Etikettarkiv: vegetariskt

Rolands frestelse – potatisgratäng med lök & feta

27 tisdag Dec 2022

Posted by in buffé, huvudrätt, mat, vegetariskt

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , ,

Potatisgratäng är gott. Fetaost är gott. Men hur blir en kombo där festaosten får ersätta ansjovisen i den här frestelsen?

Jo tack, det blir alldeles utmärkt.

Fylligt och smakrikt. Inte ens pescetarianen protesterade mot smaken.

Det här behövs till 3 personer som huvudrätt – eller 6 – 7 personer på en buffé:
1 kg potatis
2 gula lökar
smör & olja
salt & svartpeppar
1 tsk torkad timjan (om du vill)
225 g fetaost, 1,5 pkt
2 + 0,5 dl (visp)grädde
2 dl mjölk
2 – 3 msk ströbröd
smörklickar

Gör så här:
Sätt ugnen på 225 grader. Skala och skiva löken tunt. Stek den i smör & olja på ganska svag värme tills den mjuknar. Skala och grovstrimla potatisen i en matberedare.

Smörj en ugnsform. Lägg i hälften av potatisen, löken och 150 g smulad feta. Salta, peppra och strö över timjan. Lägg på resten av potatisen. Salta & peppra. Häll på mjölken och 2 dl grädde. Strö över ströbröd och toppa med små klickar av smör.

Kör i ugnen i ca 1 timme. När 20 minuter återstår: strö över 75 gram (1/2 pkt) feta och häll på lite mer grädde om det ser torrt ut. På slutet: lägg på ugnsfolie om det börjar bli bränt.

Skulle du ändå inte vara övertygad är det bara att ersätta fetaosten med en liten burk ansjovis som läggs mellan potatislägren, och så häller man på lite ansjovisspad. Voilà! Det blev en jansson.

Fyllig quorngryta med svamp, vin & rotfrukter

06 tisdag Dec 2022

Posted by in gryta, huvudrätt, kyckling, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

Grytor är fantastisk mat. De sköter sig själva på spisen medan du leker med barnen eller städar ur kylskåpet.

Så ser det ut i teorin, i alla fall. Men riktigt så är det inte hemma i mitt kök. Där fastnar jag ofta framför grytan med en smaksked i höger hand och smaklökar som ställt sig i givakt inne i munnen. Och så går jag loss med smakandet. ”Kanske lie mer rund gräddighet” tänker jag. Eller ”jag testar med aningen salt och lite lime…”.

Det är inte lika effektivt som nu-städar-jag-kylskåpet-metoden, men fan så mycket mer rogivande.

Oavsett vilken metod du väljer, här kommer ett receptet på en smakrik, fyllig och faktiskt väldigt mättande gryta.

Det här behövs till 6 personer:
4 stora schalottenlökar eller 2 små gula lökar
olivolja
300 g morötter
300 g palsternacka
450 g champinjoner
150 g kantareller (eller annan svamp du har tillgång till)
salt & svartpeppar
1 msk örter från Provence (eller annan torkad örtkrydda)
½ msk torkad timjan
600 g grytbitar av quorn (eller kyckling)
3 dl crème fraiche eller vispgrädde
2 dl vitt, torrt vin
2 – 3 dl vatten
1,5 tärningar av svampbuljong
4 vitlöksklyftor
ev 1 – 2 klyftor citron eller lime, juicen
ev hackade örtkryddor att strö över: timjan, persilja, oregano…

Servering
Ris, potatismos eller pasta

Gör så här:
Skölj/torka av svampen och skär i mindre bitar, t ex kvartar av champinjonerna. Skala morötter och palsternackor, skär dem i långa klyftor.

Skala och hacka löken. Värm en tjockbottnad gryta med olja och fräs löken glansig. Krydda med salt, peppar & örtkryddorna. Lägg ner rotfruktsbitarna, tryck ner tomatpurén och fräs en stund till. Häll i vin, crème fraiche/grädde och vatten så det täcker och blir lagom mängd vätska. Smula ner svambuljongtärningar. Skala och pressa ner vitlöken.

Låt grytan koka så där en 25 minuter. Under tiden steker du svampen i lite olja, separera svampsorterna så är det lättare att få ett bra resultat. Krydda med salt & peppar, och lägg ner i grytan.

