Höstsoppa med champinjoner & torkade kantareller

12 lördag Nov 2022

Posted by in huvudrätt, mat, smårätt, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

Ännu ett klimattoppmöte, och ännu en gång är FN:s generalsekreterare Antonio Guterres en av få världsledare som talar klarspråk och varnar för kollektivt självmord:

– Utsläppen av växthusgaser fortsätter att växa. Globala temperaturer fortsätter att stiga. Vi är på väg mot ett klimathelvete med foten på gaspedalen. Mänskligheten har ett val: samarbeta eller gå under. Det är antingen en klimatsolidaritetspakt – eller en kollektiv självmordspakt.

Och vad gör regeringen i Sverige, fördubblar klimatansträngningarna? Nej, den släpper en budget som slaktar klimatarbetet. Miljöbilsbonus – bort. Reduktionsplikt – bort. Bidrag till energibesparingar – bort. Skattelättnader för vindkraft – bort. Ja, och så fortsätter det.

När Elisabeth Svantesson i SvD får frågan om Sverige kommer att nå klimatmålen för 2030, så svarar hon med ett kanske. Eller mer precist: ”Gör vi det inte, så gör vi det inte”.

Tänk dig vilken annan politiker som helst – i vilken annan viktig fråga som helst.

Tänk dig journalisten som trycker upp Stefan Löfven mot väggen: Kommer regeringen att kunna skydda de äldre mot Covid 19?

– Tja, vi får väl se hur det går.

Eller tänk när Ulf Kristersson får en fråga. Kommer Turkiet att skriva under en svensk ansökan om Nato-medlemskap?

– Trevlig prick den där Erdogan, fast väldigt lång. Men Nato-medlemskapet… inte vet jag. Du kanske ska fråga Nato-chefen Jens Stoltenberg. Han borde väl veta.

Ja, du fattar.

Själv känner jag mig gammal och trött. Lagar en värmande soppa som comfort food.

Men imorgon, då är vi mätta och utvilade. Då går vi ut och möter världen. Då jävlar, då blir det som Mikael Wiehe som sjunger så i Jag vill bara va en gammal man.

”Ja, jag vill bara va en gammal man / Som håller huv’et kallt och hjärtat varmt / Som tror på solidaritet och kamp / Och som är glad att va en gammal man. ”

Det här behövs till 2 – 4 personer:
20 g torkade kantareller (eller 175 g färska
olivolja + smör
325 g + 175 g champinjoner
2 – 3 schalottenlökar
salt & peppar
1/2 tsk torkad timjan – eller en liten bunt färsk
1 – 2 klyftor vitlökvitlöknr.9 dl buljong, svamp- vegetarisk- eller kycklingbuljong
2 dl crème fraiche (tyvärr är den feta godare)
2 tsk champinjonsoja eller japansk soja
1 klyfta citron, pressad juice

Gör så här:
Skala och hacka löken. blötlägg kantarellerna i ca 3 dl kokhett vatten i ca 15 – 20 minuter. Krama ur vätskan ur kantarellerna. Skölj/torka av champinjonerna. Skär svampen i skivor/bitar. Skala vitlöken.

Fräs lök, kantareller och ca 325 g champinjoner i lite olja. När vätskan börjar avdunsta, klicka ner smör och krydda med salt, peppar & timjan.

Häll i buljong och crème fraiche. Pressa ner vitlöken. Låt soppan koka i 10 – 15 minuter. Mixa den slät med en handmixer. Smaksätt med soja och pressad citron.

Stek resten av champinjonerna så de får lite god stekyta. Salta & peppra.

Häll upp soppan i tallrikar. Toppa med den stekta svampen – och hackad timjan om du vill.

Jambalaya med lax – smakrikt ris med rötterna i Louisiana

03 torsdag Nov 2022

Posted by in fisk & skaldjur, huvudrätt, kyckling, mat

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, ,

Jambalaya är risrätten från Lousiana som kan se ut på massa olika sätt. Förmodligen finns det lika många recept som det har funnits husmödrar genom delstatens historia. Men det finns två olika huvudtyper.

Cajunfolket som utvandrade från östra Kanada och bosatte sig i träskmarkerna i sydvästra Louisiana gjorde sin jamalaya med roux, alltså en smör/olja-mjöl-redning som fick steka så länge att den blev brynt. Kreolerna – i till exempel New Orleans – använde tomater istället för brynt mjöl.

