Kategoriarkiv: mat

Janssons omelett – som en frestelse men med krämiga ägg

01 onsdag Feb 2023

Posted by in fisk & skaldjur, huvudrätt, mat, vardagsmat

≈ 5 kommentarer

Etiketter

, , ,

Ibland har man en riktig skitdag. Du vet en av de där dagarna när ännu en el-räkning har trillat ner i brevlådan, chefen har kommit med en alldeles ovanligt korkad idé, och regnet blåser ner för tredje dagen i rad – rätt i ansiktet på dig.

Just en sådan dag vet jag vad du ska göra. Du ska göra en Janssons omelett.

Det är en Janssons frestelse men tillagad som en omelett. Det gör att de djupa smakrika tonerna av ansjovis och lök får sällskap av len, krämig omelett och crème fraiche.

Janssons omelett är första klassens comfort food. Och det är precis så gott som det låter. Men det klart, ogillar du Janssons frestelse och hatar ansjovis, då ska du nog scrolla vidare till ett annat recept.

Annars är det bara att dra fram stekpannan och sätta igång.

Det här behövs till 2, kanske 3 personer:
3 – 4 (300 g) kokt fast potatis
1 stor bananschalottenlök eller 1 liten gul lök
5 – 10 cm purjolök
6 ägg
ev 2 msk vatten
oliv- eller rapsolja
salt & svartpeppar
ca 50 g ansjovis (1 liten burk eller en halv mellanstor burk)
1 knippe dill
1/2 – 1 dl crème fraiche eller gräddfil

Gör så här:
Skala och finhacka löken. Skölj och strimla purjo. Hacka dillen fint och tärna potatisen.

Knäck äggen i en bunke. Salta, peppra och ha ev i lite vatten. Vispa äggen lätt med en gaffel.

Värm en stekpanna till lite över medelvärme. Häll i olja och stek potatisen så den får lite, lite färg. Salta & peppra. Sänk värmen till under medelvärme. Skrapa ner lök och purjo, och stek löken mjuk utan att den tar färg.

Häll i äggen. Vicka lite på pannan och lyft på potatisen/löken så äggen kan rinna ner. Lägg på ansjovisfiléer och hackad dill.

Lägg på ett lock (sänk ev värmen något) och låt omeletten steka klart. Gärna med fast mitt och krämig yta på toppen.

Klicka på lite crème fraiche eller gräddfil. Bär stolt omeletten till matbordet – även en skitdag ska man äta gott.

Min variant på usel dag handlade varken om elräkning, chefen eller vädret. Det handlade om sömnen. Jag somnade så där vid halv sex-tiden på morgonen (ganska vanligt fenomen för oss som har svårt att somna) – och så vaknade jag av hosta kvart i sju. Och kunde inte somna om.

Det var alltså en skitdag. Ända tills jag letade mig in på matbloggen Karins spis. Där skrev hon om Bondomelett Jansson med Västerbottenost, och den Jansson-varianten gjorde verkligen min dag. Jag ändrade lite, hoppade över osten till exempel, men det är Karins recept och det är hon som ska ha all kredd.

En sak till. Det kan väl inte bara varit jag som har svurit som fan över stekpannor och omeletter. Det står i receptet att man ska vända omeletten och steka andra sidan – och allt som händer är att det mesta fastnar i stekpannan och resten hamnar på spisen…

För några år sedan kom jag på tricket. Man vänder inte på omeletten! Istället lägger man på ett lock och låter äggsmeten gå klart på den första sidan.

Resultatet är fast botten, krämig yta – och inte ett skit som hamnar på spisen.

Ribollita – toscansk bondsoppa med bönor & kål

24 tisdag Jan 2023

Posted by in huvudrätt, mat, vardagsmat, vegetariskt

≈ 5 kommentarer

Etiketter

, , , ,

Filmen ”1900” börjar med en förtvivlad vandrare som går från hus till hus på den italienska landsbygden. Till varje gård ropar han ”Verdi è morte, Verdi è morte”, sedan stapplar han vidare. Den som är död är kompositören Guiseppe Verdi, uppenbarligen lika stor och folklig i Italien som Strindberg var i Sverige.

