Pasta & tomatsås med röda linser

Etiketter

, , , ,

Om du nu tillhör dem som kräver kött på bordet och hatar allt vad baljväxter heter, så klicka inte bort receptet riktigt än.

De röda linserna är inte med för att de är så förbannat nyttiga. De är heller inte med för att de är så klimatsmarta.

De är faktiskt med för att de är goda. Tomatsåsen får en annan känsla – lite mer att bita i – och så blir den fylligare. Prova så får du se!

Det här behövs till 3 – 4 personer:
1 gul lök
olivolja
1/2 – 1 msk tomatpuré
salt & svartpeppar
1 tsk torkad timjan
1 burk goda krossade (eller hela) tomater
drygt 1/2 burk vatten
2 – 3 vitlöksklyftor
1 dl röda linser
5 – 10 soltorkade tomater, strimlade
strimlade örtkryddor som du gillar: perilja, basilika, oregano…

3 – 4 portioner pasta och riven parmesan

Gör så här:
Skala lök och vitlök. Hacka den gula löken och fräs den i olja. Tryck i tomatpuré. Salta, peppra och smula i timjan. Fräs en stund till. Häll tomater och vatten. Pressa i vitlöken och koka tomatsåsen i minst 20 minuter.

Skölj linserna och låt dem koka med i ca 15 minuter (eller så lång tid det står på paketet).

Koka pastan. Blanda pasta och tomatsåsen. Rör ner de strimlade, soltorkade tomaterna. Strö över örtkryddor & riven parmesan.

Bär fram en rykande varm gryta till bordet en kväll när höststormen tjuter utanför fönstret och du längtar till Italien. Buon appetito!

Och till dig som hatar baljväxter. Är du fortfarande med mig? I så fall har jag en fråga: var det här så förfärligt?

Ugnsstekt kycklinglårfilé med örter, vitlök & grönsaker

Etiketter

, , ,

En gång för mycket länge sedan jobbade jag som vikarie på dagis. Skitkul, tyckte jag som 19-åring, man fick leka med barnen hela dagarna – och dessutom fick man betalt under tiden.

Ett av barnen hette Tor och hade bott i USA innan föräldrarna flyttat hem till Sverige. Jag blev lite nyfiken och frågade honom vad han kom ihåg av utlandsboendet.

– En tor, tor vit matta, svarade Tor, för det var på den stora mattan han hade lekt.

Annars kunde han vara ganska lillgammal. Man kunde liksom höra ekot från hans föräldrar när han pratade. Så var det en gång när han greppade ett äpple, höll upp det i luften och tydligt deklarerade:

– Frukt är både nyttigt och gott!

Men visst är det så, frukt är både nyttigt och gott. Det är också den här ugnskycklingen med milda goda smaker av örtkryddor, oliver och vitlök som blivit milt krämig av tiden i ugnen. Värmen förändrar också citronen, så att den blir sötare och mer smakrik.

Det här behövs till 2 – 3 personer:
350 – 400 g kycklinglårfilé
salt & svartpeppar
olivolja
1 liten bunt timjan & 1 liten bunt persilja
2 stora bananschalottenlökar
4 oskalade vitlöksklyftor
1 eko citron
1 stor röd paprika
200 g goda små tomater
lite hackade örtkryddor

Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader. Skala och halvera löken. Skölj citronen och skär i klyftor. Kärna ur paprikan och skär i mindre bitar. Bind ihop timjan och persilja till två små buntar, men spar lite som strös över allra sist.

Olja en ugnsform. Lägg örtkryddorna i botten. Lägg lök, vitlök, citron och lårfiléerna. Salta & peppra.

Kör i ugnen i 10 minuter.

Lägg på paprika, oliver och tomater. Vänd kycklingfiléerna. Salta & peppra även andra sidan.

Ugnsstek tills kycklingen är klar, ta ca 10 – 15 minuter. Kycklingen ska vara genomstekt och köttsaften klar.

