Jag har sagt det tidigare: När det kommer till efterrätter då är jag feg som en skotträdd skidskytt på skjutvallen. Då tar jag ett fast tag i ett recept och så håller jag kvar det i handen.
Men här har jag faktiskt ruckat lite på smaken. Lagt till lite pressad citron för att höja syran och få ner den där höga sockersmaken som så ofta dominerar desserter.
Ett gott råd får väl vara: prova dig fram. Börja med lite mindre lemon curd och citron – och justera smaken till du hittar rätt balans.
Då får du anledning att smaka på citronmoussen. Och sämre kan man ha det än att stå i köket med en liten sked och avsmaka godsaker.
Det här behövs till 4 personer: 250 g mascarpone 2 dl kvarg eller vispgrädde (eller 1 dl av varje) knappt 1 dl lemon curd (drygt) 1 msk rivet citronskal 2 citronklyftor, pressade
Bär och frukt som du gillar – blåbär, hallon, mango, vinbär, jordgubbar, granatäpple…
Gör så här: Häll mascarpone, kvarg/vispgrädde och lemon curd i en skål. Vispa med el-visp till ganska fast konsistens. Smaka och tillsätt citronskal, pressad citron och aningen mer lemon curd – allt efter just din smak.
Lägg upp i glas, koppar eller bägare. Strö över bär och frukt som du gillar.
Det här receptet kommer från ”Ett gott liv – smart och enkel mat för seniorer”. En klart användbar kokbok, även för de som ännu inte är seniorer.
Jag återkommer med en recension och berättar lite mer om den vid ett senare tillfälle.
Trött på glögg och pepparkakor och skinka och allt nyårets fine dining? I så fall kan du testa den här fläskfärsragun till lite pasta. Det är en köttfärssås – fast på nytt sätt.
Fläskfärs och inte en klick nötfärs så långt ögat når. Rosmarin och vitt vin. Och tomaterna, de bakas i ugnen tillsammans med gröna bönor.
Tillsammans blir det en fräsch pastarätt, väldigt långt ifrån svensk julmat.
Det här behövs till 4 personer: 2 schalottenlökar 1 morot olivolja salt & svartpeppar drygt 1 msk hackad färsk rosmarin – eller drygt 1 tsk torkad 3 vitlöksklyftor 2 – 3 msk tomatpuré 1 + 1/2 dl torrt vitt vin 3,5 dl vatten 1,5 msk kycklingfond 300 g goda små tomater, t ex romantica 300 g gröna bönor, haricot vert
Pasta och parmesan eller grana padano
Gör så här: Sätt ugnen på 200 grader. Skala och finhacka lök och morot. (Ja, är du italienfrälst är det helt ok med en selleristjälk också). Fräs löken glansig i olja. Ha i morot och rosmarin. Fräs lite till.
Tillsätt fläskfärsen och fräs den smulig. Tryck i tomatpuré, salta & peppra. Häll i 1 dl vin och låt det nästan koka in. Häll i vatten och kycklingfond och låt köttfärssåsen koka 15 – 20 minuter.
Lägg gröna bönor (haricot vert) i en ugnsform. Ringla över olivolja och krydda med flingsalt. Kör i ugnen i 20 minuter, rör om någon gång. Lägg tomaterna i en annan ugnsform. Ringa över lite olja och kör dem i ugnen i 15 – 20 minuter.
Koka pastan och blanda den med ragun. Riv över parmesan och ta några varv med svartpepparkvarnen.
För en tid sedan skrev jag om min oförmåga att hitta saker när jag letar. Det här oförmågan har en framsida också – när man hittar saker blir man ofta väldigt överraskad.
Just så var det när jag letade igenom en trave gamla böcker. I högen hittade jag Buonissimo av Bo Hagström. Du vet han som travade runt i vackra italienska miljöer till smäktande operamusik. Alltså tv-programmet Solens mat.
Programmet var trevligt och ett alldeles lysande reseprogram om Italien speglat i maten, köken och människorna. Bo Hagströms kokböcker är ungefär lika trevliga och berättande.
Så det gick som det brukar. Jag slutade sortera böcker och satte mig med recepten och berättelserna. Bland annat hittade jag en lammfärsragu med penne. När jag sorterat om lite i huvudet kom det receptet ut som fläskfärsragun här ovan.
