Semifreddo med jordgubbar, mynta & enkla chokladflarn

23 torsdag Feb 2023

Posted by in mat, ost & efterrätt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Semifreddo – eller italiensk halvkall glass – är milt som en smekning med baksidan av handen. Fullt med smaker av vispad äggula, sockrade jordgubbar och len grädde.

Men om du som jag är känslig för det alltför söta så har jag ett förslag. Strimla mynta och smält saltkryddad choklad till flarn – då får allt det lena en ryggrad som håller den här efterrätten på rak kurs.

Det här behövs till 4 personer:
2 ägg
0,75 dl socker
2 dl grädde
250 g jordgubbar
1 msk honung
1 litet gäng myntablad, strimlade
40 g mörk choklad med havssalt
aningen flingsalt

Gör så här:
Tina jordgubbarna om de är frysta.

Skilj äggulor från vitorna i olika skålar. Vispa äggulorna med sockret till ett ljus smet. Diska vispen och vispa äggvitorna till ett hårt skum. Häll grädden i en tredje skål och vispa den till ett lite mjukare skum. Mosa jordgubbarna med en gaffel, rör ut honungen i jordgubbarna. (Om den är fast kan du värma den lite först).

Rör ner de mosade bären i äggulorna. Vänd ner äggvitorna och grädden. Blanda försiktigt runt smeten.

Häll smeten brödform eller direkt i serveringsskålar. Ställ in i frysen i 3 – 4 timmar. Ta ut semifreddon 30 minuter innan den ska ätas.

Sätt ugnen på 150 grader. bryt (eller grovriv) chokladen. Lägg den i 4 platta högar på en plåt med bakplåtspapper. Smula över aningen flingsalt, och värm i ugnen sådär en 5 – 8 minuter. Då får du små chokladflarn som smakar lite som kakor. Om du vill göra det enklare, så bryter du bara chokladen i bitar och toppar semifreddon med chokladbitar och strimlad mynta.

Ta en kopp starkt kaffe (espresso, kanske) och så smakar du en sked av semifreddon. Visst är det gott?

Veckomeny – Medelhavskost för en vårvintervecka nr 55

20 måndag Feb 2023

Posted by in fisk & skaldjur, fransk mat, gryta, huvudrätt, kyckling, mat, mat för en vecka, pasta, vardagsmat, vegetariskt

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , , , , , , ,

Visst är det en härlig tid nu. Dagarna blir längre och längre, i trädgården blommar snödropparna och snart kan man sitta ute och fika. Ja, det klart, man behöver en extra tröja, men om man letar upp en vägg där solen värmer så blir det som en liten mini-vår runt omkring.

Men fortfarande är kvällarna kalla. Då passar det bra med en värmande soppa, tycker jag.

Måndag: Spaghetti & Ragu Bolognese med linser
Linser gör sig riktigt, riktigt bra i den här tomatsåsen. Godast om man kokar egna, men även färdiga funkar. Dessutom är det faktiskt både nyttigt och billigt.

Tisdag: Caldo verde – grönkålssoppa från Portugal
Jag tror den som uppfann grönkålssoppan Caldo verde hade en bra dag. Värmande, smakrikt och lite sting av korv och kryddor. Gott, tycker jag.

Onsdag: Ugnsbakad kolja med curry, blomkål & stekta äppelklyftor
Det låter som ett långskott – curry, grönsaker och så vanlig svensk kolja som har fått bo en stund i ugnen. Men det funkar verkligen, inte minst en vanlig onsdag.

Torsdag: Ribollita – toscansk bondsoppa med bönor & kål
Värmande soppor, var det. Det toscanska bondsoppan med bönor och kål är just så värmande och traditionsrik som gammal (italiensk) husman kan vara.

Fredag: Borsjtj – rysk och ukrainsk rödbetssoppa
På fredag är det årsdagen av den olagliga ryska anfallet på Ukraina. Gå gärna ut och protestera, och sedan passar det med en soppa som har sitt ursprung i Ukraina och hela den slaviska världen.