Året är 1901 och just det året föds två killar på ett gods i mellersta Italien. Alfredo som är son till godsägaren, och lantarbetarsonen Olmo. Redan från början blir de vänner – och ibland ovänner och klassfiender. Genom deras ögon skildras stora delar av det italienska 1900-talet.

Som vuxna spelas Alfredo och Olmo av Robert de Niro och Gérard Depardieu. Men den skådespelarinsats som verkligen bränner till är Donald Sutherlands fascistiske förvaltare – både för att karaktären är så avskyvärd och för att Sutherland lyckas göra den trovärdig.

Filmen är 45 år gammal, men skulle du snubbla över den så se den gärna. Det är en fantastisk och bred, episk skildring av Italien under förra seklet.

Nu undrar du säkert hur den filmen hänger ihop med soppan ribollita. Inte så mycket alls, mer än att det är fattigmansmat. Den mat som lantarbetarna och bönderna kunde få när det de kom hem efter en dags hårt arbete på åkrarna.

Men gör du den här soppan, så testa att koka bönorna själv. Det blir mycket godare – och mycket billigare.

Det här behövs till ca 6 personer:
Vita bönor
1,5 dl torkade små bönor (eller 1 burk färdigkokta vita bönor)
1 morot
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
2 lagerblad
1 tsk torkad timjan
vatten och salt

Soppan
1 gul lök
3 stjälkar selleri
2 – 3 morötter
10 cm purjolök (om du vill)
3 – 4 vitlöksklyftor
olivolja
salt & svartpeppar
1 tsk torkad timjan
2 burkar krossade tomater av bra kvalité
1 dl vitt torrt vin (om du vill)
1 burk med vatten + tärning/fond så det blir en ganska stark buljong
1 burk med spadet från bönkoket (eller 1 burk vatten)
3,5 dl kokta vita bönor, hälften mosade
250 g spetskål (eller 300 g svartkål)
1 tsk oregano
3 – 4 skivor vitt osötat bröd
1 – 2 dl riven parmesan eller grana padano

Gör så här:
Vita bönor. Blötlägg och koka bönorna efter anvisning på paketet. Men koka dem med skalad morot, lök och vitlök. Krydda med timjan och lagerblad – och kanske lite extra salt – så blir de godare.

Soppan. Skala och hacka lök och vitlök. Skala och fintärna morot. Strimla selleri och purjo.

Fräs selleri och gul lök i olivolja i en stor gryta. Lägg i morot, vitlök och purjo, och fräs lite till. Krydda med salt, peppar & timjan. Häll i krossade tomater, och två burkar vatten eller kokspad från kokningen av de vita bönorna. Om du vill häller du i en skvätt vitt vin. Låt soppan koka sammanlagt i ca 30 minuter.

Under tiden: Mosa hälften av de vita bönorna med en gaffel och låt dem koka med soppan i 15 – 20 minuter. Klyfta spetskålen och strimla den fint. Låt kål och resten av bönorna koka i ca 5 minuter mer soppan. Krydda med oregano. Späd ev med mer buljong.

Efter 30 minuter: Lägg brödskivorna överst och strö över riven parmesan. Låt soppan koka så där 3 minuter, så brödet tar till sig av den goda soppan.

Jag är inget opera-fantast. Men en gång för så där 15 år sedan var jag på den antika amfiteatern i Verona och såg Giuseppe Verdis opera Aida. Det var en häftig känsla att sitta på stenarna uthuggna i rader och se solen gå ner över den 2000 år gamla arenan – och att veta att här satt romare och tittade på skådespel vid tiden för vår tideräknings början.

Musiken brydde jag mig inte så mycket om, men det fanns en som var ännu mer fientligt inställd – den då 9-årige sonen (han som nu kallas för 24-åringen). Han tröttnade på den skrikande tanten på scenen och lade sig helt enkelt ner, fötterna i mitt knä och huvudet i hustruns.

Men efter sådär en dryg timme satte han sig rakt upp och utbrast förvånat:

– Det där är ju Frölunda-sången!

