Plouff, där gick korken av – missa inte vingårdsbesöket

Etiketter

, , ,

En försommardag för några år sedan körde vi på småvägar några kilometer från Medelhavet. Låga berg, kullerstensbyar på topparna och ett odlingslandskap med rader av vinstockar i prydliga rader. När vägarna inte kunde bli smalare var vi framme hos vinproducenten Paul Bunan i Bandol, så där en fyra mil öster om Marseille.

I gårdsbutiken möttes vi av en tjej som genast började korka upp av det goda, kraftiga Bandolvinet. Men plouff, sade det och så gick korken av.

”Oj då”, sade hon. ”Det här är första dagen på jobbet”.

Jag lånade korkskruven av henne och visade att det finns två hävarmar på den – och att man måste börja med den kortare, annars finns det risk att man drar av korken.

Hon tackade och gömde snabbt korken så inte hennes chef, vinproducenten skulle se hennes misstag.

Det är kanske verkar ovidkommande att prata om det här. Men jag tycker faktiskt det är lite kul att jag har lärt en anställd på en vingård hur man använder en korkskruv.

Men syftet med den här texten är inte att diskutera korkskruvar. Det är istället en uppmaning till dig som semestrar i vinproducerande områden: kör av huvudvägen och leta dig in bland vinstockar, gårdsbutiker och bönder!

Är du det minsta intresserad av vin och odling eller kanske bara hur det är att leva och bo på landsbygden i området – då är vingårdsbesöket en guldgruva. Ibland är det en liten egendom och hela familjen kommer ner i vinkällaren för att prata, ibland är det en superprofessionell anläggning med språkkunnig, välutbildad personal.

På det här sättet har vi träffat den vänlige vinbonden Gérard Waegell i Alsace – och lärt oss massor av hur det är att leva i de här tysk-franska gränstrakterna. Han driver ett familjejordbruk trots värkande höfter, och varje år levererar han ännu en årgång vin. Inget ”stort” vin, men ett habilt hantverk till priser som är lätta att gilla.

I grannbyn Dambach-la-Ville har vi träffat ekoproducenten Florian Beck-Hartwegs mamma i gårdens vinkällare. Hon ser ut som en äldre, lantlig kvinna med viss förkärlek för ylletyger vävda på hemslöjden. Men när hon öppnar munnen dras man in i ett samtal av helt annan karaktär.

En gång berättade hon om ett tv-program: ”Jag såg en fantastiskt intressant dokumentär om pedagogiken i den finländska skolan. Helt annorlunda än den franska. I Finland är man inriktad på att barnen ska få uppleva och dra slutsatser själva. Här går det bara ut på att läraren pratar själv.”

Det kan vara smart att välja vingårdar som ligger på samma nivå som man själv. Har man tänkt köpa viner för sådär en 8 – 9 euro så verkar det lite osmart att sladda in på fina Chateau Vadå och börja prova vin i 500 kronors-klassen.

Men även i ”finare” vinområden finns det guldkorn. Ett sådant snubblade vi över när vi var i Bordeaux.

Jag ville se anläggningen som producerar Chateau Tanesse, så vi styrde bilen mot vingården Gonfier, sådär en tre mil söder om staden Bordeaux. Guillaume Gonfrier, en kille i 25-års åldern, ägnade en och en halvtimme åt att visa oss gården. Vi travade igenom produktionsanläggningen, vi tittade på den ursprungliga lilla vinkällaren och kikade på de gustaviansk-liknande möblerna i själva slottet. (Nu ska man veta att alla boningshus som hör till en vingård i Bordeaux kallas för slott – det här var vad vi kanske skulle kalla för en riktigt liten herrgård).

Och vi testade vin. Chateau Tanesse i olika årgångar, och andra röda viner, och lite välsmakande sött vin som gjorts på druvor med ädelröta.