Strö över lite örtkryddor,

Ät kyckling och grönsaker med klyftpotatis eller ris – eller bara med ett gott bröd. Pressa den varma – och milda (!) – citronen över maten och kläm ut den bakade vitlöken som en krydda. Någon sås behövs inte eftersom grönsakerna och kyckling ger ifrån sig en god sky.

Men välj gärna eko-kyckling. Jag vet att den är mycket dyrare, men den smakar mycket mer. Ibland hittar man kycklingben till ett mer humant pris, då behövs nog en 500 – 600 g till 2 personer. Och så lite längre tid i ugnen.

Grahamsbullar – goda, grova frallor med surdeg

Etiketter

En kopp kaffe eller te. En tidning, gärna en riktig tidning där papperet prasslar. Och så frallor med ost och kanske en klick marmelad.

Visst är det rätt gott att ha det så på morgonen?

Här kommer ett recept på frukostbullar som kvalar in i den rutinen, men de är gjorda på lite surdeg och ganska mycket fullkornsmjöl. Och så innehåller de mindre fett och socker än det brukar vara i grahamsbullar.

Det här behövs 16 bullar:
1 dl surdeg (här finns ett recept)
3/4 pkt jäst
2 msk kallpressad rapsolja eller olivolja
1 msk honung
3 dl mjölk
4,5 dl grahamsmjöl
4,5 dl vetemjöl
1 tsk salt

Gör så här:
Blanda surdeg, jäst, olja, honung, salt och mjölk i en stor bunke så att jästen löser upp sig. (Mjölken kan vara kall eller fingervarm. Men är det kall behövs nog den längre jästiden.)

Ha i mjöl, lite i taget. Börja med grahamsmjölet. Rör med en trägaffel så att det blir en ”degboll” som släpper fint från kanten. Känns den väldigt kladdig kan man ha i lite mer mjöl.

Jäs under bakduk till dubbel storlek ca 1,5 – 2 timmar.

Ta upp degen på ett mjölat bakbord. Skär degen i fyra delar, och sedan varje del i fyra små bitar. Rulla bollarna till runda små bröd. Lägg dem på en bakplåt med bakplåtspapper. Lägg över en bakduk och jäs ca 30 minuter.

Värm ugnen till 225 grader. Grädda bullarna i ca 12 minuter tills de får fin färg.

Jag gillar verkligen både fullkornspasta och bröd bakat på fullkornsmjöl, men jag har aldrig fattat varför det finns grovmalet grahamsmjöl och rågmjöl. Det kliar i halsen när man äter det – och det är inte ett dugg nyttigare bara för att det känns grovt.

Så mitt förslag är: kör med finmalet mjöl istället.

Tarte provençale végétarienne – vegetarisk pizza med tomat

Etiketter

, , ,

Ibland är det bra med genvägar, till exempel när man ska fixa mat en helt vanlig vardag i den regntunga månaden oktober. Då tar man en färdig pizzadeg till den här sydfranska tarten.

I det ursprungliga receptet ska det vara pajdeg, men jag har aldrig riktigt fattat grejen med att trycka ner massor av smör i en deg och sedan låtsas att det blir en ”lätt och fräsch” rätt.

Receptet tyckte också att man skulle toppa pajen med en massa smör. Ja, du fattar vad jag anser. Det fick bli mer tomater istället.

Men tro nu inte att jag har blivit någon slags hälsoguru. Smör är gott, om man använder det på rätt ställe – till exempel smält till laxpudding. Där är jag fortfarande aningen mer Edvard Blom än Anders Gärderud, om du förstår vad jag menar.

Det här behövs till 3 – 4 personer:
1 stor lök, gul eller röd
250 g champinjoner
12 – 14 soltorkade tomater
400 g färska tomater
1 liten vitlöksklyfta
2 tsk fransk dijonsenap
ett gäng goda oliver
salt & svartpeppar
lite timjan att strö över

Pizzabottnar för 3 – 4 personer, egengjord eller färdigköpt

Och så en sallad, kanske spetskålssallad

Gör så här:
Värm ugnen till den temperatur som anges på förpackningen, om du har färdig pizzabotten.