Och där hade han helt rätt. Triumfmarschen ur Aida var under många år ishockeylaget Frölundas sång. Men med lite annan text: ”För vi håller på Frölunda, håller på Frööölunda. Frölunda är bäst, Frölunda…”

Jag tror det finns en anledning – både till att ribollita fortfarande lagas, att ishockeysupportrar sjunger opera och att jag minns en 45 år gammal film.

Jag tror det handlar om kvalitet.

Pot au feu – söndagsfin gryta med fläskkarré & lite god korv

15 söndag Jan 2023

Posted by in fläskkött, fransk mat, gryta, huvudrätt, mat

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

Pot au feu – eller en gryta på elden – är mat som generationer av fransmän har mött när de satt sig vid middagsbordet. Som kalops i Sverige, men oändligt mycket godare om du frågar mig.

Blanda gärna olika typer av kött och korv i grytan, ta olika sorters grönsaker och låt gärna lite vitt vin smyga sig ner i grytan. Tar du med vitlök och örtkryddor får du en mild gryta med fyllig och hög smak.

Jag tycker det här är söndagsmat. Inte överdådigt och fest-fint, men omsorgsfullt lagad mat som värmer både i själen och magen.

Och kanske det bästa. Det är inte ett dugg krångligt.

Det är heller inte raketforskning. Du kan stoppa ner det tycker passar – och råkar ha hemma – i grytan. Lite kyckling och selleri i kylen? Funkar utmärkt i grytan. Ingen palsternacka hemma? Går bra ändå.

Vill du vara purist och följa den franska traditionen så ska kött och grönsaker inte brynas, men jag tycker att det ibland lockar fram mer smak.

Det här behövs till 4 personer:
450 g benfri fläskkarré
300 g god korv, gärna råkorv (alltså inte tillagad)
olivolja
salt & svartpeppar
(drygt) 1 tsk torkad timjan
1 gul lök
3 – 4 morötter
2 (mindre) palsternackor
3 vitlöksklyftor
ca 5 fasta potatisar
6 schalottenlökar
1dl vitt torrt vin (om du vill)
vatten så det nästan täcker
2 lagerblad
några kvistar persilja (om du vill)
1 – 2 klyftor citron

Gör så här:
Skala rotfrukter, potatis, lök och vitlök. Hacka den gula löken. Finhacka vitlöken. Skär morot, palsternacka och potatis i ganska stora bitar. Skär fläskkarrén i bitar.

Bryn karrén i olivolja så den får fin färg. Lägg i hackad lök och fräs en stund. I med morot och fräs lite till. Krydda med salt, peppar & timjan.

Häll på vin och låt det koka en minut. Häll på vatten så det nästan täcker kött och grönsaker. Lägg i lagerblad och persiljekvistar.

Låt grytan koka i 10 – 15 minuter. Lägg då i palsternacka, potatis och schalottenlök och koka tills allt är klart, ca 30 – 35 minuter.

Pressa i lite citron för att höja syran. Smaka av grytan och justera smaken. Kanske lite mer salt eller peppar eller örtkryddor.

Ugnsbakad spetskål med thaicurry & jordnötssås

12 torsdag Jan 2023

Posted by in huvudrätt, mat, tillbehör, vardagsmat, vegetariskt

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , , ,

När man tittar på den här bilden kan man konstatera två saker. Dels behöver jag gå en kurs i mat-styling och dels behöver jag lära mig att fördela kryddorna jämnt över maten.

Men låt dig inte luras av bilden. Det här blir en saftig, smakrik rätt med mjukt bakad kål. Funkar bra en vinterdag. Särskilt när det är långt till lön.

Det här behövs till 2 personer:
400 g spetskål eller mild vitkål
3 msk neutral olja
1 msk röd currypasta
salt & svartpeppar
1 hel vitlök
små goda tomater efter tycke och smak

Jordnötssås
1/2 dl jordnötssmör
1 msk sweet chili-sås
1 klyfta lime eller citron, pressad juice
1/2 msk sesamolja (kan uteslutas om du vill)
3 droppar sriracha-sås
vatten (så mycket att det blir lagom såskonsistens)

Servering
ris, kanske jordnötter eller rostade hasselnötter

Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader. Skär spetskålen i ganska tunna klyftor och dela vitlöken tvärs över klyftorna. Lägg kål och vitlök i en oljad ugnsform.

