Ugnsbakad spetskål med thaicurry & jordnötssås

12 torsdag Jan 2023

Posted by Vin, mat, Alsace in huvudrätt, mat, tillbehör, vardagsmat, vegetariskt

Etiketter

huvudrätt, klimatsmart, sås & röra, under 20:-, vardagsmat, vegetariskt

När man tittar på den här bilden kan man konstatera två saker. Dels behöver jag gå en kurs i mat-styling och dels behöver jag lära mig att fördela kryddorna jämnt över maten.

Men låt dig inte luras av bilden. Det här blir en saftig, smakrik rätt med mjukt bakad kål. Funkar bra en vinterdag. Särskilt när det är långt till lön.

Det här behövs till 2 personer:
400 g spetskål eller mild vitkål
3 msk neutral olja
1 msk röd currypasta
salt & svartpeppar
1 hel vitlök
små goda tomater efter tycke och smak

Jordnötssås
1/2 dl jordnötssmör
1 msk sweet chili-sås
1 klyfta lime eller citron, pressad juice
1/2 msk sesamolja (kan uteslutas om du vill)
3 droppar sriracha-sås
vatten (så mycket att det blir lagom såskonsistens)

Servering
ris, kanske jordnötter eller rostade hasselnötter

Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader. Skär spetskålen i ganska tunna klyftor och dela vitlöken tvärs över klyftorna. Lägg kål och vitlök i en oljad ugnsform.

Blanda olja och currypasta. Pensla kål och vitlök, salta & peppra. Kör i ugnen i ca 30 minuter. Vänd kålen efter halva tiden och pensla med curry-oljan. Täck med folie på slutet om kålen ser ut att få för mycket färg. (Lägg ev på emå goda tomater på slutet).

Koka riset under tiden.

Jordnötssås. Blanda jordnötssmör med sweetchili, pressad lime, sesamolja, srirachasås och lite vatten. Smaka så det blir en styrka som du gillar.

Ställ fram ugnsformen, jordnötssåsen och riset. Nu är det middag!

Äntligen blev det rätt! Nu publiceras både bild och rätt text. Den här spetskålen har redan varit på bloggen två gånger, bara för att jag lagt den i pipelinen för publicering – och sedan glömt bort det halvfärdiga inlägget.

Jag får väl anspela på texten på Fritjof Nilsson Piratens grav och skriva: ”Här ovan finns ett inlägg av en man som hade för vana att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han mot slutet och skrev verkligen hela inlägget.”

Veckomeny – Medelhavskost för en billig vegetarisk vecka nr 54

09 måndag Jan 2023

Posted by Vin, mat, Alsace in fisk & skaldjur, fransk mat, huvudrätt, mat för en vecka, pasta, vardagsmat, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

fisk & skaldjur, fransk mat, huvudrätt, pasta, soppa, under 20:-, vardagsmat, Veckomeny Medelhavskost, vegetariskt

Världen är tillbaka i normalläge efter jul och nyår. Igår försvann adventsstjärnorna från fönstren här hemma. Och hustrun strippade granen (tog bort alla sakerna och klippte av grenarna) så nu står den som en övergiven totempåle i hörnet av vardagsrummet.

Borta är revbensspjällen och köttbullarna och skinkan. De försvann snabbt ner i matstrupen och just nu saknar jag dem inte alls.

Istället längtar jag efter fräschare och lättare mat – och så längtar jag efter billig mat för i slutet av månaden ska elräkningen betalas. Väl mött bland pasta, aubergine och chilikryddad spetskål!

Och skulle du inte vara närmare bekant med belugalinser och spetskål, så kika lite närmare på recepten – jag tror att du kan få ett par nya matvänner där.

Måndag: Pasta & en smakrik grönkålssås med bönor och crème fraiche
Färgrik, smakrik mat där paprika trängs med bönor, nötter och grönkål. Dessutom billigt. Vad mer kan man begära en måndag i januari?

Tisdag: Borsjtj – rysk och ukrainsk rödbetssoppa
Rödbetorna ger en klart lysande röd soppa som är fyllig och smakrik. Ändå är smaken rund och mild, tacka potatisen för det.

