Vegosliders eller – om du vill – vegetariska julfrikadeller

Etiketter

, , ,

I jul kommer 24-åringen hem från Lund, forhoppningsvis kommer även hans flickvän. Och de är nästan-vegetarian, respektive nästan-vegan. Så vad gör man då?

Lite vegetarisk julmat, såklart.

Jag började med att ta fram ett paket Anamma-färs ut frysen. Tinade färsen och kollade på olika recept (även mina egna) för hur man fixar köttbullar/vegobullar. Det höll jag på med ända till jag stack ner händerna i färsen och upptäckte att den var kletig som en urfinsk rågdeg.

Då gjorde jag större bollar/biffar, alltså färre att rulla. Jag skulle kalla dem frikadeller, men man måste nog vara 55+ för att använda det ordet. Ni under 40 kan kalla dem sliders – det är ungefär samma sak.

Det här behövs till 3 – 4 personer (eller 8 personer på julbordet):
1 dl ströbröd
1 dl mjölk + 1/2 grädde (eller motsvarande mängd havremjölk)
1 liten gul lök
(kallpressad) rapsolja
500 g formbar vegofärs
1 msk majsstärkelse
1 msk torkad timjan
1 msk dijonsenap
1/2 msk champinjonsoja eller japansk soja
1/2 tsk salt & ganska mycket svartpeppar

Servering
Potatismos eller kokt potatis. Och kanske lingon.

Gör så här:
Tina färsen så den blir formbar. Blanda ströbröd och mjölk/grädde så den får svälla.

Skala och finhacka löken. Fräs den glansig i olja.

Blanda vegofärsen med mjölk & ströbröd, lök (som fått svalna lite) och majstärkelse. Blanda ner timjan, senap, salt & peppar (går lättast med händerna).

Ta kallt vatten eller olja på händerna. Forma sliders – eller om du hellre vill: julfrikadeller – och lägg dem på en vattensköljd skärbräda.

Värm en stekpanna med olja. Stek sliders/julfrikadeller tills de är klara och har fått fin färg, tar så där en 10 – 12 minuter.

För en tid sedan pratade jag med en kompis. Han berättade att han vid 61 års ålder lärt sig tycka om chèvre.

– Ha, sa jag. Det är väl ingenting. Vid 64 lärde jag mig tycka om lingon!

Och det är verkligen sant; jag tycker de där små röda bären tillför en trevlig syra till maten. Men då ska man behålla dem hela och inte hälla på så förbannat mycket socker.

Hustrun hade lingon till de här frikadellerna, förlåt slidisarna (eller vad det kan heta i plural, bestämd form). Det hade inte jag, men nästa gång jag gör gratäng med spetskål och köttfärs – då åker lingona/lingonen (också konstigt ord i plural, bestämd form) fram.

Saftig ugnsbakad torskrygg med täcke av matjessill

Etiketter

,

Sugen på fisk och på nya recept, men trött på att stå i köket en hel kväll? Testa den här torskryggen med ett täcke av matjessill. Den är enkel och den är snabb, Efter sådär 20 – 30 minuter står du där med en saftig fiskbit som fått smak och sälta av matjessillen,

Vi åt den här torskryggen i helgen. Mina smaklökar jollrade smålyckligt. Men på andra sidan bordet satt hustrun och såg inte lika övertygad ut

Men hon konstaterade själv:

– Alltså, maten var god, men jag gillar inte matjessill och är inte så förtjust i torsk.

Och det klart, gillar man inte ingredienserna – då är risken stor att man inte blir överlycklig av maten.

Det här behövs till 3 personer:
400 g torskrygg (eller annan vit fisk)
rapsolja
svartpeppar
1 burk matjessill, 200 g, fisken och ca 1/4 av spadet

Dillsås
2,5 dl gräddfil eller crème fraiche
svartpeppar & bara lite salt
mycket dill, börja med 1/2 dl
om du vill: lite dijonsenap, kanske 1 tsk
om du vill: lite av spadet från sillen, någon tsk

Servering
Kokt potatis, stekta ärtor eller sugar snaps, kanske knäckebröd

Gör så här:
Sätt ugnen på 200 grader. Tina fisken om den är fryst.

