Rosévin, det är väl bara för varma sommardagar när man sitter utomhus i värmen och har det gott? Du kan väl inte mena att man ska dricka det på hösten?

Jo, det kan jag. Testa ett glas rosé med pannstekt lax eller fransk fisksoppa eller paella – eller som i vårt fall med jambalaya.

Vi drack en flaska Mulderbosch rosé 2021 (95 kronor, rosé) till den smakrika sydstatsrätten. Och det är en kombo som funkar bra, om maten inte är alltför chilistark. Vinets bärighet – och känsla av bärsötma – blir en fin smakbrygga till den annars ganska tuffa jambalayan.

Just Mulderbosch är mer fyllig och bredaxlad än många roséviner. Det är inte lika sommarlent som en del andra, men visst finns det många likheter.

Lukten handlar om bär och blommor, smultron och lite örter. Lite mer bett i smaken och med en trevlig syra som gör att det passar bra till mat. Där har du en kort beskrivning av Mulderbosch.

Det är ett miljöcertifierat vin som skeppas från Sydafrika i lättviktflaskor för att minska klimatavtrycket. Vingården har också schyssta villkor för de som jobbar där. Det tackar vi för.

Finns det ingenting som jag ogillar med vinet. Tja… Det skulle nog vara färgen. När jag sitter och smuttar på vinet så slås jag av tanken: ”Den där rosa som drar mot orange, det ser ju ut som Donald Trumps
ansiktskräm”. Alltså den som han smetar ner i hela ansiktet innan han håller tal och låter sig fotograferas.

Så mitt råd till dig är: Köp gärna med dig en flaska hem från Systemet, njut den med kraftiga fiskrätter, men fundera på Joe Biden eller någon annan politiker du gillar – och skit i Donald Trump.

Så här års går man och småpratar med värmen och sommaren. Vädjar till den ”stanna kvar ett tag till, ge oss några varma och soliga dagar”. Det gör i alla fall jag – men så är jag också en av de frusna själar som trivs bäst när andra svettas och klagar på värmen.

Men så är det med livets gång, att höst följer på sommar. Och nu har sommaren tagit slut, och kvällarna blivit kyliga och mörka.

Som en besvärjelse knatar jag iväg till Bolaget och handlar en flaska rosé, Mulderbosch 2020 (89 kronor). Det är ett lite mer kraftfullt rosévin. Påminner en smula om de flaskor clairet vi köpte i Bordeaux för ett par år sedan, alltså mer ”röda” roseviner.

Min smakminne håller inte sådan klass att jag exakt kommer ihåg smaken på ett vin jag drack för tre år sedan – så det kanske bara är den rödare färgen som lurar mig. Eller också finns en smakmässig likhet. Mulderbosch är gjort på Bordeauxdruvan cabernet sauvignon.

Fruktigt och mer fylligt än de flesta roséviner som finns på Bolagets hyllor. Lukt av blommor, smultron och lite örter. Lite mer bett i smaken och med en trevlig syra som gör att det passar bra till mat. Där har du en kort beskrivning av Mulderbosch.

Vi delade en flaska till caesarsallad med lax & kapriskryddad aioli. Och det var ett sällskap som funkade bra till Mulderboschen. Bra driv i både mat och vin, om man säger så.

Men fan vet om det funkar som besvärjelse över den sommar som håller på och säger adjö.

Nästa gång får det blir en cajun-gryta med kräftor och korv från Louisiana. Det är nog ett bättre sätt att hantera höstnojan.

En av de där riktigt varma sommarkvällarna tänkte vi att vi skulle drömma lite. Sitta ute och äta när solen börjar gå ned, känna söderns mörker som sänker sig. Du vet de där kvällarna när natten är mjuk och stenarna fortfarande har kvar något av dagens värme.

Fisk och grönsaker hade vi handlat så att det räckte till grillad tonfisk och potatissallad. Jag hade varit en sväng till Bolaget och handlat rosévin, nu skulle vi bara sätta igång grillen.

Då, just då, kom regnet.

Så vi stekte tonfisken på spisen och dukade inne vid slagbordet, drömmen om söderns varma nätter fick vänta. Men vinet Les Lauzeraies 2020 (129 kronor, rosé) – det höll höll den sydfranska stilen. Frisk lukt av smultron och aningen jordgubb. Även om det låter konstigt så luktar det friskt och fräscht.

I munnen är det friskt, fruktigt och smakrikt. Det smakar helt enkelt mer vin än de flesta rosévinerna brukar göra. Och just den egenskapen gör det till ett bra matvin.

Les Lauzeraies kommer från appellationen (vinområdet) Tavel strax söder om Avignon. Den lilla appellationen sträcker ut sig på Rhones högra sida, strax innan utloppet i Medelhavet. Lite inklämd ligger den mellan Provence och Languedoc.

Tavel är ett ovanligt område, där produceras nästan bara rosé – och det är inte en helt ovanlig åsikt att där görs Frankrikes bästa roséviner. Frågar du en fransman säger han kanske att där görs världens bästa rosévin, men då kan man komma ihåg att chauvinism faktiskt är ett franskt ord.

Men kanske är det de stolta traditionerna som gör att appellationen står emot de trender som annars härskar i rosévinsvärlden. En trend är alltmer bleka och anemiska viner, en annan är godislika viner som man ska sippa på långt bort från all mat.

I Les Lauzeraies finns färg och smak och en stolt hållning som gör det till en perfect match med stekt eller grillad tonfisk. Vi fick inte de magiska Medelhavsnätterna, men vi fick god mat och gott vin.

