Clam chowder – amerikansk musselsoppa på mitt sätt

Etiketter

, ,

Jag har länge dragit mig för att laga clam chowder. Tyckt att det verkar lite skumt att kombinera rökt fläsk och musslor.

Men när jag äntligen står i köket och fixar till soppan – eller mer sopp-grytan – så inser jag hur fel jag haft.

Clam chowder är full med komplexa smaker. Sälta från fläsket, syra från vinet och fräsch skaldjurssmak. Det blir en tät smakväv som letar sig in i alla smakreceptorerna.

Och vad de säger?
”Det här gör vi om, för vi gillar det här.”

Det här behövs till 2 personer:
450 g frysta vongolemusslor (eller blåmusslor)
(drygt) 100 g rökt sidfläsk
1 stor gul lök
1/2 fänkål
2 klyftor vitlök
smör & rapsolja
svartpeppar & lite salt
1 tsk örtkryddor du gillar, t ex timjan, franska örter, mejram
2 dl crème fraiche, 32 %, eller vispgrädde
2 dl vitt vin
2 dl ganska stark musselspad/fiskbuljong, tärning + vatten
1 – 2 potatisar
1 liten näve strimlad persilja

Gör gärna så här:
Förberedelser. Tina musslorna (OBS spar spadet i förpackningen). Skala och hacka lök och vitlök. Dela fänkålen i klyftor, skär bort toppen på rören och rotstocken. Strimla resten av fänkålen. Skiva sidfläsket och skär bort ev svål. Strimla skivorna.

Soppan. Lägg sidfläsket i en kall, tjockbottnad gryta och sätt den på värmen (då behövs förmodligen inget smör eller olja). Stek så det blir lite knaprigt. Ta upp fläsket och lägg på hushållspapper.

I med lite smör & olja i grytan. Fräs lök och fänkål tills löken börjar mjukna. Krydda med svartpeppar, örtkrydda och bara lite salt, tänk på att fläsket är rejält saltat.

Häll i crème fraiche, vitt vin och musselspad. Koka i 10 minuter. Under tiden: skala potatisen och skär i små tärningar. Skrapa ner potatis och fläsk i grytan och koka tills potatisen är klar.

I med musslorna och persilja. Koka ett par minuter så allt hinner bli varmt. Om det ser för torrt ut – häll i lite mer vatten.

Det verkar finns ungefär lika många varianter av clam chowder som det finns matlagare i New England och New York. Med tomat eller utan. Med eller utan vin. Med selleri eller rotselleri eller morot.

Ja, så där varierar recepten. Jag har använt vin, för att det höjer syran och ger fräschör, och frysta musslor för att det är så enkelt. Jag har använt fänkål för att jag gillar det, och så har jag använt rökt sidfläsk. Bara för att det är så förbannat gott.

Om du ännu inte är bekant med det rökta fläsket, så smyg ner en förpackning sidfläsk i din kundvagn nästa gång du handlar. Väl hemma kan du göra varma mackor med bräckt (snabbstekt) fläsk, surkål och ost. Gott, om du frågar mig.

Eller skånsk äggakaka, också gott men vansinnigt svårt att få till ett presentabelt utseende – i alla fall för mig. Eller också går du direkt in på clam chowder.

Vad du än väljer, så har du en trevlig stund i köket att se fram emot.

Réserve de Bonpas – öppet & generöst som en amerikan

Etiketter

Om man kunde göra om viner till nationaliteter så skulle Réserve de Bonpas 2024 (109 kronor på Systemet, rött) utan tvekan bli amerikan. Du vet en sådan där som slår ut med bägge armarna och säger: ”Nice to meet you. Sätt dig här och prata. Och du, vill ha lite mat, vi grillar”.

Här snackar vi inte om sura slemfiskar – som några inte helt obekanta politiker på Pennsylvania Avenue, inte heller om halvfascistiska stormtrupper som skjuter ihjäl avväpnade medborgare. Nej, om man vill hålla sig till nuvarande Nordamerika, så är det Minnesota nice, vi pratar om.

Vinet är öppet, generöst och välkomnande. På gränsen till det alltför öppna – åter en referens till nice-to-meet-you-stilen. I näsan är det fruktigt med mörka bär och frukter. Kanske lite körsbär, och någon örtkrydda som far förbi.

När man tar en klunk så är det först öppet och snällt, men sedan kommer lite strävhet. Det är tur för annars skulle det bli alltför ytligt.

Jag tror det här är ett vin att komma ihåg om tre, fyra månader. Ute är det försommar – solen lyser, shortsen är på och från grillen lägger man upp fläskkarré och lammkorv.