Lägg torskbitarna i en oljad ugnsform. Hacka matjessillen och blanda med lite av sillspadet. Bred blandningen över fisken. Kör i ugnen ca 12 – 15 minuter.

Hacka dillen. Rör ihop den med gräddfil/crème fraiche. Krydda med peppar och aningen salt. Smaka av med dijonsenap och matjesspad.

Koka potatisen under tiden.

Just torskrygg tycker jag är en ovanligt prisvärd fiskbit – om man köper den fryst, och det gör jag om vi ska ha den i vardagslag. Man hittar den ofta på extrapris, bara ett par tior dyrare än vanlig torskfilé.

Tjockleken gör den lättare att laga, och den blir oftare så där skivig och saftig som torsk är på krogen.

Vanlig torskfilé däremot… Jag tror att jag i forsätättningen bara ska steka den panerad och servera med tartarsås. Alltför ofta har jag kört den i ugnen, bara för att plocka ut ett par överstekta och torra fiskfiléer.

Saumon à l’alsacienne – lax med svampsås som i Alsace

Etiketter

, , , ,

Den här laxen måste du testa någon gång! Smaken är överraskande – jag tror det är kombinationen av svamp, vin och tomatpuré som får smaklökarna att först inta positionen ”okänt föremål på ingång”. Men bara en nanosekund senare lutar de sig nöjt tillbaka och signalerar ”faran över”.

Men som svensk borde man vara van vid den här smakbrytningen: syra från vinet, lätt sötma från tomatpurén och så den feta fisken. Det är ofta så svensk husmanskost ser ut – tänk köttbullar med gräddsås och lingon, så kanske du förstår vad jag menar.

Saumon à l’alsacienne är rätt vanligt om man kollar på franska sajter. Jag tycker det är lite förvånande. Det finns väl ingen lax i Alsace, tänker jag. Men ursprunget är kanske forell eller annan laxfisk som letat sig in i floden Inn eller simmar mot strömmen i Rhen.

Oavsett vilket. Gott blir det – och lite förvånande.

Det här behövs till 3 personer:
550 g lax utan skinn och ben
smör (eller Bregott) och rapsolja
salt & peppar
1 tsk torkad timjan

Svampsås
3 dl torrt vitt vin (t ex Riesling från Alsace)
1 klyfta citron, pressad

350 g champinjoner
smör och rapsolja
1/2 tsk torkad timjan
salt & peppar
1 msk tomatpuré
1 msk vetemjöl
1/2 dl hackad persilja

Lite grönt på toppen, t ex hackad persilja eller timjan

Servering
Potatismos är gott till, men även ris eller kokt potatis funkar

Gör så här:
Skär bort skinnet från laxen (se nedan) och skär fisken i portionsbitar. Koka upp vin och pressad citron så alkoholen kokar bort.

Skölj/torka av svampen och skiva den. Stek den i smör (eller Bregott) och rapsolja. Pressa ner tomatpuré och krydda med salt, peppar & timjan. Stekt så svampen får lite stekyta. Ställ åtsidan.

Bryn laxen i smör och olja i en stor stekpanna/traktörpanna. Salta, peppra, strö över timjan och provencalska örter. Vänd och gör på samma sätt på den andra sidan. Häll över det varma vinet och nästan-koka på lägsta värme i ca 5 minuter.

Värm upp svampen och pudra över mjölet. Rör hela tiden i kastrullen så det blir en tjock redning. Späd med fiskspadet/vinet i omgångar. Rör så såsen tjocknar. Häll till sist över det sista av fiskspadet. Låt allt koka upp och häll svampsåsen över laxen.

Koka potatis eller ris under tiden.

För några år sedan köpte jag en filékniv på IKEA. Det är ett av de bästa köp jag har gjort: kniven är tålig och böjlig så bra att till och med jag har lärt mig att filea fisk.