Blanda olja och currypasta. Pensla kål och vitlök, salta & peppra. Kör i ugnen i ca 30 minuter. Vänd kålen efter halva tiden och pensla med curry-oljan. Täck med folie på slutet om kålen ser ut att få för mycket färg. (Lägg ev på emå goda tomater på slutet).

Koka riset under tiden.

Jordnötssås. Blanda jordnötssmör med sweetchili, pressad lime, sesamolja, srirachasås och lite vatten. Smaka så det blir en styrka som du gillar.

Ställ fram ugnsformen, jordnötssåsen och riset. Nu är det middag!

Äntligen blev det rätt! Nu publiceras både bild och rätt text. Den här spetskålen har redan varit på bloggen två gånger, bara för att jag lagt den i pipelinen för publicering – och sedan glömt bort det halvfärdiga inlägget.

Jag får väl anspela på texten på Fritjof Nilsson Piratens grav och skriva: ”Här ovan finns ett inlägg av en man som hade för vana att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han mot slutet och skrev verkligen hela inlägget.”

Ramen-ish – soppa med svamp, ägg & nudlar

03 tisdag Jan 2023

Posted by in huvudrätt, mat, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, ,

På ålderns höst hade min mamma en amerikansk vän. De sågs inte så ofta: Atlanten skiljde dem åt. Men minst en gång per år kom han till Sverige och ibland åkte min mamma till USA.

Den här amerikanske vännen hade ett eget sätt att bota förkylningar. Han lagade alltid kycklingsoppa, och kallade den för ”jewish penicillin”. Och han trodde stenhårt på att det ”judiska penicillinet” kastade sig över det angripande viruset och brottade ner det.

Så när jag efter julhelgen blev jätteförkyld tänkte jag att man kanske skulle testa kycklingsoppan. Men någon kyckling fanns inte hemma, istället hittade jag ingredienser till den här Japan-inspirerade soppan.

Om det hjälpte mot förkylningen? Inte ett dugg, jag är fortfarande förkyld. Men det blev en god soppa med massor av djupa smaker. Champinjoner och soja, det ger umami så sjunger i öroner. Och het soppa, det gör gott i förkylda kroppar.

Det här behövs till 4 personer:
1,2 l svampbuljong, tärning + vatten (eller annan god buljong)
ca 4 dl vatten
1 påse (15 g) torkad svamp, t ex trattkantareller
1,5 msk riven ingefära
1,5 msk riven vitlök
1 – 2 röda chili, spansk peppar
250 g champinjoner
svartpeppar (& aningen salt, om du vill)
neutral olja
1 + 2 msk japansk soja
150 g oumph i bitar, original chunk
4 portioner ramen-nudlar
4 mjukkokta ägg
4 – 5 salladslökar

Gör så här:
Skala och riv ingefära och vitlök. Dela chili och ta bort kärnorna (om du inte vill ha mycket hetta). Strimla chilin. Dela den torkade svampen i mindre bitar.

Koka upp vatten och buljong. Lägg i ingefära, vitlök, chili och torkad svamp, och låt soppa koka i ungefär 25 minuter.

Under tiden: skölj/torka av champinjonerna. Skär dem i kvartar och stek i olja tills de får bra färg. Svartpeppra (och salta ev lite), häll på 1 msk soja och låt den koka in.

Lägg svamp och oumph i soppan och låt koka med den sista tiden. Smaka på soppan och ha i så mycket soja som du tycker blir gott, kanske 2 msk.

Skölj och strimla salladslöken. Koka nudlar enligt anvisningar på paketet. Koka äggen i 6 – 7 minuter så de blir mjukkokta. Lägg i kallt vatten och skala dem.