Parmentier de sanglier – fransk gratäng med vildsvin & potatismos

Etiketter

, ,

Vildsvinskött är välsmakande och fylligt, men inte alls med lika mycket viltsmak som i älg, till exempel.

Det gör att köttet funkar väldigt bra i färsrätter som vildsvinsbiffar eller som här i en köttfärsgratäng med potatismos överst.

Om det låter som en shepard’s pie, så är det ingen tillfällighet. Köttfärsgratäng med potatismos introducerades av apotekaren Antoine Permentier, som inte bara blandade mediciner. Han var också chef för medicinalväsendet.

För att lära fransmännen att äta potatis – och slippa den svält som uppstått 1769 när skördarna slagit fel – uppfann han den här typen av gratäng. Inspirationen kom från England och Irland.

Och man kan säga att han hade rätt. Det blir en gratäng med varmt, välsmakande viltkött – och lent potatismos.

Det här behövs till 4 personer:
500 g köttfärs av vildsvin (nöt- eller blandfärs)
2 gula lökar
olivolja
salt & svartpeppar
3 vitlöksklyftor
1 dl crème fraiche
drygt 1 msk torkade örtkryddor: timjan, oregano, franska örter, örter från Provence (blanda gärna)
1 litet knippe färsk persilja, strimlad

2,5 dl riven, lagrad ost, t ex herrgård, cheddar eller gruyère

Potatismoset
800 – 900 g mjölig potatis
3 – 4 msk smör
en skvätt mjölk
lite kokvatten från potatiskoket
salt & peppar

Gör gärna så här:
Förberedelser. Skala och hacka lök och vitlök. Hacka persiljan. Sätt ugnen på 200 grader.

Potatismos. Skala och dela potatisen i mindre delar. Koka i saltat vatten. Häll av, men OBS spar lite av kokvattnet. Mosa potatisen. Vispa den med mjölk, och späd med kokvatten till lagom konsistens. Salta & peppra.

Köttfärs. Fräs lök i olja tills den börjar mjukna. Blanda ner köttfärsen och vitlök, krydda med salt, peppar och örtkryddor. Stek tills köttfärsen är genomlagad. Rör ner persilja och lite av osten.

Gratäng. Olja en stor ugnsform. Lägg köttfärsröran i botten. Bred ut potatismoset över och toppa med resten av osten.

Sätt in formen i ugnen i ca 20 – 25 minuter. Om du vill ha lite mer färg på gratängen, sätt på grillen i några minuter.

Veckomeny – Medelhavskost för en kall vintervecka nr 75

Etiketter

, , , , , , ,

Vad kallt det har varit den senaste tiden! Men så har också januari har varit den kallaste månaden på 10 år, säger SMHI. Och det känns, i alla fall här i Göteborg.

I går kväll när jag var ute med Bamse, sockerspanieln, så stod det som vanligt -2 grader på SMHI-appen. Det lät ju rätt okej, ända tills man kollade vidare. Då stod det ”känns som -9 grader”.

Det blev en rätt kort promenad runt radhusträdgården för mig och hunden.

Sådana kvällar finns bara en sak att göra. Laga något varmt och värmande. Gärna en soppa eller gryta. Eller något i ugnen – då värms köket upp och de goda dofterna sprider sig.

Kika gärna på förslagen här nedanför, och fixa till något värmande hemma i ditt kök.

Men kom ihåg – om tre månader är det månaden maj med vår, sol och värme. Kanske läge att börja med shorts då?

Måndag: Potatissoppa med ursprung från Kanarieöarna
Värmande soppa var det. Den här soppan är full med smaker till liten peng. Hade jag varit bilhandlare så hade jag sagt att man får mycket soppa för pengarna.

Tisdag: Tikka masala – fyllig indisk gryta med quorn eller kyckling
Fyllig gryta med varma – inte heta – smaker av spiskummin, paprika och garam masala. En bilhandlare hade sagt att man får mycket smak för pengarna.

Onsdag: Sej som i Provence – lieu noir provençale
Det här är först en tomatsås som får sjuda på spisen. Sedan stoppar man ner sej, som i alla fall i Göteborg ofta säljs till bra pris. Mycket fisk för pengarna, kanske.

Torsdag: Soupe au poulet – värmande kycklingsoppa
Milda, fina smaker som ändå får kropp och fyllighet av vitlök och örtkryddor. Det är en soppa som gör mig på gott humör. Och bilhandlaren… Äh, nu skiter vi i de som kränger bilar.