Ta fram quorn ur frysen. Stek i olja i ca 10 – 15 minuter. Krydda med salt, peppar och ev örtkryddor. Rör ner qourn i grytan och låt den koka ett par minuter.

OBS Har du kyckling i grytan så ska du fräsa kycklingen först och låta den koka med i grytan under hela tiden. Kolla också så kycklingen är genomlagad (inget rött i mitten, och har klar/genomskinlig köttsasådft).

Smaka på grytan, Något mer som behövs, kanske lite citron eller limejuice för att höja syran? Kanske lite färska örtkryddor?

Koka potatis, ris, pasta under tiden grytan puttrar på spisen.

Det var det där med mättande… I en del recept, både i tidningar och i bloggar så är en portion så där en 100 g fisk + 1/4 lök och 1/2 paprika. Ja, och så, isbergssallad som man ska äta sig mätt på…

Varje gång jag ser den typen av recept, så tänker jag ”blir du verkligen mätt på det där?”.

I mina recept utgår jag från hur mycket vi faktiskt äter, och därför står det inte antal portioner på recepten – utan antal personer.

Min erfarenhet är att maten räcker till färre verkliga personer än antal tänkta portioner, även om det är en osäker metod. Portionsstorlekarna varierar ju rätt kraftigt mellan olika personer

För egen del kan det hända att portionerna blivit mindre när 24-åringen flyttat hemifrån. Han äter nämligen som en häst, en vanlig middag kan vara typ 300 g kött och 700 g pommes frites.

En gång när han var i värsta växaråldern i nedre tonåren, och vi åt middag här hemma – så blev han inte riktigt mätt på maten. Han gick ut i köket och sade ”jag tror jag går och hämtar några mackor”.

Han kom tillbaka med fjorton (14!) skivor Polarbröd med pålägg.

Ja, du fattar var jag fått det där med stora portioner ifrån. (Det kommer naturligtvis inte från mig själv).

Vegosliders eller – om du vill – vegetariska julfrikadeller

30 onsdag Nov 2022

Posted by in buffé, huvudrätt, mat, vegetariskt

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , ,

I jul kommer 24-åringen hem från Lund, forhoppningsvis kommer även hans flickvän. Och de är nästan-vegetarian, respektive nästan-vegan. Så vad gör man då?

Lite vegetarisk julmat, såklart.

Jag började med att ta fram ett paket Anamma-färs ut frysen. Tinade färsen och kollade på olika recept (även mina egna) för hur man fixar köttbullar/vegobullar. Det höll jag på med ända till jag stack ner händerna i färsen och upptäckte att den var kletig som en urfinsk rågdeg.

Då gjorde jag större bollar/biffar, alltså färre att rulla. Jag skulle kalla dem frikadeller, men man måste nog vara 55+ för att använda det ordet. Ni under 40 kan kalla dem sliders – det är ungefär samma sak.

Det här behövs till 3 – 4 personer (eller 8 personer på julbordet):
1 dl ströbröd
1 dl mjölk + 1/2 grädde (eller motsvarande mängd havremjölk)
1 liten gul lök
(kallpressad) rapsolja
500 g formbar vegofärs
1 msk majsstärkelse
1 msk torkad timjan
1 msk dijonsenap
1/2 msk champinjonsoja eller japansk soja
1/2 tsk salt & ganska mycket svartpeppar

Servering
Potatismos eller kokt potatis. Och kanske lingon.

Gör så här:
Tina färsen så den blir formbar. Blanda ströbröd och mjölk/grädde så den får svälla.

Skala och finhacka löken. Fräs den glansig i olja.

Blanda vegofärsen med mjölk & ströbröd, lök (som fått svalna lite) och majstärkelse. Blanda ner timjan, senap, salt & peppar (går lättast med händerna).

Ta kallt vatten eller olja på händerna. Forma sliders – eller om du hellre vill: julfrikadeller – och lägg dem på en vattensköljd skärbräda.

Värm en stekpanna med olja. Stek sliders/julfrikadeller tills de är klara och har fått fin färg, tar så där en 10 – 12 minuter.

För en tid sedan pratade jag med en kompis. Han berättade att han vid 61 års ålder lärt sig tycka om chèvre.

– Ha, sa jag. Det är väl ingenting. Vid 64 lärde jag mig tycka om lingon!