När soppan är klar häller du upp den i skålar/djupa tallrikar och fyller på med oumph och grönsaker. Toppa med ägg, salladslök och kanske mer chili.

Nyårsmeny med chrèvre, torskrygg och bubbel i efterrätten

28 onsdag Dec 2022

Posted by in buffé, fisk & skaldjur, fransk mat, huvudrätt, mat, meny, ost & efterrätt, vin, vitt vin

≈ 4 kommentarer

Etiketter

, , , , , ,

Jag tillhör dem som verkligen gillar att planera maten. Du vet när man går runt och funderar på vilka ingredienser man ska ha med, och bästa sättet att laga den och…

Yngre personer säger att de får cravings, själv säger jag att jag funderar på mat.

Just nu funderar jag på chèvre, den mjuka lätt syrliga franska getosten. Det är så gott med en skiva chèvre som gratineras på en brödbit. Bara man toppar med valnötter och honung – och tar med lite lätt dressad sallad, så har man skapat en chèvre chaud.

Men jag är lite osäker… Man kanske skulle förnya sig. I så fall ligger gratinerad chèvre på ugnsbakade gulbetor rätt bra till. Även här toppar man med nötter och honung, kanske också med timjan och lime. Men det har jag inget recept på – eftersom rätten ännu så länge bara finns i mitt huvud.

Till huvudrätt funderar jag på torskrygg (om du brukar läsa den här bloggen så vet du att jag hamnar på det där med torskrygg ibland). Är det nyår så får det bli färsk, tjock torskrygg som ugnsbakas försiktigt så den blir så där magiskt skivig och smakrik.

En variant är att göra lättrimmad torskrygg med Sandefjordssås, en annan är torskrygg med räksås. Gott blir det i bägge fallen.

På nyårsafton dricker man bubbel, det är lika självklart som skinka på julafton. Ett bra alternativ är Clotilde Davenne (155 kronor, vitt, mousserande). En riktigt torr crémat från Bourgogne som lockar till mat. Det brukar i alla fall få mig att vilja rusa till matbordet.

I år har jag inte druckit vinet, men jag har sett att även (ganska snobbiga) vinskribenter skriver om det, så det håller nog ställningarna även i år.

Men vad kan vara mer nyårigt än att lägga en kula citronsorbet i ett glas och hälla över en skvätt bubbel. Med minimal ansträngning har du skapat en citronsorbet & crémant, årets festligaste efterrätt.

Om man häller vinet på sorbet tycker jag att man kan leta upp ett billigare vin, kanske en Prosecco. Det är ofta lite sötare – och jag brukar inte gilla det så mycket, men just i efterrätten tror jag det skulle funka superbra.

Vill du ha snittar och små saker att äta innan middagen eller vid tolvslaget, så kan du kika in på Snittar & kex – med chèvre & parmachips.

Hur du än gör med maten: Gott Nytt År – och nästa år får faktiskt ta och bli lite bättre, för nu räcker det med pandemier och galna imperialister som anfaller sina grannar.

Rolands frestelse – potatisgratäng med lök & feta

27 tisdag Dec 2022

Posted by in buffé, huvudrätt, mat, vegetariskt

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , ,

Potatisgratäng är gott. Fetaost är gott. Men hur blir en kombo där festaosten får ersätta ansjovisen i den här frestelsen?

Jo tack, det blir alldeles utmärkt.

Fylligt och smakrikt. Inte ens pescetarianen protesterade mot smaken.

Det här behövs till 3 personer som huvudrätt – eller 6 – 7 personer på en buffé:
1 kg potatis
2 gula lökar
smör & olja
salt & svartpeppar
1 tsk torkad timjan (om du vill)
225 g fetaost, 1,5 pkt
2 + 0,5 dl (visp)grädde
2 dl mjölk
2 – 3 msk ströbröd
smörklickar

Gör så här:
Sätt ugnen på 225 grader. Skala och skiva löken tunt. Stek den i smör & olja på ganska svag värme tills den mjuknar. Skala och grovstrimla potatisen i en matberedare.

