Etikettarkiv: klimatsmart

Borsjtj – rysk och ukrainsk rödbetssoppa

28 måndag Mar 2022

Posted by in huvudrätt, mat, vardagsmat, vegetariskt

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , ,

Putins vidriga krig i Ukraina har fått mig att (åter)upptäckt de slaviska sopporna soljanka och borsjtj. Soljanka gjorde jag första gången för ett par veckor sedan. Borsjtj har jag inte lagat sedan någon gång i slutet av 80-talet.

Men för ett par dagar sedan kom jag loss i köket. Tärnade rödbetor och potatis. Strimlade spetskål, kokade och så stod jag där med smakskeden.

Och jodå, det var en smaklig soppa som växte fram. Fyllig och rund. Ändå mild som ett sommarminne.

Den här varianten innehåller potatis. Jag tror det är hemligheten för att få den runda och milda smaken.

Det här behövs till 4 personer:
1 gul lök
olja
lite salt & mycket svartpeppar
1,5 msk tomatpuré
1 morot
100 g spetskål eller vitkål
300 g potatis
450 g rödbetor
1 vitlöksklyfta
1 lagerblad
1,5 l god buljong (veg- eller köttbuljong), vatten + tärning/fond
1 msk vit balsamvinäger
1 msk kapris + 1 msk kaprisspad (om du vill)

Servering
Smetana, crème fraiche eller gräddfil – och ett gott (surdegs)bröd

Gör så här:
Skala och hacka löken. Strimla kålen. Skala och tärna morot, potatis och rödbetor, men spar en rödbeta till slutet.

Fräs löken i olja. Tryck i tomatpuré, salt & peppra. Fräs lite till. Rör ner kål, morot, rödbetor och potatis. Fräs allt en liten stund.

Häll i buljongen (tärning/fond + vatten) och lagerblad. Riv eller pressa en vitlöksklyfta i soppan och koka tills allt är mjukt. Tar allt mellan 20 och 35 minuter, beroende på tärningarnas storlek.

När 5 minuter av koktiden återstår: skala och riv den sista rödbetan. Rör ner den i soppans så den blir röd och fin.

Smaka av med så mycket vinäger och kapris du vill ha. Servera soppan med ett gott bröd och smetana/crème fraiche/gräddfil.

För en del år sedan när jag var mycket yngre än vad jag är nu, så ansågs det radikalt och alternativt med vegetarisk mat. Och då åt man borsjtj om man ville tillhöra de där coola som satt på krogen med en karaff lantvin (sämsta sorten) och diskuterade politik. Men då pratade man alltid om den ryska soppan borsjtj. Först nu har jag upptäckt att den också är ukrainsk. Och polsk, och belarusisk, och lettisk, och…

Det är en soppa som man äter i stora delar av norra Östeuropa. Man äter den för att man delar kultur och klimat och i de flesta fall pratar man språk som är besläktade.

Tänk om de kunde få in det i skallen – Putin, Peskov och den där utrikesministern med tunga kinder som gör att han ser ut som en leksakshund med vaggande huvud. Tänk om de kunde få in i huvudet att Ukraina skapade inte bara Kievriket, det var också den vagga där den ”ryska” maten växte fram.

Då kanske de skulle sluta kalla ukrainare för ”lillryssar”. Och börja kalla dem för bröder. Eller kamrater, om de vill vara sovjetnostalgiska.

Soljanka – ukrainsk fisksoppa på mitt sätt

11 fredag Mar 2022

Posted by in fisk & skaldjur, huvudrätt, mat

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , ,

För snart 30 år sedan körde vi längs den tyska östersjökusten, från Lübeck mot polska gränsen. Många av husen var rejält förfallna. Och småstädernas stenlagda gator gjorde att bilen hoppade som en speedad Trabant med dålig fjädring.

Det här var nordligaste delen av det före detta DDR, och jag fascinerades över hur annorlunda det kändes jämfört med Förbundsrepubliken. Lantligare, lite gammaldags.

När vi stannade och åt mat föll ögonen på den slaviska rätten Soljanka. Lite förklarande stod det något om Fischsuppe.