Men även om det här var en festrätt som serverades när man hade ledigt och skulle kosta på sig, så är det lite av en pyttipanna. Man kan faktiskt ha i helt andra saker som ligger och väntar i kylskåpet – eller så tar du det som råkar vara dina favoriter.

Men utgå alltid från den helga treenigheten: lök, selleri och grön paprika.

Ursprunget för ordet jambalaya är omtvistat men många tycks vara överens om att det kommer från spanska jamón eller franska jambon. Men det finns också en procençalsk variant kallad för jambalaïa. Den ska innehålla ris, kyckling och saffran; i mina öron låter det som en klockren beskrivning av paella – men det skulle nog inte en provençal hålla med om.

Oavsett vilket. Jambalaya är enkelt att laga, god – och passar lika bra en fredag med familjen som en allhelgonadag med några vänner.

Det här behövs till 5 personer:
3,5 dl ris, ”vanligt” långkornigt ris eller risottoris
7 – 8 dl kyckling- eller vegetarisk buljong, vatten + tärning/fond
1 pkt krossade tomater
1 gul lök
olja och smör
1 – 2 stjälkar selleri
2 vitlöksklyftor
salt & svartpeppar
2 tsk torkad timjan
2 tsk torkad oregano
1 grön paprika
1 röd eller gul paprika
2 – 3 tsk cajunkrydda
2 – 3 tsk (rökt) paprikapulver
200 g chorizo
300 g laxtärningar (eller kyckling)
200 g skalade räkor
strimlad persilja

Servering
Tabasco eller annan chilisås för den som vill ha mer chilismak

Gör så här:
Skölj riset om du använder risottoris. Då försvinner en del av stärkelsen och riset blir inte så ”klistrigt”.

Skala och hacka löken. Skölj och strimla selleri. Dela paprikorna, kärna ur och fintärna dem – skilj på den gröna och den röda paprikan. Skala vitlöken.

Skär chorizon i ganska små bitar. Skär laxen i kuber och skala räkorna – om det inte är gjort. Koka upp buljongen så du kan späda med den, ungefär som man gör med risotto.

Fräs korven i en tjockbottnad gryta med olja och smör, så den släpper i från sig den goda smaken. Ta upp korven och fräs lök, selleri och grön paprika i grytan. Krydda med salt, peppar, örtkryddorna, cajunkrydda och paprikapulver. Fräs en stund till.

Häll i de krossade tomaterna och det mesta av buljongen. Rör ner riset och pressa i vitlöken. Koka riset enligt anvisningar på paketet. Häll på mer buljong om det blir för torrt. Rör ibland, men inte så ofta som i en risotto.

Låt korven och röd paprika koka med de sista 10 minuterna.

Stek laxkuberna i en stekpanna med olja/smör. Salta & peppra. Låt laxen koka med i jambalayan de sista minuterna. Rör till sist ner räkorna och låt allt bli varmt.

Skulle du sakna cajunkrydda i ditt kryddskåp, så är det ingen katastrof. Farbror Google har massor av recept på hur man gör en egen kryddblandning. Men de flesta recepten på nätet verkar ge en ganska ”spetsig” smak – inte så rund och fyllig. Jag skulle komplettera med koriander, ingefära och aningen kardemumma och kanel.


En köttfri månad, det klarar du väl?

31 måndag Okt 2022

Posted by in fisk & skaldjur, fransk mat, gryta, huvudrätt, mat, mat för en vecka, vardagsmat, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , ,

Jag är klart matintresserad (men det tror jag att du har förstått). Jag drömmer om mat, jag läser om mat och jag hittar på nya recept. Gillar både att laga maten och att äta upp den.

Frågar du hustrun så äter jag för mycket. Själv tycker jag att jag är som Karlsson på taket: en lagom rund man i mina bästa år.

Fördelen med matintresset (eller matkreativiteten) är att jag kan öppna dörren till kylskålskåpet och nästan alltid hitta nya smakkombinationer att laga.

Nackdelen är att jag ändrar mig hela tiden. Jag kan gå in på Ica för att köpa ingredienser till en fiskgratäng – och komma ut med den som behövs för en vegetarisk soppa. Bra för att jag blev så sugen på rödbetor eller löksoppa eller borsjtj eller gazpacho.

