Milda, men djupa smaker har den här pastasåsen, eller ragun om man ska försöka vara lite italiensk. Gott som fan om man ska uttrycka det på rak svenska.

Men den här pastasåsen har en förhistoria. För sex veckor sedan publicerade GP receptet till En lyckad ragu av Anja Olaug Jelinek. De raderna har inte lämnat mig – och för några dagar sedan blev det dags,

Med receptet i ena handen och en trägaffel i den andra satte jag igång.

Hur det gick? Jo jag följde receptet nästan till punkt och pricka. Men på en punkt avvek jag kraftigt, jag lät min ragu koka i bara en timme. Inte fyra som det står i receptet.

Seriöst, det blir säkert godare om ragun får koka i fyra timmar. Men vem har tid med det en vanlig torsdag?

Det här behövs till 3 personer:
1 aubergine, modell mindre
1 lök, gul eller röd
1 stjälk selleri
1 morot, inte jättestor
2 – 3 klyftor vitlök
olivolja
salt & svartpeppar
1,5 msk tomatpuré
1 skvätt vitt, torrt vin – kanske en knapp dl
1 burk goda krossade tomater
1 burk (ca 4 dl) god buljong (vatten + tärning/fond) av en sort du gillar
2 msk smör
1 liten skvätt mjölk
fryst basilika, kanske 1/2 – 1 msk – eller färsk strimlad

Servering
3 portioner pasta + riven parmesan eller grana padano

Gör så här:
Skiva auberginen. Salta skivorna och låt dem stå en stund.

Skala och hacka löken. Skala moroten, finhacka den och sellerin. Skala och riv vitlöksklyftorna.

Fräs lök och selleri i olja. Salta & peppra. Lägg i moroten och tryck ner tomatpurén. Fräs ordentligt så tomatpurén verkligen blir ”stekt”. Häll i vinet och koka så det mesta kokar bort.

Skölj/torka av auberginen. Skär den i små tärningar. Tillsätt vitlöken och aubergine. Häll i tomat och buljong. Låt pastasåsen koka en timme.

Koka pastan under tiden, men ta av den 1 – 2 minuter för tidigt. Rör ner pastan, smör och en skvätt mjölk i pastasåsen. Låt den koka en minut. Rör ner fryst (eller färsk) basilika.

På 80-talet fanns ett kaffe som hette Africafé. Det odlades av bönder i Tanzania, rostades i ett koopertiv och skeppade till Sverige där det såldes i tredje-världen-vänliga butiker. Det var alltså så reko som det överhuvud taget kunde bli.

Det hade bara ett fel. Det gick inte att dricka.

Något liknande gäller för tomater på burk. En gång köpte jag körsbärstomater av märket I Love eco. Det var ekologiskt och (tror jag) fair trade märkt. Hade bara ett fel; körsbärstomaterna gick inte att äta.

Numera håller jag mig till Muttis tomater. Söta, fylliga och med bra syra. Tyvärr är det här inte ett betalt ”samarbete” där jag får betalt för att skriva de här raderna. Jag råkar bara tycka att Muttis tomater har högst kvalitet.