Skulle du stå där på köksgolvet med ett halvt kilo köttfärs i handen och ett huvud som är alldeles tomt på matidéer. Tänka ”Visst, man kan äta italiensk köttfärssås, men det år vi i förrgår. Och köttbullar, såklart. Men vem orkar?”
Just i det läget har jag ett förslag: Gör en indisk köttfärssås av det där paketet du har i handen.
Den här såsen blir fyllig och smakrik, faktiskt komplex i smaken Och även om du stoppar i ett par chili så anar du bara chilihetta som en skugga i bakgrunden.
Det här blir husmanskost när den är som bäst – fast indisk, den här gången.
Det här behövs till 3 – 4 personer: 500 g färs, nöt-, lamm-, bland- eller vegofärs neutral olja 1 bit ingefära, stor som en tumme 3 vitlöksklyftor 1 stor gul lök 2 chili, spansk peppar (eller mer om du gillar stark mat) 2 tsk gurkmeja 2 tsk koriander 2 tsk spiskummin 2 tsk kardemumma 2 tsk mild madras curry salt & svartpeppar 1,5 dl tjock yoghurt, typ turkisk
Servering Strö över hackade örtkryddor som du gillar: mynta, koriander eller persilja
Gör så här: Skala och riv vitlök och ingefära. Dela, ta bort frön och strimla chilin. Skala och hacka löken.
Fräs löken i olja i en stor tjockbottnad gryta eller traktörpanna. Rör ner alla torra kryddor (gurkmeja, koriander, spiskummin, kardemumma & curry). Fräs lite till.
Lägg i (kött)färsen och stek den – på lite högre värme – så den får färg. Rör ner chili, vitlök och ingefära. Salta & peppra. Ha i den tjocka yoghurten och låt ”såsen” koka sådär en 5 – 10 minuter.
Vi åt den här indiska köttfärsröran med kryddigt indiskt ris. Och hustrun var på ett alldeles ovanligt gott humör. Berömde maten och kocken och variationen på mat som jag serverar.
Det här riset är fullt med varma, fylliga smaker. Gurkmeja, kardemumma och spänstiga ärtor ger riset ett lyft, som räcker långt utöver det indiska köket.
Funkar bra till kryddiga vegetariska rätter – eller till något grillat.
Testa du också, jag tror inte du blir besviken.
Det här behövs till 3 personer: Drygt 2 dl jasminris eller annat ris du gillar 1 – 2 schalottenlökar eller 1 liten gul lök neutral olja 1,5 tsk gurkmeja 1,5 tsk kardemumma salt & svartpeppar knappt 4 dl vatten 4 dl frysta gröna ärtor
Gör så här: Skala och hacka löken. Fräs den i olja. Krydda med gurkmeja, kardemumma, salt & peppar.
Skölj riset. Häll ner det och vatten i grytan med lök. Koka upp och låt koka på svag värme enligt anvisning på förpackningen.
När 2 minuter återstår av koktiden: häll i ärtorna och blanda runt. Låt riset koka färdigt.
Klart.
Vi år det här riset tillsammans med indisk köttfärssås. Klart smakligt, tyckte vi.
På franska finns ett uttryck som jag tror man kan översätta med pris-kvalitet. Det används för att beskriva att man får mycket kvalitet i förhållande till priset. Mycket för pengarna, alltså.
Om man tillämpar det på mat, så kvalar ärtor, feta & citron in som en klar A-kandidat. Det är mat som går supersnabbt, på bara 15 minuter är middagen klar. Dessutom är det en rätt med massa bra fibrer – särskilt om du äter den med mathavre – och priset är sådant att man inte får en chock när man står på Ica och ska betala.
Men den har en klar nackdel: ärtorna ser förjävliga ut på bild. Om jag hade varit en riktig influencer och matkändis så hade jag tvättat och torkat varje ärta för sig och fått dem så där skinande blanka som de ska vara på bild. Men nu är jag ju bara en vanlig Svensson, så de kladdiga ärtorna får ligga kvar och skämmas på tallriken här ovan.