”Spännande med annan mat”, tänkte jag och fick in en smakrik soppa som jag verkligen gillade. ”Den ska jag laga hemma i Sverige”.

Det tänkte jag i nästan 30 år till en dag i början av mars i år. Då gjorde jag en variant av den här ukrainska rätten.

Det är kanske det enda positiva Putins vidriga krig har fört med sig.

Det här behövs till 4 personer:
600 g skinn- och benfria fisktärningar, t ex lax och torsk eller annan vit fisk
2 – 3 gula lökar
olja & smör
salt & svartpeppar
3 msk tomatpuré
1,5 l fiskbuljong, vatten + tärning eller fond
2 – 3 lagerblad
600 g rotsaker, t ex morot, palsternacka, sötpotatis, potatis
om du vill 2 – 4 saltgurkor (jag själv vill det inte ha det i soppan)
1 näve goda, kärnfria oliver
2 msk kapris
2 msk kaprisspad
1 dl syltlök

Servering
Citronklyftor att pressa i soppan och en klick crème fraiche eller smetana på toppen

Och så ett gott bröd

Gör så här:
Tina fisken om den är fryst.

Skala och hacka löken. Skala rotfrukterna och skär i tärningar. Skär saltgurkan i små tärningar. Skär fisken i tärningar, som små grytbitar.

Fräs löken i olja & smör. Salta, peppra och tryck i tomatpuré. Fräs lite till och lägg i lagerblad och morötter.

Häll i buljongen och koka soppan tills rotsakerna är klara, cirka 20 minuter. Lägg ner palsternacka efter en stund och potatis lite senare. När det återstår en 5 – 6 minuter vänder du ner sötpotatis, kapris och syltlök (ja, och så saltgurka om du vill).

Till sist lägger du ner fisktärningarna och låter soppa nästankoka i 5 minuter.

Soljanka är en spännade rätt för den innehåller influenser från så många håll. Den bygger på smakbrytningen mellan sötma och syra (rotfrukter och citron/syrad grädde) – på samma sätt som svensk mat brukar göra. Tänk kåldolmar med lite sirap och lingonsylt.

Men där finns också drag av både norr och syd. Från norr kommer saltgurkan, syrad grädde och rotfrukter. (Och kål som jag tror är ganska vanligt). Från södern kommer oliver och tomatpuré.

Kanske beror det på Ukrainas geografiska läge, med fötterna i medelhavsklimatet runt svarta havet och huvudet i nordens böljande vetefält.

Fisksoppan soljanka – en av Ukrainas nationalrätter

25 fredag Feb 2022

Posted by in fisk & skaldjur, huvudrätt, mat

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , ,

Skärmklipp från Göteborgs-Posten

I gryningen den 1 september 1939 påbörjade den tyska armén invasionen av det fredliga grannlandet Polen. I gryningen den 24 februari 2022 påbörjade den ryska armén invasionen av det fredliga grannlandet Ukraina.

Det var avskyvärt då. Och det är avskyvärt nu.

Det är till och med svårt att ta in – för första gången på 84 år är det storkrig i Europa. Män, kvinnor och barn flyr undan bomber. Vettskrämda människor hukar i skyddsrum och gömmer sig i jordkällare.

Allt för en nostalgisk och förryckt imperiedröm som hämtar sin näring ur historieböckernas berättelser om det ärorika Storryssland. En värld där man inte förhandlar med sina grannar om en gemensam framtid, utan bombar dem till underkastelse.

Det är inte mycket du och jag kan göra som enskilda människor. Men något kan vi faktiskt göra.

Vi kan göra som Göteborgs stad och hissa den ukrainska flaggan. Eller gå ut på gatan och demonstrera för fred. Kräva total idrottsbojkott av Ryssland eller skänka lite pengar till Röda Korset. Och inte minst: vi kan öppna våra hem – och våra hjärtan – för de ukrainska flyktingar som kommer att komma.

Som en hommage till Ukraina publicerar jag ett recept på soppan Soljanka. Jag har inte lagat den själv, receptet kommer i huvudsak från SVT. Men jag åt soljanka en gång på tyska Östersjökusten i före detta DDR.