När vi var klara med allt tittande och smakande och hade betalt vårt vin, då trodde vi att besöket var över. Men då erbjöd den unge vinmakaren en tur runt ägorna så vi skulle få se vinfälten där Chateau Tanesse växte.

Så kan det gå till, även i det Bordeaux som ibland har ett rykte om snobbism.

Trevlig resa! Och du, missa inte vingårdsbesöket.

Supersnabb pasta med sparris, spenat & halloumi

Etiketter

, , ,

Det här är mat för varma försommardagar. Krispig sparris och sälta från halloumi. Spenat och parmesan ger fyllighet.

Dessutom är pastan klar på en kvart.

Det här behövs till 2 personer:
1 bunt grön sparris, 250 g
olivolja
salt & svartpeppar
ca 100 g spenat
2 vitlöksklyftor
1 dl riven parmesan eller grana padano
200 g halloumi, grilloumi eller eldost

Pasta till 2 personer

Gör så här:
Sätt på pastavattnet och koka pastan.

Riv parmesan. Skala och finhacka (eller riv) vitlöken. Skär halloumi i små tärningar.

Bryt av den nedre, träiga delen av sparrisen. (Bara böj så känner sparrisen själv var den ska brytas). Skär den i 2 – 3 cm långa bitar.

Stek sparris i olivolja i ca 6 – 7 minuter. Börja med de grova delarna, lägg sedan i de mellangrova och sist knopparna. Salta & peppra. Rör ner vitlök och spenat. Stek tills spenaten har slaknat.

Stek hallomin i olivolja. Hög värme och kort tid, annars får du bara gnisslande ost.

Blanda grönsaker, avrunnen pasta, riven ost och halloumi. Värm så osten smälter. Smaka av med en liten extra skvätt olivolja om du vill.

Svensk midsommar med sill & grillning

Etiketter

, , , , , ,

En gång när 24-åringen i familjen inte var mycket mer än en tvärhand hög, så skulle vi åka på riktigt midsommarfirande i Torsås, sådär en kvarts bilkörning från vår sommarstuga. Han hade aldrig varit på ett riktigt firande. Det skulle nu åtgärdas för att BVC inte skulle kunna spänna ögonen i oss och med sträng stämma fråga ”Har han varit med när midsommarafton firas på riktigt?”.

Så vi traskade fram genom hembygdsparken i Torsås – och genom ett, vad ska jag säga, midsommarfirande extra allt. På en dansbana stod PRO-kören och sjöng aningen falskt med vibrato på kvinnorösterna. I en annan del av parken försökte lekledarna få barnen att hoppa runt som grodor. (Det här utspelades på den tiden när det inte var självklart att varje barn hade en I-pad, så lekledarna trodde att de skulle lyckas…)

I buskarna smusslade männen med lite hembränt och i ett hörn av parken sköt man med luftgevär för att kunna vinna en silversked, eller något annat lika användbart.

24-åringen, som då var så där en tre, fyra år, traskade lydigt fram och tittade på alla aktiviteterna.

Sedan frågade han ”Kan vi åka hem nu?”

Man kan väl säga så här: Ibland är man glad att äpplet inte faller så långt från päronträdet.

Även om svensk midsommar ofta ser ut som på bilden här ovan – mer regn än Medelhavsvärme – så vill man grilla. I alla fall jag.

Men man måste inte grilla kött varje gång. Testa lax om du aldrig har lagt det på grillgallret tidigare. Resultatet blir ofta förvånansvärt bra. Grillad lax med bourbonglaze & dilltzatziki och Marinerad lax med kryddsmör & grillad citron är några favoriter.

Och är det en burgare du vill ha, så testa någon av de vegetariska Halloumiburgare med parmesancrème & vitlöksbröd eller Portabelloburgare med glaze.