Jo, det var en sak till. Havre är fruktansvärt nyttigt, det är något med hur de påverkar tarmen som ska vara alldeles undergörande. Men andra matkorn, som korngryn, är faktiskt godare.
Det här behövs till 3 personer: 450 – 500 g frysta ärtor (kallpressad) rapsolja 1 eko-citron, rivet skal + pressad juice 150 g (1 pkt) fetaost, smulad svartpeppar
Mathavre eller andra matgryn – ris och pasta funkar också
Gör så här: Sätt på mathavren/grynen.
Stek ärtorna i en stekpanna eller tjockbottnad gryta med rapsolja, gärna kallpressad. Men stek bara så de inte längre är frysta. Rör ner smulad feta, rivet citronskal och pressa över citronen. Vrid över lite svartpeppar och låt allt bli varmt.
Klart!
Idén att kombinera ärtor med citron och feta har jag läst någonstans, men jag kommer inte längre ihåg var så jag kan inte ge någon kredd för idén.
Visst är det en härlig tid nu. Dagarna blir längre och längre, i trädgården blommar snödropparna och snart kan man sitta ute och fika. Ja, det klart, man behöver en extra tröja, men om man letar upp en vägg där solen värmer så blir det som en liten mini-vår runt omkring.
Men fortfarande är kvällarna kalla. Då passar det bra med en värmande soppa, tycker jag.
Måndag:Spaghetti & Ragu Bolognese med linser Linser gör sig riktigt, riktigt bra i den här tomatsåsen. Godast om man kokar egna, men även färdiga funkar. Dessutom är det faktiskt både nyttigt och billigt.
Tisdag:Caldo verde – grönkålssoppa från Portugal Jag tror den som uppfann grönkålssoppan Caldo verde hade en bra dag. Värmande, smakrikt och lite sting av korv och kryddor. Gott, tycker jag.
Onsdag:Ugnsbakad kolja med curry, blomkål & stekta äppelklyftor Det låter som ett långskott – curry, grönsaker och så vanlig svensk kolja som har fått bo en stund i ugnen. Men det funkar verkligen, inte minst en vanlig onsdag.
Torsdag:Ribollita – toscansk bondsoppa med bönor & kål Värmande soppor, var det. Det toscanska bondsoppan med bönor och kål är just så värmande och traditionsrik som gammal (italiensk) husman kan vara.
Fredag:Borsjtj – rysk och ukrainsk rödbetssoppa På fredag är det årsdagen av den olagliga ryska anfallet på Ukraina. Gå gärna ut och protestera, och sedan passar det med en soppa som har sitt ursprung i Ukraina och hela den slaviska världen.
Lördag:Coq provençal – tupp, oliver & rosévin Får du tag på höns eller tupp så testa att göra en ”riktig” tuppgryta, men vanlig kyckling funkar också bra. Men testa gärna med rosévin, både i grytan och i glaset.
Söndag:Linguine alla volongue – enkel lyx & rena smaker Enkel lyx, var det. Det här är italiensk mat när den är som bästa. Enkel att fixa till – och du slipper bli ruinerad när du vill lyxa till det lite grann.
Filmen ”1900” börjar med en förtvivlad vandrare som går från hus till hus på den italienska landsbygden. Till varje gård ropar han ”Verdi è morte, Verdi è morte”, sedan stapplar han vidare. Den som är död är kompositören Guiseppe Verdi, uppenbarligen lika stor och folklig i Italien som Strindberg var i Sverige.
Året är 1901 och just det året föds två killar på ett gods i mellersta Italien. Alfredo som är son till godsägaren, och lantarbetarsonen Olmo. Redan från början blir de vänner – och ibland ovänner och klassfiender. Genom deras ögon skildras stora delar av det italienska 1900-talet.
Som vuxna spelas Alfredo och Olmo av Robert de Niro och Gérard Depardieu. Men den skådespelarinsats som verkligen bränner till är Donald Sutherlands fascistiske förvaltare – både för att karaktären är så avskyvärd och för att Sutherland lyckas göra den trovärdig.