Jag gillade verkligen soppan, och har ofta tänkt att jag skulle laga den. Det börjar nog bli dags nu.

Det här behövs till 3 – 4 personer:
500 g ben- och skinnfria fisktärningar, t ex lax och torsk
2 gula lökar
2 morötter
1 palsternacka
4 saltgurkor (om du vill)
olja
2 msk tomatpuré
2 lagerblad
malen svartpeppar eller ett litet gäng hela svartpepparkorn
1 l fiskbuljong, vatten + tärning eller fond
20 oliver (om du vill)
2 msk kapris + 2 msk kaprisspad
1 dl syltlök

Citronklyftor och crème fraiche

Gör så här:
Skala och hacka löken. Skala och tärna morot, palsternacka och gurka.

Fräs löken i olja. Rör ner morot, palsternacka och tomatpuré (och gurka om du vill). Fräs en stund till.

Lägg i fisktärningar och häll i fiskbuljongen. Koka 15 minuter tills grönsakerna är nästan klara. Vänd ner fisktärningar, oliver, kapris och syltlök. Koka i 5 minuter på minsta möjliga värme.

Servera med citronklyftor och crème fraiche.

Men, invänder du kanske. Soljanka, det är väl en rysk soppa. Och visst finns soppan även i det stora landet i norr. Den kan också lagas på kött och på kål, och säkert på tusen andra sätt. Men enligt Wikipedia så finns ursprunget i 1600-talets Ukraina.

Vill du testa min variant på Soljanka, så hittar du receptet här.

Frasiga kikärtsbiffar & tomatsås med bönor och majs

26 onsdag Jan 2022

Posted by in huvudrätt, mat, tillbehör, vardagsmat, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , ,

Det är bara att erkänna. Jag är en matoman, eller man skulle kanske hellre säga matoman. Du vet en sådan där som alltid är lite sugen. På kvällen tar man ett par turer ut till köket och ser om det finns några rester efter middag. Rester som man gärna äter upp. Lite pasta eller stekt kyckling eller risotto, lite ugnsstekt potatis eller lite sås.

Med åren straffar det där sig; man växer på mitten och det där sixpacket av muskler kommer alltmer att likna en köttbulle. Trind och välstoppad sitter den där och är i vägen när man böjer sig framåt.

Men jag har kommit på att det finns mat som funkar även för oss matomaner. Det är mat som gör att man är mätt länge.

Och då snackar vi baljväxter, som vita bönor, kikärtor och kanske den gamla bönsorten bondbönor. Och det handlar om fullkornsvarianten av ris och pasta.

Den här dagen var det baljväxter både i biffarna och såsen – och till det åt vi fullkornsris. Nyttigt som bara den.

Och jag gick bara en liten, liten tur ut i köket efter maten. Men det var för att det var så gott – inte för att jag var hungrig.

Det här behövs till 4 personer:
250 g torra kikärtor
1 stor (banan)schalottenlök
1 röd chili, spansk peppar
1 vitlöksklyfta
2 msk tahini, sesampasta
1 tsk spiskummin
1 ägg
ca 1/2 tsk salt
svartpeppar
olivolja

Tomatsås
1 stor (banan)schalottenlök
3 vitlöksklyftor
1 röd chili, spansk peppar
1/2 msk tomatpuré
1/2 msk spiskummin
olivolja
1 burk krossade tomater
1/2 burk vatten
salt & svartpeppar
1 pkt svarta bönor (eller andra bönor du gillar)
1 liten burk majs
1 nypa socker

Fullkornsris är gott till. Eller tortilla eller bara bröd och en sallad

Gör så här:
Blötlägg kikärtorna i 12 – 24 timmar. Häll av vattnet.

Sätt ugnen på 225 grader. Skala och grovhacka lök och vitlök. Dela chilin, kärna ur den och skär i mindre bitar.

Lägg kikärtor, lök, vitlök och chili i en mixer/matberedare. I med tahini, spiskummin och svartpeppar. Kör mixern till du får en grov puré. Salta lite i taget, smaka så det blir lagom. Knäck i ägget och blanda runt.