Och det är verkligen sant; jag tycker de där små röda bären tillför en trevlig syra till maten. Men då ska man behålla dem hela och inte hälla på så förbannat mycket socker.

Hustrun hade lingon till de här frikadellerna, förlåt slidisarna (eller vad det kan heta i plural, bestämd form). Det hade inte jag, men nästa gång jag gör gratäng med spetskål och köttfärs – då åker lingona/lingonen (också konstigt ord i plural, bestämd form) fram.

Chou au piment d’Espelette – saftig spetskål med krispig krydda

17 torsdag Nov 2022

Posted by in fransk mat, huvudrätt, mat, tillbehör, vegetariskt

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , , ,

Visst är det kul när man träffar på en helt ny krydda. Här är det espelettepeppar, en mild chilikrydda som kommer från södra Frankrike. Den invandrade till Baskien redan på 1500-talet, och är vanlig i baskisk och sydfransk mat.

Smaken är mild, men med en fyllig chilismak. Påminner en smula om aleppo peppar (mer känd under den turkiska kusinens namn pul biber). Men skulle nu ditt kryddskåp vara helt tomt på piment d’Espelette – det var mitt eget till för några timmar sedan – så förtvivla inte. Ta en annan mild chilikrydda eller använd starkt paprikapulver.

Huvudsaken är att att (spets)kålen får gotta till sig i ugnen så att ytan blir krispig och innehållet saftigt och mjukt. Och det blir det efter en halvtimme – om man är generös med olivolja och vitlök – och det är jag så gärna. Till och med hustrun – en känd kål- och chiliskeptiker – gjorde tummen upp.

Vi åt den ugnsbakade kålen med risotto och stekt halloumi, men man kan ha den både som en ensamrätt med bröd och sallad – eller som ett tillbehör till en grillad bit kött eller fisk.

Det här behövs till 2 – 4 personer:
ca 500 g spetskål eller vitkål
generöst med olivolja – och då menar jag generöst
2 – 3 vitlöksklyftor
1/2 – 1 msk espelettepeppar (eller starkt paprikapulver/annan mild chilikrydda)
salt
lite torkade eller färska örter – procencalska örter, timjan, oregano, mejram…

Gör så här:
Sätt ugnen på 200 grader. Skär kålen i runda ringar (eller rondeller om du vill), cirka 1,5 cm tjocka. Lägg dem i en stor oljad ugnsform.

Skala vitlöksklyftorna och pressa ner dem i generöst med olivolja. Pensla kålen med vitlöksolja. Salta, strö över espelettepeppar och lite örtkryddor. Vänd kålskivorna (eller rondellerna). På med vitlöksolja, salt, och espelettepeppar.

Baka i ugnen tills ytan blir krispig och innehållet mjukt, cirka 30 minuter.

Receptet till den här goda kålen kommer från Au pif – franska recept och små berättelser av Emma Hamberg. Jag har grejat lite med ingredienserna, men det är hon som ska ha all kredd.

Au pif är en bok att bli glad av. Full med liv och recept, både en coffee table bok och en fungerande kokbok. Kanske en julklapp till din matglada kompis?

Vardagslyxig pasta med tomat, belugalinser & mozzarellasås

14 måndag Nov 2022

Posted by in huvudrätt, mat, pasta, vardagsmat, vegetariskt

≈ 4 kommentarer

Etiketter

, , , ,

Pasta med smakrik tomatsås, spänstiga linser och mozzarella som mixats till en mild sås – är inte det vad som krävs för en vanlig måndag? Eller tisdag, eller förresten nästan vilken dag som helst.

Men snälla, koka linserna själv. Det är enkelt, går snabbt och är nästan gratis – och så smakar det så oändligt mycket mer än de där tetrorna med färdigkokta linser som man bär hem från affären.