Lördag: Coq provençal – tupp, oliver & rosévin
Får du tag på höns eller tupp så testa att göra en ”riktig” tuppgryta, men vanlig kyckling funkar också bra. Men testa gärna med rosévin, både i grytan och i glaset.

Söndag: Linguine alla volongue – enkel lyx & rena smaker
Enkel lyx, var det. Det här är italiensk mat när den är som bästa. Enkel att fixa till – och du slipper bli ruinerad när du vill lyxa till det lite grann.

Skomakarlåda med högrev, vitlökssmör & stekt svamp

15 onsdag Feb 2023

Posted by in huvudrätt, mat, nötkött

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

Skomakarlåda ska egentligen göras på ryggbiff eller oxfilé, kött som nu kostar sådär en 400 – 500 kronor kilot…

Men om man vill komma undan med lite mindre pengar, men få samma höga köttsmak, hur gör man då? Mitt förslag är att man tar en fin bit högrev, och stoppar in den i ugnen. Efter så där en 4 – 5 timmar har man en köttbit, mör som den finaste oxfilé och med fantastisk smak.

Det gjorde jag för några veckor sedan. En del åt vi upp till middag samma dag, men en del fick bli en skomakarlåda ett par dagar senare. Till köttet blev det potatismos, stekt svamp, vitlökssmör och rödvinssås.

Gott, tyckte jag. Både hustrun och mina smaklökar höll med.

Det här behövs till 2 personer:
400 g färdigstekt högrev (eller biff/oxfilé)
olivolja & smör
salt & svartpeppar
Här kommer ett recept på långbakad högrev

Svamp
250 champinjoner ( eller annan svamp)
olivolja
salt & svartpeppar

Kryddsmör
Här kommer ett recept på vitlöks- och timjanssmör

Potatismos
ca 6 – 7 mjöliga potatisar (ta en mer än du tänkt dig)
ca 3 msk smör eller Bregott (ta lite mer än du tänkte dig)
mjölk så det täcker knappt hälften av potatisen
kokvatten från potatiskoket (så det blir bra konsistens)
salt & peppar

Rödvinssås
Här kommer ett recept på rödvinssås

Gör så här:
Vitlökssmör. Bland örter, kryddor och rumsvarmt smör (eller värm det aningen så det går att röra). Ställ in i frysen.

Börja med rödvinssåsen – om du vi ha det till köttet – så den får småkoka en stund.

Skölj/torka av svampen. Skiva den och stek i olja så den får lite stekyta. Salta & peppra.

Skala och skiva potatisen. Koka riktigt mjuk i väl saltat vatten. Häll av potatisen, men spar kokvattnet. Låt potatisen ånga av. Mosa den sedan med potatisstöt, press eller visp. Klicka i smör och häll i mjölk sp hälften av potatisen är täckt. Vrm så även mjölken blir riktigt varm. Krydda med salt & peppar. Späd med kokvattnet till lagom konsistens. Vispa potatismoset slätt. (Mitt allmänna råd: Ta mer potatis för man äter mycket av potatismos. Och ta mer smör, för det blir så gott).

Skiva högreven till biffar och stek så de blir varma. Eller stek de råa biffarna från scratch. Salta & peppra.

Skulle du nu står där med en fin biff, men tycka att det där med att steka kött är något väldigt krångligt så finns ett enkelt råd:

Värm en stekpanna med både olja & smör så varm att smöret nästan har slutat bubbla. Sänk värmen till lite över medel. Lägg ner en biff i taget, flytta runt den i pannan de första 10 – 15 sekunderna så köttet hinner få lite stekyta (= då fastnar det inte i pannan). Gör på samma sätt med de andra biffarna, men fyll inte pannan till mer än 2/3.

Salta & peppra, och stek tills köttsaften börjar tränga upp på ytan. Vänd då biffarna på samma sätt som du gjorde när du lade i dem. Salta & peppra, och stek tills köttsaften börjar tränga upp på ytan.

Voilà! Biffarna är klara och stekta så de har en rosa kärna i mitten.

Baskisk fiskgryta – smakrik vardagsmat

12 söndag Feb 2023

Posted by in fisk & skaldjur, huvudrätt, mat, vardagsmat

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, ,

Ibland vill man bara att mat ska vara enkel. Enkel att handla, enkel att laga – men den ska fortfarande vara riktigt god.