Filmen är 45 år gammal, men skulle du snubbla över den så se den gärna. Det är en fantastisk och bred, episk skildring av Italien under förra seklet.
Nu undrar du säkert hur den filmen hänger ihop med soppan ribollita. Inte så mycket alls, mer än att det är fattigmansmat. Den mat som lantarbetarna och bönderna kunde få när det de kom hem efter en dags hårt arbete på åkrarna.
Men gör du den här soppan, så testa att koka bönorna själv. Det blir mycket godare – och mycket billigare.
Det här behövs till ca 6 personer: Vita bönor 1,5 dl torkade små bönor (eller 1 burk färdigkokta vita bönor) 1 morot 1 gul lök 2 vitlöksklyftor 2 lagerblad 1 tsk torkad timjan vatten och salt
Soppan 1 gul lök 3 stjälkar selleri 2 – 3 morötter 10 cm purjolök (om du vill) 3 – 4 vitlöksklyftor olivolja salt & svartpeppar 1 tsk torkad timjan 2 burkar krossade tomater av bra kvalité 1 dl vitt torrt vin (om du vill) 1 burk med vatten + tärning/fond så det blir en ganska stark buljong 1 burk med spadet från bönkoket (eller 1 burk vatten) 3,5 dl kokta vita bönor, hälften mosade 250 g spetskål (eller 300 g svartkål) 1 tsk oregano 3 – 4 skivor vitt osötat bröd 1 – 2 dl riven parmesan eller grana padano
Gör så här: Vita bönor. Blötlägg och koka bönorna efter anvisning på paketet. Men koka dem med skalad morot, lök och vitlök. Krydda med timjan och lagerblad – och kanske lite extra salt – så blir de godare.
Soppan. Skala och hacka lök och vitlök. Skala och fintärna morot. Strimla selleri och purjo.
Fräs selleri och gul lök i olivolja i en stor gryta. Lägg i morot, vitlök och purjo, och fräs lite till. Krydda med salt, peppar & timjan. Häll i krossade tomater, och två burkar vatten eller kokspad från kokningen av de vita bönorna. Om du vill häller du i en skvätt vitt vin. Låt soppan koka sammanlagt i ca 30 minuter.
Under tiden: Mosa hälften av de vita bönorna med en gaffel och låt dem koka med soppan i 15 – 20 minuter. Klyfta spetskålen och strimla den fint. Låt kål och resten av bönorna koka i ca 5 minuter mer soppan. Krydda med oregano. Späd ev med mer buljong.
Efter 30 minuter: Lägg brödskivorna överst och strö över riven parmesan. Låt soppan koka så där 3 minuter, så brödet tar till sig av den goda soppan.
Jag är inget opera-fantast. Men en gång för så där 15 år sedan var jag på den antika amfiteatern i Verona och såg Giuseppe Verdis opera Aida. Det var en häftig känsla att sitta på stenarna uthuggna i rader och se solen gå ner över den 2000 år gamla arenan – och att veta att här satt romare och tittade på skådespel vid tiden för vår tideräknings början.
Musiken brydde jag mig inte så mycket om, men det fanns en som var ännu mer fientligt inställd – den då 9-årige sonen (han som nu kallas för 24-åringen). Han tröttnade på den skrikande tanten på scenen och lade sig helt enkelt ner, fötterna i mitt knä och huvudet i hustruns.
Men efter sådär en dryg timme satte han sig rakt upp och utbrast förvånat:
– Det där är ju Frölunda-sången!
Och där hade han helt rätt. Triumfmarschen ur Aida var under många år ishockeylaget Frölundas sång. Men med lite annan text: ”För vi håller på Frölunda, håller på Frööölunda. Frölunda är bäst, Frölunda…”
Jag tror det finns en anledning – både till att ribollita fortfarande lagas, att ishockeysupportrar sjunger opera och att jag minns en 45 år gammal film.
När man tittar på den här bilden kan man konstatera två saker. Dels behöver jag gå en kurs i mat-styling och dels behöver jag lära mig att fördela kryddorna jämnt över maten.