Onsdag: Ragu med aubergine – vardagslyx med enkla råvaror
Låt den här tomatsåsen koka riktigt länge på spisen så blommar smakerna ut på ett helt annat sätt än i den vanliga tomat-och-köttfärs-såsen- på-10-minuter.

Torsdag: Vardagslyxig pasta med tomat, belugalinser & mozzarellasås
Här får tomaterna sällskap av svarta belugalinser och mozzarella-crème fraiche. Vill man inte ha mozzarella i röran kan man vispa fet crème friache och smaksätta med basilika och lite citron.

Fredag: Röra med vita bönor & soltorkad tomat, mos på blomkål & potatis
Nu rör vi oss mot finmaten. Det här är en vegorätt som funkar bra till helgen och när man ska bjuda på middag.

Lördag: Smörbakad rotselleri med gratinerat potatismos & franska tomater
Rotselleri som ugnsbakas med smör på lite lägre värme blir en delikatess. Tar man med tomater och vitlök – och gratinerar potatismoset, så är men helt hemma.

Söndag: Chou au piment d’Espelette – saftig spetskål med krispig krydda
Ugnsbaka spetskålen så den blir mjuk och saftig, men får en krispig yta. Krydda sedan med espelette-peppar eller annan mild chili – och njut, det är ju fortfarande helg.

Veckans fisk: Saumon à l’alsacienne – lax med svampsås som i Alsace
Skulle du drabbas av ett förfärligt sug efter något annat än vegomat, så kan jag rekommendera den här laxen. Smaken är överraskande, men faktiskt också överraskande god.

Ramen-ish – soppa med svamp, ägg & nudlar

03 tisdag Jan 2023

Posted by Vin, mat, Alsace in huvudrätt, mat, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

huvudrätt, soppa, vegetariskt

På ålderns höst hade min mamma en amerikansk vän. De sågs inte så ofta: Atlanten skiljde dem åt. Men minst en gång per år kom han till Sverige och ibland åkte min mamma till USA.

Den här amerikanske vännen hade ett eget sätt att bota förkylningar. Han lagade alltid kycklingsoppa, och kallade den för ”jewish penicillin”. Och han trodde stenhårt på att det ”judiska penicillinet” kastade sig över det angripande viruset och brottade ner det.

Så när jag efter julhelgen blev jätteförkyld tänkte jag att man kanske skulle testa kycklingsoppan. Men någon kyckling fanns inte hemma, istället hittade jag ingredienser till den här Japan-inspirerade soppan.

Om det hjälpte mot förkylningen? Inte ett dugg, jag är fortfarande förkyld. Men det blev en god soppa med massor av djupa smaker. Champinjoner och soja, det ger umami så sjunger i öroner. Och het soppa, det gör gott i förkylda kroppar.

Det här behövs till 4 personer:
1,2 l svampbuljong, tärning + vatten (eller annan god buljong)
ca 4 dl vatten
1 påse (15 g) torkad svamp, t ex trattkantareller
1,5 msk riven ingefära
1,5 msk riven vitlök
1 – 2 röda chili, spansk peppar
250 g champinjoner
svartpeppar (& aningen salt, om du vill)
neutral olja
1 + 2 msk japansk soja
150 g oumph i bitar, original chunk
4 portioner ramen-nudlar
4 mjukkokta ägg
4 – 5 salladslökar

Gör så här:
Skala och riv ingefära och vitlök. Dela chili och ta bort kärnorna (om du inte vill ha mycket hetta). Strimla chilin. Dela den torkade svampen i mindre bitar.

Koka upp vatten och buljong. Lägg i ingefära, vitlök, chili och torkad svamp, och låt soppa koka i ungefär 25 minuter.

Under tiden: skölj/torka av champinjonerna. Skär dem i kvartar och stek i olja tills de får bra färg. Svartpeppra (och salta ev lite), häll på 1 msk soja och låt den koka in.

