Min gamla mamma gillade inte rosé. Hon sade alltid ”Allting passar till rosévin. Men rosévin passar inte till något”.

Det var nog rätt typiskt för de som testade vintypen på 50- eller 60-talen. Rosévin var något som producenterna skvättade i lite vad som helst, och så fixade man lite bubblor så det skulle verka festligt.

Det skulle vara kall kyckling, kladdig potatissallad och så en flaska Perlerose på picknicken.

Men det var länge sedan. Numera har rosé trendat ganska många somrar. Och det verkar som om de godissmakande vinerna har fått ge vika för stramare och mer välsmakande rosé.

Jag kommer att tänka på det här när jag läser en intressant artikel om det rosa vinets historia. Det är vinjournalisten Marie Oskarsson som går loss i Göteborgs-Posten.

Hon gör en riktig djupdykning ner till vinmakandets ursprung. En gång för mycket länge sedan pressade men de röda druvorna och lät dem jäsa med bara lite skalkontakt. Det är det röda skalet som ger rött vin dess färg och strävhet, så dessa de första vinerna borde ha varit mer eller mindre rosa. Sannolikt var rosévin det första vinet.

Den här kunskapen hade romarna och den tog med sig när de erövrade provins efter provins. På så sätt spreds kunskapen om hur man odlar vindruvor och jäser vin ut över Europa.

Jag vet inte riktigt när romarna kom till Provence, men väl där gjorde de som vanligt. Planterade vinstockar och tillverkade – typ rosévin – för sådär en 2 500 år sedan.

Och det är just det provencalska varianten av rosé som har blivit stilbildande. Blekt rosa färg, ganska nedtonad smak – inget jordgubbsgodis där inte.

Puy Chéri liknar det provencalska vinet, även om det kommer från Languedoc. Men det finns andra rödare, och mer kraftfulla roséviner.

Ett hittar man i appelationen Tavel som ligger strax nordväst om Avignon. Där finns kooperativet Les vignerons de Tavel & Lirac, helt inriktat på rosévin. En fransman skulle förmodligen säga att de gör världens bästa rosé. Själv nöjer jag mig med omdömet att de gör fantastiskt goda viner.

Skulle du ha vägarna förbi så är det väl värt att besöka kooperativet och testa deras viner. Köp gärna med en flaska hem. Eller om du är i Sverige: trava ner till Bolaget och ryck åt dig en flaska Les Lauzeraies.

Sedan finns en uppsjö av rosévarianter av skiftande rödhet. Ett lite rödare och aningen stramare – som jag minns det – är sydafrikanska Mulderbosch. Jag testade det för något år sedan och uppskattade fylligheten, helt enkelt att det var lite mer rödvinsliknande. Men jag vet inte om Mulderbosch fortfarande håller stilen.

Det där med vinernas beteckning är lite krångligt. Inte i Sverige, här kallas allt rosa vin för rosé. Men i till exempel Spanien kallas ljusrosa vin för rosado, medan rosé med mörkare färg är clarete, berättar Marie Oskarsson.

Då ska man veta att rött vin från Bordeaux under Medeltiden kallades clairet, men när vinflaskan kommit till England sade man claret. Det var ett vin som bara jäst lite tillsammans med druvskalen – alltså ett mörkt rosa vin.

Ordet claret finns fortfarande, men betecknar nu vanligt rött vin från Bordeaux. (Någon mer än jag som börjar bli förvirrad?)

Hur som helst, för några år sedan var vi i Bordeaux och tog med oss några flaskor mörkt rosévin hem till Sverige. Klart välsmakande – och jag tror att det kallades clairet.

Men oavsett vad du kallar ditt vin. Njut av att sommaren är på väg, och då är det läge att skruva kapsylen av en flaska rosé. Eller rosado, eller clairet.