Just en sådan dag tycker jag du ska testa den här fiskgryta där lite sötma från lök och paprikapulver bryter fint mot aningen chilihetta.

Och allt är ungefär lika krånglig som att göra köttfärssås.

Det här behövs till 3 personer:
300 g frysta lax- och torsktärningar
1 gul lök
1 (mindre) fänkål
olivolja
1 – 2 tsk paprikapulver, gärna rökt
1 tsk torkad timjan
salt & svartpeppar
3 vitlöksklyftor
1 chili, spansk peppar (eller lite chiliflingor)
1 burk krossade tomater
(knappt) 1 burk vatten
1/2 fiskbuljongtärning
4 potatisar

Servering
Garnera gärna med fänkålsdillen och strimlad persilja.
Och gärna ett gott bröd till grytan.

Gör så här:
Tina fisken. Om det behövs kan du lägga den en stund i ugnen på svagaste värmen.

Skala och hacka löken. Dela fänkålen i kvartar, skär bort lite av rotstocken och toppen av ”rören”. (Spar gärna finkålsdillen). Strimla fänkålen. Skala och finhacka vitlöken. Dela, kärna ur och strimla chilin.

Fräs och fänkål i olja i en tjockbottnad gryta. Krydda med paprikapulver, timjan, salt & peppar. Häll i krossade tomater och vatten. Rör ner vitlök och chili. Koka i 10 minuter.

Under tiden: Skala potatisen och skär den i tärningar. Lägg ner dem i grytan och koka tills potatisen är klar.

Vänd ner fisktärningarna, ställ spisen på lägsta värme och låt fisken ”nästankoka” i 5 minuter.

Strö över fänkålsdillen och persilja om du vill.

Det var Cia på ”Nyttig mat ska vara god” som satte mig på baskisk-fiskgryta-spåret. Hon har ett bra recept på Laxgryta i baskisk stil. Kika gärna i där – i hennes recept finns ingen fänkål, men gott om paprika. Säkert mycket mer baskiskt än min halvfranska variant med fänkål.

Sydfransk toast med lök, sardeller & oliver

09 torsdag Feb 2023

Posted by in fisk & skaldjur, fransk mat, mat, tillbehör

≈ 5 kommentarer

Etiketter

, , ,

Lök som får steka länge blir riktigt, riktigt gott – lent, smakrikt och med en trevlig sötma. Sardeller bryter av med sälta och umami i den här sydfranska toasten.

Stek baguettskivor i olivolja, lägg på lökröran och ta med några goda oliver, så är du helt hemma. Med liten ansträngning har du gjort ett smakrikt tilltugg till en drink, eller en liten förrätt.

Men se till att steka löken länge, minst 30 minuter.

Det här behövs till 4 baguetteskivor, 2 – 4 personer:
2 stora gula lökar
3 – 4 sardeller
olivolja
salt & svartpeppar
ett gäng goda oliver, gärna ostfyllda
lite crème fraiche

Gör så här:
Skala och skiva löken tunt. Stek den på ganska låg värme länge, minst 30 minuter. Dela sardellerna i mindre bitar och låt dem steka med löken i typ 15 minuter. Salta & peppra.

Skiva baguetten, stek frasig i olivolja. Lägg lökröran på baguetteskivorna. Toppa med oliver och en liten klick crème fraiche.

Ät & njut. Vill du ha något matigare på samma tema så kan du göra den provencalska pizzan pissaladière.

Snobbiga tyskar & Eins zwei dry – piggt som en vårvinterdag

05 söndag Feb 2023

Posted by in Alsace, resor, vin, vinodling, vitt vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

Ska du åka på semester? Då brukar jag lite förnumstigt dels ut råd, så där som: Besök en vinproducent, det är nästan alltid trevligt och intressant.

Det är bara det lilla ordet nästan – för ibland är det inte så kul. En gång i Trentino i norra Italien klev vi in till en restaurang som också sålde gårdens vin. Vi var nybadade och ruffsiga i håret efter ett dopp i den lilla aplsjön Kalterner see.