Men låt dig inte luras av bilden. Det här blir en saftig, smakrik rätt med mjukt bakad kål. Funkar bra en vinterdag. Särskilt när det är långt till lön.
Det här behövs till 2 personer: 400 g spetskål eller mild vitkål 3 msk neutral olja 1 msk röd currypasta salt & svartpeppar 1 hel vitlök små goda tomater efter tycke och smak
Jordnötssås 1/2 dl jordnötssmör 1 msk sweet chili-sås 1 klyfta lime eller citron, pressad juice 1/2 msk sesamolja (kan uteslutas om du vill) 3 droppar sriracha-sås vatten (så mycket att det blir lagom såskonsistens)
Servering ris, kanske jordnötter eller rostade hasselnötter
Gör så här: Sätt ugnen på 175 grader. Skär spetskålen i ganska tunna klyftor och dela vitlöken tvärs över klyftorna. Lägg kål och vitlök i en oljad ugnsform.
Blanda olja och currypasta. Pensla kål och vitlök, salta & peppra. Kör i ugnen i ca 30 minuter. Vänd kålen efter halva tiden och pensla med curry-oljan. Täck med folie på slutet om kålen ser ut att få för mycket färg. (Lägg ev på emå goda tomater på slutet).
Koka riset under tiden.
Jordnötssås. Blanda jordnötssmör med sweetchili, pressad lime, sesamolja, srirachasås och lite vatten. Smaka så det blir en styrka som du gillar.
Ställ fram ugnsformen, jordnötssåsen och riset. Nu är det middag!
Äntligen blev det rätt! Nu publiceras både bild och rätt text. Den här spetskålen har redan varit på bloggen två gånger, bara för att jag lagt den i pipelinen för publicering – och sedan glömt bort det halvfärdiga inlägget.
Jag får väl anspela på texten på Fritjof Nilsson Piratens grav och skriva: ”Här ovan finns ett inlägg av en man som hade för vana att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han mot slutet och skrev verkligen hela inlägget.”
Världen är tillbaka i normalläge efter jul och nyår. Igår försvann adventsstjärnorna från fönstren här hemma. Och hustrun strippade granen (tog bort alla sakerna och klippte av grenarna) så nu står den som en övergiven totempåle i hörnet av vardagsrummet.
Borta är revbensspjällen och köttbullarna och skinkan. De försvann snabbt ner i matstrupen och just nu saknar jag dem inte alls.
Istället längtar jag efter fräschare och lättare mat – och så längtar jag efter billig mat för i slutet av månaden ska elräkningen betalas. Väl mött bland pasta, aubergine och chilikryddad spetskål!
Och skulle du inte vara närmare bekant med belugalinser och spetskål, så kika lite närmare på recepten – jag tror att du kan få ett par nya matvänner där.
Tisdag:Borsjtj – rysk och ukrainsk rödbetssoppa Rödbetorna ger en klart lysande röd soppa som är fyllig och smakrik. Ändå är smaken rund och mild, tacka potatisen för det.
Onsdag:Ragu med aubergine – vardagslyx med enkla råvaror Låt den här tomatsåsen koka riktigt länge på spisen så blommar smakerna ut på ett helt annat sätt än i den vanliga tomat-och-köttfärs-såsen- på-10-minuter.
Torsdag:Vardagslyxig pasta med tomat, belugalinser & mozzarellasås Här får tomaterna sällskap av svarta belugalinser och mozzarella-crème fraiche. Vill man inte ha mozzarella i röran kan man vispa fet crème friache och smaksätta med basilika och lite citron.
Veckans fisk:Saumon à l’alsacienne – lax med svampsås som i Alsace Skulle du drabbas av ett förfärligt sug efter något annat än vegomat, så kan jag rekommendera den här laxen. Smaken är överraskande, men faktiskt också överraskande god.
På ålderns höst hade min mamma en amerikansk vän. De sågs inte så ofta: Atlanten skiljde dem åt. Men minst en gång per år kom han till Sverige och ibland åkte min mamma till USA.
