Om du nu tillhör dem som kräver kött på bordet och hatar allt vad baljväxter heter, så klicka inte bort receptet riktigt än.
De röda linserna är inte med för att de är så förbannat nyttiga. De är heller inte med för att de är så klimatsmarta.
De är faktiskt med för att de är goda. Tomatsåsen får en annan känsla – lite mer att bita i – och så blir den fylligare. Prova så får du se!
Det här behövs till 3 – 4 personer: 1 gul lök olivolja 1/2 – 1 msk tomatpuré salt & svartpeppar 1 tsk torkad timjan 1 burk goda krossade (eller hela) tomater drygt 1/2 burk vatten 2 – 3 vitlöksklyftor 1 dl röda linser 5 – 10 soltorkade tomater, strimlade strimlade örtkryddor som du gillar: perilja, basilika, oregano…
3 – 4 portioner pasta och riven parmesan
Gör så här: Skala lök och vitlök. Hacka den gula löken och fräs den i olja. Tryck i tomatpuré. Salta, peppra och smula i timjan. Fräs en stund till. Häll tomater och vatten. Pressa i vitlöken och koka tomatsåsen i minst 20 minuter.
Skölj linserna och låt dem koka med i ca 15 minuter (eller så lång tid det står på paketet).
Koka pastan. Blanda pasta och tomatsåsen. Rör ner de strimlade, soltorkade tomaterna. Strö över örtkryddor & riven parmesan.
Bär fram en rykande varm gryta till bordet en kväll när höststormen tjuter utanför fönstret och du längtar till Italien. Buon appetito!
Och till dig som hatar baljväxter. Är du fortfarande med mig? I så fall har jag en fråga: var det här så förfärligt?
En gång för mycket länge sedan jobbade jag som vikarie på dagis. Skitkul, tyckte jag som 19-åring, man fick leka med barnen hela dagarna – och dessutom fick man betalt under tiden.
Ett av barnen hette Tor och hade bott i USA innan föräldrarna flyttat hem till Sverige. Jag blev lite nyfiken och frågade honom vad han kom ihåg av utlandsboendet.
– En tor, tor vit matta, svarade Tor, för det var på den stora mattan han hade lekt.
Annars kunde han vara ganska lillgammal. Man kunde liksom höra ekot från hans föräldrar när han pratade. Så var det en gång när han greppade ett äpple, höll upp det i luften och tydligt deklarerade:
– Frukt är både nyttigt och gott!
Men visst är det så, frukt är både nyttigt och gott. Det är också den här ugnskycklingen med milda goda smaker av örtkryddor, oliver och vitlök som blivit milt krämig av tiden i ugnen. Värmen förändrar också citronen, så att den blir sötare och mer smakrik.
Det här behövs till 2 – 3 personer: 350 – 400 g kycklinglårfilé salt & svartpeppar olivolja 1 liten bunt timjan & 1 liten bunt persilja 2 stora bananschalottenlökar 4 oskalade vitlöksklyftor 1 eko citron 1 stor röd paprika 200 g goda små tomater lite hackade örtkryddor
Gör så här: Sätt ugnen på 175 grader. Skala och halvera löken. Skölj citronen och skär i klyftor. Kärna ur paprikan och skär i mindre bitar. Bind ihop timjan och persilja till två små buntar, men spar lite som strös över allra sist.
Olja en ugnsform. Lägg örtkryddorna i botten. Lägg lök, vitlök, citron och lårfiléerna. Salta & peppra.
Kör i ugnen i 10 minuter.
Lägg på paprika, oliver och tomater. Vänd kycklingfiléerna. Salta & peppra även andra sidan.
Ugnsstek tills kycklingen är klar, ta ca 10 – 15 minuter. Kycklingen ska vara genomstekt och köttsaften klar.
Strö över lite örtkryddor,
Ät kyckling och grönsaker med klyftpotatis eller ris – eller bara med ett gott bröd. Pressa den varma – och milda (!) – citronen över maten och kläm ut den bakade vitlöken som en krydda. Någon sås behövs inte eftersom grönsakerna och kyckling ger ifrån sig en god sky.
Men välj gärna eko-kyckling. Jag vet att den är mycket dyrare, men den smakar mycket mer. Ibland hittar man kycklingben till ett mer humant pris, då behövs nog en 500 – 600 g till 2 personer. Och så lite längre tid i ugnen.