Ta kallt vatten på händerna och forma små hamburgare (eller stora, platta köttbullar). Lägg dem i en oljad långpanna. Kör i ugnen ca 15 minuter. Vänd dem en gång.

Tomatsås
Skala och hacka lök och vitlök. Strimla en urkärnad chili.

Fräs lök, vitlök, chili, tomatpuréspiskummin i olja en liten stund. Häll på krossade tomater och vatten. Koka sådär 10 – 15 minuter. Skölj bönorna och låt dem koka i tomatsåsen en stund. Häll av majsen och koka upp såsen. Smaka av med socker.

Kikärtsbiffar faller gärna sönder i smulor om man steker dem på spisen. Just därför har jag här kört dem i ugnen. Det ger inte riktigt lika fin stekyta, men den där goda, nötiga smaken av stekta kikärtor – den får man med sig.

Ugnsstekta kycklingben med klyftpotatis, rotsaker & aiolisås

22 lördag Jan 2022

Posted by in huvudrätt, kyckling, mat

≈ 3 kommentarer

Etiketter

, ,

Kycklingben är en av de maträtter jag verkligen kan längta efter. Det låter vardagligt, men kan bli fantastiskt gott. Stekt dem i ugnen så att de får lite stekyta – men ändå är saftiga och smakrika.

Men välj ekologisk kyckling. Den smakar mycket mer än konventionell kyckling, mycket för att de växter långsammare och slaktas vid högre ålder.

”Men asså, hur mycket pengar tror han att vi har. Eko-kyckling är asdyrt”, är det säkert någon som tänker.

Men det gäller bröstfilé – det är verkligen skitdyrt – medan kycklingben har ett pris som är mycket snällare för plånboken. Och för miljön, klimatet och så för kycklingarna.

Här kommer ett recept där allt läggs på samma plåt i ugnen. Medan man väntar på kycklingen i ugnen behöver man bara röra ihop en kall sås med crème fraiche och aioli/majonnäs.

Ja, det klart. Är det fredag så kan man ju dra korken ur en vinflaska också.

Det här behövs till 2 personer:
ca 550 g kycklingben
500 g fast (eko)potatis
400 g rotsaker, t ex morötter, rödlök, rotselleri…
1 citron
1 tsk torkad timjan
salt & svartpeppar
olivolja

Aiolisås
1 dl crème fraiche, 15 %
1/2 dl majonnäs
1 tsk fransk dijonsenap
1 – 2 vitlöksklyftor, skalade och rivna
salt & svartpeppar
aningen cayennepeppar eller annan chilikrydda

Gör så här:
Sätt ugnen på 225 grader. Skala morötter och skär i klyftor. Skala rödlök och andra rotsaker och skär i klyftor. Skölj och klyfta citronen.

Skölj potatisarna (om de är eko och har tunt skal behöver de inte skalas) och skär i klyftor. Lägg dem i en kastrull, koka upp och låt dem koka i 1 minut.

Olja en långpanna, lägg dit potatisen. Salta och kör i ugnen i ca 10 minuter. Krydda kycklingbenen med salt, svartpeppar och timjan. Lägg dem och morötterna i långpannan. Kör i ugnen i 10 minuter.

Lägg på rödlök och rotselleri, salta & peppra. Sätt in långpannan i ugnen och stek tills allt är klart. Det tar ca 20 minuter, kanske aningen mer. Stick i kycklingen och kolla så köttsaften är klar (genomskinlig).

Rör ihop crème fraiche, senap och riven vitlök. Krydda med salt, svartpeppar och aningen cayenne.

Vi åt de här ugnsstekta kycklingbenen till middag förra fredagen. I glasen fanns en skvätt Côtes du Jura Chardonnay – och det var ett sällskap som funkade. Vinets citrustoner samspelade fint med den milda, stekta citronen.

Tror du inte att citron kan vara mild? Testa att steka den i pannan eller köra den i ugnen. Citronen blir mildare. Jag lovar.