Medelhavskost bygger på att man äter mer av frukt och grönt, mer baljväxter, nötter och olivolja. Sedan fyller man på med fisk och skaldjur, kyckling, ägg och lite mejeriprodukter. Men man är sparsam med rött kött och socker.
Det var den amerikanske forskaren Ancel Keys som hittade den hälsofrämjande maten i ett forskningsprojekt på 1950-talet. Han och hans forskarkollegor undersökte mathållningen i sju olika länder och fann att de som klarade sig bäst undan hjärtsjukdomar var människor i Grekland, Italien och Spanien som åt traditionell mat, alltså medelhavskost.
Det här och mycket annat berättar Mai-Lis Hellénius i Kokboken Livsviktigt. Hon är professor vid Karolinska i något så krångligt som kardio-vaskulär prevention, alltså hur man ska leva utan att få hjärtproblem och andra välfärdssjukdomar. (Med den titeln är det inte så underligt att hon kallar sig ‘livsstilprofessor’).
På sådär en 50 sidor berättar hon om varför medelhavskost är bra; hon ger en faktabakgrund till hur allt hänger ihop. Men hon berättar också om människor och egna matminnen.
Nu vore den här boken ganska trist som kokbok om det inte vore för resten – omkring 120 sidor – med riktigt bra recept, sådana som man blir sugen på när man läser om dem.
Själv låg jag på soffan och läste Livsviktigt när jag kom fram till receptet som Mai-Lis Hellénius kallar Kryddig linssoppa med mynta. Då såg jag plötsligt mathimlen öppna sig, och att jag inte skulle klara en minut till utan den soppa som jag här döpt om till indiskinspirerad linssoppa.
Jag grejade runt med smaksättningen för att den skulle passa mina smaklökar – strök mynta, men lade till vitlök och spiskummin. Men i huvudsak är det här Mai-Lis Hellénius recept.
Ska kanske lägga till en sak. Det här är inte en bok för hälsofanatiker som lever på potatisavkok och okokta linser. Tvärtom så finns där massor med recept på kyckling cacciatora och laxburgare, nässelsoppa och vitello tonnato på rostbiff.
Det här behövs till 3 – 4 personer: 1 lök, gul eller röd olja 2 msk mild curry, t ex Madras 1 tsk spiskummin 1 kanelstång 2 vitlöksklyftor 1 burk tomater, hela eller krossade 0,9 l vatten + 2 tärningar grönsaksbuljong salt & svartpeppar 5 – 6 dl kokta linser ev 1 tsk honung
Gör så här: Skala och hacka löken. Skala vitlöken och finhacka den. Klipp sönder hela tomaterna med en sax direkt i burken.
Fräs löken i olja. I med curry, spiskummin och vitlök, och fräs tills rummet fylls av dofterna. Häll på tomater, vatten & buljongtärning + ev honung.
Koka 20 minuter. Vispa gärna sönder tomat och lök med en vanlig visp. Häll i linserna och koka ett par minuter till.
Linserna som jag använde var egenkokta belugalinser som jag hittade i frysen. De svarta belugalinserna är fantastiskt smakrika, men uppriktigt sagt ger de vansinnigt ful mat. De färgar liksom maten svart-brun – så vill du ha snyggare mat ska du nog satsa på till exempel röda linser.
Måtten i receptet är också ovanligt ungefärliga. Jag tänkte inte från början att det här skulle bli ett blogginlägg.
En sak har jag aldrig fattat med recept som ska vara hälsosamma: varför är det så små portioner? Ja, jag fattar att det är bra att inte äta för mycket, men vem blir mätt på den mat som anges i receptet?
Mai-Lis Hellénius tycker att den här linssoppan ska räcka till 6 personer…
Men vänta här. Det betyder att varje person får 1,6 dl vätska och en sjättedels burk tomater, en dryg deciliter kokta linser och en sjättedels lök. Vem fan blir mätt på det?
Inte jag i alla fall. Men det kanske är därför jag ser ut som jag gör…
Jag undrar över en sak: vem tusan är det som snor allt toapapper?
Nu menar jag inte här hemma. Utan i affärerna.