Skala löken och vitlöken och skiva tunt. Skölj/torka av svampen och skiva den. Strimla de soltorkade tomaterna.

Sätt in en plåt i ugnen. Lägg ut pizzabotten på bakplåtspapper på en annan plåt. Stryk på lite senap. Lägg på lök, vitlök, svamp, oliver och soltorkade tomater. Toppa med färsk tomat. Salta & peppra.

Ta ut den varma plåten och flytta över pizzan. Går lättast om du drar över både bakplåtspapper och pizza. Grädda enligt förpackningen. Strö över lite timjan, torkad eller färsk hackad.

Ät gärna den här pizzan med spetskålssallad. Om jag får säga det själv, så smakar den som ”pizzasallad” – det vill säga kålsallad – borde göra.

Är du inne på temat pizza från Provence, så måste du testa pissaladière. En pizza med en en smakbrytning mellan sälta från sardeller och ljuvligt len lök som brynts länge på spisen för att locka fram sötman.

Fläskfilégratäng med kantareller – tid att njuta

Etiketter

, ,

Det påstås att August Strindberg ska ha sagt att ”är man skapt för att njuta, ska man väl för fan njuta också”. Jag vet inte om det är sant. Det känns liksom lite för Albert-Engström-tar-fyra-supar-och-en-kräfta-och-klappar-servitrisen-i-baken-artat för att man ska tro på det.

Men sant är att man ska njuta om man kan. Och ännu en liten tid kan man njuta av kantareller. Så skynda iväg till affären, välj ut ett gäng goda svampar och störta hemåt – för att göra kantarelltoast eller risotto med kantareller. Eller också kokar du pasta, steker kantareller och äter med fräst spenat och god parmesan.

Du kan också kika på kantarellreceptet här nedan.

Då får du också njuta. Jag lovar.

Det här behövs till 3 personer:
1 fläskfilé, ca 550 g
olivolja
salt & svartpeppar

Gratängsåsen
250 g kantareller
1 – 2 schalottenlökar
olivolja
salt & svartpeppar
2 dl crème fraiche (den feta är tyvärr fortfarande godare)
1,5 dl mjölk
lite vatten som du vispar ur stekpannan med
1 – 2 tsk fransk dijonsenap
drygt 2 dl riven ost, Herrgård eller Gruyère och så lite parmesan
lite hackad persilja att strö över

Kanske risotto eller klyftpotatis till gratängen

Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader. Skala och hacka löken. Borsta/torka av svampen och skär den i mindre bitar. Riv osten.

Putsa fläskfilén (skär bort senor och för mycket fett). Skär den i skivor tjocka som fläskkotletter. Bryn dem i olja, bara så mycket att de får lite färg. Salta & peppra.

Fräs svampen i olja tills den börjar få färg. Lägg i löken och fräs tills den börjar mjukna. Salta & peppra.

Häll crème friache och mjölk i svamplandningen och låt den koka upp. Vispa ur stekpannan (som köttet bryntes i) med lite vatten, häll det i såsen. Klicka i dijonsenap tills det blir en trevlig smakbrytning. Rör ner det mesta av osten.

Lägg fläskfiléskivorna i en oljad ugnsform. Häll kantarellsåsen över. Toppa med lite av den rivna osten.

Kör gratängen ca 25 minuter i ugnen. Strö över persilja när allt är klart.

Det här är praktisk mat om man ska bjuda (många) på middag. Då kan man göra allt klart fram till sista momentet. När gästerna kommer så skjuter man bara in gratängen i ugnen.

Fläskfilégratäng är ett vanligt recept på nätet. Jag har hämtat inspiration från Matskafferiet som har ett liknande recept, och från Min lilla kokvrå som har ädelost i sin gratäng.