Smörj en ugnsform. Lägg i hälften av potatisen, löken och 150 g smulad feta. Salta, peppra och strö över timjan. Lägg på resten av potatisen. Salta & peppra. Häll på mjölken och 2 dl grädde. Strö över ströbröd och toppa med små klickar av smör.

Kör i ugnen i ca 1 timme. När 20 minuter återstår: strö över 75 gram (1/2 pkt) feta och häll på lite mer grädde om det ser torrt ut. På slutet: lägg på ugnsfolie om det börjar bli bränt.

Skulle du ändå inte vara övertygad är det bara att ersätta fetaosten med en liten burk ansjovis som läggs mellan potatislägren, och så häller man på lite ansjovisspad. Voilà! Det blev en jansson.

Paj med päron, valnötter & mandelmassa

15 torsdag Dec 2022

Posted by in mat, ost & efterrätt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

När det kommer till mat har jag ofta en rätt hög svansföring. Jag tror helt enkelt att jag lärt mig en del om mat under åren.

Men det finns ett undantag – efterrätter. Där är jag skraj som en skotträdd skidskytten när han närmar sig skjutvallen.

För några veckor sedan skulle jag och hustrun fixa en efterrätt. Vi letade upp ett bra recept i Allt om mat. Gjorde som det stod i beskrivningen – och fick en klart välsmakande paj med sötma och fyllighet från både päron och mandelmassa.

Men så fick jag för mig att åka en smula solo. Man kan säga så här: Det skulle jag inte ha gjort. Men mer om det efter själva receptet, som kommer här. (Kör helt efter Allt om Mats recept, med ett undantag – att man inte behöver göra degen själv utan kan köpa färdig smördeg).

Det här behövs till 6 – 8 personer:
Pajdeg (färdig så gör du så här)
200 g vetemjöl (3,5 dl)
100 g smör
1 dl florsocker
1 krm salt
1 ägg

Fyllning
200 g mandelmassa (gärna en sort med mindre mängd socker)
1/2 dl + 1/2 dl hackade valnötter
25 g smör
1 msk vetemjöl
2 ägg
2 msk pressad citron
4 päron

Florsocker

Servering
Vaniljglass

Gör så här:
Ta fram smördegen ur frysen elle

Okej då, misstaget med mitt solospel var att jag köpte färdig pajdeg, som vi sedan förgräddade i ugnen – och fick en stenhård botten på pajen. Eftersom jag är en total novis på efterrätter får man väl vara glad att jag inte köpte pizzadeg…

Men Allt om Mat är inte helt utan misslyckade solospel de heller. I tidningen heter det Paj med päron, valnötter och mandel, men i receptet finns ingen mandel. Visst det finns mandelmassa, men de flesta är väl så bevandrade i efterrätternas underbara värld att de vet skillnaden på mandel och mandelmassa.

Det vet till och med jag.

Vegosliders eller – om du vill – vegetariska julfrikadeller

30 onsdag Nov 2022

Posted by in buffé, huvudrätt, mat, vegetariskt

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , ,

I jul kommer 24-åringen hem från Lund, forhoppningsvis kommer även hans flickvän. Och de är nästan-vegetarian, respektive nästan-vegan. Så vad gör man då?

Lite vegetarisk julmat, såklart.

Jag började med att ta fram ett paket Anamma-färs ut frysen. Tinade färsen och kollade på olika recept (även mina egna) för hur man fixar köttbullar/vegobullar. Det höll jag på med ända till jag stack ner händerna i färsen och upptäckte att den var kletig som en urfinsk rågdeg.

Då gjorde jag större bollar/biffar, alltså färre att rulla. Jag skulle kalla dem frikadeller, men man måste nog vara 55+ för att använda det ordet. Ni under 40 kan kalla dem sliders – det är ungefär samma sak.

Det här behövs till 3 – 4 personer (eller 8 personer på julbordet):
1 dl ströbröd
1 dl mjölk + 1/2 grädde (eller motsvarande mängd havremjölk)
1 liten gul lök
(kallpressad) rapsolja
500 g formbar vegofärs
1 msk majsstärkelse
1 msk torkad timjan
1 msk dijonsenap
1/2 msk champinjonsoja eller japansk soja
1/2 tsk salt & ganska mycket svartpeppar

Servering
Potatismos eller kokt potatis. Och kanske lingon.