Vanliga champinjoner – ja, just sådana som man plockar i grönsaksdisken – kan ge maten ett fantastiskt djup.
Man tar lite svamp, kokar den tillsammans med lök och morot, linser och fänkål. På slutet trycker man i lite spenat. Och när man lyfter grytan från spisen så har man en mustig soppa med varma, djupa smaker. En soppa för hösten och dimman och mörkret.
Vik hädan alla regnmoln, här kommer receptet.
Det här behövs till 4 personer: 1 fänkål olivolja 1 gul lök 1 – 2 morötter 400 g kastanjechampinjoner (de lite brunare champinjonerna) 3 vitlöksklyftor salt & svartpeppar 1 dl röda linser 1,8 l (svag) buljong, vatten + tärning eller fond 80 – 100 g spenat
Och så ett gott bröd till maten
Gör så här: Dela fänkålen i kvartar. Skär bort rotstocken och ”rören”. Skiva tunt. Skala lök och vitlök. Hacka löken och finhacka vitlöken.
Skala morötterna och fintärna dem. Skölj/torka av champinjonerna och skiva dem. Skölj linserna
Fräs fänkålen i olja tills den är glansig. I med löken och fräs tills grönsakerna börjar mjukna. Lägg i svampen och fräs tills vätskan har kokat bort. Tryck i morot och vitlök, och fräs ett litet tag till. Salta & peppra.
Häll på buljongen och linserna. Koka 15 – 20 minuter till allt är klart. Låt spenat koka med de sista 5 minuterna. (Står det på paketet att linserna ska koka kortare tid, så väntar du såklart med att lägga i dem.)
Champinjoner och champinjoner… Jag tycker det är ganska stor skillnad på ”vanliga” champinjoner och kastanjechampinjoner (säljs också under namnet skogschampinjoner). Kastanjechampinjoner innehåller mindre vätska och mera smak. Det brukar bli mer svamp för pengarna – även om kilopriset är högre.
Ska kanske tillägga att portionerna här är större än det brukar vara i recept. Kan bero på att jag är matglad – och ska vi säga storvuxen – men jag har aldrig fattat portionsstorlekar när det kommer till soppor.
Det kan väl inte finnas en enda människa som blir mätt på 2.5 dl vätska, en ensam vit böna och två korslagda ärtor – eller hur det nu brukar se ut i sopprecept?
För några veckor sedan hamnade vi på en krog på Hönö i Göteborgs norra skärgård. Det var en ställe med ohyvlade plankor på väggarna och liten scen för musik. En pub med andra ord.
Jag var inte direkt entusiastisk över restaurangvalet. Tänkte lakoniskt ”Ja, ja, en hamburgare borde de väl kunna steka i alla fall”.
Men där hade jag fel. Inte om hamburgarna, men om nivån på maten. Jag beställde Dagens fångst, alltså en av de fiskrätter som fanns på menyn. Och efter en sådan där lagom lång väntetid – du vet så att man hinner bli riktigt hungrig – kom det in en tallrik med mjäll fisk. Runt omkring låg smörstekta kantareller, blomkålspuré och picklad persiljerot. Allt på en spegel av smörsås.
Det var fantastiskt gott – och enormt välkomponerat. Sötman i blomkålen bröt fint mot syran i det picklade. Svampen gav stuns åt fisken, och smörsåsen var len som ängsull.
Här nedan ser du mitt försök att återskapa rätten.
Det här behövs till 2 personer: 400 g filé av kummel eller annan vit fisk, som kolja, torsk… salt & lite olja
300 g blomkål stark buljong, vatten + tärning/fond ca 2 – 3 msk crème fraiche (den fetare är godare) salt & svartpeppar
200 g kantareller eller annan svamp smör eller Bregott salt & svartpeppar
ett par rejäla klickar smör all smälta
om du vill: 1 – 2 palsternackor 1/2 dl ättika 1,5 dl strösocker 3 dl vatten
Vill du ha något mer till maten funkar det bra med kokt potatis
Gör så här: Om du vill ha med palsternacka: skala den och skär i tunna skivor på längden. Rör ihop ättika, socker och vatten i en kastrull så sockret löser upp sig. Lägg ner palsternackan. Koka upp, dra ifrån värmen och låt palsernackan svalna i lagen.