Visst, vi blev insläppta och vi fick handla lite vin. Men personalen tittade på oss som om vi var några efterblivna kusiner från landet som inte hade fattat vilket fint och coolt ställe vi frekventerade.

I somras hände något liknande. En lördagseftermiddag körde vi norrut genom Pfalz kuperade landskap i södra Tyskland.

Ibland körde vi igenom en by, och någon gång passerade vi en vingård. Inte lika pittoreskt som Route des Vins, den franska vinvägen i Alsace ett tiotal mil längre söderut. Men helt okej.

När klockan började närma sig svensk middagstid körde vi in i Dedesheim, en blomstrande by med hotell och caféer och ett och annat korsvirkeshus som såg ut som Frankrike – men mer putsat och tjusigt.

Vi letade efter von Winning, pålitlig producent med flera bra viner på Bolaget. Och jodå, vi hittade das Weingut. Lika putsat och fint som resten av byn, men trevligt och välkomnande.

Vi klämde in vår otvättade Renault mellan putsade Mercedes och ner-cabbade BMW. Och så gick vi in i försäljningslokalen som också var bar/café/restaurang.

Sedan blev vi stående.

För ingen av de anställda gjorde minsta antydan till att prata med oss. Istället började vi gå runt bland vinerna. Konstaterade att det var samma sortiment som hemma i Sverige.

Men det fanns en skillnad: Vinerna hos producenten i Dedesheim var dyrare än på Systemet, Torpavallsgatan i Göteborg.

Vi backade ut ur lokalen, satt oss i bilen och åkte iväg. Inte ens en liten, liten skråma på en BMW får 550 000 lämnade vi kvar.

Lite längre norrut i Pfalz kom vi till Bingen am Rhein (som så klart ligger vid Rhen). Där tog vi färjan till Rüdeshaim am Rhein (som, ja du fattar var det ligger, fast nu pratar vi vinregionen Rheingau i Hessen).

Det blev en kort men fantastisk färjetur med dramatiska berg i nordväst och mjukt vinodlingslandskap i öster.  Och sedan en trevlig småväg mellan byarna på Rhens norra sida.

Just i Rüdesheim finns producenten Leitz med många goda viner på Bolaget. Härom veckan var jag på Systemet Torpavallsgatan i Göteborg (ja, det händer att jag gå in där ibland) och fick med mig några flaskor Eins zwei dry Riesling 2021 (101 kronor, vitt).

Det är en klart trevlig bekantskap. Mineral, syra och päron i lukten. Smaken är frisk med ganska tydlig syra (lite som att äta ett Granny smith-äpple), men päron och mineraltonerna hänger också med in i munnen.

Eins zwei dry är ett vin att bli glad av – trots det lite för vitsiga namnet. Det smakar på något sätt som en vårvinter-dag. Forfarande kallt, men med löfte om värme i luften

Vi drack en flaska till snällt kryddat fläskkött, och tyckte det funkade bra. Testa gärna kombon riesling och fläsk, men välj kanske ett vin med aningen mer restsötma.

Skaldjur funkar säkert bra till vinet, och till rätter med tysk eller fransk potatissallad, där vinägrett är ”såsen” i potatissalladen.

Om vi stannade och provade vin hos Leitz i Rüdesheim? Nej, det gjorde vi inte. Och det kanske är lika bra, för då hade jag säkert gjort en liten, liten repa på en BMW-cab. Du vet en sån där som kostar minst 550 000.

Janssons omelett – som en frestelse men med krämiga ägg

01 onsdag Feb 2023

Posted by in fisk & skaldjur, huvudrätt, mat, vardagsmat

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, ,

Ibland har man en riktig skitdag. Du vet en av de där dagarna när ännu en el-räkning har trillat ner i brevlådan, chefen har kommit med en alldeles ovanligt korkad idé, och regnet blåser ner för tredje dagen i rad – rätt i ansiktet på dig.

Just en sådan dag vet jag vad du ska göra. Du ska göra en Janssons omelett.