Pasta & tomatsås med ugnsbakad fetaost

Etiketter

, , ,

För några år sedan så jobbade jag tillsammans med en lärare som kom från Ryssland. Hon pratade utmärkt svenska, men ibland blev det fel intonation och betoning. En gång kom hon, ganska upprörd, och sade:

– Roland, Roland, lärare går på allting!

– Nej, där har du fel, svarade jag. Lärare går allting.

Nu har jag gått på eller gått en modetrend som var inne bland 12-åriga tjejer för ett år sedan eller två. Jag har gjort tiktok-pasta. Alltså en pasta med tomatsås och ugnsbakad fetaost.

Mitt enda försvar för att ha sjunkit så lågt på den gastomoniska skalan är att jag är en nyfiken jäkel, som vill veta hur allting smakar.

Så jag gjorde ett test. Och jodå, jag kan konstatera att det blev en smaklig vardagspasta. Men jag tror att jag gjorde den lite krångligare. Jag lät tomatsåsen koka en bra stund på spisen – det är ett bra sätt om man vill locka fram de goda tomatsmakerna.

Det här behövs till 3 personer:
1 gul lök
olja
svartpeppar & lite salt
2 vitlöksklyftor
1 tsk torkad timjan
1 msk tomatpuré
1 burk finkrossade tomater (eller andra som du gillar)
1/2 burk vatten
1 liten näve strimlad basilika eller oregano
lite pastavatten att späda med

1 pkt fetaost, 100 – 150 g
olivolja

Pasta till 3 personer

Parmesan & svartpeppar på bordet

Gör så här:
Sätt ugnen på 225 grader.

Skala och hacka löken. Fräs den i olja. Tryck i tomatpuré. Krydda med svartpeppar & timjan, och lite salt (fetan är salt). Fräs en stund till. Skala och pressa i vitlöken. Häll i krossade tomater och vatten. Låt såsen koka medan du gör det andra.

Skär fetan i mindre bitar. Lägg i en oljad ugnsform. Kör den i ugnen så där en 8 minuter. Mosa den lätt med en gaffel

Koka pastan. Häll av den men spar lite av kokvattnet.

Blanda tomatsås och mosad feta med pastan. Häll lite av kokvatten till lagom konsistens. Blanda ner hackad basilika eller oregano.

Champinjon- & grönsakssoppa – djupa, mustiga smaker

Etiketter

, , , ,

Vanliga champinjoner – ja, just sådana som man plockar i grönsaksdisken – kan ge maten ett fantastiskt djup.

Man tar lite svamp, kokar den tillsammans med lök och morot, linser och fänkål. På slutet trycker man i lite spenat. Och när man lyfter grytan från spisen så har man en mustig soppa med varma, djupa smaker. En soppa för hösten och dimman och mörkret.

Vik hädan alla regnmoln, här kommer receptet.

Det här behövs till 4 personer:
1 fänkål
olivolja
1 gul lök
1 – 2 morötter
400 g kastanjechampinjoner (de lite brunare champinjonerna)
3 vitlöksklyftor
salt & svartpeppar
1 dl röda linser
1,8 l (svag) buljong, vatten + tärning eller fond
80 – 100 g spenat

Och så ett gott bröd till maten

Gör så här:
Dela fänkålen i kvartar. Skär bort rotstocken och ”rören”. Skiva tunt. Skala lök och vitlök. Hacka löken och finhacka vitlöken.

Skala morötterna och fintärna dem. Skölj/torka av champinjonerna och skiva dem. Skölj linserna

Fräs fänkålen i olja tills den är glansig. I med löken och fräs tills grönsakerna börjar mjukna. Lägg i svampen och fräs tills vätskan har kokat bort. Tryck i morot och vitlök, och fräs ett litet tag till. Salta & peppra.

Häll på buljongen och linserna. Koka 15 – 20 minuter till allt är klart. Låt spenat koka med de sista 5 minuterna. (Står det på paketet att linserna ska koka kortare tid, så väntar du såklart med att lägga i dem.)