Samtidigt är maten ett miljö- och klimatproblem – särskilt köttkonsumtionen. Matproduktionen ligger bakom 20 – 30 procent av växthusgaserna, ungefär en fjärdedel av våra utsläpp. Särskilt kor och får är problemet. De äter gräs och som ett resultat pruttar och rapar de – och ut ur bägge ändar på djuren kommer växthusgaser.

Här kommer lite siffror för att sätta in köttkonsumtionen i ett sammanhang:

För att producera 1 kilo protein från nötkött går det åt 109 000 liter vatten, 2,7 liter bensin/diesel och 93 gram bekämpningsmedel. Kommer maten från kidneybönor är det helt andra siffror. Då behövs 10 000 liter vatten, 0,3 liter bensin/diesel och 9 gram bekämpningsmedel.

Det behövs alltså 10 gånger mer av vatten, bensin och bekämpningsmedel för att producera nötkött om man jämför med kidneybönor.

Men de trista faktorerna slutar inte här. Köttproduktion är ineffektivt och kräver mycket mer landareal. Så 20 gånger mer åkermark krävs för att producera nötkött jämfört med kidneybönorna.

Det gör att 70 procent av åkerytan i Sverige används till djurfoder. Först odlar man mat som djuren ska äta för att vi sedan ska kunna äta djuren.

Men de här siffrorna gäller inte för naturbetande djur. Där är klimatpåverkan lägre – om jag förstår alla siffror rätt. Dessutom bidrar kor och får till den biologiska mångfalden när de knatar runt i hagarna och käkar gräs.

Och när man har kommit ungefär så här långt bland alla siffror och fakta – så tänker man att det kanske är läge för en del förändringar. Visst, jag köper redan ekologisk mat när kvalitén är bra och priset inte alltför avskräckande. Och jodå, här hemma äter vi mycket mer vegetarisk mat nu jämfört med hur det var för tio år sedan.

Men man kanske skulle ta ett steg till. Prova att leva en månad utan kött, det borde väl till och med jag klara.

Jag vet verkligen inte om det kommer att fungera. Sist vi skulle göra ett sådant här ryck var när 24-åringen – då en hemmaboende son i tonåren – tyckte att vi skulle ha en vegansk vecka. Själv började jag hallucinera om biffar och franska lammgrytor efter 24 veganska timmar. Och sonen då, han borde väl hålla ut?

Jodå, i två dagar var han vegan. Sedan kom jag ut i köket och hittade honom med en tallrik äggröra.

Vi får väl se hur det går den här gången. 24-åringen bor i Lund och är i huvudsak vegetarian.

Själv bor jag kvar i samma radhus. Jag får väl gömma mattidningar och kokböcker – och titta ner i butiksgolvet när jag passerar köttavdelningen på Ica.

Jag återkommer om en månad med en rapport om hur det har gått.

Här nedanför har jag listat ett antal rätter som vi kan äta under november. Om vi kommer att följa den listan dag för dag? Nej, självklart kommer vi (jag) att få nya idéer under tiden. Men listan är ett ”bas-skafferi” att utgå ifrån.

Tisdag 1/11: Linssoppa med blomkål & soltorkade tomater

Onsdag 2/11: Sardines gratinées blir gratinerad strömming

Torsdag 3/11: Färdigköpt falafel med hummus, grönsaker & pitabröd

Fredag 4/11: Fisk-tacos med chili, linser (och kanske med avokado)

