Gillar du fisk och skaldjur? I så fall har jag ett förslag – kom hit till Göteborg. Här är fisken färskare och billigare. Utbudet är större, och skaldjuren ibland nästan löjligt billiga.

I förrgår var kilopriset på färska räkor 89 kronor, så jag knatade iväg till fiskhandlaren och köpte med mig ett kilo.

Till middag blev det verkligen räkfrossa. De enda tillbehören var en sallad, kokt ägg och aioli. Ja, en bit baguette hade vi också.

Vi skalade räkor och åt, jag och hustrun. Skalade och åt, skalade och åt – tills vi blev proppmätta, men ändå blev det ett gäng räkor över som vi frös ner till kommande dagar.

Till räkorna drack vi en slurk Eins zwei dry 2025 (107 kronor, vitt, ekologiskt) – trots att det bara var en vanlig sketen tisdag. Det var ett sällskap som gillade varandra; vinet mötte upp räkornas sälta, och syran bröt av den lite feta smaken från aiolin.

Eins zwei dry är ett vin med en trevlig lukt av citrus och honungsmelon, och fullt med frisk frukt.

Men det busgoda kommer när man tar en klunk av vinet. Då balanseras den höga syran av aningen, aningen restsötma. Inte alls så att vinet skulle vara halvsött, utan bara så mycket att udden bryts.

Ungefär som när man häller i några korn socker i en espresso (eller en tesked mjölk). Själv tycker jag det blir busgott, både Eins zwei dry, och espresso med bara aningen socker.

Vinet kommer från producenten Leitz i Rüdesheim, som ligger sådär en timme väster om Frankfurt. Staden ligger i ett vänligt jordbrukslandskap precis vid Rhens norra strand, vinstockarna klättrar uppför kullarna och vinproducenter hittar man lite över allt. Förbundslandet är Hessen men vinområdet kallas för Rheingau.

Vi åkte förbi staden Rûdesheim för några år sedan. Det ska vi inte göra nästa gång, då ska vi knacka på och gå in till Weingut Leiz för att köpa med oss några flaskor.

På sommaren ska det vara vitt vin, tycker både jag och mina smaklökar. Läskande och ganska lättdrucket, så man kan sitta i sommarkvällens skymning och sippa på ett glas. Vinet får gärna vara både friskt, fruktigt och fräsch.

Just ett sådant vin hittar man om man häller upp en skvätt från en box Art of the growers Sauvignon blanc (300 kr för 3 liter, vitt).

Pigga och aromatiska toner. Päron, svartvinbärsblad och citrus. Tillräckligt piggt för att möta upp värmen en sommardag. Men tillräckligt nedtonat för att inte skrämma skiten ur vi-som-hatar-sauvignon-blanc-gänget.

(Och det ska sägas: sauvignon blanc kan vara väl mycket av det goda. Så mycket vinbärsblad och krusbär att man vill gå hem och gömma sig).

Vi hade med en box till sommarstugan, och vinet ställde upp. Funkade både till laxen och vitlöksfrästa vannameiräkor med en sallad på lök, chili, gurka och nektarin. (Måste få till ett recept på det, för det var riktigt, riktigt gott.)

Omdömet är alltså givet: Art of the growers Sauvignon blanc är en bra sommarbox.

Men jag har en undran: varför har viner så långa namn? Jag menar, bara att säga ”Hej, jag vill ha en box Art of the growers Sauvignon blanc” när man kommer in på Bolaget kan ju få vilken normaltrött expedit som helst att somna innan man kommit till mitten av meningen.

De enda som slår vinmakarna är nog hunduppfödare. Vår cockerspaniel hette från början ”Cockerblues Somebody to love”. Du fattar nog varför vi döpte om honom till Bamse.