Sätt ugnen på 175 grader. Lägg fisken i en oljad ugnsform. Salta och låt fisken dra åt sig saltet en stund.
Dela blomkålen i mindre bitar. Koka den mjuk (men inte för mjuk) i stark buljong. Häll av spadet och klicka i crème fraiche, Mixa den slät. Salta & peppra.
Ansa svampen och skär i mindre bitar. Stek i smör till den får lite färg. Salta & peppra.
Sätt in fisken i ugnen. Lägg gärna ett bakplåtspapper över. Kör i ugnen i ca 10 minuter. Testa och tryck lätt med fingret på fisken. När den skivar sig är den klar.
Smält smöret i en kastrull.
Jag vet inte hur det är med dig, men jag tycker ofta att man kan se hur kocken på en restaurang har tänkt. Han har liksom gått runt och räknat ut hur smakerna ska fungera. ”Jaha, här ska vi ha lite tuggmotstånd för att skapa skillnad i textur. Och lite syra ska vi putta ner där”. Och så lägger han till årets modesak inom krogvägen. Det kan vara halvråa vitlökshalvor eller broccoli som flydde upp ur kastrullen innan den hade hunnit bli varm eller så bygger han rätten så hög att den riskerar att hamna i grannen knä när man sticker ner gaffeln.
Själv blir jag mest trött – när smkerna inte harmonierar, när kockyrket blir show off utan innehåll.
Men om du kommer till Hönö och ser en krog som mest likar en musikpub. Testa och gå in, du kan ha lika stor tur som jag.
Enkel linssoppa med varma höstliga smaker. Det är sådan mat som jag längtar efter när kvällarna blir kyliga och mörka.
Så en av de där svala septemberkvällarna när jag tröttnat på att sitta på uteplatsen och småfrysa gick jag in och gjorde den här soppan. Hustrun – som måste ha några anfäder som var inuiter – frös inte alls, men hon godkände ändå maten. Kanske för att jag tog med en av hennes absoluta favoriter: soltorkade tomater.
Det här behövs till 2 personer: 1 dl röda linser 2 schalottenlökar olivolja salt & svartpeppar 1 tsk timjan 1 vitlöksklyfta, skalad 1/4 av ett stort blomkålshuvud 1 l vegetarisk- eller kycklingbuljong, vatten + tärning eller fond 8 – 10 soltorkade tomater om du vill: strimlad persilja att strö över
Gör så här: Skölj linserna. Dela blomkålen i mindre bitar men spara ett gäng riktigt små buketter. Skala vitlöken. Skala och hacka löken.
Fräs löken i olja. Krydda med salt, peppar & timjan. I med linser, buljongen och det mesta av blomkålen. Pressa ner vitlöksklyftan. Koka tills allt är klart, cirka 15 minuter.
Mixa soppan slät med en stavmixer. Strimla de soltorkade tomaterna.
Häll upp soppan i djupa tallrikar. Toppa med soltorkade tomater och små blomkålsbuketter. Strö över strimlad persilja om du vill.
Det där med små okokta blomkålsbuketter tycker jag är viktigt. Vi äter inte bara med smaklökarna, inte heller bara med ögonen.
När vi käkar ska det också finnas skillnader i textur (hur maten känns i munnen). Och så ska det vara kul att äta. Det blir det när skedarna innehåller olika saker. Ibland bara soppa, ibland soppa blandat med små bitar rå blomkål och soltorkade tomater.
”Jag fattar inte hur du kan komma på nya maträtter hela tiden” sade en släkting till mig för några dagar sedan. Det verkade som om hon tyckte att det var något mystiskt.
Men sanningen är mycket enkel. Jag stjäl.
Ja, alltså, jag stjäl inte maten. Inte recepten rakt av heller, men man får liksom en knuff av något man läser eller något man blir bjuden på.
Just så var det med de här vegojärparna. Dem blev vi bjudna på när vi var på landet i Blekinge förra veckan. Susanne hade stått inne i det trånga köket och grejat med maten. Till slut kom hon ut med ett fat smakliga järpar. Klart man åker hem till sitt stadskök och försöker få till lika goda vegobitar.