Lördag 5/11: Pasta med rostad blomkål & hemmagjord röd pesto

Söndag 6/11: Havets Wallenbergare – söndagsmiddag med omsorg

Måndag 7/11: Fried rice med spetskål, champinjoner & stekt ägg

Tisdag 8/11: Champinjonsoppa – comfort food för höst & vinter

Onsdag 9/11: Färdiga vegetariska vårrullar, ris

Torsdag 10/11: Spaghetti med spenatsås & torkade tomater

Fredag 11/11: Lax- & bönsoppa med vitlöksdoftande aioli

Lördag 12/11: Quorn & jordnötssås – milt men smakrikt

Söndag 13/11: Torskrygg – ugnsbakad som vid Medelhavet

Måndag 14/11: Ragu med aubergine – vardagslyx med enkla råvaror

Tisdag 15/11: Allt i en långpanna – klyftpotatis, grönsaker & så fetaostsås

Onsdag 16/11: Färdig gravad lax & dillstuvad potatis

Torsdag 17/11: Färdiga vegetariska dumplings, ris

Fredag 18/11: Smakrik lasagne med lax och grönkål

Lördag 19/11: Curry med blomkål, potatis & tomat

Söndag 20/11: Laxsoppa – med inspiration från Louisiana & cajun-köket

Måndag 21/11: Enkel skaldjurspasta – bra vardagslyx

Tisdag 22/11: Borsjtj – rysk och ukrainsk rödbetssoppa

Onsdag 23/11: Strömming med pesto – husman med smak från Medelhavet

Torsdag 24/11: Svamp Stroganof – pasta för en vanlig vardag

Fredag 25/11: Pissaladière – pizza från Provence – spetskålssallad med honung & senap

Lördag 26/11: Tikka masala – fyllig indisk gryta med quorn

Söndag 27/11: Panerad sejfilé & sallad med polkabetor

Måndag 28/11: Provençalsk ratatouille med ägg & ris eller couscous

Tisdag 29/11: Soljanka – ukrainsk fisksoppa på mitt sätt

Onsdag 30/11: Pasta & tomatsås med röda linser

Uppgifterna om köttets klimat- och miljöpåverkan kommer från Wikipedia, Naturskyddsföreningen och tidningen Vi.

Köttfärs, ansjovis & korngryn – överraskande god pölsa 2.0

27 torsdag Okt 2022

Posted by in fläskkött, huvudrätt, mat, nötkött

≈ 5 kommentarer

Etiketter

, ,

Den här pölsan ska du testa! Köttfärsen kryddas med ansjovis och blir överraskande god. Tillsammans med örtkryddor, rödbetor och smakrika korngryn blir det fullt med trevliga smakbrytningar.

Pölsa är en uråldrig rätt. Det var bondesamhällets sätt att ta tillvara de mindre fina delarna efter slakten. Men eftersom rätt få av oss har djur som vi föder upp till slakt, använder jag färdig köttfärs i den här pölsan. (Jag tror inte heller att så många skulle vara intresserade av att äta de ursprungliga recepten med lungor och andra organ.)

Men det finns ett helt annat sätt att beskriva pölsa. Korngryn liknar ris, och ansjovis är en avlägsen släkting till sardeller. Pölsa är alltså som en risotto med kött och sardeller – fast på svenska.

Boun appetito. Eller hoppas det smakar!

Det här behövs till 4 – 5 personer:
1,5 portioner korngryn
kycklingbuljong
i stor röd lök
500 g blandfärs (eller lamm-, fläsk- eller nötfärs)
smör & rapsolja
salt & mycket svartpeppar
1 – 2 msk torkade örtkryddor: timjan, mejram och kanske oregano
10 små ansjovisfiléer + lite ansjovisspad
om du vill: hackad persilja

Servering
Kokt potatis & inlagda rödbetor – och kanske stekt ägg

Gör så här:
Koka korngrynen som det står på paketet, men koka dem i kycklingbuljong. (Blir mycket godare.) Ställ åtsidan.

Skala och hacka löken. Hacka ansjovisfiléerna.

Hetta upp en gryta eller stor traktörpanna. Fräs löken glansig i smör & olja. Rör ner köttfärsen. Stek tills färsen är genomlagad. Krydda med salt, peppar & örtkryddor.

Vänd ner kokta korna korngryn och hackad ansjovis. Stek några minuter tills allt är blandat och smakerna har gift ihop sig. Smaka av med lite spad från ansjovisen.

Ät & njut. Visst blev det gott?

Mulderbosch rosé – ett vin även för hösten

24 måndag Okt 2022

Posted by in vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Rosévin, det är väl bara för varma sommardagar när man sitter utomhus i värmen och har det gott? Du kan väl inte mena att man ska dricka det på hösten?

Jo, det kan jag. Testa ett glas rosé med pannstekt lax eller fransk fisksoppa eller paella – eller som i vårt fall med jambalaya.

Vi drack en flaska Mulderbosch rosé 2021 (95 kronor, rosé) till den smakrika sydstatsrätten. Och det är en kombo som funkar bra, om maten inte är alltför chilistark. Vinets bärighet – och känsla av bärsötma – blir en fin smakbrygga till den annars ganska tuffa jambalayan.

Just Mulderbosch är mer fyllig och bredaxlad än många roséviner. Det är inte lika sommarlent som en del andra, men visst finns det många likheter.