Det är en Janssons frestelse men tillagad som en omelett. Det gör att de djupa smakrika tonerna av ansjovis och lök får sällskap av len, krämig omelett och crème fraiche.

Janssons omelett är första klassens comfort food. Och det är precis så gott som det låter. Men det klart, ogillar du Janssons frestelse och hatar ansjovis, då ska du nog scrolla vidare till ett annat recept.

Annars är det bara att dra fram stekpannan och sätta igång.

Det här behövs till 2, kanske 3 personer:
3 – 4 (300 g) kokt fast potatis
1 stor bananschalottenlök eller 1 liten gul lök
5 – 10 cm purjolök
6 ägg
ev 2 msk vatten
oliv- eller rapsolja
salt & svartpeppar
ca 50 g ansjovis (1 liten burk eller en halv mellanstor burk)
1 knippe dill
1/2 – 1 dl crème fraiche eller gräddfil

Gör så här:
Skala och finhacka löken. Skölj och strimla purjo. Hacka dillen fint och tärna potatisen.

Knäck äggen i en bunke. Salta, peppra och ha ev i lite vatten. Vispa äggen lätt med en gaffel.

Värm en stekpanna till lite över medelvärme. Häll i olja och stek potatisen så den får lite, lite färg. Salta & peppra. Sänk värmen till under medelvärme. Skrapa ner lök och purjo, och stek löken mjuk utan att den tar färg.

Häll i äggen. Vicka lite på pannan och lyft på potatisen/löken så äggen kan rinna ner. Lägg på ansjovisfiléer och hackad dill.

Lägg på ett lock (sänk ev värmen något) och låt omeletten steka klart. Gärna med fast mitt och krämig yta på toppen.

Klicka på lite crème fraiche eller gräddfil. Bär stolt omeletten till matbordet – även en skitdag ska man äta gott.

Min variant på usel dag handlade varken om elräkning, chefen eller vädret. Det handlade om sömnen. Jag somnade så där vid halv sex-tiden på morgonen (ganska vanligt fenomen för oss som har svårt att somna) – och så vaknade jag av hosta kvart i sju. Och kunde inte somna om.

Det var alltså en skitdag. Ända tills jag letade mig in på matbloggen Karins spis. Där skrev hon om Bondomelett Jansson med Västerbottenost, och den Jansson-varianten gjorde verkligen min dag. Jag ändrade lite, hoppade över osten till exempel, men det är Karins recept och det är hon som ska ha all kredd.

En sak till. Det kan väl inte bara varit jag som har svurit som fan över stekpannor och omeletter. Det står i receptet att man ska vända omeletten och steka andra sidan – och allt som händer är att det mesta fastnar i stekpannan och resten hamnar på spisen…

För några år sedan kom jag på tricket. Man vänder inte på omeletten! Istället lägger man på ett lock och låter äggsmeten gå klart på den första sidan.

Resultatet är fast botten, krämig yta – och inte ett skit som hamnar på spisen.

Poppels Winter ale – ett öl som smakar ”hemma”

29 söndag Jan 2023

Posted by in öl

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Kan man säga att ett öl smakar ”hemma”? Förmodligen inte. Ändå är det just den tanken jag får när jag sätter ölglaset till munnen och tar första klunken.

Poppels Winter ale 2022 (25, 20 för 33 cl, 6%) är ett öl som ger mig massor av associationer – det liksom framkallar minnen och bilder inne i huvudet.

Så om jag skulle ge det en färg så får det bli brunt, som en gammal, väl insutten läderfåtölj. Om jag skulle ge det en årstid så är det… vinter (såklart!). Men också höst, som en oktoberdag när regnet smattrar utanför fönstret och man själv värmer sig inomhus.

Som du anar gillar jag det här ölet och gör mitt bästa för att sälja in det…

Ölet har en stor kropp av maltighet och är rätt så fylligt. En väl integrerad sötma och försiktig beska gör det till ett ganska snällt öl, som du säkert kan servera till de flesta utan att de börjar skrika högt.

Enligt Bolaget ska det smaka ”sirapslimpa” – och det är ju lite förargligt eftersom jag inte gillar den typen av bröd. Men jag har lättare för de de andra delarna av smakbeskrivningen. Farinsocker, choklad och pomerans – tjaa, det tycker jag stämmer.

