om Mats recept, med ett undantag – att man inte behöver göra degen själv utan kan köpa färdig smördeg).
Det här behövs till 6 – 8 personer: Pajdeg (färdig så gör du så här) 200 g vetemjöl (3,5 dl) 100 g smör 1 dl florsocker 1 krm salt 1 ägg
Fyllning 200 g mandelmassa (gärna en sort med mindre mängd socker) 1/2 dl + 1/2 dl hackade valnötter 25 g smör 1 msk vetemjöl 2 ägg 2 msk pressad citron 4 päron
Florsocker
Servering Vaniljglass
Gör så här: Ta fram smördegen ur frysen elle
Okej då, misstaget med mitt solospel var att jag köpte färdig pajdeg, som vi sedan förgräddade i ugnen – och fick en stenhård botten på pajen. Eftersom jag är en total novis på efterrätter får man väl vara glad att jag inte köpte pizzadeg…
Men Allt om Mat är inte helt utan misslyckade solospel de heller. I tidningen heter det Paj med päron, valnötter och mandel, men i receptet finns ingen mandel. Visst det finns mandelmassa, men de flesta är väl så bevandrade i efterrätternas underbara värld att de vet skillnaden på mandel och mandelmassa.
Vin, mat, Alsace 