Lukten handlar om bär och blommor, smultron och lite örter. Lite mer bett i smaken och med en trevlig syra som gör att det passar bra till mat. Där har du en kort beskrivning av Mulderbosch.

Det är ett miljöcertifierat vin som skeppas från Sydafrika i lättviktflaskor för att minska klimatavtrycket. Vingården har också schyssta villkor för de som jobbar där. Det tackar vi för.

Finns det ingenting som jag ogillar med vinet. Tja… Det skulle nog vara färgen. När jag sitter och smuttar på vinet så slås jag av tanken: ”Den där rosa som drar mot orange, det ser ju ut som Donald Trumps
ansiktskräm”. Alltså den som han smetar ner i hela ansiktet innan han håller tal och låter sig fotograferas.

Så mitt råd till dig är: Köp gärna med dig en flaska hem från Systemet, njut den med kraftiga fiskrätter, men fundera på Joe Biden eller någon annan politiker du gillar – och skit i Donald Trump.

Caviar d’aubergine – en liten ugnsbakad delikatess

20 torsdag Okt 2022

Posted by in fransk mat, mat, smårätt, vegetariskt

≈ 4 kommentarer

Etiketter

, , ,

Södra Frankrike var länge ett fattigt område. Där fanns inte de böljande vetefälten och ingen komjölk som kunde användas till Brie och Camenbert. Men där fanns grönsaker, oliver och vildväxande timjan.

Det är de ingredienserna (och Medelhavets fisk) som skapade det nyttiga provençalska köket. Än idag betyder ordet provençale att rätten är lagad med grönsaker, tomat och vitlök.

I det här receptet har ugnsbakad aubergine fått ersätta svindyr rysk kaviar. Det blir en fräsch och god röra till en förrättstallrik eller som tilltugg till ett glas vin.

Om det blir lika gott som rysk störrom? Vet inte – jag (liksom de flesta i Provence) har aldrig haft råd att testa.

Det här behövs till 5 – 8 personer:
2 auberginer (ca 500 g)
olivolja
2 (små) vitlöksklyftor
3 msk olivolja
nästan 2 msk pressad citron
några kvistar persilja (om du vill)
salt & svartpeppar

Servering
några goda oliver, kanske lite soltorkad tomat
crostini eller olivoljestekta trekanter/skivor av surdegsbröd
och kanske ett glas vin

Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader. Halvera auberginerna och lägg dem med köttsidan ner i en oljad ugnsform. Picka några hål i aubergineskalet med en vanlig gaffel. Droppa över lite olja och kör i ugnen i ca 45 minuter. Kolla så auberginen är helt genombakad (=mjuk).

Under tiden: Pressa citronen. Skala och riv vitlöken.

Gröp ur aubergineköttet med en matsked. Lägg det i en matberedare/mixer. Tillsätt olivolja, citronjuice och riven vitlök. (Kan vara klokt att ta lite i taget, så auberginekaviaren blir så stark och syrlig som just du vill ha den).

Mixa till en slät röra. Smaka av med salt & peppar.

Ät & njut. Kanske som tilltugg till ett glas fredagsvin.

Ugnsbakad kolja med curry, blomkål & stekta äppelklyftor

17 måndag Okt 2022

Posted by in fisk & skaldjur, huvudrätt, mat

≈ 2 kommentarer

Etiketter

,

Det låter som en konstig blandning med fisk, äpple och curry. Men det är smaker som gifter sig fint med varandra. Curryn liksom blommar ut av sötman i äpple och grädde. Och syra från äpple ger rätten fokus och ryggrad.

Men se till att blomkål och äpple inte tillagas för länge. De ska vara spänstiga och ha tuggmotstånd. Tycker i alla fall jag.

Det här behövs till 3 – 4 personer:
400 g kolja (eller torsk, eller sej)
2 (banan)schalottenlökar
350 g blomkål
3 vitlöksklyftor
neutral olja
salt & svartpeppar
2 tsk mild indisk curry
2 tsk mald ingefära (eller riven färsk ingefära)
2,5 dl matlagningsgrädde

Currystekta äppelklyftor
2 – 3 syrliga (svenska) äpplen
mycket smör
2 tsk mild indisk curry

Servering
Ris eller bara ett gott bröd

Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader. Lägg fisken i en oljad ugnsform. Salta & peppra.

