Biecher Riesling – pålitlig standardriesling

28 onsdag Jan 2026

Posted by in Alsace, alsacevin, vin, vitt vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

För några år sedan körde jag och hustrun runt i Alsace. Vi såg Petite Venice i de gamla delarna av Colmar, tittade på turistsaker och käkade Choucroute. Och vi besökte vinproducenter.

Om det är en liten vinproducent man besöker går man oftast in på vinbondens kontor .Han skyfflar undan några papper, ställer fram glasen och så får man testa några droppar vin. Är det en större producent så känns det lite som ett snabbköp (där man tittar på vinerna) med en deli (där man smakar på dem).

Den här dagen körde vi fram och tillbaka genom byn Saint-Hippolyte. Ingenstans hittade vi Jean Biechers vinkällare. Men så tittade vi utanför byn i något som såg ut som ett industriområde. Där låg Biechers vineri, en jätteanläggning som inte tog emot spontanbesök. I alla fall inte från några medelålders plus från Sverige.

Det var lite snopet men rätt typiskt, Biecher är inget ställe dit man kommer som privatperson och stoppar vinnäsan i blöt. Det är en producent som gör stora serier vin för stora återförsäljare. Noll procent hantverk, 100 procent viner i prisklasser som folk kan betala,

Det gäller också för Biecher Riesling organic 2024 (117 kronor på Bolaget, ekologiskt och socialt). Vinet är en stabil standardriesling som man törs bjuda moster Märta på utan att hon går i taket. Men det klart, vinsnobben Ville kommer säkert att klaga på bristande hantveksmässighet. Men det gör han ju nästan varje gång.

När man trycker ner näsan i glaset så möts man av ett ungt vin med en massa frukt – ”det luktar bär” säger hustrun. Toner av äpplen och päron. Och en lite dov doft av mineralitet.

I munnen så följer frukterna med, men där finns också en trevlig fräschör med citron och pigg syra. Något som gör det till ett bra matvin.

Plattfisk med smält smör och en citronklyfta, kanske.

Värmande vegogryta med aubergine & grönsaker

24 lördag Jan 2026

Posted by in gryta, huvudrätt, mat, vardagsmat, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

Lite, lite kanel i en gryta kan helt förändra smakupplevelsen. Här är det bara en halv tesked i grytan, men det ger ändå en varm och värmande ton.

Aubergine är lika följsamt som vanligt, selleri och paprika piggar upp. Och mängden chili kan man variera efter tycke och smak. Med den här kryddningen blir det bara en bakgrundston av chili.

Precis det man behöver en dag mitt i vintern.

Det här behövs till 4 personer:
2 auberginer, modell mindre + salt
olivolja
2 vitlöksklyftor
1 tsk rökt paprikapulver
1 tsk spiskummin
1 tsk malet fänkålsfrö
1/2 tsk mald kanel
1/2 tsk espelette-peppar eller annan mild chili
lite salt & svartpeppar

Tomatsåsen
2 stänger selleri
1 gul lök
2 – 3 msk tomatpuré
salt & svartpeppar
1 tsk rökt paprikapulver
1 tsk espelette-peppar (eller mycket mer om du gillar mat med hetta)
2 vitlöksklyftor
1 burk krossade tomater
1 burk vatten + kanske lite mer om det ser torrt ut
1 msk torkade örtkryddor som du gillar: timjan, oregano, provencalska eller franska örter
1 (röd) paprika
1 – 2 nypor strösocker

Servering
pasta eller matgryn (på bilden är det kornris)

Gör gärna så här:
Aubergine. Sätt ugnen på 200 grader. Skär aubergine i ganska tjocka skivor. Lägg dem på ett fat och salta. Låt saltet dra ut vätskan en stund. Torka av saltet och skär i ganska små tärningar.

Lägg tärningarna i en stor oljad ugnsform. Skala och grovhacka vitlöken. Krydda med vitlök, paprikapulver, spiskummin, fänkålsfrö, kanel, chili (espelette-peppar), peppar & lite salt. Droppa över olja (inte för lite!), rör runt och sätt in i ugnen i 30 – 35 minuter. Blanda runt ett par gånger.

Tomatsåsen. Strimla selleri. Skala och hacka löken. Stek selleri och lök tills löken har mjuknat. Tryck ner tomatpuré och fräs en stund till. Hacka, riv eller pressa ner vitlöken. Och krydda med salt, peppar, paprikapulver och någon chilikrydda du gillar. (Jag har två andra milda, aromatiska favoriter: aleppo-peppar och pul biber). Häll i de krossade tomaterna, vatten och örtkryddor. Låt tomatsåsen koka medan auberginen går färdigt i ugnen.

