En gång för mer än 30 år sedan körde jag och min flickvän in i den lilla Alsace-staden Sélestat. Det var en smällvarm sommarkväll, med en sådan där kompakt värme som man antingen älskar eller hatar. På gatorna luktade det dammig värme och lite bränt gummi. Traktens 18-åringar körde som galningar i små Peugot-bilar.

Inne på den lokala krogen gjorde vi som alla andra och beställde in en kvarts liter vitt vin. Och i små karaffer kom ett friskt, kallt vin med matdrivande syra. Det var Alsacevin – och det var ögonblicklig förälskelse från min sida.

Min erfarenhet av vin var inte så stor – mest billigt vin från Östeuropa och ibland en blöt ungdomskväll med vin de table – men det här var något helt annat.

Åren gick. Flickvännen blev hustru, intresset för vin och mat blev större. Och en dag kunde jag inte längre motstå frestelsen; Vin, mat & Alsace växte fram på tangentbordet.

Jag är amatör i ordets bägge meningar. Jag är en hyfsad hemmakock och jag sticker gärna näsan i vinglaset utan att vara expert.

Och du, visst är det fantastiskt att stå där i köket och röra i grytorna, kanske sippa på ett första glas vin – och leta sig fram till rätt kombination av smaker.

Häng med när jag lagar lite mat, tar en klunk vin och funderar lite. Men glöm inte bort vad Gordon Ramsey har sagt:

”Jag blir nervös när folk följer mina recept till punkt och pricka. Ett recept är en vägledning. Att lägga till, dra ifrån och utveckla är en del av nöjet.”