Det här behövs till 4 personer:
4 portioner pasta
1 dl okokta belugalinser (eller sådär 3 dl kokta linser)
salt, vitlök och örtkryddor

Tomatsås
1 gul lök
olivolja
salt & svartpeppar
1,5 msk tomatpuré
2 tsk torkade örtkryddor, t ex timjan, oregano eller Provençalska örter
2 vitlöksklyftor
1 burk goda krossade tomater
1/2 – 1 burk vatten

Mozzarellasås
1 mozzarella, 125 g
2 dl crème fraiche
ca 3/4 dl strimlad basilika
ca 1/2 citron, bara den pressade juicen
1 liten vitlöksklyfta, riven
salt & svartpepparära

Servering
Parmesanost eller Grana Padano

Gör så här:
Koka linserna efter anvisning på paketet. Men salta lite mer och låt linserna koka med en vitlöksklyfta och lite örtkryddor som timjan, oregano…

Tomatsås: Skala vitlöksklyftorna. Skala och hacka löken. Fräs löken i en gryta med olivolja. Pressa i tomatpurén och fräs en stund till. Krydda med salt, peppar och örtkryddor. Häll i de krossade tomaterna och vatten. Pressa ner vitlöken. Låt tomatsåsen koka under tiden det andra blir klart.

Mozzarellasås: Dela mozzarellan i mindre delar. Lägg dem och crème fraichen i en bunke och mixa till en slät sås. Krydda med basilika, citron, riven vitlök, salt & peppar. Smaka dig fram, är smaken för mesig? Kör på med lite mer kryddor!

Koka pastan. Ta av den al dente och blanda med tomatsåsen. Toppa med färska örtkryddor, om du har sådana hemma.

Bär grytan till matbordet och ställ fram skålar med belugalinser och mozzarellasåsen. Ja, och så parmesan, såklart.

Ibland önskar jag att vore influencer. Tänk dig mig – en lagom rund man i sina bästa år (jag har nyligen gått i pension) tillsammans med Bianca Ingrosso, Kenza och alla de andra. Man kan säga att jag skulle stå ut!

Men som influencer skulle jag få betalt för det jag skriver. Om jag berättar att jag använder Muttis krossade tomater – bara för att de är godast. Faktiskt hästlängder före de flesta andra tomaterna på burk.

Men tänk dig nu mig som influencer. Det ringer i telefonen, och i andra änden finns marknadschefen för Muttis svenska importör:

– Tjena Roland. Skulle du kunna ställa upp på ett samarbete med Mutti. Det gäller ett fototillfälle och så skriver du ett recept för tomaterna.

– Jaa, jag…

– Ja, du får 75 000 för jobbet.

Vilken grej det vore. Men det klart, då kanske jag skulle gå över från belugalinser till belugakaviar. Och jag inte alls säker på att jag skulle gilla det bytet.


Höstsoppa med champinjoner & torkade kantareller

12 lördag Nov 2022

Posted by in huvudrätt, mat, smårätt, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

Ännu ett klimattoppmöte, och ännu en gång är FN:s generalsekreterare Antonio Guterres en av få världsledare som talar klarspråk och varnar för kollektivt självmord:

– Utsläppen av växthusgaser fortsätter att växa. Globala temperaturer fortsätter att stiga. Vi är på väg mot ett klimathelvete med foten på gaspedalen. Mänskligheten har ett val: samarbeta eller gå under. Det är antingen en klimatsolidaritetspakt – eller en kollektiv självmordspakt.

Och vad gör regeringen i Sverige, fördubblar klimatansträngningarna? Nej, den släpper en budget som slaktar klimatarbetet. Miljöbilsbonus – bort. Reduktionsplikt – bort. Bidrag till energibesparingar – bort. Skattelättnader för vindkraft – bort. Ja, och så fortsätter det.

När Elisabeth Svantesson i SvD får frågan om Sverige kommer att nå klimatmålen för 2030, så svarar hon med ett kanske. Eller mer precist: ”Gör vi det inte, så gör vi det inte”.

Tänk dig vilken annan politiker som helst – i vilken annan viktig fråga som helst.

Tänk dig journalisten som trycker upp Stefan Löfven mot väggen: Kommer regeringen att kunna skydda de äldre mot Covid 19?

– Tja, vi får väl se hur det går.

Eller tänk när Ulf Kristersson får en fråga. Kommer Turkiet att skriva under en svensk ansökan om Nato-medlemskap?

– Trevlig prick den där Erdogan, fast väldigt lång. Men Nato-medlemskapet… inte vet jag. Du kanske ska fråga Nato-chefen Jens Stoltenberg. Han borde väl veta.

Ja, du fattar.

Själv känner jag mig gammal och trött. Lagar en värmande soppa som comfort food.