Lägg svamp och oumph i soppan och låt koka med den sista tiden. Smaka på soppan och ha i så mycket soja som du tycker blir gott, kanske 2 msk.

Skölj och strimla salladslöken. Koka nudlar enligt anvisningar på paketet. Koka äggen i 6 – 7 minuter så de blir mjukkokta. Lägg i kallt vatten och skala dem.

När soppan är klar häller du upp den i skålar/djupa tallrikar och fyller på med oumph och grönsaker. Toppa med ägg, salladslök och kanske mer chili.

Rolands frestelse – potatisgratäng med lök & feta

27 tisdag Dec 2022

Posted by Vin, mat, Alsace in buffé, huvudrätt, mat, vegetariskt

≈ 2 kommentarer

Etiketter

buffé, huvudrätt, jul, vegetariskt

Potatisgratäng är gott. Fetaost är gott. Men hur blir en kombo där festaosten får ersätta ansjovisen i den här frestelsen?

Jo tack, det blir alldeles utmärkt.

Fylligt och smakrikt. Inte ens pescetarianen protesterade mot smaken.

Det här behövs till 3 personer som huvudrätt – eller 6 – 7 personer på en buffé:
1 kg potatis
2 gula lökar
smör & olja
salt & svartpeppar
1 tsk torkad timjan (om du vill)
225 g fetaost, 1,5 pkt
2 + 0,5 dl (visp)grädde
2 dl mjölk
2 – 3 msk ströbröd
smörklickar

Gör så här:
Sätt ugnen på 225 grader. Skala och skiva löken tunt. Stek den i smör & olja på ganska svag värme tills den mjuknar. Skala och grovstrimla potatisen i en matberedare.

Smörj en ugnsform. Lägg i hälften av potatisen, löken och 150 g smulad feta. Salta, peppra och strö över timjan. Lägg på resten av potatisen. Salta & peppra. Häll på mjölken och 2 dl grädde. Strö över ströbröd och toppa med små klickar av smör.

Kör i ugnen i ca 1 timme. När 20 minuter återstår: strö över 75 gram (1/2 pkt) feta och häll på lite mer grädde om det ser torrt ut. På slutet: lägg på ugnsfolie om det börjar bli bränt.

Skulle du ändå inte vara övertygad är det bara att ersätta fetaosten med en liten burk ansjovis som läggs mellan potatislägren, och så häller man på lite ansjovisspad. Voilà! Det blev en jansson.

Fyllig quorngryta med svamp, vin & rotfrukter

06 tisdag Dec 2022

Posted by Vin, mat, Alsace in gryta, huvudrätt, kyckling, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

gryta, huvudrätt, kyckling & fågel, vegetariskt

Grytor är fantastisk mat. De sköter sig själva på spisen medan du leker med barnen eller städar ur kylskåpet.

Så ser det ut i teorin, i alla fall. Men riktigt så är det inte hemma i mitt kök. Där fastnar jag ofta framför grytan med en smaksked i höger hand och smaklökar som ställt sig i givakt inne i munnen. Och så går jag loss med smakandet. ”Kanske lie mer rund gräddighet” tänker jag. Eller ”jag testar med aningen salt och lite lime…”.

Det är inte lika effektivt som nu-städar-jag-kylskåpet-metoden, men fan så mycket mer rogivande.

Oavsett vilken metod du väljer, här kommer ett receptet på en smakrik, fyllig och faktiskt väldigt mättande gryta.

Det här behövs till 6 personer:
4 stora schalottenlökar eller 2 små gula lökar
olivolja
300 g morötter
300 g palsternacka
450 g champinjoner
150 g kantareller (eller annan svamp du har tillgång till)
salt & svartpeppar
1 msk örter från Provence (eller annan torkad örtkrydda)
½ msk torkad timjan
600 g grytbitar av quorn (eller kyckling)
3 dl crème fraiche eller vispgrädde
2 dl vitt, torrt vin
2 – 3 dl vatten
1,5 tärningar av svampbuljong
4 vitlöksklyftor
ev 1 – 2 klyftor citron eller lime, juicen
ev hackade örtkryddor att strö över: timjan, persilja, oregano…

Servering
Ris, potatismos eller pasta

Gör så här:
Skölj/torka av svampen och skär i mindre bitar, t ex kvartar av champinjonerna. Skala morötter och palsternackor, skär dem i långa klyftor.