Vill du ändå ha en köttbit, så finns det andra saker än entrecote och fläskkarré att grilla. Flanstek med hemlagad bbq-sås är en ganska ny sak som jag upptäckt. Men en helgrillad fläsk(ytter)filé är inte heller så dumt, till exempel Fläskytterfilé med sweet chili-glaze och Hemgjord BBQ-sås & fläskytterfiléObelix-grillad högrev med chiliglaze eller Hamburgare fyllda med feta funkar också bra.

Tillbehören är minst lika viktiga som det grillade. Två av mina favoriter är Fransk potatissallad – lättare, godare och Mangosallad – perfekt till grillat fläskkött.

”Men är du dum eller?”, tänker du. ”Här har du yrat om lax och flankstek och halloumi, men inte skrivit en rad om sill och nubbe och jordgubbar och de där riktiga grejerna som hör till midsommarfirandet”.

Nej, jag vet. För en midsommarafton utan matjessill och O P Andersson i glaset är ungefär lika bortkommen som en julafton utan julskinka. Så därför kommer här några förslag.

Om du vill kan du äta sillen på traditionellt vis med gräddfil och skuren gräslök. Vill du greja lite mer så kan du göra matjessill med dill eller  Gubbröra med matjessill & crème fraiche.

Vill du höja nivån ett snäpp till så är Matjessilltårta ett gott alternativ.

Efter maten äter man jordgubbar i vår familj – det kräver hustrun. Varje dag under jordgubbssäsongen sätter hon fram jordgubbar och djupa tallrikar, socker och mjölk. Och så går hon loss på åtminstone 1/2 lite av de röda bären.

Själv försöker jag lite mesigt introducera nya efterrätter med jordgubbar. Försiktigt och lite Johan Glans-likt, om du förstår vad jag menar. Ett recept jag har försökt locka hustrun med är  Jordgubbar, digestive & mascarpone.

Men det finns en sak som slår alla de andra. Det är Sommarsallad med jordgubbar, vattenmelon & feta. Ska du bara testa ett recept av de här, välj Sommarsalladen.

Glad midsommar!

Quorn & jordnötssås – milt men smakrikt

Etiketter

, ,

Quorn med jordnötssås är mild, smakrik och mättande – men ändå finns det en lätthet i anslaget. Ungefär som minnet av en försommardag som just försvann.

Just därför har en blomma från vår rhododendron fått komma med på bilden.

Hoppas du gillar den här anrättningen lika mycket som jag.

Det här behövs till 4 – 5 personer:
600 g quorn i bitar eller kyckling(lår)filé i bitar

Marinad
2 msk japansk soja
3 msk neutral olja
1 bit ingefära, stor som en tumme, riven
3 vitlöksklyftor, rivna
2 msk honung
2 tsk gurkmeja
2 tsk malen koriander
1 röd chili, spansk peppar, strimlad
lite salt

Jordnötssåsen
1 stor schalottenlök eller 1 liten gul lök
neutral olja
1 tsk röd thai-curry
1 vitlöksklyfta, riven
1 bit ingefära, stor som en 1/2 tumme, riven
ca 2,5 dl kokosmjölk
1/2 dl jordnötssmör
smaka av med salt & kanske lite mer soja

Servering
Ris och skålar med jordnötter, skivad salladslök, bitar av mango & strimlad chili (spansk peppar)

Gör så här:
Tina quorn-bitarna. Eller skär kycklingen i bitar som köttbullar ungefär.

Marinaden. Blanda ihop marinaden. Rör ner quorn/kyckling och låt marinera i minst en timme. Sätt på riset.

Jordnötssåsen. Skala och hacka löken. Skala och riv ingefära och vitlök.

Fräs löken i olja och thai-curry. Blanda ner vitlök, ingefära och quorn, och fräs en stund till. Häll i kokosmjölken och rör ner jordnötssmöret. Låt koka i ca 12 – 15 minuter. (Om du använder kyckling: kolla så den är helt genomstekt). Smaka av med lite salt & kanske aningen soja.

