Etiketter

, , , ,

Putins vidriga krig i Ukraina har fått mig att (åter)upptäckt de slaviska sopporna soljanka och borsjtj. Soljanka gjorde jag första gången för ett par veckor sedan. Borsjtj har jag inte lagat sedan någon gång i slutet av 80-talet.

Men för ett par dagar sedan kom jag loss i köket. Tärnade rödbetor och potatis. Strimlade spetskål, kokade och så stod jag där med smakskeden.

Och jodå, det var en smaklig soppa som växte fram. Fyllig och rund. Ändå mild som ett sommarminne.

Den här varianten innehåller potatis. Jag tror det är hemligheten för att få den runda och milda smaken.

Det här behövs till 4 personer:
1 gul lök
olja
lite salt & mycket svartpeppar
1,5 msk tomatpuré
1 morot
100 g spetskål eller vitkål
300 g potatis
450 g rödbetor
1 vitlöksklyfta
1 lagerblad
1,5 l god buljong (veg- eller köttbuljong), vatten + tärning/fond
1 msk vit balsamvinäger
1 msk kapris + 1 msk kaprisspad (om du vill)

Servering
Smetana, crème fraiche eller gräddfil – och ett gott (surdegs)bröd

Gör så här:
Skala och hacka löken. Strimla kålen. Skala och tärna morot, potatis och rödbetor, men spar en rödbeta till slutet.

Fräs löken i olja. Tryck i tomatpuré, salt & peppra. Fräs lite till. Rör ner kål, morot, rödbetor och potatis. Fräs allt en liten stund.

Häll i buljongen (tärning/fond + vatten) och lagerblad. Riv eller pressa en vitlöksklyfta i soppan och koka tills allt är mjukt. Tar allt mellan 20 och 35 minuter, beroende på tärningarnas storlek.

När 5 minuter av koktiden återstår: skala och riv den sista rödbetan. Rör ner den i soppans så den blir röd och fin.

Smaka av med så mycket vinäger och kapris du vill ha. Servera soppan med ett gott bröd och smetana/crème fraiche/gräddfil.

För en del år sedan när jag var mycket yngre än vad jag är nu, så ansågs det radikalt och alternativt med vegetarisk mat. Och då åt man borsjtj om man ville tillhöra de där coola som satt på krogen med en karaff lantvin (sämsta sorten) och diskuterade politik. Men då pratade man alltid om den ryska soppan borsjtj. Först nu har jag upptäckt att den också är ukrainsk. Och polsk, och belarusisk, och lettisk, och…

Det är en soppa som man äter i stora delar av norra Östeuropa. Man äter den för att man delar kultur och klimat och i de flesta fall pratar man språk som är besläktade.

Tänk om de kunde få in det i skallen – Putin, Peskov och den där utrikesministern med tunga kinder som gör att han ser ut som en leksakshund med vaggande huvud. Tänk om de kunde få in i huvudet att Ukraina skapade inte bara Kievriket, det var också den vagga där den ”ryska” maten växte fram.

Då kanske de skulle sluta kalla ukrainare för ”lillryssar”. Och börja kalla dem för bröder. Eller kamrater, om de vill vara sovjetnostalgiska.