Men imorgon, då är vi mätta och utvilade. Då går vi ut och möter världen. Då jävlar, då blir det som Mikael Wiehe som sjunger så i Jag vill bara va en gammal man.

”Ja, jag vill bara va en gammal man / Som håller huv’et kallt och hjärtat varmt / Som tror på solidaritet och kamp / Och som är glad att va en gammal man. ”

Det här behövs till 2 – 4 personer:
20 g torkade kantareller (eller 175 g färska
olivolja + smör
325 g + 175 g champinjoner
2 – 3 schalottenlökar
salt & peppar
1/2 tsk torkad timjan – eller en liten bunt färsk
1 – 2 klyftor vitlökvitlöknr.9 dl buljong, svamp- vegetarisk- eller kycklingbuljong
2 dl crème fraiche (tyvärr är den feta godare)
2 tsk champinjonsoja eller japansk soja
1 klyfta citron, pressad juice

Gör så här:
Skala och hacka löken. blötlägg kantarellerna i ca 3 dl kokhett vatten i ca 15 – 20 minuter. Krama ur vätskan ur kantarellerna. Skölj/torka av champinjonerna. Skär svampen i skivor/bitar. Skala vitlöken.

Fräs lök, kantareller och ca 325 g champinjoner i lite olja. När vätskan börjar avdunsta, klicka ner smör och krydda med salt, peppar & timjan.

Häll i buljong och crème fraiche. Pressa ner vitlöken. Låt soppan koka i 10 – 15 minuter. Mixa den slät med en handmixer. Smaksätt med soja och pressad citron.

Stek resten av champinjonerna så de får lite god stekyta. Salta & peppra.

Häll upp soppan i tallrikar. Toppa med den stekta svampen – och hackad timjan om du vill.

En köttfri månad, det klarar du väl?

31 måndag Okt 2022

Posted by in fisk & skaldjur, fransk mat, gryta, huvudrätt, mat, mat för en vecka, vardagsmat, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , ,

Jag är klart matintresserad (men det tror jag att du har förstått). Jag drömmer om mat, jag läser om mat och jag hittar på nya recept. Gillar både att laga maten och att äta upp den.

Frågar du hustrun så äter jag för mycket. Själv tycker jag att jag är som Karlsson på taket: en lagom rund man i mina bästa år.

Fördelen med matintresset (eller matkreativiteten) är att jag kan öppna dörren till kylskålskåpet och nästan alltid hitta nya smakkombinationer att laga.

Nackdelen är att jag ändrar mig hela tiden. Jag kan gå in på Ica för att köpa ingredienser till en fiskgratäng – och komma ut med den som behövs för en vegetarisk soppa. Bra för att jag blev så sugen på rödbetor eller löksoppa eller borsjtj eller gazpacho.

Samtidigt är maten ett miljö- och klimatproblem – särskilt köttkonsumtionen. Matproduktionen ligger bakom 20 – 30 procent av växthusgaserna, ungefär en fjärdedel av våra utsläpp. Särskilt kor och får är problemet. De äter gräs och som ett resultat pruttar och rapar de – och ut ur bägge ändar på djuren kommer växthusgaser.

Här kommer lite siffror för att sätta in köttkonsumtionen i ett sammanhang:

För att producera 1 kilo protein från nötkött går det åt 109 000 liter vatten, 2,7 liter bensin/diesel och 93 gram bekämpningsmedel. Kommer maten från kidneybönor är det helt andra siffror. Då behövs 10 000 liter vatten, 0,3 liter bensin/diesel och 9 gram bekämpningsmedel.

Det behövs alltså 10 gånger mer av vatten, bensin och bekämpningsmedel för att producera nötkött om man jämför med kidneybönor.

Men de trista faktorerna slutar inte här. Köttproduktion är ineffektivt och kräver mycket mer landareal. Så 20 gånger mer åkermark krävs för att producera nötkött jämfört med kidneybönorna.

Det gör att 70 procent av åkerytan i Sverige används till djurfoder. Först odlar man mat som djuren ska äta för att vi sedan ska kunna äta djuren.

Men de här siffrorna gäller inte för naturbetande djur. Där är klimatpåverkan lägre – om jag förstår alla siffror rätt. Dessutom bidrar kor och får till den biologiska mångfalden när de knatar runt i hagarna och käkar gräs.