Lägg upp tillbehören (jordnötter, salladslök, mango & chili) i skålar.

Ät & njut.

Stekt sparris med pinjenötter & parmesan – enkel vardagslyx

Etiketter

, ,

Ett litet råd i tre akter så här i sparristider.

Akt 1
Sväng förbi affären och köp med dig en bunt grön sparris. Kolla så du har pinjenötter, parmesan och olivolja hemma. Flingsalt är inte heller fel.

Akt 2
Böj sparrisen så den nedre, träiga delen går av. Släng den i komposten och tänk på allt bra som komposten bidrar med – ny jord hemma i din trädgård eller biogas i den kommunala anläggningen.

Rosta lite pinjenötter i en torr stekpanna tills de börjar få färg. Flaga lite parmesan eller grana padano med en osthyvel.

Dela sparrisen i 3 – 4 cm långa bitar. (Blir inte lika tjusigt som om du steker hel sparris, men gör det lite lättare). Sätt en stekpanna på spisen. Häll i lite olivolja eller smör. Sätt på värmen och stek sparrisen i 5 – 7 minuter. Börja med de tjockaste delarna, lägg sedan i mellanbitarna och sist knopparna. Strö över flingsalt.

Lägg den varma sparrisen på assietter. Strö över rostade pinjenötter och flagad parmesan.

Akt 3
Bär fram sparrisen till matbordet. Slå dig ner. Ät, njut och tänk att livet är ändå rätt okej.

Ja, det klart. Du kan tänka en sak till: lite lyx i vardagen behöver inter vara så förbannat krångligt.

Veckomeny – Medelhavskost för en junivecka nr 51

Etiketter

, , , , , , , , ,

Som matbloggare har man ett litet problem. Man skriver ju om mat som man gillar. (Även om jag under åren med Vin, mat, Alsace har åstadkommit ett par rejäla bottennapp med mat som faktiskt inte funkar till någonting).

Men tillbaka till recept man gillar… Allra besvärligast blir det när man kombinerar maträtterna till en meny. Då tar man det man gillar extra mycket, men det kan man inte skriva. Det blir liksom tramsigt att skriva: Maträtt 1 är god, rätt 2 god, och nummer 3 är också god…

Så jag gör ett annat försök – jag beskriver vilka dagar recepten funkar som bäst. Pissaladière, denna goda provencalska pizza (nej, fan nu var jag ju där och skrev god…). Den är som gjord för riktigt varma dagar. Då kommer sältan från sardeller och oliver bäst till sin rätt.

Pasta med sparris och grillade grönsaker är mat för de försiktigt varma försommardagarna. Du vet de där dagarna när solen får till det och börjar lysa på det där avlägsna landet som kallas Sverige.

Pasta med linssås och fisk med dill- & ansjovissås funkar bäst när regnet smattrar på fönsterblecket och man vill krypa ihop och leka nästanvinter. Dill- och ansjovissåsen är dessutom en av mina favoriter. (Se jag lyckades ge ett positivt värdeomdöme utan att använda g-ordet).

Kycklingfilé med vermouth-sås och grillad tonfisk är mat för dagar när sommaren känns etablerad – eller när du önskar att du satt på en restaurant i den lilla Medelhavsbyn och hör vågorna som slår mot stranden.

Sommarsallad med jordgubbar är… (ja, du fattar vad jag menar nu när jag inte får använda g-ordet).

Måndag: Pissaladière – pizza från Provence
Fram med pizzadegen – här kommer pissaladière, en pizza utan både tomat och ost. Istället bygger den på smakbrytningen mellan söt rödlök och sältan från sardeller och oliver.

Tisdag: Fräsch pasta med sparris, sockerärtor & paprika
Visst är det fantastiskt. Några veckor på vår och försommar kan man njuta av alla primörer. Här har sparris fått sällskap av sockerärtor och paprika. Fräscht och försommarljuvt.

