Jag satt på en kräftskiva för en del år sedan. Värden höll med kräftor och ost, sallad och tilltugg. Men gästerna förväntades ta med egen dryck. Bredvid mig satt ett yngre par, trevliga och pratsamma av den där sort som brukar kallas för ”helt vanliga människor”.

När de skulle hälla upp vin, så langade de fram en flaska rött och förklarade självklart: ”Vitt vin är lika meningslöst som te”, och så hällde de upp.

Lite förvånad blev jag, även om jag får erkänna att jag faktiskt aldrig testat rött vin till skaldjur.

Men länge höll jag med dem att vitt vin var ganska meningslöst. Ja, något som behövdes till en del fisk- och skaldjursrätter, men annars mest onödigt.

Den fördomen höll i sig ända tills jag började åka till Alsace och upptäckte att vita viner kunde vara så mycket mer. Hög, klingande syra och ibland aningen restsötma, doftvärldar av äpple och päron och melon och…

Ja, du hör att jag går igång. Riesling är nog nu min favoritdruva nu för tiden, men den österrikiska grüner veltliner kommer inte så långt efter. Dessutom finns de österrikiska vinerna ibland till sympatiskt pris på Bolaget.

Skulle du råka köra förbi Systemet och få med dig en flaska Leth Grüner Veltliner 2022 (95 kronor, vitt, ekologiskt & hållbart val) så tror jag inte att du blir besviken. Det är ett sympatiskt vin med en lukt där man hittar päron och lime, något lite kryddigt och aningen söt melon.

De smakerna följer med in i munnen. Men viktigare är kanske att det är ett ungt, piggt och fruktigt vin.

På mig funkar det som ett uppåttjack. Jag blir på gott humör när får ett glas Leth Grüner – det fick jag härom veckan och det räddade min fredagskväll. Skreitorsk och ratatouille på tallriken. Grüner veltliner i glaset. Behövs det så mycket mer?