Winter ale är bryggt av Poppels i Jonsered utanför Göteborg för att passa till jul och matcha julmaten. Och det är smakkompisar som sitter som hand i handske, framför allt till lite kryddigare revbensspjäll.

”Men”, tänker du ”det är väl lite sent att komma dragande med julöl nu?”.

Jodå, där har du en stor poäng. Men ölet funkar bra även till andra rätter – som portergryta och mustig mat av nöt-, lamm- och älgkött. Och revbensspjäll finns det väl en och annan som äter även i februari?

Om Winter ale inte säljs på Bolaget där du bor, så kan man beställa det. Gå in på Systemets hemsida och klicka dig fram till handla online. Sedan är det bara att beställa – och några dagar senare hämtar du din beställning på valfritt Bolag. Helt utan extra kostnad.

Ribollita – toscansk bondsoppa med bönor & kål

24 tisdag Jan 2023

Posted by in huvudrätt, mat, vardagsmat, vegetariskt

≈ 3 kommentarer

Etiketter

, , , ,

Filmen ”1900” börjar med en förtvivlad vandrare som går från hus till hus på den italienska landsbygden. Till varje gård ropar han ”Verdi è morte, Verdi è morte”, sedan stapplar han vidare. Den som är död är kompositören Guiseppe Verdi, uppenbarligen lika stor och folklig i Italien som Strindberg var i Sverige.

Året är 1901 och just det året föds två killar på ett gods i mellersta Italien. Alfredo som är son till godsägaren, och lantarbetarsonen Olmo. Redan från början blir de vänner – och ibland ovänner och klassfiender. Genom deras ögon skildras stora delar av det italienska 1900-talet.

Som vuxna spelas Alfredo och Olmo av Robert de Niro och Gérard Depardieu. Men den skådespelarinsats som verkligen bränner till är Donald Sutherlands fascistiske förvaltare – både för att karaktären är så avskyvärd och för att Sutherland lyckas göra den trovärdig.

Filmen är 45 år gammal, men skulle du snubbla över den så se den gärna. Det är en fantastisk och bred, episk skildring av Italien under förra seklet.

Nu undrar du säkert hur den filmen hänger ihop med soppan ribollita. Inte så mycket alls, mer än att det är fattigmansmat. Den mat som lantarbetarna och bönderna kunde få när det de kom hem efter en dags hårt arbete på åkrarna.

Men gör du den här soppan, så testa att koka bönorna själv. Det blir mycket godare – och mycket billigare.

Det här behövs till ca 6 personer:
Vita bönor
1,5 dl torkade små bönor (eller 1 burk färdigkokta vita bönor)
1 morot
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
2 lagerblad
1 tsk torkad timjan
vatten och salt

Soppan
1 gul lök
3 stjälkar selleri
2 – 3 morötter
10 cm purjolök (om du vill)
3 – 4 vitlöksklyftor
olivolja
salt & svartpeppar
1 tsk torkad timjan
2 burkar krossade tomater av bra kvalité
1 dl vitt torrt vin (om du vill)
1 burk med vatten + tärning/fond så det blir en ganska stark buljong
1 burk med spadet från bönkoket (eller 1 burk vatten)
3,5 dl kokta vita bönor, hälften mosade
250 g spetskål (eller 300 g svartkål)
1 tsk oregano
3 – 4 skivor vitt osötat bröd
1 – 2 dl riven parmesan eller grana padano

Gör så här:
Vita bönor. Blötlägg och koka bönorna efter anvisning på paketet. Men koka dem med skalad morot, lök och vitlök. Krydda med timjan och lagerblad – och kanske lite extra salt – så blir de godare.

Soppan. Skala och hacka lök och vitlök. Skala och fintärna morot. Strimla selleri och purjo.

Fräs selleri och gul lök i olivolja i en stor gryta. Lägg i morot, vitlök och purjo, och fräs lite till. Krydda med salt, peppar & timjan. Häll i krossade tomater, och två burkar vatten eller kokspad från kokningen av de vita bönorna. Om du vill häller du i en skvätt vitt vin. Låt soppan koka sammanlagt i ca 30 minuter.