Finns det människor som har fixat ett extra källarförråd för att kunna stoppa in 2 436 toarullar? Vill de ha nog med papper för att kunna torka sig i ändan fram till den 23 februari 2031…
Ändå kan jag förstå dem, toapapper kan man spara ett decennium eller så.
Men vem är det hamstrar jäst? Köper de en papperskasse full med jäst, fyller halva kylskåpet och tänker:
”Skönt, nu har jag jäst så jag klarar mig till sommaren 2024”. När samtliga paket har bäst-före-datum 12 maj i år.
Själv kom jag över ett paket jäst för två veckor sedan. Jag gick till den lokala pizzabagaren och frågade om jag kunde få köpa ett paket – han gav mig en liten jästklump, gratis.
Den har jag vakat över som om det var en guldklimp framvaskad i Klondyke – eller i alla fall familjen sista möjlighet att få bröd på bordet. Hittills har ett halvt paket räckt till tre bröd med hjälp av surdegen som står och småbubblar i kylen.
Den här gången blev det ett saftigt, ganska kompakt bröd med rejäl ”tuggighet” av skållad rågkross. Gott, tycker jag.
Det här behövs till ett stort bröd: 2dl rågkross 2 dl grahamsmjöl 5 dl kokhett vatten
1,5 dl ljummet vatten 1,5 msk honung ¼ pkt jäst, ca 12 g 2 dl rågsurdeg 8 – 9 dl vetemjöl 2 (rågade) tsk salt
Gör så här: Blanda rågkross och grahamsmjöl i en bunke. Häll kokhett vatten (skålla) mjölet och låt det svalna 1 – 2 timmar.
Häll ljummet vatten (ska varken kännas varmt eller kallt när du sticker ner ett finger) i en stor bunke. Lös upp jästen och honungen. Blanda i surdegen och den skållade ”gröten”. Häll i vetemjöl lite i taget och bearbeta degen träsked. Ha i saltet mot slutet. Knåda eventuellt degen på ett mjölat bakbord. Lägg en handduk över degen och låt den jäsa dubbel storlek, ca 2 – 3 timmar.
Sätt ugnen på 250 grader. Ta upp degen på ett mjölat bakbord. Forma den till ett långt bröd, som du lägger på en plåt med bakpapper. Lägg över en handduk och låt det jäsa 30 minuter.
Sätt in brödet i ugnen. Grädda i 5 minuter. Dra ner till 175 grader. Grädda i sammanlagt ca 40 – 45 minuter.
Ska du bara köpa en kokbok i ditt liv, så köp ”Vår kokbok”. Där finns alla grundrecepten. Men ska du köpa en till så är mitt förslag ”Kärlek, oliver och timjan” av Anna Bergenström. Boken är gammal men den finns förhoppningsvis på (nät)antikvariat.
En jul för sådär 20 år sedan fick jag boken – och den har följt mig på många turer i köket. Det är min fläckigaste kokbok, framför allt avsnittet ”Det goda brödet” är nerkladdat. Det var nämligen med den boken i handen som jag lärde mig baka.
Och det är Rofans vardagsbröd, ett av bokens matbröd, som har inspirerat mig till det här brödet.
Halloumins sälta bryter fint mot det söta i apelsinen. Ruccola bidrar med pepprighet och linser med tuggigt motstånd.
Tillsammans blir det en smakrik och fräsch sallad som ligger helt rätt i tiden. Apelsiner säljs fortfarande i affärerna, men ner vid grinden lyser forsythians blommor gult – trots att det bara är slutet av mars.
En sak om linser innan vi släpper löst själva receptet: Är färdigkokta linser de enda linser du brukar äta så måste du testa att koka dem själv.
Köp en förpackning svarta belugalinser. Koka dem med en vitlöksklyfta och en liten lök. Salta lite mer än det står på påsen. Efter 30 minuter står du där med en liten delikatess.
Som de färdigkokta kusinerna från Ica-burken, bara oändligt mycket godare.