Gör så här för att skära bort skinnet. Lägg laxfilén med skinnsidan ner på en skärbräda. Ta tag med en handen i fiskstjärten. Sätt in kniven där fiskköttet börjar (men akta fingrarna). Böj kniven så den är parallell med skärbräden, skär sedan bort från stjärten.

Det där var väl inte så svårt?

Chou au piment d’Espelette – saftig spetskål med krispig krydda

Etiketter

, , , , ,

Visst är det kul när man träffar på en helt ny krydda. Här är det espelettepeppar, en mild chilikrydda som kommer från södra Frankrike. Den invandrade till Baskien redan på 1500-talet, och är vanlig i baskisk och sydfransk mat.

Smaken är mild, men med en fyllig chilismak. Påminner en smula om aleppo peppar (mer känd under den turkiska kusinens namn pul biber). Men skulle nu ditt kryddskåp vara helt tomt på piment d’Espelette – det var mitt eget till för några timmar sedan – så förtvivla inte. Ta en annan mild chilikrydda eller använd starkt paprikapulver.

Huvudsaken är att att (spets)kålen får gotta till sig i ugnen så att ytan blir krispig och innehållet saftigt och mjukt. Och det blir det efter en halvtimme – om man är generös med olivolja och vitlök – och det är jag så gärna. Till och med hustrun – en känd kål- och chiliskeptiker – gjorde tummen upp.

Vi åt den ugnsbakade kålen med risotto och stekt halloumi, men man kan ha den både som en ensamrätt med bröd och sallad – eller som ett tillbehör till en grillad bit kött eller fisk.

Det här behövs till 2 – 4 personer:
ca 500 g spetskål eller vitkål
generöst med olivolja – och då menar jag generöst
2 – 3 vitlöksklyftor
1/2 – 1 msk espelettepeppar (eller starkt paprikapulver/annan mild chilikrydda)
salt
lite torkade eller färska örter – procencalska örter, timjan, oregano, mejram…

Gör så här:
Sätt ugnen på 200 grader. Skär kålen i runda ringar (eller rondeller om du vill), cirka 1,5 cm tjocka. Lägg dem i en stor oljad ugnsform.

Skala vitlöksklyftorna och pressa ner dem i generöst med olivolja. Pensla kålen med vitlöksolja. Salta, strö över espelettepeppar och lite örtkryddor. Vänd kålskivorna (eller rondellerna). På med vitlöksolja, salt, och espelettepeppar.

Baka i ugnen tills ytan blir krispig och innehållet mjukt, cirka 30 minuter.

Receptet till den här goda kålen kommer från Au pif – franska recept och små berättelser av Emma Hamberg. Jag har grejat lite med ingredienserna, men det är hon som ska ha all kredd.

Au pif är en bok att bli glad av. Full med liv och recept, både en coffee table bok och en fungerande kokbok. Kanske en julklapp till din matglada kompis?

Vardagslyxig pasta med tomat, belugalinser & mozzarellasås

Etiketter

, , , ,

Pasta med smakrik tomatsås, spänstiga linser och mozzarella som mixats till en mild sås – är inte det vad som krävs för en vanlig måndag? Eller tisdag, eller förresten nästan vilken dag som helst.

Men snälla, koka linserna själv. Det är enkelt, går snabbt och är nästan gratis – och så smakar det så oändligt mycket mer än de där tetrorna med färdigkokta linser som man bär hem från affären.

Det här behövs till 4 personer:
4 portioner pasta
1 dl okokta belugalinser (eller sådär 3 dl kokta linser)
salt, vitlök och örtkryddor

Tomatsås
1 gul lök
olivolja
salt & svartpeppar
1,5 msk tomatpuré
2 tsk torkade örtkryddor, t ex timjan, oregano eller Provençalska örter
2 vitlöksklyftor
1 burk goda krossade tomater
1/2 – 1 burk vatten

Mozzarellasås
1 mozzarella, 125 g
2 dl crème fraiche
ca 3/4 dl strimlad basilika
ca 1/2 citron, bara den pressade juicen
1 liten vitlöksklyfta, riven
salt & svartpepparära