Skala och hacka löken. Värm en tjockbottnad gryta med olja och fräs löken glansig. Krydda med salt, peppar & örtkryddorna. Lägg ner rotfruktsbitarna, tryck ner tomatpurén och fräs en stund till. Häll i vin, crème fraiche/grädde och vatten så det täcker och blir lagom mängd vätska. Smula ner svambuljongtärningar. Skala och pressa ner vitlöken.

Låt grytan koka så där en 25 minuter. Under tiden steker du svampen i lite olja, separera svampsorterna så är det lättare att få ett bra resultat. Krydda med salt & peppar, och lägg ner i grytan.

Ta fram quorn ur frysen. Stek i olja i ca 10 – 15 minuter. Krydda med salt, peppar och ev örtkryddor. Rör ner qourn i grytan och låt den koka ett par minuter.

OBS Har du kyckling i grytan så ska du fräsa kycklingen först och låta den koka med i grytan under hela tiden. Kolla också så kycklingen är genomlagad (inget rött i mitten, och har klar/genomskinlig köttsasådft).

Smaka på grytan, Något mer som behövs, kanske lite citron eller limejuice för att höja syran? Kanske lite färska örtkryddor?

Koka potatis, ris, pasta under tiden grytan puttrar på spisen.

Det var det där med mättande… I en del recept, både i tidningar och i bloggar så är en portion så där en 100 g fisk + 1/4 lök och 1/2 paprika. Ja, och så, isbergssallad som man ska äta sig mätt på…

Varje gång jag ser den typen av recept, så tänker jag ”blir du verkligen mätt på det där?”.

I mina recept utgår jag från hur mycket vi faktiskt äter, och därför står det inte antal portioner på recepten – utan antal personer.

Min erfarenhet är att maten räcker till färre verkliga personer än antal tänkta portioner, även om det är en osäker metod. Portionsstorlekarna varierar ju rätt kraftigt mellan olika personer

För egen del kan det hända att portionerna blivit mindre när 24-åringen flyttat hemifrån. Han äter nämligen som en häst, en vanlig middag kan vara typ 300 g kött och 700 g pommes frites.

En gång när han var i värsta växaråldern i nedre tonåren, och vi åt middag här hemma – så blev han inte riktigt mätt på maten. Han gick ut i köket och sade ”jag tror jag går och hämtar några mackor”.

Han kom tillbaka med fjorton (14!) skivor Polarbröd med pålägg.

Ja, du fattar var jag fått det där med stora portioner ifrån. (Det kommer naturligtvis inte från mig själv).

Vegosliders eller – om du vill – vegetariska julfrikadeller

30 onsdag Nov 2022

Posted by Vin, mat, Alsace in buffé, huvudrätt, mat, vegetariskt

≈ 2 kommentarer

Etiketter

buffé, huvudrätt, jul, vegetariskt

I jul kommer 24-åringen hem från Lund, forhoppningsvis kommer även hans flickvän. Och de är nästan-vegetarian, respektive nästan-vegan. Så vad gör man då?

Lite vegetarisk julmat, såklart.

Jag började med att ta fram ett paket Anamma-färs ut frysen. Tinade färsen och kollade på olika recept (även mina egna) för hur man fixar köttbullar/vegobullar. Det höll jag på med ända till jag stack ner händerna i färsen och upptäckte att den var kletig som en urfinsk rågdeg.

Då gjorde jag större bollar/biffar, alltså färre att rulla. Jag skulle kalla dem frikadeller, men man måste nog vara 55+ för att använda det ordet. Ni under 40 kan kalla dem sliders – det är ungefär samma sak.