Grytan. Kärna ur och fintärna paprikan. Skrapa ner den och auberginen i grytan. Låt den koka sådär 11 – 12 minuter tills paprikan är klar. Späd med vatten om det ser torrt ut.

Tillbehör. Koka pasta eller matgryn under tiden. (Själv har jag blivit svårartat förtjust i kornris, alltså hela ”korn-korn” som man kokar. Helst ska man göra som med risotto. Fräsa hackad lök och sedan korn. Koka dem i buljong och röra ner riven ost på slutet. Gott, tycker jag.)

Idén till den här auberginegrytan fick jag när läste om pasta med ugnsbakade auberginer och harissasås på Nyttig mat ska vara god. Det är en annan gryta, som också är väl värd att prova.

Rustikbaguette – långjäst, saftig & smakrik

21 onsdag Jan 2026

Posted by in matbröd

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Jag fortsätter på vägen mot längre jästider och bara lite jäst. Nu har kommit till rustikbaguette.

Degen får jäsa i 4,5 timmar – tid när du kan gå ut med hunden, läsa en bok eller leka med barnen.

När du sedan tar ut bröden ur ugnen så har du fått baguetter med knaprig skorpa och hyfsat stora jäsbubblor (hålen i brödet). Och så har du ett lite nyttigare bröd med lite fullkornsmjöl.

Inte så dumt. Om du frågar mig.

Det här behövs till 2 stora baguetter:
7 dl kallt vatten
ca 16 g jäst (2/3 av halva jästpaketet)
2 msk olivolja
3 dl finmalt grahamsmjöl
2 dl finmalt fullkornsmjöl av dinkel
9 dl vetemjöl special
(knappt) 1 msk salt

Gör gärna så här:
Häll i lite av vattnet i en stor bunke. Smula i jästen och vispa så den löser sig. Häll i resten av vattnet och oljan. I med mjölet, lite i taget. Börja med graham och dinkel, fortsätt med vetemjöl och så saltet på slutet. Rör/bearbeta degen tills den blir en boll som släpper från kanterna. Jäs under bakhandduk i 2 timmar.

Ta upp degen på väl mjölat bakbord. Gör ett treslag: Ta mjöl på händerna och platta ut degen lite försiktigt. Vik in en tredjedel från ena sidan, och en tredjedel från den andra. Snurra degen ett kvarts varv och gör på samma sätt. Lägg tillbaka degen i bunken med skarven nedåt och låt den jäsa under duk i 2 timmar.

Skrapa upp degen på bakbordet. Dela den i 2 delar som du drar ut till långa baguetter. Lägg dem på en plåt med bakplåtspapper. Låt jäsa under duk i 30 minuter.

Sätt in en skål med vatten i ugnen och värm den till 225 grader. Grädda bröden i 30 – 35 minuter tills de fått rejält med färg och låter ihåliga när man knackar dem i botten.

Skulle det nu vara så att dinkelmjöl hemma, så går det lika bra med bara graham. Och har du bara rågmjöl hemma, så funkar det också – men då blir nog degen ännu kletigare att hantera.

Gratäng med potatis & gravad lax – enklaste bjudmaten

14 onsdag Jan 2026

Posted by in buffé, fisk & skaldjur, huvudrätt, mat

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

Jag har en kompis som påstår att jag inte kan ta genvägar i köket. På ett sätt har han rätt, om jag får välja mellan lättlagad mat som smakar halvdåligt, eller krånglig mat som smakar riktigt gott – så väljer jag den goda maten.

Med andra ord: mat vara god. Men kan man hitta genvägar så är det helt i min smak.

Den här gratängen är full av genvägar. Färdigköpt gravlax. Check. Färdig potatisgratäng. Check.

Ja, så kommer det där med att man måste trycka ner potatisgratäng och gravlax i en ugnsform… Men det är matlagning som de flesta sex-åringar klarar av.

Och resultatet är riktigt, riktigt gott. Det här är mat man kan bjuda vänner på. Eller ställa fram på en buffé, eller kanske ersätta Jansson på julbordet.

Det här behövs till 6 personer (som ensamrätt):
2 kg färdig potatisgratäng
ca 300 g gravad lax
1 knippe dill
1 liten skvätt mjölk, kanske 1/2 – 1 dl

Servering
stekta ärtor – smakar mycket mer än kokta

Gör gärna så här:
Sätt ugnen på 200 grader (eller vad det står på förpackningen). Hacka/finstrimla dillen.