Onsdag: Salsa verde med grillad blomkål, lök & morot
Lite svårt att komma igång med grillandet i år? Testa grillade grönsaker och primörer. Men glöm inte salsa verde, här med smak och sälta från kapris. Lägg till sardeller om du vill.

Torsdag: Pasta & tomatsås med röda linser
Den som tror att linserna i den här tomatsåsen finns med för att de är så nyttiga – den tror fel. Linserna finns där för att de är goda och ger en fylligare och tuggigare sås.

Fredag: Kycklingfilé med citron- & vermouth-sås
Testa den här såsen på citron och vermouth. Den funkar både till kalvschnitzel och tonfisk. Men allra bäst kanske den trivs med en bit kyckling.

Lördag: Dill- & ansjovis-crème fraiche till fisk
Ta en vanlig torskfilé – eller annan vit fisk – panera och stek den på spisen. Rör ihop den här smakliga såsen med crème fraiche, dill & ansjovis. Då är du helt hemma.

Söndag: Grillad tonfisk & potatissallad
Står grillen fortfarande framme? Lägg då en skiva tonfisk på det glödande kolet och sväng ihop en potatissallad med oliver och lök. Grilla citron och pressa över – så är Medelhavet nära.

Veckans sallad: Sommarsallad med jordgubbar, vattenmelon & feta
Jordgubbar behöver inte vara efterrätt. De funkar jättebra som smak- och humör-höjare i en sallad. Här ger melonen saftighet och fetaosten sälta.

Här hittar du fler veckomenyer med Medelhavskost.

Fräsch pasta med sparris, sockerärtor & paprika

Etiketter

, , , ,

En fräsch pastarätt som blir klar på en kvart. Full med primörer som sparris och sockerärtor. Kan det bli bättre?

Nä, trodde väl inte det.

Nu kör vi receptet.

Det här behövs till 3 – 4 personer:
3 – 4 portioner pasta
250 g sparris
150 g sockerärtor
1/2 röd paprika
olivolja
salt & svartpeppar
1,5 dl växtbaserad grädde (eller vanlig grädde)
1,5 dl pastavatten
1 – 2 dl riven parmesan eller grana padano
rivet skal från 1 citron
pressad juice från 1/2 citron
lite flingsalt

Gör så här:
Sätt på pastavattnet och koka pastan medan du gör såsen.

Bryt av den nedre träiga delen av sparrisen. Det är superenkelt, bara böj och bryt så blir det rätt. Skär sparrisen i ca 3 cm långa bitar. Kärna ur och strimla paprikan. Skär sockerärtorna i mindre bitar. Riv parmesan och citron.

Stek sparris i olivolja i ca 5 – 6 minuter. Börja med de tjockare delarna. Lägg i de tunna efter 1 minut. Rör ner paprikan efter ytterligare 1 minut. Och låt sockerärtor steka med grönsakerna i ca 3 minuter. Salta & peppra.

Häll på grädde och kokvatten från pastan och låt grytan koka upp. Ta den från värmen och rör ner riven parmesan och riven citron. Smaka av med pressad citron.

Häll av pastan och blanda ner den i såsen. Lägg upp på tallrikar. Toppa med flingsalt, mer svartpeppar och flagad parmesan.

Jag måste berätta om en liten envis jävel som jag har. Han sitter på höger axel och säger att jag ska göra tvärt emot. Det är inget ont i honom. Han vill bara inte göra som alla andra. Lite som Karlsson på taket, om du förstår vad jag menar.

För några år sedan så skulle vi ha en vegansk vecka här hemma. Då gick det inte många dagar förrän min kamrat på axeln började yra: ”Lammkotlett med vitlökssmör. Och gräddig potatisgratäng med gratinerad ost på toppen. Entrecote med bea och pommes frites. Tänk dig de frasiga potatisstavarna som du doppar i såsen. Och vin, rött vin från Rhônedalen. Börjar du inte bli sugen nu???”