Bakade bönor med paprika, fetaost & tomat

01 lördag Jan 2022

Posted by in huvudrätt, mat, vardagsmat, vegetariskt

≈ 3 kommentarer

Etiketter

, , ,

Vi är inte särskilt lika när det kommer till mat, jag och hustrun. Inte nog med att hon kan äta samma mat flera dagar i sträck och inte gillar strömming.

Hon tillhör också de väluppfostrade bönhatarnas skara. Så när det serveras bönor – i chili con carne eller i cassoulet, den sydfranska grytan med bönor, korv och kött – då petar hon först undan bönorna. Äter upp dem och kallar dem för ”medicin”.

Först därefter går hon loss på den ”riktiga” maten.

Men en dag under julledigheten flög fan i mig. ”Jag gör en rätt med nästan bara bönor, men en rätt som inte bara jag uppskattar”, tänkte jag.

Och så började jag fundera. ”Hmm. Den måste innehålla sådant som hon gillar. Måste ta med tomater och ost – ingenting funkar så bra som ost – och så en liten sötma som bryter smaken”.

Efter en stund i köket ställde jag fram gratängformen på bordet. Tittade på medan hustrun lade upp maten och tog en tugga.

– Det här var ju gott! blev kommentaren.

Yess, tänkte jag.

Testa du också – och låt dig inte förskräckas av den långa listan med ingredienser. Det är bara lök, morot, paprika, feta och tomater + kryddor.

Det här behövs till 3 – 6 personer beroende på vad du serverar till bönorna:
1 stor bananschalottenlök eller gul lök
olivolja
salt & svartpeppar
2 tsk paprikapulver
2 tsk rökt paprikapulver (eller ta 4 tsk vanligt paprikapulver)
chilipulver efter tycke och smak (jag tog lite cipotle chili)
2 msk tomatpuré
2 vitlöksklyftor
1 morot
1 paprika, gul eller röd
2 dl vatten
2 pkt färdiga bönor som du gillar (svarta, vita, blandade…)
1/2 – 1 msk honung
2 tsk röd balsamvinäger
200 g små god tomater
100 g fetaost

Servering
Ris eller bara ett gott bröd och sallad. Eller också får de bakade bönorna vara side kick till något grillat

Gör så här:
Sätt ugnen på 225 grader. Skala och hacka lök och vitlök. Skala och riv moroten. Dela paprikan, kärna ur och skär i små tärningar. Skölj bönorna.

Fräs löken glansig i olja. Salta & peppra. Häll i paprikapulver och chilipulver (smaka dig fram till rätt styrka) och fräs lite till. I med tomatpurén och fräs. I med morot och paprikatärningar och – ja, just det fräs lite till.

Häll i vattnet och koka ett par minuter. I med bönorna och koka lite.

Häll allt i en ugnsform. Dela tomaterna på mitten och tryck ner dem i bönröran. Smula feta över. Baka i ugnen så där en 20 minuter tills allt är genomvarmt och osten har börjat smälta.

Strö över lite (strimlad) persilja om du vill.

Anammaburgare med tex-mex-kryddning

28 söndag Nov 2021

Posted by in huvudrätt, mat, vardagsmat, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

Jag vet inte hur det är för dig, men när veganer ska komma på middag här hemma – då brukar tankarna löpa ungefär lika välplanerat som symbolerna snurrar fram på skärmen till en enarmad bandit. Det är med andra ord en jävla massa som händer, men inget som funkar.

Så nästa gång det inträffar, gör som jag. Trava iväg till affären, köp vegofärs och gå hem och gör någon maträtt du känner igen. Till exempel de här burgarna.

Det är enkel vego-mat som funkar lika bra en vanlig onsdag i november som när veganerna kommer på middag.

Det här behövs till 3 personer:
450 g Anammafärs (eller annan vego-färs)
2 vitlöksklyftor, skalade
1 msk spiskummin
1 tsk chipotle chili-pulver
lite salt & svartpeppar
0,75 dl hackad persilja
olivolja

Kall sås
2 dl crème fraiche eller turkisk yoghurt
1 vitlöksklyfta, skalad
salt & svartpeppar
hackad perilja eller oreganor

Klyftpotatis eller ris

Gör så här:
Tina färsen. Pressa ner vitlöken, blanda färsen med kryddorna och persiljan. Det går lättast med händerna.

