För snart 30 år sedan körde vi längs den tyska östersjökusten, från Lübeck mot polska gränsen. Många av husen var rejält förfallna. Och småstädernas stenlagda gator gjorde att bilen hoppade som en speedad Trabant med dålig fjädring.

Det här var nordligaste delen av det före detta DDR, och jag fascinerades över hur annorlunda det kändes jämfört med Förbundsrepubliken. Lantligare, lite gammaldags.

När vi stannade och åt mat föll ögonen på den slaviska rätten Soljanka. Lite förklarande stod det något om Fischsuppe.

”Spännande med annan mat”, tänkte jag och fick in en smakrik soppa som jag verkligen gillade. ”Den ska jag laga hemma i Sverige”.

Det tänkte jag i nästan 30 år till en dag i början av mars i år. Då gjorde jag en variant av den här ukrainska rätten.

Det är kanske det enda positiva Putins vidriga krig har fört med sig.

Det här behövs till 4 personer:
600 g skinn- och benfria fisktärningar, t ex lax och torsk eller annan vit fisk
2 – 3 gula lökar
olja & smör
salt & svartpeppar
3 msk tomatpuré
1,5 l fiskbuljong, vatten + tärning eller fond
2 – 3 lagerblad
600 g rotsaker, t ex morot, palsternacka, sötpotatis, potatis
om du vill 2 – 4 saltgurkor (jag själv vill det inte ha det i soppan)
1 näve goda, kärnfria oliver
2 msk kapris
2 msk kaprisspad
1 dl syltlök

Servering
Citronklyftor att pressa i soppan och en klick crème fraiche eller smetana på toppen

Och så ett gott bröd

Gör så här:
Tina fisken om den är fryst.

Skala och hacka löken. Skala rotfrukterna och skär i tärningar. Skär saltgurkan i små tärningar. Skär fisken i tärningar, som små grytbitar.

Fräs löken i olja & smör. Salta, peppra och tryck i tomatpuré. Fräs lite till och lägg i lagerblad och morötter.

Häll i buljongen och koka soppan tills rotsakerna är klara, cirka 20 minuter. Lägg ner palsternacka efter en stund och potatis lite senare. När det återstår en 5 – 6 minuter vänder du ner sötpotatis, kapris och syltlök (ja, och så saltgurka om du vill).

Till sist lägger du ner fisktärningarna och låter soppa nästankoka i 5 minuter.

Soljanka är en spännade rätt för den innehåller influenser från så många håll. Den bygger på smakbrytningen mellan sötma och syra (rotfrukter och citron/syrad grädde) – på samma sätt som svensk mat brukar göra. Tänk kåldolmar med lite sirap och lingonsylt.

Men där finns också drag av både norr och syd. Från norr kommer saltgurkan, syrad grädde och rotfrukter. (Och kål som jag tror är ganska vanligt). Från södern kommer oliver och tomatpuré.

Kanske beror det på Ukrainas geografiska läge, med fötterna i medelhavsklimatet runt svarta havet och huvudet i nordens böljande vetefält.