Det här behövs till 2 – 3 personer: 3,5 dl linser, hemmakokta (godast) eller färdigkokta (enklast) 1 – 2 nävar ruccola, kanske 50 g 1 avokado 1 liten rödlök 1 apelsin 200 – 250 g halloumi olivolja kanske aningen salt & svartpeppar
Vinägrett 1 del vit balsamvinäger 2 delar olivolja
Gör så här: Koka linserna efter instruktioner på paketet, men ta med en vitlöksklyfta och en liten lök i kastrullen. Salta gärna lite mer än anvisat – det höjer smaken. Eller skölj de färdigkokta linserna. Lägg dem på ett fat och täck med ruccola.
Skala lök och apelsin och skiva tunt. Dela, kärna ur och skiva avokadon. Fördela lök, apelsin och avokado över salladen. Toppa med skivad, stekt halloumi. (OBS Hög värme, kort tid – annars gnisslar bara den cypriotiska osten).
Blanda vinägretten och häll över. Kanske lite salt & svartpeppar på toppen.
Inspirationen till den här salladen kommer från Mai-Lis Hellenius kokbok Livsviktigt.. (Hon är hjärtläkaren som brinner för medelhavsmaten och har massor av bra recept). Där gör hon en sallad med kyckling, vita bönor och apelsiner.
– Smaskigt, tänkte jag när jag läste… Men linser, som är så gott. Och halloumi…
Ja, och så gick det som det brukar. Jag hade ett recept och så gjorde jag nästan tvärtom.
Det finns rätt mycket gott som man kan hitta i vår herres skafferi, bara man letar lite. Paprikasalsa med smaker från Marocko är ett av de recept som liksom bara har väntat på att bli upptäckt.
Släktskapet med provensalsk ratatouille är tydligt: grönsaker i en tomatbaserad röra. Men de sydfranska örtkryddorna har ersatts av spiskummin, paprikapulver och ingefära. Resultatet blir varma, fylliga smaker.
Receptet kommer ursprungligen från den trevliga kokboken I köket med Markiz av Markiz Talhaoui, som var med i Sveriges mästerkock för några år sedan.
Jag har bara grejat lite med ingredienserna. Tillsatt lite honung för att höja smaken. Försökt göra rätten lite fräschare med kortare koktid och mera spänst i grönsakerna.
Det här behövs till 4 – 6 personer som tillbehör (3 – 4 personer som huvudrätt): 1 knipplök med blast
2 – 3 vitlöksklyftor
2 paprikor i olika färger
250 g körsbärstomater eller andra goda, mogna tomater
½ bunt bladpersilja
olivolja
salt & svartpeppar
1 tsk paprikapulver
2 tsk spiskummin
1 tsk malen ingefära
1 tsk honung
ca ½ dl vatten
Gör så här: Skala och skiva löken (ta med blasten, de är goda). Skala och finhacka vitlöken. Dela, kärna ur och strimla paprikan. Skölj och skiva tomaterna. Skölj och strimla persiljan.
Fräs lök och vitlök i olja ett par minuter tills löken börjar bli glansig. Lägg ner paprikan och alla de torra kryddorna. Fräs tills paprikan börjar mjukna. Lägg i tomater, honung och aningen vatten. Fräs tills tomaterna är varma men inte mosiga.
Jo, det var en sak till. Jag har uteslutit ursprungsreceptets koriander. För den örtkryddan måste ha hamnat i vår herres skafferi av misstag.
God är den inte, om du frågar mig.
Men om du är av annan övertygelse kan du trycka i ett par matskedar hackad koriander. Då blir det mer som det ska vara i Marocko.
Jag är ofta oerhört kaxig när det kommer till recept. Läser dem, funderar en stund och sedan struntar jag i dem och gör som jag vill.
Men det finns ett undantag: efterrätter och kakor. Då blir jag försiktig som en skotträdd skidskytt på skjutvallen. Kort sagt: jag följer recepten.
I fallet med den här mandelkakan var det tur för det blir en saftig och välsmakande kaka med hög mandelsmak. Tillsammans med färska eller frysta bär blir det riktigt bra. Ja, skulle kanske vara lite glass också… Eller testa med vispad 34 procentig crème fraiche, funkar som vispgrädde men är fräschare och utan gräddens sötma.
Det här behövs till 8 – 10 personer:
400 g sötmandel
3 äggvitor
knappt 2 dl socker
florsocker
bär & kanske glass
Gör så här:
Sätt ugnen på 200 grader. Mixa mandeln till ett fint smul i en matberedare. Vispa äggvita och socker till ett hårt skum. (OBS Det funkar inte om lite av äggulan kommer med). Blanda ihop mandelsmulet med vispade äggvitan.