Skölj händerna i kallt vatten och forma 3 stora eller 6 små hamburgare. Stek i olja på medelvärme tills burgarna har fått fin färg.

Blanda crème fraiche/turkisk yoghurt med pressad vitlök, kryddor och persilja eller oregano.

Koka riset eller ugnsstek potatisklyftorna.

Egentligen är det bara fantasin som sätter gränser för vad du kan göra med vegofärsen. Krydda den snällt med salt & peppar och stek den till pannbiffar eller köttbullar. Eller tryck ner vitlök & timjan och låt dem koka i en tomatsås till italienska köttbullar.

Eller gör en fyllning med soltorkade tomater & fetaost.

Men det klart, tar du med fetaost – då kan du inte servera dem till veganer.

Pasta & tomatsås med röda linser

24 söndag Okt 2021

Posted by in huvudrätt, mat, pasta, vardagsmat, vegetariskt

≈ 3 kommentarer

Etiketter

, , , ,

Om du nu tillhör dem som kräver kött på bordet och hatar allt vad baljväxter heter, så klicka inte bort receptet riktigt än.

De röda linserna är inte med för att de är så förbannat nyttiga. De är heller inte med för att de är så klimatsmarta.

De är faktiskt med för att de är goda. Tomatsåsen får en annan känsla – lite mer att bita i – och så blir den fylligare. Prova så får du se!

Det här behövs till 3 – 4 personer:
1 gul lök
olivolja
1/2 – 1 msk tomatpuré
salt & svartpeppar
1 tsk torkad timjan
1 burk goda krossade (eller hela) tomater
drygt 1/2 burk vatten
2 – 3 vitlöksklyftor
1 dl röda linser
5 – 10 soltorkade tomater, strimlade
strimlade örtkryddor som du gillar: perilja, basilika, oregano…

3 – 4 portioner pasta och riven parmesan

Gör så här:
Skala lök och vitlök. Hacka den gula löken och fräs den i olja. Tryck i tomatpuré. Salta, peppra och smula i timjan. Fräs en stund till. Häll tomater och vatten. Pressa i vitlöken och koka tomatsåsen i minst 20 minuter.

Skölj linserna och låt dem koka med i ca 15 minuter (eller så lång tid det står på paketet).

Koka pastan. Blanda pasta och tomatsåsen. Rör ner de strimlade, soltorkade tomaterna. Strö över örtkryddor & riven parmesan.

Bär fram en rykande varm gryta till bordet en kväll när höststormen tjuter utanför fönstret och du längtar till Italien. Buon appetito!

Och till dig som hatar baljväxter. Är du fortfarande med mig? I så fall har jag en fråga: var det här så förfärligt?

Ugnsstekt kycklinglårfilé med örter, vitlök & grönsaker

20 onsdag Okt 2021

Posted by in fransk mat, huvudrätt, kyckling, mat

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

En gång för mycket länge sedan jobbade jag som vikarie på dagis. Skitkul, tyckte jag som 19-åring, man fick leka med barnen hela dagarna – och dessutom fick man betalt under tiden.

Ett av barnen hette Tor och hade bott i USA innan föräldrarna flyttat hem till Sverige. Jag blev lite nyfiken och frågade honom vad han kom ihåg av utlandsboendet.

– En tor, tor vit matta, svarade Tor, för det var på den stora mattan han hade lekt.

Annars kunde han vara ganska lillgammal. Man kunde liksom höra ekot från hans föräldrar när han pratade. Så var det en gång när han greppade ett äpple, höll upp det i luften och tydligt deklarerade:

– Frukt är både nyttigt och gott!

Men visst är det så, frukt är både nyttigt och gott. Det är också den här ugnskycklingen med milda goda smaker av örtkryddor, oliver och vitlök som blivit milt krämig av tiden i ugnen. Värmen förändrar också citronen, så att den blir sötare och mer smakrik.