Det här behövs till 3 – 4 personer (eller 8 personer på julbordet):
1 dl ströbröd
1 dl mjölk + 1/2 grädde (eller motsvarande mängd havremjölk)
1 liten gul lök
(kallpressad) rapsolja
500 g formbar vegofärs
1 msk majsstärkelse
1 msk torkad timjan
1 msk dijonsenap
1/2 msk champinjonsoja eller japansk soja
1/2 tsk salt & ganska mycket svartpeppar

Servering
Potatismos eller kokt potatis. Och kanske lingon.

Gör så här:
Tina färsen så den blir formbar. Blanda ströbröd och mjölk/grädde så den får svälla.

Skala och finhacka löken. Fräs den glansig i olja.

Blanda vegofärsen med mjölk & ströbröd, lök (som fått svalna lite) och majstärkelse. Blanda ner timjan, senap, salt & peppar (går lättast med händerna).

Ta kallt vatten eller olja på händerna. Forma sliders – eller om du hellre vill: julfrikadeller – och lägg dem på en vattensköljd skärbräda.

Värm en stekpanna med olja. Stek sliders/julfrikadeller tills de är klara och har fått fin färg, tar så där en 10 – 12 minuter.

För en tid sedan pratade jag med en kompis. Han berättade att han vid 61 års ålder lärt sig tycka om chèvre.

– Ha, sa jag. Det är väl ingenting. Vid 64 lärde jag mig tycka om lingon!

Och det är verkligen sant; jag tycker de där små röda bären tillför en trevlig syra till maten. Men då ska man behålla dem hela och inte hälla på så förbannat mycket socker.

Hustrun hade lingon till de här frikadellerna, förlåt slidisarna (eller vad det kan heta i plural, bestämd form). Det hade inte jag, men nästa gång jag gör gratäng med spetskål och köttfärs – då åker lingona/lingonen (också konstigt ord i plural, bestämd form) fram.

Chou au piment d’Espelette – saftig spetskål med krispig krydda

17 torsdag Nov 2022

Posted by Vin, mat, Alsace in fransk mat, huvudrätt, mat, tillbehör, vegetariskt

≈ 2 kommentarer

Etiketter

fransk mat, huvudrätt, klimatsmart, tillbehör, under 20:-, vegetariskt

Visst är det kul när man träffar på en helt ny krydda. Här är det espelettepeppar, en mild chilikrydda som kommer från södra Frankrike. Den invandrade till Baskien redan på 1500-talet, och är vanlig i baskisk och sydfransk mat.

Smaken är mild, men med en fyllig chilismak. Påminner en smula om aleppo peppar (mer känd under den turkiska kusinens namn pul biber). Men skulle nu ditt kryddskåp vara helt tomt på piment d’Espelette – det var mitt eget till för några timmar sedan – så förtvivla inte. Ta en annan mild chilikrydda eller använd starkt paprikapulver.

Huvudsaken är att att (spets)kålen får gotta till sig i ugnen så att ytan blir krispig och innehållet saftigt och mjukt. Och det blir det efter en halvtimme – om man är generös med olivolja och vitlök – och det är jag så gärna. Till och med hustrun – en känd kål- och chiliskeptiker – gjorde tummen upp.

Vi åt den ugnsbakade kålen med risotto och stekt halloumi, men man kan ha den både som en ensamrätt med bröd och sallad – eller som ett tillbehör till en grillad bit kött eller fisk.

Det här behövs till 2 – 4 personer:
ca 500 g spetskål eller vitkål
generöst med olivolja – och då menar jag generöst
2 – 3 vitlöksklyftor
1/2 – 1 msk espelettepeppar (eller starkt paprikapulver/annan mild chilikrydda)
salt
lite torkade eller färska örter – procencalska örter, timjan, oregano, mejram…

Gör så här:
Sätt ugnen på 200 grader. Skär kålen i runda ringar (eller rondeller om du vill), cirka 1,5 cm tjocka. Lägg dem i en stor oljad ugnsform.

Skala vitlöksklyftorna och pressa ner dem i generöst med olivolja. Pensla kålen med vitlöksolja. Salta, strö över espelettepeppar och lite örtkryddor. Vänd kålskivorna (eller rondellerna). På med vitlöksolja, salt, och espelettepeppar.