Det gick inte mer än tre dagar så hade vi avskaffat den veganska veckan.

Och nu har det varit mycket grönsaker, pasta och primörer. Då hör jag hur kamraten börjar mullra: ”Kroppkakor. Med smält smör, det är tid för det nu. Små trinda korvar, chorizo med surkål och fransk senap. Och skånsk äggakaka med rökt fläsk. Kom igen nu, du måste testa. Stek fläsket och låt fettet rinna ner i äggakakan så den blir fet, smakrik och guldgul!”

Jag tror du fattar att jag har gett upp. Någon av de kommande dagarna blir det skånsk äggakaka. Just det som min jävel på axeln tjatar om.

Saftigt rågbröd – bakat på finmalt mjöl

Etiketter

Rågdegar fastnar gärna på händerna när man ska baka. Till slut står man där med halva degen på fingrarna och känner sig som när man var 3 år gammal och skulle göra pinnbröd.

Har du de erfarenheterna är det här en bra deg – du behöver inte knåda och bearbeta ett enda kaveltag. Rör bara ihop degen och tryck ut den i formar.

Men resultatet blir ett saftigt bröd med fin rågsmak. Och använder du finmalt mjöl så ger det en len känsla, långt från det grova rågbrödets lite tjuriga motstånd.

Det här behövs till 2 bröd:
Deg 1, fördeg
2 dl ljummet vatten
2 dl finmalt rågmjöl, av fullkorn
¼ pkt jäst, ca 12 g

Deg 2
5,5 dl ljummet vatten
1/3 pkt jäst, ca 17 g
3 msk honung
1 (knapp) msk salt
1 msk kinesisk soja
fördegen från tidigare
10 dl finmalt rågmjöl, fullkorn
4 – 5 dl vetemjöl

2 avlånga bakformar, 1,5 l
smör

Gör så här:
Dag 1
Blanda ut 1/4 pkt jäst i kallt vatten. Vispa i rågmjöl. Täck med plastfolie och låt fördegen stå hyfsat varmt i 2 dygn.

Dag 3
Blanda 1/4 pkt jäst med honung och lite kallt vatten. Rör så jäst och honung löser sig. Rör ner fördegen och resten av vattnet. Blanda ner salt, rågmjöl & vetemjöl. Rör med en trägaffel tills allt är blandad (och har blivit en deg).

Smöra bakformarna. Klicka i degen och jämna till den (tryck ner den) med en slickepott. Ta kallt vatten på slickepotten så funkar det.

Låt bröden jäsa i 3 timmar. Sätt ugnen på 200 grader.

Gör några hack i bröden med en gaffel så ångan kan pysa ut. Grädda i 45 – 50 minuter. Ta ut brödet ur formen. Knacka på det – låter det ihåligt så är det färdigt. Lägga annars in det med botten upp i 5 minuter.

Marinerade tomater & len, ljummen burrata

Etiketter

, , ,

Har du ätit kylskåpskall burrata någon gång? Om inte så har jag en kraftig rekommendation: Låt blir!

Kall så smakar burratan inget mer än – kallt. Men om den är lite ljummen – eller åtminstone rumstempererad – så blommar den gräddiga och smöriga smaken.

Här får ostbollen sällskap av marinerade tomater och rostade valnötter. Gott, tycker jag.

Det här behövs till 2 – 3 personer (förrätt eller sallad):
250 g goda små (romantica)tomater
2 msk vit balsamvinäger
2 msk olivolja
2 tsk honung
salt & svartpeppar

1 burrato
1 näve valnötter
svartpeppar eller milda chili flakes
örtkryddor, t ex persilja eller basilika…

Gör så här:
Skär tomaterna i kvartar. Lägg dem i vinägretten (med vinäger, olja, honung, salt & peppar). Låt tomaterna marinera i 20 – 30 minuter. Lägg burratan i rumstemperatur.