Gör så här:
Tina färsen så den blir formbar. Blanda ströbröd och mjölk/grädde så den får svälla.

Skala och finhacka löken. Fräs den glansig i olja.

Blanda vegofärsen med mjölk & ströbröd, lök (som fått svalna lite) och majstärkelse. Blanda ner timjan, senap, salt & peppar (går lättast med händerna).

Ta kallt vatten eller olja på händerna. Forma sliders – eller om du hellre vill: julfrikadeller – och lägg dem på en vattensköljd skärbräda.

Värm en stekpanna med olja. Stek sliders/julfrikadeller tills de är klara och har fått fin färg, tar så där en 10 – 12 minuter.

För en tid sedan pratade jag med en kompis. Han berättade att han vid 61 års ålder lärt sig tycka om chèvre.

– Ha, sa jag. Det är väl ingenting. Vid 64 lärde jag mig tycka om lingon!

Och det är verkligen sant; jag tycker de där små röda bären tillför en trevlig syra till maten. Men då ska man behålla dem hela och inte hälla på så förbannat mycket socker.

Hustrun hade lingon till de här frikadellerna, förlåt slidisarna (eller vad det kan heta i plural, bestämd form). Det hade inte jag, men nästa gång jag gör gratäng med spetskål och köttfärs – då åker lingona/lingonen (också konstigt ord i plural, bestämd form) fram.

Saftig ugnsbakad torskrygg med täcke av matjessill

28 måndag Nov 2022

Posted by in fisk & skaldjur, huvudrätt, mat, Uncategorized

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, ,

Sugen på fisk och på nya recept, men trött på att stå i köket en hel kväll? Testa den här torskryggen med ett täcke av matjessill. Den är enkel och den är snabb, Efter sådär 20 – 30 minuter står du där med en saftig fiskbit som fått smak och sälta av matjessillen,

Vi åt den här torskryggen i helgen. Mina smaklökar jollrade smålyckligt. Men på andra sidan bordet satt hustrun och såg inte lika övertygad ut

Men hon konstaterade själv:

– Alltså, maten var god, men jag gillar inte matjessill och är inte så förtjust i torsk.

Och det klart, gillar man inte ingredienserna – då är risken stor att man inte blir överlycklig av maten.

Det här behövs till 3 personer:
400 g torskrygg (eller annan vit fisk)
rapsolja
svartpeppar
1 burk matjessill, 200 g, fisken och ca 1/4 av spadet

Dillsås
2,5 dl gräddfil eller crème fraiche
svartpeppar & bara lite salt
mycket dill, börja med 1/2 dl
om du vill: lite dijonsenap, kanske 1 tsk
om du vill: lite av spadet från sillen, någon tsk

Servering
Kokt potatis, stekta ärtor eller sugar snaps, kanske knäckebröd

Gör så här:
Sätt ugnen på 200 grader. Tina fisken om den är fryst.

Lägg torskbitarna i en oljad ugnsform. Hacka matjessillen och blanda med lite av sillspadet. Bred blandningen över fisken. Kör i ugnen ca 12 – 15 minuter.

Hacka dillen. Rör ihop den med gräddfil/crème fraiche. Krydda med peppar och aningen salt. Smaka av med dijonsenap och matjesspad.

Koka potatisen under tiden.

Just torskrygg tycker jag är en ovanligt prisvärd fiskbit – om man köper den fryst, och det gör jag om vi ska ha den i vardagslag. Man hittar den ofta på extrapris, bara ett par tior dyrare än vanlig torskfilé.

Tjockleken gör den lättare att laga, och den blir oftare så där skivig och saftig som torsk är på krogen.

Vanlig torskfilé däremot… Jag tror att jag i forsätättningen bara ska steka den panerad och servera med tartarsås. Alltför ofta har jag kört den i ugnen, bara för att plocka ut ett par överstekta och torra fiskfiléer.