Servering
Parmesanost eller Grana Padano

Gör så här:
Koka linserna efter anvisning på paketet. Men salta lite mer och låt linserna koka med en vitlöksklyfta och lite örtkryddor som timjan, oregano…

Tomatsås: Skala vitlöksklyftorna. Skala och hacka löken. Fräs löken i en gryta med olivolja. Pressa i tomatpurén och fräs en stund till. Krydda med salt, peppar och örtkryddor. Häll i de krossade tomaterna och vatten. Pressa ner vitlöken. Låt tomatsåsen koka under tiden det andra blir klart.

Mozzarellasås: Dela mozzarellan i mindre delar. Lägg dem och crème fraichen i en bunke och mixa till en slät sås. Krydda med basilika, citron, riven vitlök, salt & peppar. Smaka dig fram, är smaken för mesig? Kör på med lite mer kryddor!

Koka pastan. Ta av den al dente och blanda med tomatsåsen. Toppa med färska örtkryddor, om du har sådana hemma.

Bär grytan till matbordet och ställ fram skålar med belugalinser och mozzarellasåsen. Ja, och så parmesan, såklart.

Ibland önskar jag att vore influencer. Tänk dig mig – en lagom rund man i sina bästa år (jag har nyligen gått i pension) tillsammans med Bianca Ingrosso, Kenza och alla de andra. Man kan säga att jag skulle stå ut!

Men som influencer skulle jag få betalt för det jag skriver. Om jag berättar att jag använder Muttis krossade tomater – bara för att de är godast. Faktiskt hästlängder före de flesta andra tomaterna på burk.

Men tänk dig nu mig som influencer. Det ringer i telefonen, och i andra änden finns marknadschefen för Muttis svenska importör:

– Tjena Roland. Skulle du kunna ställa upp på ett samarbete med Mutti. Det gäller ett fototillfälle och så skriver du ett recept för tomaterna.

– Jaa, jag…

– Ja, du får 75 000 för jobbet.

Vilken grej det vore. Men det klart, då kanske jag skulle gå över från belugalinser till belugakaviar. Och jag inte alls säker på att jag skulle gilla det bytet.


Höstsoppa med champinjoner & torkade kantareller

Etiketter

, , ,

Ännu ett klimattoppmöte, och ännu en gång är FN:s generalsekreterare Antonio Guterres en av få världsledare som talar klarspråk och varnar för kollektivt självmord:

– Utsläppen av växthusgaser fortsätter att växa. Globala temperaturer fortsätter att stiga. Vi är på väg mot ett klimathelvete med foten på gaspedalen. Mänskligheten har ett val: samarbeta eller gå under. Det är antingen en klimatsolidaritetspakt – eller en kollektiv självmordspakt.

Och vad gör regeringen i Sverige, fördubblar klimatansträngningarna? Nej, den släpper en budget som slaktar klimatarbetet. Miljöbilsbonus – bort. Reduktionsplikt – bort. Bidrag till energibesparingar – bort. Skattelättnader för vindkraft – bort. Ja, och så fortsätter det.

När Elisabeth Svantesson i SvD får frågan om Sverige kommer att nå klimatmålen för 2030, så svarar hon med ett kanske. Eller mer precist: ”Gör vi det inte, så gör vi det inte”.

Tänk dig vilken annan politiker som helst – i vilken annan viktig fråga som helst.

Tänk dig journalisten som trycker upp Stefan Löfven mot väggen: Kommer regeringen att kunna skydda de äldre mot Covid 19?

– Tja, vi får väl se hur det går.

Eller tänk när Ulf Kristersson får en fråga. Kommer Turkiet att skriva under en svensk ansökan om Nato-medlemskap?

– Trevlig prick den där Erdogan, fast väldigt lång. Men Nato-medlemskapet… inte vet jag. Du kanske ska fråga Nato-chefen Jens Stoltenberg. Han borde väl veta.

Ja, du fattar.

Själv känner jag mig gammal och trött. Lagar en värmande soppa som comfort food.