Smöra en form med löstagbar kant. Häll smeten i formen och grädda i ugnen 15 – 18 minuter. Låt den svalna och pudra över florsocker. (Använd en te-sil så går det lätt att ”snöa” kakan.)
Ät & njut. Gärna med bär & glass.
Receptet kommer från Mai-Lis Hellénius bok Hälsosamt livsstil och det goda livet. Man får väl säga att det här hänger mer i hop med den goda livet… Men hon påpekar att det är bra fett i mandelkakan – inte en massa smör…
Och visst är den en god kaka, men är man som jag känslig för det alltför söta så kan man minska mängden socker en smula.
När jag bestämde mig för den här maten var det varmt ute. Solen sken, snödropparna nickade uppmuntrande och fåglarna sjöng. ”Klart man ska ha kyckling och grönsaker och rosé en sådan här dag”, tänkte jag.
Ett par timmar senare hade entusiasmen sjunkit. Ute blåste en isande kall vind och termometern visade på noll.
Kyckling och ugnsrostade grönsaker håller även för det vädret. Men rosé, det var kanske lite för optimistiskt.
Det här behövs till 4 personer: 700 – 800 g kyckling(lår)filé eller drygt 1 kg kyckling med ben
olivolja
salt & svartpeppar
2 stora rödlökar
olivolja
salt & svartpeppar
2 stora paprikor i olika färg
½ citron
½ – 1 squash beroende på storlek
200 g goda körsbärstomater
1 näve goda oliver
150 g feta
1 litet knippe bladpersilja
Gör så här: Sätt ugnen på 200 grader. Skala löken och skär i tunna klyftor. Lägg den i en oljad ugnsform eller långpanna. Rosta ca 25 – 30 minuter i ugnen. Låt paprika skuren i mindre bitar steka med i ca 20 minuter. Klyftad citron och grovt tärnad squash i ca 15 minuter. Halverade körsbärstomater ska bara bli ljumma, så ett par minuter räcker. Salta & svartpeppra. (Tiderna beror på hur stora bitar du har och hur tätt grönsakerna ligger.)
Strimla persilja och bröt feta i bitar. Strö persilja och feta över grönsakerna.
Bryn kycklingen under tiden i olivolja. Krydda med salt & svartpeppar. Om du vill kan du låta kycklingen steka färdigt i ugnen, tar ca 25 minuter. Annars funkar det bra att steka dem i en stekpanna. Ganska låg värme, ett lock på toppen och kanske aningen vatten. Men testa kycklingen så den är helt genomstekt. Köttsaften ska vara helt klar.
Ät kyckling och grönsaker med klyftpotatis eller bara med ett gott bröd. Eller blanda ner vita bönor i grönsakerna. Någon sås behövs inte eftersom grönsakerna och kyckling ger ifrån sig en god sky.
Inspirationen till den här rätten kommer från läkaren Mai-Lis Hellénius bok Hälsosam livsstil och det goda livet. Jag har gjort rätten lite enklare genom att rosta grönsakerna i ugnen. Och så har jag faktiskt lagt till lite mer grönsaker! Men jag har också gjort portionerna lite större så att även tämligen normala män kan bli mätt av middagen.
Läs gärna hennes bok. Där finns en bra beskrivning av livsstilens påverkan på hur vi mår, men en tredjedel av boken är faktiskt också en utmärkt kokbok.
Tonfisk känns lite lyxigt. Lite som om man lämnar mellanmjölkens land och gör ett tillfälligt besök vid Medelhavet.
Väljer man fryst tonfisk är den utflykten inte ens dyr, men man får en trevlig resa. Smakrik tonfisk, fyllig tomatsås och pigga toner av vitlök, kapris och rosmarin.
Nu börjar vi.
Det här behövs till 4 personer: 800 g tonfisk
2 gula lökar
olivolja
salt & svartpeppar
2 burkar körsbärstomater
5 vitlöksklyftor
1 – 2 kvistar rosmarin
1 msk kapris
Ris, bulgur eller korngrýn till maten. Eller bara sallad och ett gott surdegsbröd.