Baka i ugnen tills ytan blir krispig och innehållet mjukt, cirka 30 minuter.

Receptet till den här goda kålen kommer från Au pif – franska recept och små berättelser av Emma Hamberg. Jag har grejat lite med ingredienserna, men det är hon som ska ha all kredd.

Au pif är en bok att bli glad av. Full med liv och recept, både en coffee table bok och en fungerande kokbok. Kanske en julklapp till din matglada kompis?

Vardagslyxig pasta med tomat, belugalinser & mozzarellasås

14 måndag Nov 2022

Posted by Vin, mat, Alsace in huvudrätt, mat, pasta, vardagsmat, vegetariskt

≈ 4 kommentarer

Etiketter

huvudrätt, pasta, under 20:-, vardagsmat, vegetariskt

Pasta med smakrik tomatsås, spänstiga linser och mozzarella som mixats till en mild sås – är inte det vad som krävs för en vanlig måndag? Eller tisdag, eller förresten nästan vilken dag som helst.

Men snälla, koka linserna själv. Det är enkelt, går snabbt och är nästan gratis – och så smakar det så oändligt mycket mer än de där tetrorna med färdigkokta linser som man bär hem från affären.

Det här behövs till 4 personer:
4 portioner pasta
1 dl okokta belugalinser (eller sådär 3 dl kokta linser)
salt, vitlök och örtkryddor

Tomatsås
1 gul lök
olivolja
salt & svartpeppar
1,5 msk tomatpuré
2 tsk torkade örtkryddor, t ex timjan, oregano eller Provençalska örter
2 vitlöksklyftor
1 burk goda krossade tomater
1/2 – 1 burk vatten

Mozzarellasås
1 mozzarella, 125 g
2 dl crème fraiche
ca 3/4 dl strimlad basilika
ca 1/2 citron, bara den pressade juicen
1 liten vitlöksklyfta, riven
salt & svartpepparära

Servering
Parmesanost eller Grana Padano

Gör så här:
Koka linserna efter anvisning på paketet. Men salta lite mer och låt linserna koka med en vitlöksklyfta och lite örtkryddor som timjan, oregano…

Tomatsås: Skala vitlöksklyftorna. Skala och hacka löken. Fräs löken i en gryta med olivolja. Pressa i tomatpurén och fräs en stund till. Krydda med salt, peppar och örtkryddor. Häll i de krossade tomaterna och vatten. Pressa ner vitlöken. Låt tomatsåsen koka under tiden det andra blir klart.

Mozzarellasås: Dela mozzarellan i mindre delar. Lägg dem och crème fraichen i en bunke och mixa till en slät sås. Krydda med basilika, citron, riven vitlök, salt & peppar. Smaka dig fram, är smaken för mesig? Kör på med lite mer kryddor!

Koka pastan. Ta av den al dente och blanda med tomatsåsen. Toppa med färska örtkryddor, om du har sådana hemma.

Bär grytan till matbordet och ställ fram skålar med belugalinser och mozzarellasåsen. Ja, och så parmesan, såklart.

Ibland önskar jag att vore influencer. Tänk dig mig – en lagom rund man i sina bästa år (jag har nyligen gått i pension) tillsammans med Bianca Ingrosso, Kenza och alla de andra. Man kan säga att jag skulle stå ut!

Men som influencer skulle jag få betalt för det jag skriver. Om jag berättar att jag använder Muttis krossade tomater – bara för att de är godast. Faktiskt hästlängder före de flesta andra tomaterna på burk.

Men tänk dig nu mig som influencer. Det ringer i telefonen, och i andra änden finns marknadschefen för Muttis svenska importör:

– Tjena Roland. Skulle du kunna ställa upp på ett samarbete med Mutti. Det gäller ett fototillfälle och så skriver du ett recept för tomaterna.

– Jaa, jag…

– Ja, du får 75 000 för jobbet.