Fredag: Lyxig hällefilé med vitvinssås & wokade sugersnaps
Hällefilé är en vansinnigt god plattfisk. Lite som hälleflundra, men billigare. Med en vitvinssås som fått koka länge på spisen har du en gourmet-middag som inte ens är krånglig.

Lördag: Ugnsstekta kycklingben med sydfranska smaker
Kyckling kan vara svår att variera, tycker jag. Här får kycklingbenen bo en stund i ugnen med provencalska grönsaker som tomat, oliver och paprika. Gott så.

Söndag: Enkel pizza med spenat, vitlök & fetaost
Pizza är ingen självklar val om man ska äta medelhavskost, men man behöver inte dränka pizzan i ost. Och välj den långjästa nästan-napolitanska pizzabottnen. Riktigt, riktigt god.

Här hittar du fler veckomenyer med medelhavskost.

Biecher Riesling – pålitlig standardriesling

Etiketter

, , ,

För några år sedan körde jag och hustrun runt i Alsace. Vi såg Petite Venice i de gamla delarna av Colmar, tittade på turistsaker och käkade Choucroute. Och vi besökte vinproducenter.

Om det är en liten vinproducent man besöker går man oftast in på vinbondens kontor .Han skyfflar undan några papper, ställer fram glasen och så får man testa några droppar vin. Är det en större producent så känns det lite som ett snabbköp (där man tittar på vinerna) med en deli (där man smakar på dem).

Den här dagen körde vi fram och tillbaka genom byn Saint-Hippolyte. Ingenstans hittade vi Jean Biechers vinkällare. Men så tittade vi utanför byn i något som såg ut som ett industriområde. Där låg Biechers vineri, en jätteanläggning som inte tog emot spontanbesök. I alla fall inte från några medelålders plus från Sverige.

Det var lite snopet men rätt typiskt, Biecher är inget ställe dit man kommer som privatperson och stoppar vinnäsan i blöt. Det är en producent som gör stora serier vin för stora återförsäljare. Noll procent hantverk, 100 procent viner i prisklasser som folk kan betala,

Det gäller också för Biecher Riesling organic 2024 (117 kronor på Bolaget, ekologiskt och socialt). Vinet är en stabil standardriesling som man törs bjuda moster Märta på utan att hon går i taket. Men det klart, vinsnobben Ville kommer säkert att klaga på bristande hantveksmässighet. Men det gör han ju nästan varje gång.

När man trycker ner näsan i glaset så möts man av ett ungt vin med en massa frukt – ”det luktar bär” säger hustrun. Toner av äpplen och päron. Och en lite dov doft av mineralitet.

I munnen så följer frukterna med, men där finns också en trevlig fräschör med citron och pigg syra. Något som gör det till ett bra matvin.

Plattfisk med smält smör och en citronklyfta, kanske.

Värmande vegogryta med aubergine & grönsaker

Etiketter

, , ,

Lite, lite kanel i en gryta kan helt förändra smakupplevelsen. Här är det bara en halv tesked i grytan, men det ger ändå en varm och värmande ton.

Aubergine är lika följsamt som vanligt, selleri och paprika piggar upp. Och mängden chili kan man variera efter tycke och smak. Med den här kryddningen blir det bara en bakgrundston av chili.

Precis det man behöver en dag mitt i vintern.

Det här behövs till 4 personer:
2 auberginer, modell mindre + salt
olivolja
2 vitlöksklyftor
1 tsk rökt paprikapulver
1 tsk spiskummin
1 tsk malet fänkålsfrö
1/2 tsk mald kanel
1/2 tsk espelette-peppar eller annan mild chili
lite salt & svartpeppar

Tomatsåsen
2 stänger selleri
1 gul lök
2 – 3 msk tomatpuré
salt & svartpeppar
1 tsk rökt paprikapulver
1 tsk espelette-peppar (eller mycket mer om du gillar mat med hetta)
2 vitlöksklyftor
1 burk krossade tomater
1 burk vatten + kanske lite mer om det ser torrt ut
1 msk torkade örtkryddor som du gillar: timjan, oregano, provencalska eller franska örter
1 (röd) paprika
1 – 2 nypor strösocker

Servering
pasta eller matgryn (på bilden är det kornris)

Gör gärna så här:
Aubergine. Sätt ugnen på 200 grader. Skär aubergine i ganska tjocka skivor. Lägg dem på ett fat och salta. Låt saltet dra ut vätskan en stund. Torka av saltet och skär i ganska små tärningar.