Skala och finhacka löken. Bryt/dela blomkålen i små buketter. Skala och riv vitlöksklyftorna.

Fräs löken i olja tills den börjar mjukna. Lägg i blomkålen, krydda med curry, ingefära, salt & peppar. Fräs så det doftar gott av kryddorna. Häll i grädden och koka upp.

Häll grönsaksblandningen över fisken. Skjut in i ugnen i ca 15 minuter. (Osäker på om fisken är klar? Tryck lägg med ett finger. Om fisken skivar sig, så är den klar.)

Skär äpplet i ganska tunna skivor och ta bort kärnhuset. Smält mycket smör i en stekpanna. Lägg ner äppelklyftorna, krydda med curry och stek ett par minuter.

Den som först satte mig på fisk-äpple-och-curry-spåret var Cia som har bloggen Nyttig mat ska vara god. Där har hon ett recept på Ugnsbakad torsk på äppelbädd. Kika gärna in där.

Recepten skiljer sig åt en smula. Jag har mer curry i maten, men framför allt kör jag med blomkål – så skulle du tillhöra blomkålshatar-klubben kan det vara läge att kolla in hennes recept.

Ragu med aubergine – vardagslyx med enkla råvaror

13 torsdag Okt 2022

Posted by in huvudrätt, mat, pasta, vardagsmat, vegetariskt

≈ 7 kommentarer

Etiketter

, , , ,

Milda, men djupa smaker har den här pastasåsen, eller ragun om man ska försöka vara lite italiensk. Gott som fan om man ska uttrycka det på rak svenska.

Men den här pastasåsen har en förhistoria. För sex veckor sedan publicerade GP receptet till En lyckad ragu av Anja Olaug Jelinek. De raderna har inte lämnat mig – och för några dagar sedan blev det dags,

Med receptet i ena handen och en trägaffel i den andra satte jag igång.

Hur det gick? Jo jag följde receptet nästan till punkt och pricka. Men på en punkt avvek jag kraftigt, jag lät min ragu koka i bara en timme. Inte fyra som det står i receptet.

Seriöst, det blir säkert godare om ragun får koka i fyra timmar. Men vem har tid med det en vanlig torsdag?

Det här behövs till 3 personer:
1 aubergine, modell mindre
1 lök, gul eller röd
1 stjälk selleri
1 morot, inte jättestor
2 – 3 klyftor vitlök
olivolja
salt & svartpeppar
1,5 msk tomatpuré
1 skvätt vitt, torrt vin – kanske en knapp dl
1 burk goda krossade tomater
1 burk (ca 4 dl) god buljong (vatten + tärning/fond) av en sort du gillar
2 msk smör
1 liten skvätt mjölk
fryst basilika, kanske 1/2 – 1 msk – eller färsk strimlad

Servering
3 portioner pasta + riven parmesan eller grana padano

Gör så här:
Skiva auberginen. Salta skivorna och låt dem stå en stund.

Skala och hacka löken. Skala moroten, finhacka den och sellerin. Skala och riv vitlöksklyftorna.

Fräs lök och selleri i olja. Salta & peppra. Lägg i moroten och tryck ner tomatpurén. Fräs ordentligt så tomatpurén verkligen blir ”stekt”. Häll i vinet och koka så det mesta kokar bort.

Skölj/torka av auberginen. Skär den i små tärningar. Tillsätt vitlöken och aubergine. Häll i tomat och buljong. Låt pastasåsen koka en timme.

Koka pastan under tiden, men ta av den 1 – 2 minuter för tidigt. Rör ner pastan, smör och en skvätt mjölk i pastasåsen. Låt den koka en minut. Rör ner fryst (eller färsk) basilika.

På 80-talet fanns ett kaffe som hette Africafé. Det odlades av bönder i Tanzania, rostades i ett koopertiv och skeppade till Sverige där det såldes i tredje-världen-vänliga butiker. Det var alltså så reko som det överhuvud taget kunde bli.

Det hade bara ett fel. Det gick inte att dricka.

Något liknande gäller för tomater på burk. En gång köpte jag körsbärstomater av märket I Love eco. Det var ekologiskt och (tror jag) fair trade märkt. Hade bara ett fel; körsbärstomaterna gick inte att äta.

Numera håller jag mig till Muttis tomater. Söta, fylliga och med bra syra. Tyvärr är det här inte ett betalt ”samarbete” där jag får betalt för att skriva de här raderna. Jag råkar bara tycka att Muttis tomater har högst kvalitet.