Olja en stor ugnsform och häll ner hälften av potatisgratängen. Lägg på skivorna av gravad lax och större delen av dillen. På med resten av potatisgratängen, toppa med lite mjölk, så gratängen blir riktigt saftig.

Skjut in i ugnen, men gärna lite längre än vad som står på förpackningen – då hinner smakerna verkligen gifta sig med varandra.

Ta ut gratängen och strö över resten av dillen.

Stekta ärtor är en liten delikatess. Ta en kastrull, häll i lite (kallpressad) rapsolja. Rör runt och stek precis så mycket att ärtorna tinar. Smula över lite flingsalt.

Mycket godare än slentriankokta ärtor.

I alla fall om du frågar mig.

Nästan napolitansk pizza – bästa pizzabotten

10 lördag Jan 2026

Posted by in huvudrätt, mat, tillbehör

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

Jag har skådat ljuset! Ja, jag har kanske inte löst gåtan om Gud existens eller hittat svaret på teodicéproblemet, alltså hur Gud kan vara både allsmäktig och tillåta ondska.

Men jag har skådat ljuset i den långa tunnel av trista pizzabottnar man har lagat och ätit genom åren.

Knepet är att låta pizzadegen jäsa läääänge. Då blir pizzan saftig, fluffig och smakrik. Häng med så får du veta.

Det här behövs till 4 pizzor:
6 g jäst (1/8 pkt eller 1 fullproppad tsk)
5 dl kallt vatten
ca 11 – 11,5 dl vetemjöl special
(drygt) 2 msk (havs)salt
2 msk olivolja + ev till pensling

Gör gärna så här:
Vispa ut jästen i vattnet. Häll i mjölet, lite i taget, och bearbeta degen i 5 minuter. Häll i salt och olivolja, och bearbeta degen i ytterligare 5 minuter.

Dela degen i 4 delar och pensla med olivolja, så de inte torkar. Låt jäsa i 4 – 5 timmar.

Sätt ugnen på 250 grader. Ta mjöl på en kavel och kavla ut 4 pizzor. De behöver inte vara runda, fyrkantiga är faktiskt mycket lättare.

Toppa med det du gillar och baka pizzorna ca 9 – 10 minuter.

Ett exempel på smarrig fyllning är pizza med spenat, vitlök & fetaost.

Ska kanske säga att bilden är hämtad från ett tidigare pizzaknåpande. Det är ett trist färdiggjord botten som syns, inte den fluffiga och goda nästan-napolititanska pizzan.

Chateau de Seguin – en Bordeaux som håller ställningarna

07 onsdag Jan 2026

Posted by in rött vin, vin

≈ 2 kommentarer

Etiketter

När man står där på Bolaget är det inte alltid så lätt att välja rätt. Det ska vara ett vin med rejäla tanniner, tycker du. Nej, det ska vara mjukare, tycker din partner.

Och så får det inte vara för dyrt – och mitt när du står där vid rödvinshyllans övergång från Frankrike till Italien, så börjar du tveka: ”Var det Wallenbergare eller ugnsstekt fläskkarré vi skulle ha till middag?”.

I det läget finns ett bra råd: satsa på ett etablerat vin från ett invant område. (Fantasifulla tyska viner i flaskor formade till tomtar och troll, kan du lugnt släppa – eller möjligen köpa till din ovän).

Just ett sådant stabilt vin är Chateau de Seguin 2023 (rött, 119 kronor). Det är något så ovanligt som en Bordeaux man faktiskt har råd med, dessutom ett vin som levererar år efter år.

2023 års upplaga är inget undantag. Djup och trevlig lukt av frukt och mörka bär (björnbär, säger hustrun) och lite fat. I munnen erbjuder vinet först fruktiga toner, men stramar upp sig och får en bra ryggrad av strävhet.

Man kan väl säga så här: om du inte kommer ihåg om det var Wallenbergare eller fläskkarré till middag, så funkar det med Chateau de Seguin. (Själva delade vi en flaska till fläskkarré Roland). Men bäst kommer vinet till sin rätt med en biff på tallriken, kanske en entrecote med vitlöks- och persiljesmör.

Fransk levain – bakat med dinkel & bara lite jäst

03 lördag Jan 2026

Posted by in fransk mat, matbröd

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

En kompis blev imponerad av det här brödbaket: ”Vilket tålamod du har. Baka i tre dagar!”

Men han har fel. Det här brödet kräver inte tålamod, bara lathet – för dag 1 och 2 ”bakar” man i ungefär 5 minuter per dag. Resten av tiden kan man jobba eller gå på bio eller läsa en bok – eller, hemska tanke, städa.

