Etiketter
Pasta med smakrik tomatsås, spänstiga linser och mozzarella som mixats till en mild sås – är inte det vad som krävs för en vanlig måndag? Eller tisdag, eller förresten nästan vilken dag som helst.
Men snälla, koka linserna själv. Det är enkelt, går snabbt och är nästan gratis – och så smakar det så oändligt mycket mer än de där tetrorna med färdigkokta linser som man bär hem från affären.
Det här behövs till 4 personer:
4 portioner pasta
1 dl okokta belugalinser (eller sådär 3 dl kokta linser)
salt, vitlök och örtkryddor
Tomatsås
1 gul lök
olivolja
salt & svartpeppar
1,5 msk tomatpuré
2 tsk torkade örtkryddor, t ex timjan, oregano eller Provençalska örter
2 vitlöksklyftor
1 burk goda krossade tomater
1/2 – 1 burk vatten
Mozzarellasås
1 mozzarella, 125 g
2 dl crème fraiche
ca 3/4 dl strimlad basilika
ca 1/2 citron, bara den pressade juicen
1 liten vitlöksklyfta, riven
salt & svartpepparära
Servering
Parmesanost eller Grana Padano
Gör så här:
Koka linserna efter anvisning på paketet. Men salta lite mer och låt linserna koka med en vitlöksklyfta och lite örtkryddor som timjan, oregano…
Tomatsås: Skala vitlöksklyftorna. Skala och hacka löken. Fräs löken i en gryta med olivolja. Pressa i tomatpurén och fräs en stund till. Krydda med salt, peppar och örtkryddor. Häll i de krossade tomaterna och vatten. Pressa ner vitlöken. Låt tomatsåsen koka under tiden det andra blir klart.
Mozzarellasås: Dela mozzarellan i mindre delar. Lägg dem och crème fraichen i en bunke och mixa till en slät sås. Krydda med basilika, citron, riven vitlök, salt & peppar. Smaka dig fram, är smaken för mesig? Kör på med lite mer kryddor!
Koka pastan. Ta av den al dente och blanda med tomatsåsen. Toppa med färska örtkryddor, om du har sådana hemma.
Bär grytan till matbordet och ställ fram skålar med belugalinser och mozzarellasåsen. Ja, och så parmesan, såklart.
Ibland önskar jag att vore influencer. Tänk dig mig – en lagom rund man i sina bästa år (jag har nyligen gått i pension) tillsammans med Bianca Ingrosso, Kenza och alla de andra. Man kan säga att jag skulle stå ut!
Men som influencer skulle jag få betalt för det jag skriver. Om jag berättar att jag använder Muttis krossade tomater – bara för att de är godast. Faktiskt hästlängder före de flesta andra tomaterna på burk.
Men tänk dig nu mig som influencer. Det ringer i telefonen, och i andra änden finns marknadschefen för Muttis svenska importör:
– Tjena Roland. Skulle du kunna ställa upp på ett samarbete med Mutti. Det gäller ett fototillfälle och så skriver du ett recept för tomaterna.
– Jaa, jag…
– Ja, du får 75 000 för jobbet.
Vilken grej det vore. Men det klart, då kanske jag skulle gå över från belugalinser till belugakaviar. Och jag inte alls säker på att jag skulle gilla det bytet.
Du är redan influencer Roland, du påverkade mig att laga middag idag(och andra dagar) när min inspiration tröt i novembermörkret. Tack!
Jag hade inga svarta linser, så jag bytte ut dem mot fint tärnade morötter som jag fräste kort i olivolja. Maten och speciellt såsen fick väl godkänt av fru och barn.
Vad kul, både med den vänliga kommentaren och att fru och barn godkände maten.
Det där med influencer… För något år sedan läste jag ett reportage med Isabella Löwengrip, som tidigare gick under namnet Blondinbella. Hon hade människor som skötte sitt hår och sitt hem, assistenter som höll rätt på möten och tider. Varenda minut under dagen var intecknad. Hon var ungefär lika fri på jobbet som en Volvoarbetare när han monterar framdörrar vid bandet.
Det är inget liv jag skulle kunna tänka mig att leva.
Men det där med influencer… Visst vore det lite kul med ett foto på mig, Kenza, Bianca Ingrosso och Margeau Dietz. Kvinnorna är smala och vältränade, bruna och fyllda med botox och fillers. Själv är jag gråhårig och fylld med en putande mage. Håll med om att det vore lite kul!
Ping: Veckomeny – Medelhavskost för en billig vegetarisk vecka nr 54 | Vin, mat, Alsace