Och när man har kommit ungefär så här långt bland alla siffror och fakta – så tänker man att det kanske är läge för en del förändringar. Visst, jag köper redan ekologisk mat när kvalitén är bra och priset inte alltför avskräckande. Och jodå, här hemma äter vi mycket mer vegetarisk mat nu jämfört med hur det var för tio år sedan.

Men man kanske skulle ta ett steg till. Prova att leva en månad utan kött, det borde väl till och med jag klara.

Jag vet verkligen inte om det kommer att fungera. Sist vi skulle göra ett sådant här ryck var när 24-åringen – då en hemmaboende son i tonåren – tyckte att vi skulle ha en vegansk vecka. Själv började jag hallucinera om biffar och franska lammgrytor efter 24 veganska timmar. Och sonen då, han borde väl hålla ut?

Jodå, i två dagar var han vegan. Sedan kom jag ut i köket och hittade honom med en tallrik äggröra.

Vi får väl se hur det går den här gången. 24-åringen bor i Lund och är i huvudsak vegetarian.

Själv bor jag kvar i samma radhus. Jag får väl gömma mattidningar och kokböcker – och titta ner i butiksgolvet när jag passerar köttavdelningen på Ica.

Jag återkommer om en månad med en rapport om hur det har gått.

Här nedanför har jag listat ett antal rätter som vi kan äta under november. Om vi kommer att följa den listan dag för dag? Nej, självklart kommer vi (jag) att få nya idéer under tiden. Men listan är ett ”bas-skafferi” att utgå ifrån.

Tisdag 1/11: Linssoppa med blomkål & soltorkade tomater

Onsdag 2/11: Sardines gratinées blir gratinerad strömming

Torsdag 3/11: Färdigköpt falafel med hummus, grönsaker & pitabröd

Fredag 4/11: Fisk-tacos med chili, linser (och kanske med avokado)

Lördag 5/11: Pasta med rostad blomkål & hemmagjord röd pesto

Söndag 6/11: Havets Wallenbergare – söndagsmiddag med omsorg

Måndag 7/11: Fried rice med spetskål, champinjoner & stekt ägg

Tisdag 8/11: Champinjonsoppa – comfort food för höst & vinter

Onsdag 9/11: Färdiga vegetariska vårrullar, ris

Torsdag 10/11: Spaghetti med spenatsås & torkade tomater

Fredag 11/11: Lax- & bönsoppa med vitlöksdoftande aioli

Lördag 12/11: Quorn & jordnötssås – milt men smakrikt

Söndag 13/11: Torskrygg – ugnsbakad som vid Medelhavet

Måndag 14/11: Ragu med aubergine – vardagslyx med enkla råvaror

Tisdag 15/11: Allt i en långpanna – klyftpotatis, grönsaker & så fetaostsås

Onsdag 16/11: Färdig gravad lax & dillstuvad potatis

Torsdag 17/11: Färdiga vegetariska dumplings, ris

Fredag 18/11: Smakrik lasagne med lax och grönkål

Lördag 19/11: Curry med blomkål, potatis & tomat

Söndag 20/11: Laxsoppa – med inspiration från Louisiana & cajun-köket

Måndag 21/11: Enkel skaldjurspasta – bra vardagslyx

Tisdag 22/11: Borsjtj – rysk och ukrainsk rödbetssoppa

Onsdag 23/11: Strömming med pesto – husman med smak från Medelhavet

Torsdag 24/11: Svamp Stroganof – pasta för en vanlig vardag

Fredag 25/11: Pissaladière – pizza från Provence – spetskålssallad med honung & senap

Lördag 26/11: Tikka masala – fyllig indisk gryta med quorn

Söndag 27/11: Panerad sejfilé & sallad med polkabetor

Måndag 28/11: Provençalsk ratatouille med ägg & ris eller couscous

Tisdag 29/11: Soljanka – ukrainsk fisksoppa på mitt sätt

Onsdag 30/11: Pasta & tomatsås med röda linser

Uppgifterna om köttets klimat- och miljöpåverkan kommer från Wikipedia, Naturskyddsföreningen och tidningen Vi.