Det här behövs till 2 personer: 350 – 400 g Anamma vegofärs eller köttfärs olivolja (knappt) 1 tsk salt 1 tsk rökt paprika ½ tsk chili ½ spiskummin svartpeppar ½ bunt persilja, hackad
Crème friache-sås 2 dl crème fraiche 1 vitlöksklyfta, skalad salt & svartpeppar spiskummin, rökt paprika & chili ½ bunt persilja, hackad
Gör så här: Tina vegofärsen i ca 30 minuter. Blanda den med kryddorna och hackad persilja, det går enklast med händerna. Ta vatten på händerna och forma/rulla ganska stora järpar, som avlånga köttbullar ungefär. Stek i olja (medelvärme) tills de är klara, ca 12 – 15 minuter.
Blanda crème fraiche med kryddor, hackad persilja och pressad vitlök.
Väldigt många rätter funkar lika bra i ugnen som på spisen. Köttbullar kan man med fördel steka i ugnen – mycket lättare än i stekpannan om man ska fixa mat till många. Men just den här färsen trivs väldigt bra i stekpannan. Det är som om den smälter ut och får en stekyta när man lagar den ovanpå spisen, i ugnen blir den lite torrare.
Att fixa middag i sommarstugan är inte riktigt som att göra det hemma i stan. På landet får man mer anpassa sig efter vad man hittar och vad som redan finns i stugan.
Ofta åker man ofta en sväng till Olas gårdsbutik i Bröms för att se vad han har att erbjuda. Ibland blir det en tur till Blomlöfs fiskrökeri i Brömsbro. Och ganska ofta kollar jag stugans södergavel för att se om örtkryddorna har överlevt ännu en vinter.
Den här dagen hittade jag primörerna i gårdsbutiken – och se, bredvid de gamla rosorna så tittade både oregano, timjan och citrontimjan upp ur den magra jorden.
Det här behövs till 3 personer: 500 g färskpotatis olivolja 3 gulbetor 3 knipplökar 300 g små goda tomater 125 g mozzarella salt & svartpeppar men har du andra saker hemma – squash, sparris, späda morötter – kör på dem istället
Örtolja 1 näve örtkryddor, t ex timjan och oregano ½ dl olivolja 2 vitlöksklyftor, finhackade rivet skal av en ½ citron salt & svartpeppar
Gör så här: Sätt ugnen på 225 grader. Skrapa och klyfta potatisen. Skala och klyfta gulbetorna. Lägg dem i en oljad ugnsform eller långpanna. Salta och kör i ugnen i 30 minuter. Rör runt ett par gånger.
Skala och dela lökarna på längden. Lägg dem i ugnsformen och ugnsstek i ytterligare 10 minuter.
Dela tomaterna och riv mozzarellan i mindre bitar. Kör ytterligare 10 minuter i ugnen.
Blanda olja, örtkryddor och rivet citronskal till en örtolja.
Ät & njut av primörpannan tillsammans med örtoljan. Välj gärna andra godsaker som du hittar i trädgårdslandet. Men kom ihåg att tiden i ugnen kan variera kraftigt beroende på hur tätt primörerna ligger packade och hur stora bitarna är. Tiderna här ovan får man ta med lite av en klackspark.
Provence har ett skimmer över sig. Det ska vara pittoreska byar, rosevin och gubbar som kommer gående med en baguette under armen och en Gaulloise i mungipan – ungefär som om livet var en målning av Lennart Jirlow.
Men för ett par generationer sedan var det ett hårt och fattigt liv man levde i denna sydliga provins. Marken var karg med pinjeskogar och bete för getter. Här fanns olivträd i dalarna, örtkryddor på bergssidorna och i havet fisk. Men inga kor och få böljande vetefält.
Det provencalska köket speglar de tuffa villkoren; här fanns de fattigas kök – och få rätter passar bättre in på den beskrivningen än socca, kikärtspannkakor från Nice. Bara kikärtsmjöl, olja, salt och vatten. Ja, och så lite svartpeppar.
Men om du vill äta socca till middag man kan lägga till lite goda tillbehör: Sardeller & oliver, tomatsås eller ratatouille. Kanske spenat, chèvre & valnötter.
