Att dricka ett vin är ibland som att stiga in i en hel värld. Just så var det för mig när jag stack ner näsan i ett glas med Puy chéri 2025 (95 kronor, rosé).

Det första jag tänkte var ”smultron”, och kände hur sommarängen med bären omslöt mig. Jag frågade hustrun vad hon tyckte det luktade.

”Smultron”, svarade hon snabbt.

Visst, vi hittade toner av örtkryddor och bär. Och när man tog en sipp så fanns en liten, liten uppstramning i eftersmaken.

Men smultron och sommar dominerade, så där satt vi vid det rustika slagbordet och drömde oss bort till solvarma dagar. Vi sparade lite på flaskan så den fick hänga med på en middag med stekta laxkotletter och dagen efter drack vi ett glas till ugnsbakad fisk med fänkål, tomat & oliver.

Puy chéri ställde villigt upp på bägge dagarna, för det är ett vin som ligger i rosévinernas mittfåra. Gjort för att passa de flesta och det mesta.

Vill man vara lite vanvördig kan man kalla det för rosévinets svar på VW Golf. Det är inte menat som en elakhet, vi har själva en gasdriven Golf. Mer är det en beskrivning av något som ställer upp och levererar tillräckligt mycket för de flesta.

Och det är faktiskt inte det sämsta.

Rosévin, det är vin för lata sommardagar. Du vet de där dagarna när man känner att solen har tagit på ryggen, och stenarna fortfarande är varma när man går barfota på kvällen.

Då uppstår liksom ett behov av att sitta i kvällssolen, kanske knapra på några oliver eller lite nötter. Och då – just då – är rosévin som allra bäst. Det gäller också för Côté Mas 2024 (99 kronor, rosé, ekologiskt) från Languedoc i södra Frankrike.

Det ligger väster om rosévinernas hjärtland, Provence, men det följer väl den provencalska traditionen. Ljusrosa färg, läskande smak och en aning, aning bitterhet i eftersmaken. Kanske tur, så man inte sätter i sig hela flaskan på en gång.

Fruktig smak med lite hintar av smultron, jordgubbar och andra röda bär. Med andra ord ett lättgillat vin som också funkar bra till mat. Vi delade på en flaska till ugnsstekt lax, oliver och tabbouleh – och det var två som dansade tango i den dansen.

Gott, med andra ord.

Än är inte sommaren slut. Men man får leta lite efter den, kanske sätta sig i lä och läsa en bok. Eller leta upp en liten badsjö mitt på dagen när solen värmer.

Förra året var optimalt för min del. Först var det hela den svenska sommaren (den första där vi var pensionerade båda två). I september åkte vi till Provence, och då fick vi tre extra sommarveckor.

Men om man nu inte har tid/råd/möjlighet att åka till solen i september, hur gör man då?

Ett anspråkslöst förslag ser ut så här: skaffa lite goda saker som du gillar. Det kan vara oliver eller körsbärstomater, tapenade eller någon annan god röra. Kanske lite nötter eller goda korvar.

Och så svänger du förbi Bolaget och köper en flaska rosé, som får bo en stund i kylen för att få rätt temperatur.

Sedan är det bara att slå sig ner. Lägga lite tapenade på en tomat. Ta en oliv och en korvskiva, och så sippar man lite på vinet.

Okej, det är inte semester vid Medelhavet. Men håll med om att det är lite goa sommarvibbar.

En sådan dag kan det vara bra att ha en flaska Puy Chéri 2023 (95 kronor, rosé) på lut. Det är ett fräscht och lätt sommarvin med lite smultron och örter i lukten och liksom blommor och bär i håret. Lätt och ganska snällt, gjort för att passa en bred publik. Men med en uppstramande liten kärvhet på slutet.

Den här årgången har mindre godisvibbar än tidigare år, i alla fall om mina smaklökar kommer ihåg rätt. Det tackar vi för – vill man ha godis är det bättre att gå till godishyllan på Ica, än till Systemet.

Men som sommarvibbs-uppväckare funkar Puy Chéri bra.

Sommar, det är när man kan ta cykeln till närmsta sjö, lägga sig i solen och bli riktigt varm innan man tar ett bad. Eller när värmen dröjer sig kvar sena eftermiddagar och man kan gå barfota på stenarna och känna att de fortfarande värmer.

Just de dagarna sitter ett glas rosé som gjutet. Fräsch, friskt och läskande.

Vill du ha ett rosévin som passar till mat – som kyckling eller grillad fisk – då är Les Lauzeraies från kooperativet i Tavel i södra Rhone-dalen ett bra val. Tyvärr har den svaga kronan skickat upp priset till en nivå jag tycker är svår att betala: 139 kronor för en vanlig flaska.

Sydafrikanska Mulderbosch är ett alternativ. Fortfarande matvänligt, men till ett mer sympatiskt pris: 99 kronor.

Men ska du sitta i bersån och ta det lugnt efter en dag på stranden. Kanske knapra på lite nötter och oliver, kanske prata med en kompis. Då skulle jag föreslå Puy chéri 2022 (85 kronor, rosé)

Det är ett vin som har vandrat en liten bit på vägen mot de mer godissmakande roséerna. Men här har vinmakarna haft vett nog att stanna på behörigt avstånd från godisfatet.

Lukten handlar om smultron och andra bär, blommor och örter. I munnen är det friskt och läskande. Lättdrucket med toner av smultron och bär.

Men framför allt. Det är som ett rosévin ska vara – friskt, fräscht och somrigt.