Sätt ugnen på 200 – 250 grader. Bryt sönder valnötterna och rosta dem i en torr stekpanna tills de börjar få lite färg.

Häll av marinaden från tomaterna. Lägg dem i en oljad ugnsform. Tryck ner burratan och strö valnötterna över. Krydda med svartpeppar eller chiliflingor. Värm i ugn i 3 – 5 minuter.

Strö över örtkryddor, t ex persilja eller basilika.

Klyftpotatis med salsiccia & ostsås – poutine & dirty fries på mitt sätt

Etiketter

, ,

Poutine är pommes frites som äts med ost, sås och kanske kött eller bacon (alltså en kusin eller föregångare till dirty fries). Men här pratar vi inte Diner i USA utan streetfood från kanadensiska Quebec. Särskilt populär är den här maten på vinterkarnevalen i Ville de Quebéc.

Där kan de frusna och trötta greppa en varm poutine i farten och få i sig massor av smak och kalorier. Funkar säkert bra om man råkat festa lite för mycket dagen innan.

Och lite varm mat behöver de säkert. Medeltemperaturen en vinternatt i Quebéc är minus 17 grader.

Även om jag ibland förbannar det nordatlantiska vädret här i Göteborg, så behöver jag sällan frukta tiotals minusgrader, särskilt inte i maj. Men poutine funkar bra ändå. Krispig klyftpotatis och maffig ostsås som piggas upp av chili och salsiccia.

Kunde vara sämre, om man säger så.

Det här behövs till 3 personer:
800 g god potatis
olja
salt
250 g salsiccia
250 g små, goda tomater
1 – 3 chili spansk peppar (beroende på hur stark du vill ha maten)

Ostsås
2 dl crème friache
2 dl riven, lagrad ost, t ex cheddar eller herrgård
salt & svartpeppar

Servering
Kanske ugnsstekta grönsaker. Vi åt vår poutine med ugnsstekt blomkål.

Gör så här:
Sätt ugnen på 225 grader. Tvätta och/eller skala potatisen och skär den i klyftor. Lägg dem i en gryta med rejält saltat vatten. Låt den koka upp och koka i 2 minuter.

Häll av potatisen. Lägg den i en oljad långpanna eller stor ugnsform. Kör i ugnen ca 20 – 30 minuter. Rör om några gånger.

Ta bort skalet från salsiccian och bryt den i småbitar. Lägg den på potatisen, sätt ugnen på grill och kör i ugnen i ytterligare ca 10 minuter.

Värm créme fraiche i en kastrull. Rör ner den rivna osten så den smälter. Skär tomaterna i halvor och chilin i ringar.

Ta ut formen. Häll ostsåsen över potatis och salsiccia. Toppa med tomater och chili. Skjut in i ugnen i ett par minuter så allt blir varmt.

När jag försöker översätta det franska ordet poutine (som kanske betyder en röra) så svarar Google translate glatt ”Putin”. Och visst har Putin åstadkommit en röra, men jag är inte säker på att utfestade ungdomar på vinterkarnevalen i Quebéc ropar ”Putin” när de beställer lite bakfyllekäk.

Är det någon som vet hur Putin uttalas på franska? Jag menar säger man ”potinn” (poutine) så betyder det en röra. Skulle uttalet vara något mer logiskt och vara ”pytäng” (putin) så betyder det jävlars på ett ungefär. Med samma uttal ”pytäng” men med annan stavning (putain) så betyder det hora.

Ja, ja. Det kan inte vara lätt att heta Putin. Först startar man ett grymt och alldeles onödigt angreppskrig mot en fredlig granne. Sedan kör man fast i den ukrainska leran för att man inte behärskar så enkla saker som samband och logistik.

Ja, och så ringer president Macron – och då får man veta att man på franska kan välja mellan att kallas för röra, jävlars eller hora.