Lägg tärningarna i en stor oljad ugnsform. Skala och grovhacka vitlöken. Krydda med vitlök, paprikapulver, spiskummin, fänkålsfrö, kanel, chili (espelette-peppar), peppar & lite salt. Droppa över olja (inte för lite!), rör runt och sätt in i ugnen i 30 – 35 minuter. Blanda runt ett par gånger.

Tomatsåsen. Strimla selleri. Skala och hacka löken. Stek selleri och lök tills löken har mjuknat. Tryck ner tomatpuré och fräs en stund till. Hacka, riv eller pressa ner vitlöken. Och krydda med salt, peppar, paprikapulver och någon chilikrydda du gillar. (Jag har två andra milda, aromatiska favoriter: aleppo-peppar och pul biber). Häll i de krossade tomaterna, vatten och örtkryddor. Låt tomatsåsen koka medan auberginen går färdigt i ugnen.

Grytan. Kärna ur och fintärna paprikan. Skrapa ner den och auberginen i grytan. Låt den koka sådär 11 – 12 minuter tills paprikan är klar. Späd med vatten om det ser torrt ut.

Tillbehör. Koka pasta eller matgryn under tiden. (Själv har jag blivit svårartat förtjust i kornris, alltså hela ”korn-korn” som man kokar. Helst ska man göra som med risotto. Fräsa hackad lök och sedan korn. Koka dem i buljong och röra ner riven ost på slutet. Gott, tycker jag.)

Idén till den här auberginegrytan fick jag när läste om pasta med ugnsbakade auberginer och harissasås på Nyttig mat ska vara god. Det är en annan gryta, som också är väl värd att prova.

Rustikbaguette – långjäst, saftig & smakrik

Etiketter

Jag fortsätter på vägen mot längre jästider och bara lite jäst. Nu har kommit till rustikbaguette.

Degen får jäsa i 4,5 timmar – tid när du kan gå ut med hunden, läsa en bok eller leka med barnen.

När du sedan tar ut bröden ur ugnen så har du fått baguetter med knaprig skorpa och hyfsat stora jäsbubblor (hålen i brödet). Och så har du ett lite nyttigare bröd med lite fullkornsmjöl.

Inte så dumt. Om du frågar mig.

Det här behövs till 2 stora baguetter:
7 dl kallt vatten
ca 16 g jäst (2/3 av halva jästpaketet)
2 msk olivolja
3 dl finmalt grahamsmjöl
2 dl finmalt fullkornsmjöl av dinkel
9 dl vetemjöl special
(knappt) 1 msk salt

Gör gärna så här:
Häll i lite av vattnet i en stor bunke. Smula i jästen och vispa så den löser sig. Häll i resten av vattnet och oljan. I med mjölet, lite i taget. Börja med graham och dinkel, fortsätt med vetemjöl och så saltet på slutet. Rör/bearbeta degen tills den blir en boll som släpper från kanterna. Jäs under bakhandduk i 2 timmar.

Ta upp degen på väl mjölat bakbord. Gör ett treslag: Ta mjöl på händerna och platta ut degen lite försiktigt. Vik in en tredjedel från ena sidan, och en tredjedel från den andra. Snurra degen ett kvarts varv och gör på samma sätt. Lägg tillbaka degen i bunken med skarven nedåt och låt den jäsa under duk i 2 timmar.

Skrapa upp degen på bakbordet. Dela den i 2 delar som du drar ut till långa baguetter. Lägg dem på en plåt med bakplåtspapper. Låt jäsa under duk i 30 minuter.

Sätt in en skål med vatten i ugnen och värm den till 225 grader. Grädda bröden i 30 – 35 minuter tills de fått rejält med färg och låter ihåliga när man knackar dem i botten.

Skulle det nu vara så att dinkelmjöl hemma, så går det lika bra med bara graham. Och har du bara rågmjöl hemma, så funkar det också – men då blir nog degen ännu kletigare att hantera.

Gratäng med potatis & gravad lax – enklaste bjudmaten

Etiketter

, , ,

Jag har en kompis som påstår att jag inte kan ta genvägar i köket. På ett sätt har han rätt, om jag får välja mellan lättlagad mat som smakar halvdåligt, eller krånglig mat som smakar riktigt gott – så väljer jag den goda maten.

Med andra ord: mat vara god. Men kan man hitta genvägar så är det helt i min smak.

Den här gratängen är full av genvägar. Färdigköpt gravlax. Check. Färdig potatisgratäng. Check.

Ja, så kommer det där med att man måste trycka ner potatisgratäng och gravlax i en ugnsform… Men det är matlagning som de flesta sex-åringar klarar av.