Caviar d’aubergine – en liten ugnsbakad delikatess

20 torsdag Okt 2022

Posted by in fransk mat, mat, smårätt, vegetariskt

≈ 4 kommentarer

Etiketter

, , ,

Södra Frankrike var länge ett fattigt område. Där fanns inte de böljande vetefälten och ingen komjölk som kunde användas till Brie och Camenbert. Men där fanns grönsaker, oliver och vildväxande timjan.

Det är de ingredienserna (och Medelhavets fisk) som skapade det nyttiga provençalska köket. Än idag betyder ordet provençale att rätten är lagad med grönsaker, tomat och vitlök.

I det här receptet har ugnsbakad aubergine fått ersätta svindyr rysk kaviar. Det blir en fräsch och god röra till en förrättstallrik eller som tilltugg till ett glas vin.

Om det blir lika gott som rysk störrom? Vet inte – jag (liksom de flesta i Provence) har aldrig haft råd att testa.

Det här behövs till 5 – 8 personer:
2 auberginer (ca 500 g)
olivolja
2 (små) vitlöksklyftor
3 msk olivolja
nästan 2 msk pressad citron
några kvistar persilja (om du vill)
salt & svartpeppar

Servering
några goda oliver, kanske lite soltorkad tomat
crostini eller olivoljestekta trekanter/skivor av surdegsbröd
och kanske ett glas vin

Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader. Halvera auberginerna och lägg dem med köttsidan ner i en oljad ugnsform. Picka några hål i aubergineskalet med en vanlig gaffel. Droppa över lite olja och kör i ugnen i ca 45 minuter. Kolla så auberginen är helt genombakad (=mjuk).

Under tiden: Pressa citronen. Skala och riv vitlöken.

Gröp ur aubergineköttet med en matsked. Lägg det i en matberedare/mixer. Tillsätt olivolja, citronjuice och riven vitlök. (Kan vara klokt att ta lite i taget, så auberginekaviaren blir så stark och syrlig som just du vill ha den).

Mixa till en slät röra. Smaka av med salt & peppar.

Ät & njut. Kanske som tilltugg till ett glas fredagsvin.

Ragu med aubergine – vardagslyx med enkla råvaror

13 torsdag Okt 2022

Posted by in huvudrätt, mat, pasta, vardagsmat, vegetariskt

≈ 7 kommentarer

Etiketter

, , , ,

Milda, men djupa smaker har den här pastasåsen, eller ragun om man ska försöka vara lite italiensk. Gott som fan om man ska uttrycka det på rak svenska.

Men den här pastasåsen har en förhistoria. För sex veckor sedan publicerade GP receptet till En lyckad ragu av Anja Olaug Jelinek. De raderna har inte lämnat mig – och för några dagar sedan blev det dags,

Med receptet i ena handen och en trägaffel i den andra satte jag igång.

Hur det gick? Jo jag följde receptet nästan till punkt och pricka. Men på en punkt avvek jag kraftigt, jag lät min ragu koka i bara en timme. Inte fyra som det står i receptet.

Seriöst, det blir säkert godare om ragun får koka i fyra timmar. Men vem har tid med det en vanlig torsdag?

Det här behövs till 3 personer:
1 aubergine, modell mindre
1 lök, gul eller röd
1 stjälk selleri
1 morot, inte jättestor
2 – 3 klyftor vitlök
olivolja
salt & svartpeppar
1,5 msk tomatpuré
1 skvätt vitt, torrt vin – kanske en knapp dl
1 burk goda krossade tomater
1 burk (ca 4 dl) god buljong (vatten + tärning/fond) av en sort du gillar
2 msk smör
1 liten skvätt mjölk
fryst basilika, kanske 1/2 – 1 msk – eller färsk strimlad

Servering
3 portioner pasta + riven parmesan eller grana padano

Gör så här:
Skiva auberginen. Salta skivorna och låt dem stå en stund.

Skala och hacka löken. Skala moroten, finhacka den och sellerin. Skala och riv vitlöksklyftorna.

Fräs lök och selleri i olja. Salta & peppra. Lägg i moroten och tryck ner tomatpurén. Fräs ordentligt så tomatpurén verkligen blir ”stekt”. Häll i vinet och koka så det mesta kokar bort.

Skölj/torka av auberginen. Skär den i små tärningar. Tillsätt vitlöken och aubergine. Häll i tomat och buljong. Låt pastasåsen koka en timme.