Champinjoner och champinjoner… Jag tycker det är ganska stor skillnad på ”vanliga” champinjoner och kastanjechampinjoner (säljs också under namnet skogschampinjoner). Kastanjechampinjoner innehåller mindre vätska och mera smak. Det brukar bli mer svamp för pengarna – även om kilopriset är högre.

Ska kanske tillägga att portionerna här är större än det brukar vara i recept. Kan bero på att jag är matglad – och ska vi säga storvuxen – men jag har aldrig fattat portionsstorlekar när det kommer till soppor.

Det kan väl inte finnas en enda människa som blir mätt på 2.5 dl vätska, en ensam vit böna och två korslagda ärtor – eller hur det nu brukar se ut i sopprecept?

Abbotts & Delaunay Carignan 2020 – husvin för 89 kronor

Etiketter

Ett husvin är ett vin som du alltid har hemma. Ett par flaskor ligger som ligger i skåpet och väntar på att några kompisar ska komma över på mat, eller på att du ska ta ett litet glas till söndagsmiddagen.

Då är det praktiskt om vinet passar till olika rätter – och om det är ett vin som gillas av många. Du vet ett vin som får moster Märta att utbrista ”Vilket gott vin!”. Eller vinsnobben Hugo att säga ”jaha, det var inte så dåligt för det priset”.

Just ett sådant vin är Abbotts & Dalaunay Carignan Vieilles Vignes 2020 (89 kronor, rött). På Systemets klassificeras det som fruktigt & smakrikt. Och sällan har en klassificering varit mer träffande.

Fruktigheten möter redan när man försiktigt sticker fram näsan för att lukta: mörka bär, lite som bigarråer, lite som björnbär. Lite kryddighet, som ett stråk av den timjan som växer vilt i Languedoc där vinet kommer ifrån.

I munnen är Abbotts & Delaunay bussigt och trevligt. Sympatiskt som en gammal vän som tittar förbi. Den mörka frukten följer med in i munnen, men vinet bjuder på tillräcklig strävhet och syra för att det inte ska bli platt eller svulstigt.

Man kan väl säga så här: skulle du få för dig att trotsa hösten och sparka igång grillen för en smakrik korv eller hamburgare eller en bit kött – då är du helt hemma med det här vinet.

Vi drack en flaska till maten en fredag. Stekta hamburgare, klyftpotatis och ugnsstekta grönsaker. Och det funkade så bra så hustrun kom med en ovanligt starkt omdöme: ”Köp hem en låda, så vi har det här vinet hemma!”

Veckomeny – Medelhavskost för en höstvecka XXXXVI

Etiketter

, , , , , ,

Det där med medelhavskost behöver inte vara så jäkla komplicerat. Lite mer frukt och grönt. Lite mer fibrer och baljväxter (linser och sådant). Fisk och kyckling ibland – och så mindre av rött kött, socker och animaliskt fett.

Här nedan kommer lite inspiration, men först citerar jag Gordon Ramsey:

”Jag blir nervös när folk följer mina recept till punkt och pricka. Ett recept är en vägledning. Att lägga till, dra ifrån och utveckla är en del av nöjet”.

Meningen med recept och mat är inte att man ska göra rätt. Meningen är att man ska tycka att det blir gott.

Ja, och så lite nyttigt också.

Måndag: Linssoppa med blomkål & soltorkade tomater
Tillhör du dem som anser att linssoppa är något som katten har släpat in? Eller kommer du ihåg 70-talets linssoppor som mest bestod av vatten och vitlök? I så fall säger jag bara: Testa den här soppan – så kan vi snacka sedan.

Tisdag: Ugnsbakad sej med ägg-, dill- & ansjovisröra
Det här är en av mina favoriträtter – som jag gör alldeles för sällan. Ansjovisröran ger ett djup åt smaken som både jag och mina smaklökar gillar. Testa gärna med sejrygg!