Men imorgon, då är vi mätta och utvilade. Då går vi ut och möter världen. Då jävlar, då blir det som Mikael Wiehe som sjunger så i Jag vill bara va en gammal man.

”Ja, jag vill bara va en gammal man / Som håller huv’et kallt och hjärtat varmt / Som tror på solidaritet och kamp / Och som är glad att va en gammal man. ”

Det här behövs till 2 – 4 personer:
20 g torkade kantareller (eller 175 g färska
olivolja + smör
325 g + 175 g champinjoner
2 – 3 schalottenlökar
salt & peppar
1/2 tsk torkad timjan – eller en liten bunt färsk
1 – 2 klyftor vitlökvitlöknr.9 dl buljong, svamp- vegetarisk- eller kycklingbuljong
2 dl crème fraiche (tyvärr är den feta godare)
2 tsk champinjonsoja eller japansk soja
1 klyfta citron, pressad juice

Gör så här:
Skala och hacka löken. blötlägg kantarellerna i ca 3 dl kokhett vatten i ca 15 – 20 minuter. Krama ur vätskan ur kantarellerna. Skölj/torka av champinjonerna. Skär svampen i skivor/bitar. Skala vitlöken.

Fräs lök, kantareller och ca 325 g champinjoner i lite olja. När vätskan börjar avdunsta, klicka ner smör och krydda med salt, peppar & timjan.

Häll i buljong och crème fraiche. Pressa ner vitlöken. Låt soppan koka i 10 – 15 minuter. Mixa den slät med en handmixer. Smaksätt med soja och pressad citron.

Stek resten av champinjonerna så de får lite god stekyta. Salta & peppra.

Häll upp soppan i tallrikar. Toppa med den stekta svampen – och hackad timjan om du vill.

Jambalaya med lax – smakrikt ris med rötterna i Louisiana

Etiketter

, ,

Jambalaya är risrätten från Lousiana som kan se ut på massa olika sätt. Förmodligen finns det lika många recept som det har funnits husmödrar genom delstatens historia. Men det finns två olika huvudtyper.

Cajunfolket som utvandrade från östra Kanada och bosatte sig i träskmarkerna i sydvästra Louisiana gjorde sin jamalaya med roux, alltså en smör/olja-mjöl-redning som fick steka så länge att den blev brynt. Kreolerna – i till exempel New Orleans – använde tomater istället för brynt mjöl.

Men även om det här var en festrätt som serverades när man hade ledigt och skulle kosta på sig, så är det lite av en pyttipanna. Man kan faktiskt ha i helt andra saker som ligger och väntar i kylskåpet – eller så tar du det som råkar vara dina favoriter.

Men utgå alltid från den helga treenigheten: lök, selleri och grön paprika.

Ursprunget för ordet jambalaya är omtvistat men många tycks vara överens om att det kommer från spanska jamón eller franska jambon. Men det finns också en procençalsk variant kallad för jambalaïa. Den ska innehålla ris, kyckling och saffran; i mina öron låter det som en klockren beskrivning av paella – men det skulle nog inte en provençal hålla med om.

Oavsett vilket. Jambalaya är enkelt att laga, god – och passar lika bra en fredag med familjen som en allhelgonadag med några vänner.

Det här behövs till 5 personer:
3,5 dl ris, ”vanligt” långkornigt ris eller risottoris
7 – 8 dl kyckling- eller vegetarisk buljong, vatten + tärning/fond
1 pkt krossade tomater
1 gul lök
olja och smör
1 – 2 stjälkar selleri
2 vitlöksklyftor
salt & svartpeppar
2 tsk torkad timjan
2 tsk torkad oregano
1 grön paprika
1 röd eller gul paprika
2 – 3 tsk cajunkrydda
2 – 3 tsk (rökt) paprikapulver
200 g chorizo
300 g laxtärningar (eller kyckling)
200 g skalade räkor
strimlad persilja

Servering
Tabasco eller annan chilisås för den som vill ha mer chilismak

Gör så här:
Skölj riset om du använder risottoris. Då försvinner en del av stärkelsen och riset blir inte så ”klistrigt”.