Chateau de Seguin – vinet som håller sig på mattan

10 måndag Okt 2022

Posted by in rött vin, vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

För en del år sedan hade jag en elev med en adhd-diagnos. Han var trevlig och sympatisk, men han var också som man ”ska” vara med den diagnosen. Han hoppade upp och ner, gick ut och in, och han pratade oavbrutet. Ibland var det nästan omöjligt att ha lektion.

En gång fick jag nog, och sa uppriktigt, men med vädjande röst.

– Kan du inte bara hålla käften?

Samtidigt som jag sa det så tänkte jag ”nej, det är ju just det du inte kan”, och så kände jag mig lite korkad.

Jag kommer att tänka på den här killen när jag funderar på vin. För det finns rätt mycket vin som liksom har en adhd-diagnos. Det är vin som ska höras och synas, vin som larmar högt med inbyggda fruktbomber och rökighet och hård fatlagring och bara alldeles för mycket av extra-allting-och-lite-mer-på-toppen.

Då är det skönt med vin som liksom håller sig på mattan. Vin som lyssnar av maten och klarar av att samspela med det som finns på tallriken – istället för att bara skrika rakt ut.

Ett vin som klarar det samspelet bra är Chateau de Seguin 2020 (109 kronor, rött). Det är ett trevligt bordeauxvin, dessutom till ett pris som man kan betala – nu i ny årgång.

När man sticker ner näsan i glaset så är det frukt och fat som möter, lite svarta vinbär och massor av mustigt rödvin. I munnen är det frukt och mörka bär, fat och en trevlig pigg ton som gör att man blir på gott humör. Funkar lite som körsbärssmaken i italienska viner.

Vin drack en flaska i fredags till biff och potatisgratäng. Och det var helg och det var höst, och det var ett vin som gav precis lagom mycket motstånd för att inte bli överkört av maten.

Man kan säga att vi trivdes.

Italiensk kycklinggryta – höstens första gryta

06 torsdag Okt 2022

Posted by in gryta, huvudrätt, kyckling

≈ 1 kommentar

Etiketter

, ,

Regn, blåst och axlar som är uppdragna till skydd mot kylan. Sådan är hösten. Men den är också värme från spisen, levande ljus och goda grytor som fått koka länge på spisen.

En av de dagarna när du kommer hem frysande, tycker jag du ska testa den här kycklinggrytan. Tillräckligt varm för en kulen oktoberdag, tillräckligt lätt för att skilja sig från den riktiga vintermaten.

Det här behövs till 2 personer:
500 – 600 g kycklingben
olivolja
salt & svartpeppar
1 stor (banan)schalottenlök eller 1 liten gul lök
1 liten morot
1 stjälk selleri
6 – 8 soltorkade tomater
2 vitlöksklyftor
1 burk hela tomater (bara tomaterna, inte juicen)
1 (liten) kvist rosmarin
1 näve goda oliver
lite god kycklingbuljong

Servering
Ris, polenta eller bulgur – eller korngryn som på bild här ovan

Gör så här:
Skala vitlök, lök och morot. Hacka löken, fintärna morot och selleri. Strimla soltorkade tomter. Hacka rosmarin.

Värm olja i en gryta. Fräs kycklingbenen så de får lite stekyta, salta & peppra. Lägg i lök, selleri och morot och fräs tills löken börjar bli glansig. Tillsätt tomaterna (enklaste sättet: klipp sönder dem med en sax), soltorkade tomater, rosmarin och så mycket kycklingbuljong att det nästan täcker. Pressa i vitlöken.

Låt grytan koka 30 – 35 minuter tills kycklingköttet är helt vitt och grönsakerna klara. Lägg i oliverna mot slutet.

Koka ris, polenta, bulgur eller korngryn enligt anvisningar på paketet. (Har du aldrig ätit korngryn, så kanske det är dags. Fylligt och smakrikt, men koka dem i buljong istället för vatten så smakar det mer).

Du kanske har sett att det varit lite ont om bilder under den senaste tiden. Det beror på att SD-kortet gick och gömde sig strax efter valet.

Jag vet inte om man ska se det som ett politiskt statement från min kamera, men den här grytan fotade jag med telefonen. Man kan ju inte låta SD(-kortet) styra hur som helst.