Själv tycker jag det är lite coolt. Man tar bara 1 tesked jäst, och när man har latat sig i tre dagar stå man där i köket och plockar ut två fullmatade bröd ur ugnen.

Det här behövs till bröd:
Dag 1 (surdegsgrund, ”maman”)
1 dl kallt vatten
1 tsk honung
1 tsk jäst
1,25 dl fullkorns dinkelmjöl, helst finmalet

Dag 2 (fördeg)
surdegsgrunden från dagen innan
1 dl kallt vatten
2,5 dl fullkorns dinkelmjöl, helst finmalet

Dag 3 (deg)
5 dl kallt vatten
3 dl fullkorns dinkelmjöl, helst finmalet
8 dl vetemjöl special
1 msk (havs)salt

Gör gärna så här:
Dag 1 (surdegsgrund, ”maman”). Vispa ner honung och jäst i vattnet. Blanda med mjöl. Plasta (eller lägg på ett lock) och låt den jäsa i 24 – 36 timmar.

Dag 2 (fördeg). Blanda surdegsgrunden med vatten. Blanda ner mjöl och rör till en lös deg. Plasta (eller lock) och låt jäsa i ca 12 timmar.

Dag 3 (degen). Blanda fördegen med vatten. Rör ner mjölet, lite i taget. Ha i saltet på slutet och bearbeta till en deg som släpper fint från kanterna. Låt degen jäsa så där en 3 – 5 timmar.

Ta upp degen på ett väl mjölat bakbord eller bänk. Se till att ha mjöl på händerna så går det att hantera den lösa degen.

Dela degen i två delar med riktigt vass kniv. Dra försiktigt ut varje deg åt sidorna och vik in en tredjedel från varje sida mot mitten. Snurra degen ett kvarts varv och gör på samma sätt. Strö över lite mjöl.

Strö även mjöl på två bakhanddukar och lägg en deg på varje. Vik ihop handdukarna runt degarna och ställ in i kylskåp. Låt dem jäsa i 12 – 24 timmar.

Dag 3 eller 4 (bakning). Sätt ugnen på 250 grader och sätt in en mugg med vatten. Ta fram degarna ur kylen och lägg på en plåt med bakplåtspapper. Snöa vetemjöl över degarna (går lättast om man fyller en te-sil och skakar den). Skär ett par snitt i varje deg och sätt in plåten i ugnen. Efter 10 minuter: sänk värmen till 200 grader och grädda ytterligare ca 25 minuter tills bröden är klara, det vill säga har fin färg och låter ihåliga när man knackar dem i botten.

Låt bröden svalna på galler utan handduk.

Neratzosalata – apelsinsallad både till julbordet & grillat kött

31 onsdag Dec 2025

Posted by in buffé, mat, sallad, tillbehör, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , ,

I julklapp fick jag Tareq Taylors Medelhavsmat (hur hinner den mannen med, det är krogar och tv-serier och kokböcker i en aldrig sinande ström? Allt med ett vänligt sinnelag). Och Medelhavsmat är inget undantag. Det är en inbjudande bok full med bra recept. Klart att jag går i gång när jag får en sådan i handen.

Ett av recepten var Neratzosalata – apelsinsallad med chili. Jag gjorde som vanligt och följde det lite fritt.

Det är ganska självklart. Man tar några skivade apelsiner, lite olivolja, flingsalt och chili. Klart! Bara att plocka fram salladen och ställa den på julbordet eller låta den dela bord med lite grillat kött.

Enklare kan det nästan inte bli. Inte så mycket fräschare heller.

Det här behövs till 4 personer:
3 – 4 apelsiner
lite olivolja
flingsalt, kanske 1 tsk
chiliflingor, kanske 1 – 2 kryddmått

Gör gärna så här:
Skala och skiva apelsinerna ganska tunt. OBS man behöver en vass kniv. Lägg apelsinskivorna på ett fat. Droppa över god olivolja, och strö över flingsalt och chiliflingor. Jag använde det milda chilipulvret Espelette-peppar.

Jodå, jag fick andra julklappar också. Till exempel ”Kaffe och cigaretter” av en för mig okänd Ferdinand von Schirach.

Baksidestexten lovar en personlig och reflekterande bok av en person vars farfar var ansvarig för deportationerna av judarna i Wien under andra världskriget. Det är en viktig bok, som tyvärr börjar kännas aktuell igen.

Men den är inte riktigt lika lättillgänglig som Medelhavsmat. Så den får jag vänta med tills maten har landat i magen.