Onsdag: Wokad spetskål med halloumi & kornotto
Spetskål är vitkålens finare kusin. Mildare, mer smakrikt. Korngryn är gammalt som gatan, men gott och superfräscht som ‘risotto’. Men halloumi… När jag gör den här rätten igen, så väljer jag svensk eldost.

Torsdag: Brandade med potatismos – sydfransk comfort food
Det finns alltid en orsak till comfort food. Är hösten för mörk eller jobbet för tråkigt? Eller är det något annat? Välj ut en comfort-rätt och laga den. Kanske den här.

Fredag: Karins kalkon – med pigga smaker av marinad, bea & potatissallad
I Saltkråkan säger Tjorven att något är ”knallgott”. Och just så skulle jag beskriva Karins kalkon. Marinaden ger pigga smaker som gifter sig fint med potatissalladen.

Lördag: Bondbönor blir till en smakrik pastasås
Okej, det är lite pill med att få ut bondbönorna ur sina dubbla skal. Men om man behandlar dem väl så får man en liten delikatess med spänstiga bönor och aningen nötsmak.

Söndag: Torsk med tapenade, aubergine & tomater
Olivröran tapenade gör sig ovanligt bra på fisk. Sältan från oliverna ger fisken en djup och smaklig sälta. Men det klart – du ska gillar oliver. Annars ska du nog kolla efter ett annat recept.

Porc aux deux pommes – fläskkarré, potatis & äpple i vin

Etiketter

, , , ,

Jag har en kompis som liksom jag gillar shorts och sandaler. För ett par veckor sedan när september var väl etablerat men solen fortfarande värmde så frågade jag honom varför han fortfarande hade shorts.

– För att det är sommar, blev svaret.

– Jaha, men vad händer om du tar på dig långbyxor då? undrade jag.

– Då är det inte längre sommar!

Exakt så är det! Jag håller helt med honom.

Därför är det varje år en liten sorg när temperaturen kryper nedåt och mörkret drar in allt tidigare på kvällarna – och shortsen slutgiltigt ersätts av långa byxor. Men varje år försöker jag peppa mig själv med tankar om alla goda grytor man kan göra. Elden som ska spraka i öppna spisen, ljusen som ska tändas. Kompisar som ska sitta runt vårt slagbord och dricka vin och prata till långt in på våren.

Porc aux deux pommes lagar man visserligen i ugnen. Men egentligen är det en gryta där fläskkarré, potatis och vin får koka ihop sig till en mustig helhet.

Och jodå, det hjälper att laga den här ugnsgrytan när höstdeppen kommer. I alla fall lite.

Det här behövs till 2 – 3 personer:
400 g benfri fläskkarré i skivor
rapsolja
salt & svartpeppar
2 gula lökar
400 g potatis
2 (mindre) röda äpplen med bra syra
1 msk dijonsenap
1 (dryg) msk torkad timjan
1/2 flaska vitt, torrt vin

Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader. Skala och skiva löken tunt. Skala och skiva potatisen ganska tunt. Dela äpplen i kvartar och ta bort kärnhuset. Skiva ganska tunt.

Bryn köttet. Salta & peppra.

Olja en ugnsform. Lägg lök i botten och fläskkarrén över. Bred ut senap på köttet. Lägg på äpple och toppa med potatis, Salta & peppra, och strö över timjan. Häll på vinet så att det nästan täcker.

Kör formen i ugnen i ca 1 timme och 15 minuter. Lägg på aluminiumfolie om potatisen får för mycket färg.

Jo, det var det där med namnet. Porc aux deux pommes (fläsk med två äpple) har fått sitt lite originella namn från äpple (pomme) men också från potatis (pommes de terre, eller ”jordäpple”).

Den har beskrivits som den mest genuina maträtten från Alsace. Och visst känns den som något bönderna åt förr. Kanske inte en vanlig onsdag, men till helgen när det skulle vara lite finare.