Det här behövs till 2 personer: 2,5 dl kikärtsmjöl (knappt) 3,5 dl vatten 0,75 tsk salt 2 – 3 msk olivolja
Olivolja till stekningen
Gör så här: Vispa ihop kikärtsmjöl, salt och vatten. Rör sist ned olivoljan (den blir besk om man vispar den för mycket).
Stek tunna frasiga pannkakor på samma sätt som man steker ”vanliga” pannkakor. (Och på samma sätt som vanligt vill de fastna i pannan och gå sönder).
Gör en tomatsås. Häll den över lite god fisk – som torskrygg – och skjut in den i ugnen en stund.
Svårare än så är det inte att laga mat med vibbar av Medelhav och semester.
Ja, det klart. Du måste ju koka couscous förstås.
Det här behövs till 3 personer: 500 g torskrygg eller annan vit fisk olivolja salt &svartpeppar
1 rödlök olivolja salt & svartpeppar 1 – 2 tsk tomatpuré 1 tsk torkad timjan 1 burk tomater (körsbärstomater och hela tomater är godast) 5 – 10 soltorkade tomater (frågar du hustrun ska hela burken användas) 3 vitlöksklyftor 1 dl vatten 1 dl vitt vin hackad persilja att strö över kapris och oliver om du vill (frågar du hustrun så ska det uteslutas)
Gör så här: Skala och hacka rödlök. Skala och finhacka vitlök. Strimla soltorkad tomat.
Fräs rödlök glansig i olja. Tryck i tomatpuré och fräs en stund. Krydda med salt, peppar & timjan. Häll i tomater från burk (klipp sönder dem med en sax direkt i burken om de är hela). Skölj ur burken med vatten och vin. Tillsätt soltorkade tomater och vitlök. Låt såsen koka i 20 minuter.
Sätt ugnen på 175 grader. Lägg torsken i en oljad ugnsform. Strö över salt och aningen peppar.
Mixa tomatsåsen med en handmixer när den har kokat klart. Häll såsen över fisken och sätt in i ugnen i 10 – 12 minuter. Fisken ska skiva sig fint när du trycker lite på den – då är den klar.
Strö över persilja, kapris och oliver.
Den som satte mig på torsk-med-tomatsås-spåret var den trevliga matbloggen Karinsspis. Men i det receptet var det både persillade, sambal oelek och andra grönsaker.
Kanske kan variationerna i recepten få dig att improvisera. Inget vin hemma? Kör utan vin. Andra örtkryddor som växer i krukor på uteplatsen? Testa hur de funkar i såsen.
Husmanskost, det är mat med rötterna i den svenska traditionen och munnen vänd mot framtiden. Men det är också mat man lagar med omsorg.
Havets Wallenbergare är en del i den traditionen, även om man liksom tagit på sig en snyggare tröja och ersatt kökets fiskfärsbiffar med finrummets Wallenbergare. Men det är fortfarande husmanskost, och det är fortfarande mat man lagar med omsorg – men det inte är ett dugg svårt.
För mig är det den ultimata söndsagsmaten.
Det här behövs till 3 – 4 personer: 600 g torsk- och laxtärningar utan skinn och ben 1 äggula 1 dl matlagningsgrädde ca 0,8 tsk salt svartpeppar (knappt) 1 krm cayennepeppar ca 0,5 dl hackad dill smör & kallpressad rapsolja
Gärna potatismos och stekta ärtor (smakar mycket mer än kokta) Severa med citronklyftor och kanske smält smör. Och granatäpplekärnor om du vill.
Gör så här: Tina fisken om den är fryst. Hacka dillen.
Lägg fisk, äggula och grädde i en mixer/matberedare. Krydda med en (större) del av salt, peppar och cayenne, Pulsmixa till en grovmalen konsistens. Blanda ner den hackade dillen. Stek ett smakprov och kolla om det behövs mer kryddor.
Forma små biffar med vattensköljda händer och lägg på en vattensköljd skärbräda eller direkt i en stekpanna. Du behöver inte forma dem som hamburgare, det funkar att mest bara klicka ner dem. Stek i olja & smör på medlelvärme i 5 – 6 minuter. Vänd fiskbiffarna efter halva tiden,
Ät & njut. Snart är det vår och sol och varmt och lage att ta fram grillen. Och är det ”maj är snart sommaren här” som Ulf Lundell sjunger.
Vin, mat, Alsace 