Vilken grej det vore. Men det klart, då kanske jag skulle gå över från belugalinser till belugakaviar. Och jag inte alls säker på att jag skulle gilla det bytet.

Höstsoppa med champinjoner & torkade kantareller

12 lördag Nov 2022

Posted by Vin, mat, Alsace in huvudrätt, mat, smårätt, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

förrätt, huvudrätt, soppa, vegetariskt

Ännu ett klimattoppmöte, och ännu en gång är FN:s generalsekreterare Antonio Guterres en av få världsledare som talar klarspråk och varnar för kollektivt självmord:

– Utsläppen av växthusgaser fortsätter att växa. Globala temperaturer fortsätter att stiga. Vi är på väg mot ett klimathelvete med foten på gaspedalen. Mänskligheten har ett val: samarbeta eller gå under. Det är antingen en klimatsolidaritetspakt – eller en kollektiv självmordspakt.

Och vad gör regeringen i Sverige, fördubblar klimatansträngningarna? Nej, den släpper en budget som slaktar klimatarbetet. Miljöbilsbonus – bort. Reduktionsplikt – bort. Bidrag till energibesparingar – bort. Skattelättnader för vindkraft – bort. Ja, och så fortsätter det.

När Elisabeth Svantesson i SvD får frågan om Sverige kommer att nå klimatmålen för 2030, så svarar hon med ett kanske. Eller mer precist: ”Gör vi det inte, så gör vi det inte”.

Tänk dig vilken annan politiker som helst – i vilken annan viktig fråga som helst.

Tänk dig journalisten som trycker upp Stefan Löfven mot väggen: Kommer regeringen att kunna skydda de äldre mot Covid 19?

– Tja, vi får väl se hur det går.

Eller tänk när Ulf Kristersson får en fråga. Kommer Turkiet att skriva under en svensk ansökan om Nato-medlemskap?

– Trevlig prick den där Erdogan, fast väldigt lång. Men Nato-medlemskapet… inte vet jag. Du kanske ska fråga Nato-chefen Jens Stoltenberg. Han borde väl veta.

Ja, du fattar.

Själv känner jag mig gammal och trött. Lagar en värmande soppa som comfort food.

Men imorgon, då är vi mätta och utvilade. Då går vi ut och möter världen. Då jävlar, då blir det som Mikael Wiehe som sjunger så i Jag vill bara va en gammal man.

”Ja, jag vill bara va en gammal man / Som håller huv’et kallt och hjärtat varmt / Som tror på solidaritet och kamp / Och som är glad att va en gammal man. ”

Det här behövs till 2 – 4 personer:
20 g torkade kantareller (eller 175 g färska
olivolja + smör
325 g + 175 g champinjoner
2 – 3 schalottenlökar
salt & peppar
1/2 tsk torkad timjan – eller en liten bunt färsk
1 – 2 klyftor vitlökvitlöknr.9 dl buljong, svamp- vegetarisk- eller kycklingbuljong
2 dl crème fraiche (tyvärr är den feta godare)
2 tsk champinjonsoja eller japansk soja
1 klyfta citron, pressad juice

Gör så här:
Skala och hacka löken. blötlägg kantarellerna i ca 3 dl kokhett vatten i ca 15 – 20 minuter. Krama ur vätskan ur kantarellerna. Skölj/torka av champinjonerna. Skär svampen i skivor/bitar. Skala vitlöken.

Fräs lök, kantareller och ca 325 g champinjoner i lite olja. När vätskan börjar avdunsta, klicka ner smör och krydda med salt, peppar & timjan.

Häll i buljong och crème fraiche. Pressa ner vitlöken. Låt soppan koka i 10 – 15 minuter. Mixa den slät med en handmixer. Smaksätt med soja och pressad citron.

Stek resten av champinjonerna så de får lite god stekyta. Salta & peppra.

Häll upp soppan i tallrikar. Toppa med den stekta svampen – och hackad timjan om du vill.

En köttfri månad, det klarar du väl?