Det här behövs till 2 – 3 personer:
350 – 400 g kycklinglårfilé
salt & svartpeppar
olivolja
1 liten bunt timjan & 1 liten bunt persilja
2 stora bananschalottenlökar
4 oskalade vitlöksklyftor
1 eko citron
1 stor röd paprika
200 g goda små tomater
lite hackade örtkryddor

Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader. Skala och halvera löken. Skölj citronen och skär i klyftor. Kärna ur paprikan och skär i mindre bitar. Bind ihop timjan och persilja till två små buntar, men spar lite som strös över allra sist.

Olja en ugnsform. Lägg örtkryddorna i botten. Lägg lök, vitlök, citron och lårfiléerna. Salta & peppra.

Kör i ugnen i 10 minuter.

Lägg på paprika, oliver och tomater. Vänd kycklingfiléerna. Salta & peppra även andra sidan.

Ugnsstek tills kycklingen är klar, ta ca 10 – 15 minuter. Kycklingen ska vara genomstekt och köttsaften klar.

Strö över lite örtkryddor,

Ät kyckling och grönsaker med klyftpotatis eller ris – eller bara med ett gott bröd. Pressa den varma – och milda (!) – citronen över maten och kläm ut den bakade vitlöken som en krydda. Någon sås behövs inte eftersom grönsakerna och kyckling ger ifrån sig en god sky.

Men välj gärna eko-kyckling. Jag vet att den är mycket dyrare, men den smakar mycket mer. Ibland hittar man kycklingben till ett mer humant pris, då behövs nog en 500 – 600 g till 2 personer. Och så lite längre tid i ugnen.

Champinjon- & grönsakssoppa – djupa, mustiga smaker

03 söndag Okt 2021

Posted by in huvudrätt, mat, vardagsmat, vegetariskt

≈ 3 kommentarer

Etiketter

, , , ,

Vanliga champinjoner – ja, just sådana som man plockar i grönsaksdisken – kan ge maten ett fantastiskt djup.

Man tar lite svamp, kokar den tillsammans med lök och morot, linser och fänkål. På slutet trycker man i lite spenat. Och när man lyfter grytan från spisen så har man en mustig soppa med varma, djupa smaker. En soppa för hösten och dimman och mörkret.

Vik hädan alla regnmoln, här kommer receptet.

Det här behövs till 4 personer:
1 fänkål
olivolja
1 gul lök
1 – 2 morötter
400 g kastanjechampinjoner (de lite brunare champinjonerna)
3 vitlöksklyftor
salt & svartpeppar
1 dl röda linser
1,8 l (svag) buljong, vatten + tärning eller fond
80 – 100 g spenat

Och så ett gott bröd till maten

Gör så här:
Dela fänkålen i kvartar. Skär bort rotstocken och ”rören”. Skiva tunt. Skala lök och vitlök. Hacka löken och finhacka vitlöken.

Skala morötterna och fintärna dem. Skölj/torka av champinjonerna och skiva dem. Skölj linserna

Fräs fänkålen i olja tills den är glansig. I med löken och fräs tills grönsakerna börjar mjukna. Lägg i svampen och fräs tills vätskan har kokat bort. Tryck i morot och vitlök, och fräs ett litet tag till. Salta & peppra.

Häll på buljongen och linserna. Koka 15 – 20 minuter till allt är klart. Låt spenat koka med de sista 5 minuterna. (Står det på paketet att linserna ska koka kortare tid, så väntar du såklart med att lägga i dem.)

Champinjoner och champinjoner… Jag tycker det är ganska stor skillnad på ”vanliga” champinjoner och kastanjechampinjoner (säljs också under namnet skogschampinjoner). Kastanjechampinjoner innehåller mindre vätska och mera smak. Det brukar bli mer svamp för pengarna – även om kilopriset är högre.

Ska kanske tillägga att portionerna här är större än det brukar vara i recept. Kan bero på att jag är matglad – och ska vi säga storvuxen – men jag har aldrig fattat portionsstorlekar när det kommer till soppor.

Det kan väl inte finnas en enda människa som blir mätt på 2.5 dl vätska, en ensam vit böna och två korslagda ärtor – eller hur det nu brukar se ut i sopprecept?