Den här amerikanske vännen hade ett eget sätt att bota förkylningar. Han lagade alltid kycklingsoppa, och kallade den för ”jewish penicillin”. Och han trodde stenhårt på att det ”judiska penicillinet” kastade sig över det angripande viruset och brottade ner det.
Så när jag efter julhelgen blev jätteförkyld tänkte jag att man kanske skulle testa kycklingsoppan. Men någon kyckling fanns inte hemma, istället hittade jag ingredienser till den här Japan-inspirerade soppan.
Om det hjälpte mot förkylningen? Inte ett dugg, jag är fortfarande förkyld. Men det blev en god soppa med massor av djupa smaker. Champinjoner och soja, det ger umami så sjunger i öroner. Och het soppa, det gör gott i förkylda kroppar.
Det här behövs till 4 personer: 1,2 l svampbuljong, tärning + vatten (eller annan god buljong) ca 4 dl vatten 1 påse (15 g) torkad svamp, t ex trattkantareller 1,5 msk riven ingefära 1,5 msk riven vitlök 1 – 2 röda chili, spansk peppar 250 g champinjoner svartpeppar (& aningen salt, om du vill) neutral olja 1 + 2 msk japansk soja 150 g oumph i bitar, original chunk 4 portioner ramen-nudlar 4 mjukkokta ägg 4 – 5 salladslökar
Gör så här: Skala och riv ingefära och vitlök. Dela chili och ta bort kärnorna (om du inte vill ha mycket hetta). Strimla chilin. Dela den torkade svampen i mindre bitar.
Koka upp vatten och buljong. Lägg i ingefära, vitlök, chili och torkad svamp, och låt soppa koka i ungefär 25 minuter.
Under tiden: skölj/torka av champinjonerna. Skär dem i kvartar och stek i olja tills de får bra färg. Svartpeppra (och salta ev lite), häll på 1 msk soja och låt den koka in.
Lägg svamp och oumph i soppan och låt koka med den sista tiden. Smaka på soppan och ha i så mycket soja som du tycker blir gott, kanske 2 msk.
Skölj och strimla salladslöken. Koka nudlar enligt anvisningar på paketet. Koka äggen i 6 – 7 minuter så de blir mjukkokta. Lägg i kallt vatten och skala dem.
När soppan är klar häller du upp den i skålar/djupa tallrikar och fyller på med oumph och grönsaker. Toppa med ägg, salladslök och kanske mer chili.
Potatisgratäng är gott. Fetaost är gott. Men hur blir en kombo där festaosten får ersätta ansjovisen i den här frestelsen?
Jo tack, det blir alldeles utmärkt.
Fylligt och smakrikt. Inte ens pescetarianen protesterade mot smaken.
Det här behövs till 3 personer som huvudrätt – eller 6 – 7 personer på en buffé: 1 kg potatis 2 gula lökar smör & olja salt & svartpeppar 1 tsk torkad timjan (om du vill) 225 g fetaost, 1,5 pkt 2 + 0,5 dl (visp)grädde 2 dl mjölk 2 – 3 msk ströbröd smörklickar
Gör så här: Sätt ugnen på 225 grader. Skala och skiva löken tunt. Stek den i smör & olja på ganska svag värme tills den mjuknar. Skala och grovstrimla potatisen i en matberedare.
Smörj en ugnsform. Lägg i hälften av potatisen, löken och 150 g smulad feta. Salta, peppra och strö över timjan. Lägg på resten av potatisen. Salta & peppra. Häll på mjölken och 2 dl grädde. Strö över ströbröd och toppa med små klickar av smör.
Kör i ugnen i ca 1 timme. När 20 minuter återstår: strö över 75 gram (1/2 pkt) feta och häll på lite mer grädde om det ser torrt ut. På slutet: lägg på ugnsfolie om det börjar bli bränt.
Skulle du ändå inte vara övertygad är det bara att ersätta fetaosten med en liten burk ansjovis som läggs mellan potatislägren, och så häller man på lite ansjovisspad. Voilà! Det blev en jansson.
Grytor är fantastisk mat. De sköter sig själva på spisen medan du leker med barnen eller städar ur kylskåpet.