Det räcker långt, det också.

Hur brukar du göra när du ska bjuda en jobbarkompis på sommarlunch och balkonghäng? Förmodligen fixar du till lite god mat, en Caesarsallad kanske. Och så ordnar du fram något lämpligt att dricka.

Jag skulle nog i första hand leta upp ett gott mineralvatten, kanske en god öl. Om jag skulle slå på stort så fick det bli en flaska rosé, kanske den utmärkta Les Lauzeraies (129 kronor) från Tavel på gränsen mellan Provence och Languedoc.

Men det här är ingenting för DN:s Alf Tumble. I förra veckans vinspalt förslår han bubblande rosé från Skepparps vingård för 298 kronor till just Caesarsallad. Dessutom klämmer han till med ”flaskorna, två stycken faktiskt, ligger redo i kylen”.

Vi tar det där igen. Alf Tumble, vinskribent på Sveriges största morgontidning, förslår att läsarna ska lägga nästan 600 kronor på ett vin till en sommarlunch för två personer.

Det gör han i en tidning där de flesta läsarna har rätt vanliga jobb. De är sjuksköterskor och ingenjörer, frisörer, lärare och en och annan pizzabagare.

Okej då, jag kan läsa, så jag vet att han har ett ”budgetalternativ” med ett bourgognevin för 179 kronor flaskan. Men lite förvånad blir jag när han hävdar att Skepparps rosé är gjort på den gröna druvan Solaris. Det är liksom inte möjligt att göra rosé på bara gröna druvor eftersom den röda färgen kommer från de blå druvornas skal.

Om du trodde att balkongvinet var ett undantag, så blir du grymt besviken längre ner i texten. Eller vad sägs om en tysk Spätlese för 399 kronor när man ska käka fisk och skaldjur på Västkusten. Eller ett rött grekiskt vin för 298 kronor som passar bra om man ska ha picknick.

Alf Tumble föreslår åtta viner. Ett ligger precis under 100-lappen, men genomsnittspriset är 212 kronor och de pengarna har varken sjuksköterskan eller läraren – eller de flesta andra som läser DN.s

Så vem skriver han för? Sina kompisar som samlas runt Stureplan innan de går hem till de ärvda våningarna på Östermalm?

Seriöst. Om du är intresserad av vin, skippa DN. Leta istället på Vinjournalen eller Allt om vin. De har bra webbtidningar – dessutom utan betalvägg. Och då blir det liksom mer pengar över till vinet.

Rosévin, det är drömmen om Provence. Ett glas sval rosé i skuggan av en platan med några oliver att knapra på – vem har inte sådana dagdrömmar en regnig måndag i november?

Därför blir det nästan överraskande när södern parkerar i Göteborg en helt vanlig arbetsvecka i maj. Det är shorts på jobbet, det är full AC i bilen och på fredagen är det ett glas rosé på uteplatsen.

Men drömmen luras – inte vädret alltså – där är det Medelhavsvärme med stenplattor som fortfarande är ljumma på kvällen. Det som luras är vinet. Les Lauzeraies kommer inte alls från Provence utan från den lilla appelationen (vinområdet) Tavel strax nordväst om Avignon. Där bor bara 1700 själar, men därifrån kommer några av de bästa rosévinerna.

Les Lauzeraies 2016 (ekologiskt, 119 kronor på Systemet) är inget undantag. Fräsch lukt med hintar om bär och jordgubbar, exotiska frukter och aningen bitterhet. Det fruktiga följer med in i munnen, men på slutet finns en liten bitterhet som stramar upp smaken.

Just den lilla bitterheten gör det till ett bra matvin. Vi drack det till grillad tonfisk och potatissallad, men det är ett följsamt vin som funkar bra till ganska mycket: kyckling och grönsaker, fisk eller den provencalska sardellpizzan Pissaladière.

Eller bara till ett glas sval rosé med några oliver att knapra på. Men vill du sitta i skuggan av en platan får du nog resa en bit söderut – det är rätt ont om plataner i Sverige.

Det är lika bra att erkänna det på en gång: jag avskyr vinter och kyla, regn och mörker. Du vet så där som det ser ut i Sverige under de flesta av årets månader.

Kanske är det därför som jag gillar rosévin. Just för att det bär med sig ett löfte om sommar och solvarma stenar och ljumma kvällar. Allt det där jag längtar efter under nästan hela året.

Så när rosésäsongen startar i april knatar jag snabbt iväg till Bolaget och får med mig ett par flaskor hem. Sedan sitter jag där – lätt huttrande – och sippar på vinet. Och drömmer mig bort till Frankrike.

Senaste vinet att drömma sig bort med var en Puychéric 2015 (69 kronor på Systemet). Det är en bra sommarrosé; fräsch och inbjudande med en nästan blyg lukt av smultron och blommande sommaräng. Klart matorienterat med hyfsad syra och bara en hint av smultron i smaken. Precis när man sväljer finns en liten, liten bitterhet som liksom säger: nu är det läge för mat.

I vårt fall var det sallad med torskrygg och mild aioli-dressing (snart på en blogg nära dig). Det här var sällskap som gillade varandra. Både maten och vinet trivdes.

Och jag, när jag satt där och åt så längtade jag efter varm sommar och lediga dagar, Nu är det bara ett par veckor kvar innan vi åker till La Ciotat, ett par mil öster om Marseille. Men där får det nog bli en flaska rosé från Provence. Puychéric kommer ju från grannregionen, Languedoc, på andra siden Rhône-deltat.