31 måndag Okt 2022

Posted by Vin, mat, Alsace in fisk & skaldjur, fransk mat, gryta, huvudrätt, mat, mat för en vecka, vardagsmat, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

fisk & skaldjur, fransk mat, gryta, huvudrätt, vardagsmat, vegetariskt

Jag är klart matintresserad (men det tror jag att du har förstått). Jag drömmer om mat, jag läser om mat och jag hittar på nya recept. Gillar både att laga maten och att äta upp den.

Frågar du hustrun så äter jag för mycket. Själv tycker jag att jag är som Karlsson på taket: en lagom rund man i mina bästa år.

Fördelen med matintresset (eller matkreativiteten) är att jag kan öppna dörren till kylskålskåpet och nästan alltid hitta nya smakkombinationer att laga.

Nackdelen är att jag ändrar mig hela tiden. Jag kan gå in på Ica för att köpa ingredienser till en fiskgratäng – och komma ut med den som behövs för en vegetarisk soppa. Bra för att jag blev så sugen på rödbetor eller löksoppa eller borsjtj eller gazpacho.

Samtidigt är maten ett miljö- och klimatproblem – särskilt köttkonsumtionen. Matproduktionen ligger bakom 20 – 30 procent av växthusgaserna, ungefär en fjärdedel av våra utsläpp. Särskilt kor och får är problemet. De äter gräs och som ett resultat pruttar och rapar de – och ut ur bägge ändar på djuren kommer växthusgaser.

Här kommer lite siffror för att sätta in köttkonsumtionen i ett sammanhang:

För att producera 1 kilo protein från nötkött går det åt 109 000 liter vatten, 2,7 liter bensin/diesel och 93 gram bekämpningsmedel. Kommer maten från kidneybönor är det helt andra siffror. Då behövs 10 000 liter vatten, 0,3 liter bensin/diesel och 9 gram bekämpningsmedel.

Det behövs alltså 10 gånger mer av vatten, bensin och bekämpningsmedel för att producera nötkött om man jämför med kidneybönor.

Men de trista faktorerna slutar inte här. Köttproduktion är ineffektivt och kräver mycket mer landareal. Så 20 gånger mer åkermark krävs för att producera nötkött jämfört med kidneybönorna.

Det gör att 70 procent av åkerytan i Sverige används till djurfoder. Först odlar man mat som djuren ska äta för att vi sedan ska kunna äta djuren.

Men de här siffrorna gäller inte för naturbetande djur. Där är klimatpåverkan lägre – om jag förstår alla siffror rätt. Dessutom bidrar kor och får till den biologiska mångfalden när de knatar runt i hagarna och käkar gräs.

Och när man har kommit ungefär så här långt bland alla siffror och fakta – så tänker man att det kanske är läge för en del förändringar. Visst, jag köper redan ekologisk mat när kvalitén är bra och priset inte alltför avskräckande. Och jodå, här hemma äter vi mycket mer vegetarisk mat nu jämfört med hur det var för tio år sedan.

Men man kanske skulle ta ett steg till. Prova att leva en månad utan kött, det borde väl till och med jag klara.

Jag vet verkligen inte om det kommer att fungera. Sist vi skulle göra ett sådant här ryck var när 24-åringen – då en hemmaboende son i tonåren – tyckte att vi skulle ha en vegansk vecka. Själv började jag hallucinera om biffar och franska lammgrytor efter 24 veganska timmar. Och sonen då, han borde väl hålla ut?

Jodå, i två dagar var han vegan. Sedan kom jag ut i köket och hittade honom med en tallrik äggröra.

Vi får väl se hur det går den här gången. 24-åringen bor i Lund och är i huvudsak vegetarian.

Själv bor jag kvar i samma radhus. Jag får väl gömma mattidningar och kokböcker – och titta ner i butiksgolvet när jag passerar köttavdelningen på Ica.

Jag återkommer om en månad med en rapport om hur det har gått.

Här nedanför har jag listat ett antal rätter som vi kan äta under november. Om vi kommer att följa den listan dag för dag? Nej, självklart kommer vi (jag) att få nya idéer under tiden. Men listan är ett ”bas-skafferi” att utgå ifrån.