Så ser det ut i teorin, i alla fall. Men riktigt så är det inte hemma i mitt kök. Där fastnar jag ofta framför grytan med en smaksked i höger hand och smaklökar som ställt sig i givakt inne i munnen. Och så går jag loss med smakandet. ”Kanske lie mer rund gräddighet” tänker jag. Eller ”jag testar med aningen salt och lite lime…”.
Det är inte lika effektivt som nu-städar-jag-kylskåpet-metoden, men fan så mycket mer rogivande.
Oavsett vilken metod du väljer, här kommer ett receptet på en smakrik, fyllig och faktiskt väldigt mättande gryta.
Det här behövs till 6 personer: 4 stora schalottenlökar eller 2 små gula lökar olivolja 300 g morötter 300 g palsternacka 450 g champinjoner 150 g kantareller (eller annan svamp du har tillgång till) salt & svartpeppar 1 msk örter från Provence (eller annan torkad örtkrydda) ½ msk torkad timjan 600 g grytbitar av quorn (eller kyckling) 3 dl crème fraiche eller vispgrädde 2 dl vitt, torrt vin 2 – 3 dl vatten 1,5 tärningar av svampbuljong 4 vitlöksklyftor ev 1 – 2 klyftor citron eller lime, juicen ev hackade örtkryddor att strö över: timjan, persilja, oregano…
Servering Ris, potatismos eller pasta
Gör så här: Skölj/torka av svampen och skär i mindre bitar, t ex kvartar av champinjonerna. Skala morötter och palsternackor, skär dem i långa klyftor.
Skala och hacka löken. Värm en tjockbottnad gryta med olja och fräs löken glansig. Krydda med salt, peppar & örtkryddorna. Lägg ner rotfruktsbitarna, tryck ner tomatpurén och fräs en stund till. Häll i vin, crème fraiche/grädde och vatten så det täcker och blir lagom mängd vätska. Smula ner svambuljongtärningar. Skala och pressa ner vitlöken.
Låt grytan koka så där en 25 minuter. Under tiden steker du svampen i lite olja, separera svampsorterna så är det lättare att få ett bra resultat. Krydda med salt & peppar, och lägg ner i grytan.
Ta fram quorn ur frysen. Stek i olja i ca 10 – 15 minuter. Krydda med salt, peppar och ev örtkryddor. Rör ner qourn i grytan och låt den koka ett par minuter.
OBS Har du kyckling i grytan så ska du fräsa kycklingen först och låta den koka med i grytan under hela tiden. Kolla också så kycklingen är genomlagad (inget rött i mitten, och har klar/genomskinlig köttsasådft).
Smaka på grytan, Något mer som behövs, kanske lite citron eller limejuice för att höja syran? Kanske lite färska örtkryddor?
Koka potatis, ris, pasta under tiden grytan puttrar på spisen.
Det var det där med mättande… I en del recept, både i tidningar och i bloggar så är en portion så där en 100 g fisk + 1/4 lök och 1/2 paprika. Ja, och så, isbergssallad som man ska äta sig mätt på…
Varje gång jag ser den typen av recept, så tänker jag ”blir du verkligen mätt på det där?”.
I mina recept utgår jag från hur mycket vi faktiskt äter, och därför står det inte antal portioner på recepten – utan antal personer.
Min erfarenhet är att maten räcker till färre verkliga personer än antal tänkta portioner, även om det är en osäker metod. Portionsstorlekarna varierar ju rätt kraftigt mellan olika personer
För egen del kan det hända att portionerna blivit mindre när 24-åringen flyttat hemifrån. Han äter nämligen som en häst, en vanlig middag kan vara typ 300 g kött och 700 g pommes frites.
En gång när han var i värsta växaråldern i nedre tonåren, och vi åt middag här hemma – så blev han inte riktigt mätt på maten. Han gick ut i köket och sade ”jag tror jag går och hämtar några mackor”.
Han kom tillbaka med fjorton (14!) skivor Polarbröd med pålägg.
Ja, du fattar var jag fått det där med stora portioner ifrån. (Det kommer naturligtvis inte från mig själv).
Vin, mat, Alsace 