Skala och hacka löken. Skölj och strimla selleri. Dela paprikorna, kärna ur och fintärna dem – skilj på den gröna och den röda paprikan. Skala vitlöken.

Skär chorizon i ganska små bitar. Skär laxen i kuber och skala räkorna – om det inte är gjort. Koka upp buljongen så du kan späda med den, ungefär som man gör med risotto.

Fräs korven i en tjockbottnad gryta med olja och smör, så den släpper i från sig den goda smaken. Ta upp korven och fräs lök, selleri och grön paprika i grytan. Krydda med salt, peppar, örtkryddorna, cajunkrydda och paprikapulver. Fräs en stund till.

Häll i de krossade tomaterna och det mesta av buljongen. Rör ner riset och pressa i vitlöken. Koka riset enligt anvisningar på paketet. Häll på mer buljong om det blir för torrt. Rör ibland, men inte så ofta som i en risotto.

Låt korven och röd paprika koka med de sista 10 minuterna.

Stek laxkuberna i en stekpanna med olja/smör. Salta & peppra. Låt laxen koka med i jambalayan de sista minuterna. Rör till sist ner räkorna och låt allt bli varmt.

Skulle du sakna cajunkrydda i ditt kryddskåp, så är det ingen katastrof. Farbror Google har massor av recept på hur man gör en egen kryddblandning. Men de flesta recepten på nätet verkar ge en ganska ”spetsig” smak – inte så rund och fyllig. Jag skulle komplettera med koriander, ingefära och aningen kardemumma och kanel.


En köttfri månad, det klarar du väl?

Etiketter

, , , , ,

Jag är klart matintresserad (men det tror jag att du har förstått). Jag drömmer om mat, jag läser om mat och jag hittar på nya recept. Gillar både att laga maten och att äta upp den.

Frågar du hustrun så äter jag för mycket. Själv tycker jag att jag är som Karlsson på taket: en lagom rund man i mina bästa år.

Fördelen med matintresset (eller matkreativiteten) är att jag kan öppna dörren till kylskålskåpet och nästan alltid hitta nya smakkombinationer att laga.

Nackdelen är att jag ändrar mig hela tiden. Jag kan gå in på Ica för att köpa ingredienser till en fiskgratäng – och komma ut med den som behövs för en vegetarisk soppa. Bra för att jag blev så sugen på rödbetor eller löksoppa eller borsjtj eller gazpacho.

Samtidigt är maten ett miljö- och klimatproblem – särskilt köttkonsumtionen. Matproduktionen ligger bakom 20 – 30 procent av växthusgaserna, ungefär en fjärdedel av våra utsläpp. Särskilt kor och får är problemet. De äter gräs och som ett resultat pruttar och rapar de – och ut ur bägge ändar på djuren kommer växthusgaser.

Här kommer lite siffror för att sätta in köttkonsumtionen i ett sammanhang:

För att producera 1 kilo protein från nötkött går det åt 109 000 liter vatten, 2,7 liter bensin/diesel och 93 gram bekämpningsmedel. Kommer maten från kidneybönor är det helt andra siffror. Då behövs 10 000 liter vatten, 0,3 liter bensin/diesel och 9 gram bekämpningsmedel.

Det behövs alltså 10 gånger mer av vatten, bensin och bekämpningsmedel för att producera nötkött om man jämför med kidneybönor.

Men de trista faktorerna slutar inte här. Köttproduktion är ineffektivt och kräver mycket mer landareal. Så 20 gånger mer åkermark krävs för att producera nötkött jämfört med kidneybönorna.

Det gör att 70 procent av åkerytan i Sverige används till djurfoder. Först odlar man mat som djuren ska äta för att vi sedan ska kunna äta djuren.

Men de här siffrorna gäller inte för naturbetande djur. Där är klimatpåverkan lägre – om jag förstår alla siffror rätt. Dessutom bidrar kor och får till den biologiska mångfalden när de knatar runt i hagarna och käkar gräs.