Koka pastan under tiden, men ta av den 1 – 2 minuter för tidigt. Rör ner pastan, smör och en skvätt mjölk i pastasåsen. Låt den koka en minut. Rör ner fryst (eller färsk) basilika.

På 80-talet fanns ett kaffe som hette Africafé. Det odlades av bönder i Tanzania, rostades i ett koopertiv och skeppade till Sverige där det såldes i tredje-världen-vänliga butiker. Det var alltså så reko som det överhuvud taget kunde bli.

Det hade bara ett fel. Det gick inte att dricka.

Något liknande gäller för tomater på burk. En gång köpte jag körsbärstomater av märket I Love eco. Det var ekologiskt och (tror jag) fair trade märkt. Hade bara ett fel; körsbärstomaterna gick inte att äta.

Numera håller jag mig till Muttis tomater. Söta, fylliga och med bra syra. Tyvärr är det här inte ett betalt ”samarbete” där jag får betalt för att skriva de här raderna. Jag råkar bara tycka att Muttis tomater har högst kvalitet.

Veckomeny – för en billig matvecka

25 söndag Sep 2022

Posted by in fläskkött, fransk mat, gryta, huvudrätt, mat, mat för en vecka, pasta, sallad, vardagsmat, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , , , ,

Vänner, vi lever i hukandets tid. För jag är väl inte ensam om att bäva för nästa nyhetssändning. ”Inflationen är nu 9 procent”, trumpetar Ekot. ”9 000 kronor i el-kostnad för en vanlig villa”, kontrar Aktuellt. ”Trippelhöjning av Fed”, säger ekonominyheterna.

Och då hukar man och funderar hur fan ska man ha råd att betala vinterns räkningar.

Jag vet inte hur det är för dig, men jag har gått runt de senaste veckorna och släckt alla onödiga lampor. Och duscharna, de blir kortare och kortare.

När man drar kundvagnen på Ica så blir man helt förskräckt. 60 kronor för en bytta Bregott. 180 för ett kilo lagrad ost, och 4 kronor för ett vanligt ägg. Då börjar man leta efter rotsaker och baljväxter, och annan billig mat.

Jag tror verkligen att jag – och de flesta andra – kan äta billigare. Men det ska vara gott, fräscht och varierat (”Annars är inte jag med” som Karlsson på taket säger i Astrid Lindgrens böcker).

Just därför har jag satt ihop en veckomeny med fräsch, god och varierad mat till priser som man har råd att betala. Du hittar dem också under fliken uppe till vänster ”under 20:-”, alltså portioner som kostar mindre än 20 spänn.

Så ät och njut. Kanske sparar du ett par kronor på kuppen.

Måndag: Sallad med potatis, isterband & gröna bönor
Överraskande fräsch sallad av den gamla klassiska smålandskorven. Men har du samma problem som jag, så får du vänta till en dag när hustrun inte är hemma. Hon vägrar nämligen isterband.

Tisdag: Curry med blomkål, potatis & tomat
Värmande vardagsmat där blomkålen får spela huvudrollen. Kostar inte skjortan och tar inte hela kvällen att fixa.

Onsdag: Pasta & tomatsås med röda linser
Är du skeptisk till linser och andra baljväxter så ska du testa den här pastan. Tomatsåsen blir fylligare, mer smakrik och blir ”tuggigare” av linserna.

Torsdag: Kinainspirerad kålpanna – med svamp eller köttfärs
Den här kålpannan är en vardagsräddare hemma hos oss. Koka nudlar, woka (spets)kål och ta med champinjoner eller köttfärs eller kanske rester från kylen.

Fredag: Blomkålsgratäng med valnötter & ostsås
Låt blomkålen komma ut ur garderoben och bli till den här milda gratängen med fin kålsmak. Funkar bra som ensamrätt, men man kan såklart äta den med tillbehör.

Lördag: Tikka masala – fyllig indisk gryta med quorn eller kyckling
Fyllig och smakrik gryta, som får åtminstone oss att bli mätta och nöjda. Själv är jag särskilt förtjust i den lite syrliga tonen (från yoghurt-marinaden?) som piggar upp grytan.

Söndag: Boulette provençale – lena svampbiffar i tomatsås
De här svampbiffarna gör både mig och mina smaklökar på gott humör. Dessutom är de en fröjd för ögat. Men det är ganska krångligt att få dem att hålla ihop.