Jodå, det blev torskrygg på nyårsafton. Den blev så där saftigt skivig som torsk ska vara. Potatismoset gratinerade vi, och såsen – räksåsen – skriv upp den på din att-äta-lista för det är en av de tio saker du ska testa innan du trillar av pinn!

Till välkomstbubblet blev det parmachips, men istället för att servera dem som tilltugg, ställde vi dem som små ”segel” i en klick färskost på kex. På de andra kexen låg en fantastisk röra där hustrun rört samman chèvre med lite crème fraiche och toppat med en valnöt.

Vi åt gott och vi drack gott. Och vi hoppades att kanske, kanske tar den förbannade pandemin slut under det år som just har börjat.

Det här behövs till 8 snittar eller kex med chèvre:
120 g chèvre
ca 1 msk crème fraiche
lite salt & peppar
8 valnötshalvor

Gör så här:
Skär bort kanterna på chèvren. Mosa den med en gaffel och blanda med lite crème fraiche. Spritsa eller klicka ut oströran på snittar eller kex. Toppa med valnötter.

Det här behövs till 8 snittar eller kex med vitlöksost & parmachips:
ca 4 skivor lufttorkad skinka, parma-, serrano- eller bayonneskinka
ca 1/2 stor ask färskost med vitlök & örtkryddor
ev lite dill

Gör så här:
Sätt ugnen på 150 grader. Lägg skinkan på en plåt med bakplåtspapper. Sätt in plåten i ugnen i 10 minuter. Ta ut, låt svalna lite och bryt skinkan i mindre bitar.

Klicka ut osten på snittar eller kex. Stick ner en bit parmachips i varje. Garnera ev med en dillvippa.

Jo, det var det där med att spritsa. Det har jag aldrig gjort, men tänkte att potatismoset måste ju serveras i gratinerade och så där tjusiga små toppar.

Så jag travade i väg till affären och kom hem med en sprits-mojäng (påsen ska tydligen kallas för ”tyll”).

En stund in i matlagningen tog jag min ”tyllpåse” och fyllde den med ett ganska löst potatismos med en äggula som skulle ge den fina gratinerade färgen. Jag valde en ganska stor öppning på ”munstycket”, och så tryckte jag ut potatismoset.

Själv tyckte mest att det såg ut som ett gäng smått berusade badankor som förirrat sig upp på ugnsplåten. Ganska misslyckat, men ändå ätbart, alltså.

Men hustrun, hon var fullkomligt obeveklig:

– Haha, det ser ut som hundbajsar! sade hon och tvingade mig att göra bonniga klickar av potatismoset istället.

Någon i den bästa av läsekretsar kanske kan upplysa mig om hur man gör för att spritsa potatismos?