Och när man har kommit ungefär så här långt bland alla siffror och fakta – så tänker man att det kanske är läge för en del förändringar. Visst, jag köper redan ekologisk mat när kvalitén är bra och priset inte alltför avskräckande. Och jodå, här hemma äter vi mycket mer vegetarisk mat nu jämfört med hur det var för tio år sedan.

Men man kanske skulle ta ett steg till. Prova att leva en månad utan kött, det borde väl till och med jag klara.

Jag vet verkligen inte om det kommer att fungera. Sist vi skulle göra ett sådant här ryck var när 24-åringen – då en hemmaboende son i tonåren – tyckte att vi skulle ha en vegansk vecka. Själv började jag hallucinera om biffar och franska lammgrytor efter 24 veganska timmar. Och sonen då, han borde väl hålla ut?

Jodå, i två dagar var han vegan. Sedan kom jag ut i köket och hittade honom med en tallrik äggröra.

Vi får väl se hur det går den här gången. 24-åringen bor i Lund och är i huvudsak vegetarian.

Själv bor jag kvar i samma radhus. Jag får väl gömma mattidningar och kokböcker – och titta ner i butiksgolvet när jag passerar köttavdelningen på Ica.

Jag återkommer om en månad med en rapport om hur det har gått.

Här nedanför har jag listat ett antal rätter som vi kan äta under november. Om vi kommer att följa den listan dag för dag? Nej, självklart kommer vi (jag) att få nya idéer under tiden. Men listan är ett ”bas-skafferi” att utgå ifrån.

Tisdag 1/11: Linssoppa med blomkål & soltorkade tomater

Onsdag 2/11: Sardines gratinées blir gratinerad strömming

Torsdag 3/11: Färdigköpt falafel med hummus, grönsaker & pitabröd

Fredag 4/11: Fisk-tacos med chili, linser (och kanske med avokado)

Lördag 5/11: Pasta med rostad blomkål & hemmagjord röd pesto

Söndag 6/11: Havets Wallenbergare – söndagsmiddag med omsorg

Måndag 7/11: Fried rice med spetskål, champinjoner & stekt ägg

Tisdag 8/11: Champinjonsoppa – comfort food för höst & vinter

Onsdag 9/11: Färdiga vegetariska vårrullar, ris

Torsdag 10/11: Spaghetti med spenatsås & torkade tomater

Fredag 11/11: Lax- & bönsoppa med vitlöksdoftande aioli

Lördag 12/11: Quorn & jordnötssås – milt men smakrikt

Söndag 13/11: Torskrygg – ugnsbakad som vid Medelhavet

Måndag 14/11: Ragu med aubergine – vardagslyx med enkla råvaror

Tisdag 15/11: Allt i en långpanna – klyftpotatis, grönsaker & så fetaostsås

Onsdag 16/11: Färdig gravad lax & dillstuvad potatis

Torsdag 17/11: Färdiga vegetariska dumplings, ris

Fredag 18/11: Smakrik lasagne med lax och grönkål

Lördag 19/11: Curry med blomkål, potatis & tomat

Söndag 20/11: Laxsoppa – med inspiration från Louisiana & cajun-köket

Måndag 21/11: Enkel skaldjurspasta – bra vardagslyx

Tisdag 22/11: Borsjtj – rysk och ukrainsk rödbetssoppa

Onsdag 23/11: Strömming med pesto – husman med smak från Medelhavet

Torsdag 24/11: Svamp Stroganof – pasta för en vanlig vardag

Fredag 25/11: Pissaladière – pizza från Provencespetskålssallad med honung & senap

Lördag 26/11: Tikka masala – fyllig indisk gryta med quorn

Söndag 27/11: Panerad sejfilé & sallad med polkabetor

Måndag 28/11: Provençalsk ratatouille med ägg & ris eller couscous

Tisdag 29/11: Soljanka – ukrainsk fisksoppa på mitt sätt

Onsdag 30/11: Pasta & tomatsås med röda linser

Uppgifterna om köttets klimat- och miljöpåverkan kommer från Wikipedia, Naturskyddsföreningen och tidningen Vi.