Gör så här: Skala och hacka löken. Fräs den glansig i olivolja. Salt & peppra. Häll i körsbärstomaterna (behåll de gärna hela). Koka på svag värme tills smakerna har gått ihop, ca 30 minuter.
Sätt ugnen på 175 grader. Skala vitlöken. Riv eller finhacka den. Hacka kapris och ”barren” från rosmarin. Blanda ihop kryddorna.
Skär snitt i tonfisken och stoppa ner en mindre del av kryddröran i snitten. Lägg resten i tomatsåsen. Salta & peppra fisken.
Häll tomatsåsen i en stor ugnsform. Lägg tonfisken i såsen och kör i ugn ca 9 – 10 minuter.
Ibland är det enkla också det goda. Det gäller inte för all mat, men just för den här tonfisken tycker jag det stämmer.
Dessutom är det här mat jag blir glad över. Men det följer inte alls med in i bilden – trots att jag dukar med min allra gladaste, gula duk från Provence.
Knepet är såklart att bottna formen med tomatsåsen och lägga tonfisken över. (Jag gjorde tvärtom.) Men det är svårt att börja om när man står där med en färdig ugnsform och kameran redo…
Den som inspirerade mig att laga tonfisk i tomatsås var Bo Hagström. I den utmärkta kokboken Solens mat har han ett recept på siciliansk tonfisk där fisken får koka i 30 minuter för att sedan ätas kall. Jag förkortade tiden, uteslöt sardeller och körde den i ugnen. Lite enklare, men väl så gott.
Det här verkligen pasta pronto. Man behöver bara röja runt bland kastrullerna en kvart, sedan står middagen på bordet.
Halloumin funkar som en mildare ersättning för bacon. Tillsammans med lite crème fraiche och äggula blir det en len och fyllig pasta. Mat som borde kunna få även de små middagsgästerna att ta en andra portion.
Det här behövs 4 personer: 400 g spaghetti
salt & olivolja
ca 350 g ärtor
400g halloumi, tärnad
1 dl crème fraiche (34 % är godare) eller grädde
1 – 2 dl kokspad från pastakoket
4 äggulor
mycket svartpeppar & lite salt
Gör så här:
Sätt på pastavattnet och koka spaghettin. Stek ärtorna i olivolja i en stekpanna med olivolja (mycket godare än att koka dem). Men bara kort tid så att de fortfarande är al dente.
Tärna halloumin och stek den. Kort tid och hög värme, men stek inte all osten på en gång – då blir den kokt.
Blanda ihop pastan med crème fraiche, kokspad och kanske aningen olja. Rör ner ärtorna och halloumin. Salta och vrid över riktigt mycket svartpeppar. Toppa med en äggula.
Det är något magiskt med som är gratis. Det kan få vem som helst att börja bete sig konstigt. Ta bara en hotellmatsal under semestern. Det är frukost och alla sitter där och sörplar kaffe. Man ser sig omkring på alla upplagda godsaker – och så kommer tanken ”man kanske skulle fixa ett par extra smörgåsar och ta med sig, för vi har ju i alla fall betalat för frukosten.”
Riktigt till Göran Perssons nivå har jag inte sjunkit. Det berättas att han brukar gå och äta ur påsen med smågodis innan han betalar för – resten – i kassan.
Däremot händer det att jag tar ett extra varv när jag handlar inför helgen. Du vet när olika leverantörer står och bjuder på smakbitar till vrålhungriga kunder vid halv sex-tiden på torsdagar. Då låtsas jag intresserad av något annat en stund och så återvänder jag till gratismaten och hoppas att ingen står där som ordningsvakt och säger med myndig stämma ”DU DÄR, DU HAR REDAN ÄTIT AV MATEN”.
Häromdagen var jag på den vanliga Ica-butiken – och där hittade jag Zetas reklam-kokbok Den goda medelhavsmaten. ”Köp 3 produkter från Zeta så får du kokboken” stod det på ställningen med böcker.
Jag gick genast och hämtade tre burkar kikärter, så jag skulle få boken. För den var ju i alla fall gratis!
Gör det du också, för det är faktiskt en bra och inspirerande bok. Den inspirerade i alla fall mig till den här pastan med halloumi.