Nyårsmeny med gratinerad chèvre, torskrygg & bubbel till dessert

27 lördag Dec 2025

Posted by in fisk & skaldjur, fransk mat, huvudrätt, mat, meny, ost & efterrätt, smårätt, tillbehör

≈ 4 kommentarer

Etiketter

, , , , , , , ,

Vilken skillnad det är att handla inför jul jämfört med nyår. Julhandeln, det är riv och slit och så ska det vara en skinka och två flaskor glögg och – helvete – jag måste ju hitta en affär som har ansjovis så det blir en Jansson.

Nyår, det är finsmakarnas högtid. Då smakar man på osten och värderar om det ska bli Stilton eller Saint Agur till ostbrickan. Då står man med veckad panna och funderar på om Côtes du Rhône blir bra till den marinerade köttbiten.

Och så ska det vara. En högtid där maten – inte traditionen – står i fokus.

För många år sedan lagade vi nyårsmaten tillsammans. Först träffades man i mellandagarna och planerade menyn, sedan handlades det, och när solen försvann ner i Västerhavet på nyårsafton gick man loss i köket.

Det var kul. Det var trångt. Det var svettigt.

Men 9 – 10 personer som ska göra allt tillsammans… Det gick inte så särskilt fort, så ibland fick vi äta efterrätten efter tolv-slaget.

Det jag försöker säga är: det ska vara kul med maten. Inget show-off, inget ”dyrast vinner”. Utan god mat och gott umgänge.

Nyårsmiddag börjar gärna med något att dricka och något att tugga på. Ibland räcker det med lite nötter och oliver. Kanske ”grissini-pinnar” där man smetar på lite vitlöksost på toppen och virar runt en liten skiva parmaskinka. Andra gånger vill man jobba lite mer, då kanske det är läge för snittar & kex – med chèvre & parmachips

Om man gratinerar chèvren och varmtorkar skinkan får man ett helt annat resultat. Fyllig ost och knaprig skinka funkar jättebra med färska fikon och en mustig, tjock sås på balsamvinäger. Gratinerad chèvre med serranoskinka, fikon & balsamicoreduktion blir… Just det, gott.

Torskrygg är en fantastisk bit fisk. Tyvärr är den inte helt gratis, ibland får jag för mig att fiskhandlare leker stora stygga vargen och höjer priset inför nyår. Då finns två bra alternativ. Köp fryst torskrygg, eller ännu hellre köp annan fiskrygg. Här i Göteborg säljs ofta sejrygg till bra pris – och det är ett väldigt gott alternativ. Men oavsett vad du väljer, testa gärna den här räksåsen gjord från grunden med räkskalen. Torskrygg med räksås & mandelpotatismos.

Om du inte redan fått nog av fikon, kan man använde dem i den här kompotten. Tillsammans med lagrad, schweizisk ost blir fikonkompott med Appenzeller & Gruyère en underbar osträtt.

Jag tycker egentligen att middagen kan stanna efter osten, men eftersom så många människor kräver en riktig efterrätt, så kommer här citronsorbet & Crémant – bubbel till efterrätt. Oslagbart enkelt och väldigt festligt. Man skedar upp en kula citronsorbet och så häller man på bubbel. Klart!

Gott nytt 2026!

Fastan XI: Julafton med svartkålssallad & mangosorbet

24 onsdag Dec 2025

Posted by in ost & efterrätt, sallad

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, ,

Nu är det julafton och sista dagen i jul-fastan. Det var först på juldagen – dagen när Jesus föddes enligt legenden – som man började äta kött igen.

Men idag är det nog få som utesluter animalisk kost. Istället parkerar man julskinkan mitt på matbordet, som en liten hyllning till traditionen och ”all that Christmas stands for”, som de säger i Kalle Anka.

Kanske kan man bidra med en sallad istället. I sallad med svartkål, apelsin & valnötter får den milda kålen en kick av citrus och aningen beska av nötter. Enkelt, gott och med hög ”julfaktor”.

När jag var barn serverades ofta tårta efter jullunchen. Det är en tradition jag har svårt att förstå mig på. Jag menar, vem fasen orkar med gräddtårta efter en jätteladdning julmat?

Däremot tycker jag en mangosorbet med glass (eller risgrynsgröt) funkar bra. Dessutom är det världens lättaste sorbet. Man tar frusen mango, halvtinar den och mixar – så voilà! har man gjort en sorbet.

Men vad du än väljer att äta idag, så hoppas jag att det blir en bra dag. God Jul!