Köttfärs, ansjovis & korngryn – överraskande god pölsa 2.0

Etiketter

, ,

Den här pölsan ska du testa! Köttfärsen kryddas med ansjovis och blir överraskande god. Tillsammans med örtkryddor, rödbetor och smakrika korngryn blir det fullt med trevliga smakbrytningar.

Pölsa är en uråldrig rätt. Det var bondesamhällets sätt att ta tillvara de mindre fina delarna efter slakten. Men eftersom rätt få av oss har djur som vi föder upp till slakt, använder jag färdig köttfärs i den här pölsan. (Jag tror inte heller att så många skulle vara intresserade av att äta de ursprungliga recepten med lungor och andra organ.)

Men det finns ett helt annat sätt att beskriva pölsa. Korngryn liknar ris, och ansjovis är en avlägsen släkting till sardeller. Pölsa är alltså som en risotto med kött och sardeller – fast på svenska.

Boun appetito. Eller hoppas det smakar!

Det här behövs till 4 – 5 personer:
1,5 portioner korngryn
kycklingbuljong
i stor röd lök
500 g blandfärs (eller lamm-, fläsk- eller nötfärs)
smör & rapsolja
salt & mycket svartpeppar
1 – 2 msk torkade örtkryddor: timjan, mejram och kanske oregano
10 små ansjovisfiléer + lite ansjovisspad
om du vill: hackad persilja

Servering
Kokt potatis & inlagda rödbetor – och kanske stekt ägg

Gör så här:
Koka korngrynen som det står på paketet, men koka dem i kycklingbuljong. (Blir mycket godare.) Ställ åtsidan.

Skala och hacka löken. Hacka ansjovisfiléerna.

Hetta upp en gryta eller stor traktörpanna. Fräs löken glansig i smör & olja. Rör ner köttfärsen. Stek tills färsen är genomlagad. Krydda med salt, peppar & örtkryddor.

Vänd ner kokta korna korngryn och hackad ansjovis. Stek några minuter tills allt är blandat och smakerna har gift ihop sig. Smaka av med lite spad från ansjovisen.

Ät & njut. Visst blev det gott?

Mulderbosch rosé – ett vin även för hösten

Etiketter

Rosévin, det är väl bara för varma sommardagar när man sitter utomhus i värmen och har det gott? Du kan väl inte mena att man ska dricka det på hösten?

Jo, det kan jag. Testa ett glas rosé med pannstekt lax eller fransk fisksoppa eller paella – eller som i vårt fall med jambalaya.

Vi drack en flaska Mulderbosch rosé 2021 (95 kronor, rosé) till den smakrika sydstatsrätten. Och det är en kombo som funkar bra, om maten inte är alltför chilistark. Vinets bärighet – och känsla av bärsötma – blir en fin smakbrygga till den annars ganska tuffa jambalayan.

Just Mulderbosch är mer fyllig och bredaxlad än många roséviner. Det är inte lika sommarlent som en del andra, men visst finns det många likheter.

Lukten handlar om bär och blommor, smultron och lite örter. Lite mer bett i smaken och med en trevlig syra som gör att det passar bra till mat. Där har du en kort beskrivning av Mulderbosch.

Det är ett miljöcertifierat vin som skeppas från Sydafrika i lättviktflaskor för att minska klimatavtrycket. Vingården har också schyssta villkor för de som jobbar där. Det tackar vi för.

Finns det ingenting som jag ogillar med vinet. Tja… Det skulle nog vara färgen. När jag sitter och smuttar på vinet så slås jag av tanken: ”Den där rosa som drar mot orange, det ser ju ut som Donald Trumps
ansiktskräm”. Alltså den som han smetar ner i hela ansiktet innan han håller tal och låter sig fotograferas.

Så mitt råd till dig är: Köp gärna med dig en flaska hem från Systemet, njut den med kraftiga fiskrätter, men fundera på Joe Biden eller någon annan politiker du gillar – och skit i Donald Trump.