Och resultatet är riktigt, riktigt gott. Det här är mat man kan bjuda vänner på. Eller ställa fram på en buffé, eller kanske ersätta Jansson på julbordet.

Det här behövs till 6 personer (som ensamrätt):
2 kg färdig potatisgratäng
ca 300 g gravad lax
1 knippe dill
1 liten skvätt mjölk, kanske 1/2 – 1 dl

Servering
stekta ärtor – smakar mycket mer än kokta

Gör gärna så här:
Sätt ugnen på 200 grader (eller vad det står på förpackningen). Hacka/finstrimla dillen.

Olja en stor ugnsform och häll ner hälften av potatisgratängen. Lägg på skivorna av gravad lax och större delen av dillen. På med resten av potatisgratängen, toppa med lite mjölk, så gratängen blir riktigt saftig.

Skjut in i ugnen, men gärna lite längre än vad som står på förpackningen – då hinner smakerna verkligen gifta sig med varandra.

Ta ut gratängen och strö över resten av dillen.

Stekta ärtor är en liten delikatess. Ta en kastrull, häll i lite (kallpressad) rapsolja. Rör runt och stek precis så mycket att ärtorna tinar. Smula över lite flingsalt.

Mycket godare än slentriankokta ärtor.

I alla fall om du frågar mig.

Nästan napolitansk pizza – bästa pizzabotten

Etiketter

,

Jag har skådat ljuset! Ja, jag har kanske inte löst gåtan om Gud existens eller hittat svaret på teodicéproblemet, alltså hur Gud kan vara både allsmäktig och tillåta ondska.

Men jag har skådat ljuset i den långa tunnel av trista pizzabottnar man har lagat och ätit genom åren.

Knepet är att låta pizzadegen jäsa läääänge. Då blir pizzan saftig, fluffig och smakrik. Häng med så får du veta.

Det här behövs till 4 pizzor:
6 g jäst (1/8 pkt eller 1 fullproppad tsk)
5 dl kallt vatten
ca 11 – 11,5 dl vetemjöl special
(drygt) 2 msk (havs)salt
2 msk olivolja + ev till pensling

Gör gärna så här:
Vispa ut jästen i vattnet. Häll i mjölet, lite i taget, och bearbeta degen i 5 minuter. Häll i salt och olivolja, och bearbeta degen i ytterligare 5 minuter.

Dela degen i 4 delar och pensla med olivolja, så de inte torkar. Låt jäsa i 4 – 5 timmar.

Sätt ugnen på 250 grader. Ta mjöl på en kavel och kavla ut 4 pizzor. De behöver inte vara runda, fyrkantiga är faktiskt mycket lättare.

Toppa med det du gillar och baka pizzorna ca 9 – 10 minuter.

Ett exempel på smarrig fyllning är pizza med spenat, vitlök & fetaost.

Ska kanske säga att bilden är hämtad från ett tidigare pizzaknåpande. Det är ett trist färdiggjord botten som syns, inte den fluffiga och goda nästan-napolititanska pizzan.

Chateau de Seguin – en Bordeaux som håller ställningarna

Etiketter

När man står där på Bolaget är det inte alltid så lätt att välja rätt. Det ska vara ett vin med rejäla tanniner, tycker du. Nej, det ska vara mjukare, tycker din partner.

Och så får det inte vara för dyrt – och mitt när du står där vid rödvinshyllans övergång från Frankrike till Italien, så börjar du tveka: ”Var det Wallenbergare eller ugnsstekt fläskkarré vi skulle ha till middag?”.

I det läget finns ett bra råd: satsa på ett etablerat vin från ett invant område. (Fantasifulla tyska viner i flaskor formade till tomtar och troll, kan du lugnt släppa – eller möjligen köpa till din ovän).

Just ett sådant stabilt vin är Chateau de Seguin 2023 (rött, 119 kronor). Det är något så ovanligt som en Bordeaux man faktiskt har råd med, dessutom ett vin som levererar år efter år.

2023 års upplaga är inget undantag. Djup och trevlig lukt av frukt och mörka bär (björnbär, säger hustrun) och lite fat. I munnen erbjuder vinet först fruktiga toner, men stramar upp sig och får en bra ryggrad av strävhet.

Man kan väl säga så här: om du inte kommer ihåg om det var Wallenbergare eller fläskkarré till middag, så funkar det med Chateau de Seguin. (Själva delade vi en flaska till fläskkarré Roland). Men bäst kommer vinet till sin rätt med en biff på tallriken, kanske en entrecote med vitlöks- och persiljesmör.