Rosévin, det är väl bara för varma sommardagar när man sitter utomhus i värmen och har det gott? Du kan väl inte mena att man ska dricka det på hösten?

Jo, det kan jag. Testa ett glas rosé med pannstekt lax eller fransk fisksoppa eller paella – eller som i vårt fall med jambalaya.

Vi drack en flaska Mulderbosch rosé 2021 (95 kronor, rosé) till den smakrika sydstatsrätten. Och det är en kombo som funkar bra, om maten inte är alltför chilistark. Vinets bärighet – och känsla av bärsötma – blir en fin smakbrygga till den annars ganska tuffa jambalayan.

Just Mulderbosch är mer fyllig och bredaxlad än många roséviner. Det är inte lika sommarlent som en del andra, men visst finns det många likheter.

Lukten handlar om bär och blommor, smultron och lite örter. Lite mer bett i smaken och med en trevlig syra som gör att det passar bra till mat. Där har du en kort beskrivning av Mulderbosch.

Det är ett miljöcertifierat vin som skeppas från Sydafrika i lättviktflaskor för att minska klimatavtrycket. Vingården har också schyssta villkor för de som jobbar där. Det tackar vi för.

Finns det ingenting som jag ogillar med vinet. Tja… Det skulle nog vara färgen. När jag sitter och smuttar på vinet så slås jag av tanken: ”Den där rosa som drar mot orange, det ser ju ut som Donald Trumps
ansiktskräm”. Alltså den som han smetar ner i hela ansiktet innan han håller tal och låter sig fotograferas.

Så mitt råd till dig är: Köp gärna med dig en flaska hem från Systemet, njut den med kraftiga fiskrätter, men fundera på Joe Biden eller någon annan politiker du gillar – och skit i Donald Trump.

Så här års går man och småpratar med värmen och sommaren. Vädjar till den ”stanna kvar ett tag till, ge oss några varma och soliga dagar”. Det gör i alla fall jag – men så är jag också en av de frusna själar som trivs bäst när andra svettas och klagar på värmen.

Men så är det med livets gång, att höst följer på sommar. Och nu har sommaren tagit slut, och kvällarna blivit kyliga och mörka.

Som en besvärjelse knatar jag iväg till Bolaget och handlar en flaska rosé, Mulderbosch 2020 (89 kronor). Det är ett lite mer kraftfullt rosévin. Påminner en smula om de flaskor clairet vi köpte i Bordeaux för ett par år sedan, alltså mer ”röda” roseviner.

Min smakminne håller inte sådan klass att jag exakt kommer ihåg smaken på ett vin jag drack för tre år sedan – så det kanske bara är den rödare färgen som lurar mig. Eller också finns en smakmässig likhet. Mulderbosch är gjort på Bordeauxdruvan cabernet sauvignon.

Fruktigt och mer fylligt än de flesta roséviner som finns på Bolagets hyllor. Lukt av blommor, smultron och lite örter. Lite mer bett i smaken och med en trevlig syra som gör att det passar bra till mat. Där har du en kort beskrivning av Mulderbosch.

Vi delade en flaska till caesarsallad med lax & kapriskryddad aioli. Och det var ett sällskap som funkade bra till Mulderboschen. Bra driv i både mat och vin, om man säger så.

Men fan vet om det funkar som besvärjelse över den sommar som håller på och säger adjö.

Nästa gång får det blir en cajun-gryta med kräftor och korv från Louisiana. Det är nog ett bättre sätt att hantera höstnojan.

En av de där riktigt varma sommarkvällarna tänkte vi att vi skulle drömma lite. Sitta ute och äta när solen börjar gå ned, känna söderns mörker som sänker sig. Du vet de där kvällarna när natten är mjuk och stenarna fortfarande har kvar något av dagens värme.

Fisk och grönsaker hade vi handlat så att det räckte till grillad tonfisk och potatissallad. Jag hade varit en sväng till Bolaget och handlat rosévin, nu skulle vi bara sätta igång grillen.

Då, just då, kom regnet.

Så vi stekte tonfisken på spisen och dukade inne vid slagbordet, drömmen om söderns varma nätter fick vänta. Men vinet Les Lauzeraies 2020 (129 kronor, rosé) – det höll höll den sydfranska stilen. Frisk lukt av smultron och aningen jordgubb. Även om det låter konstigt så luktar det friskt och fräscht.

I munnen är det friskt, fruktigt och smakrikt. Det smakar helt enkelt mer vin än de flesta rosévinerna brukar göra. Och just den egenskapen gör det till ett bra matvin.

Les Lauzeraies kommer från appellationen (vinområdet) Tavel strax söder om Avignon. Den lilla appellationen sträcker ut sig på Rhones högra sida, strax innan utloppet i Medelhavet. Lite inklämd ligger den mellan Provence och Languedoc.

Tavel är ett ovanligt område, där produceras nästan bara rosé – och det är inte en helt ovanlig åsikt att där görs Frankrikes bästa roséviner. Frågar du en fransman säger han kanske att där görs världens bästa rosévin, men då kan man komma ihåg att chauvinism faktiskt är ett franskt ord.

Men kanske är det de stolta traditionerna som gör att appellationen står emot de trender som annars härskar i rosévinsvärlden. En trend är alltmer bleka och anemiska viner, en annan är godislika viner som man ska sippa på långt bort från all mat.

I Les Lauzeraies finns färg och smak och en stolt hållning som gör det till en perfect match med stekt eller grillad tonfisk. Vi fick inte de magiska Medelhavsnätterna, men vi fick god mat och gott vin.

Det räcker långt, det också.