Under tiden: Mosa hälften av de vita bönorna med en gaffel och låt dem koka med soppan i 15 – 20 minuter. Klyfta spetskålen och strimla den fint. Låt kål och resten av bönorna koka i ca 5 minuter mer soppan. Krydda med oregano. Späd ev med mer buljong.

Efter 30 minuter: Lägg brödskivorna överst och strö över riven parmesan. Låt soppan koka så där 3 minuter, så brödet tar till sig av den goda soppan.

Jag är inget opera-fantast. Men en gång för så där 15 år sedan var jag på den antika amfiteatern i Verona och såg Giuseppe Verdis opera Aida. Det var en häftig känsla att sitta på stenarna uthuggna i rader och se solen gå ner över den 2000 år gamla arenan – och att veta att här satt romare och tittade på skådespel vid tiden för vår tideräknings början.

Musiken brydde jag mig inte så mycket om, men det fanns en som var ännu mer fientligt inställd – den då 9-årige sonen (han som nu kallas för 24-åringen). Han tröttnade på den skrikande tanten på scenen och lade sig helt enkelt ner, fötterna i mitt knä och huvudet i hustruns.

Men efter sådär en dryg timme satte han sig rakt upp och utbrast förvånat:

– Det där är ju Frölunda-sången!

Och där hade han helt rätt. Triumfmarschen ur Aida var under många år ishockeylaget Frölundas sång. Men med lite annan text: ”För vi håller på Frölunda, håller på Frööölunda. Frölunda är bäst, Frölunda…”

Jag tror det finns en anledning – både till att ribollita fortfarande lagas, att ishockeysupportrar sjunger opera och att jag minns en 45 år gammal film.

Jag tror det handlar om kvalitet.

Spara pengar – börja baka ditt eget bröd

21 lördag Jan 2023

Posted by in matbröd

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

Jag trodde att jag hade vant mig vid matinflationen och de höga priserna. Det kändes i alla fall så när jag drog kundvagnen på Ica härom dagen.

Jag kryssade mig fram mellan pastahyllan och grönsakskonserver. Kom till ost- och mjölkkylen. Tog en vanlig lagrad Herrgård, 180 kronor kilot – ja, jag vet att det är dyrt. Greppade ett 15-pack ägg, det blev ytterligare 60 pix. En bytta Bregott upp mot 70 spänn. Jo, allt det där känner man ju till.

Men så kom jag till köttet. Tänkte köpa en fin bit högrev, som är ett fantastiskt kött om man behandlar det väl. Stoppar man in den i ugnen så där en 4 timmar och ugnsbakar den på låg temperatur får man ett supermört kött med hög och tydlig köttsmak.

Kunde väl vara något till helgen, tänkte jag.

Men så vände jag på förpackningen och hittade priset: 230 kronor kilot. Visst, det var en fin bit kött – den var ekologisk och kom från djur som fått beta utomhus. Men ändå! Min bit med 1,3 kilo ”billighetskött” kostade 300 kronor.

Ryggbiff och entrecote kostade ytterligare en eller ett par hundralappar. Och oxfilén var så dyr, så den måste man nästan vara Ica-handlare för att ha råd med.

Det blev den här köttbiten (får väl återkomma med ett recept på marinerad högrev om ett tag). Men från köttet gick jag direkt till jästen och plockade ner ett paket i kundvagnen.

Det dags att börja baka igen, för här finns pengar att tjäna. Ett bröd som du knådar ihop hemma i köket kostat kanske 10 spänn för en limpa. Men köper du ett butiksbakat bröd så passerar det 30 kronors-gränsen. Och gör du som jag och köper ett industribakat rågbröd med ”levain” (surdeg) där någon livsmedelsarbetare tillsatt ett par matskedar med surdegskultur – så får du lägga minst en tia till på brödet.

”Men”, tänker du. ”Baka det är ju svårt. Då måste man ha surdeg och jäskorgar och hushållsvåg och bakmaskin och…” Nej, inte om man ska baka vanligt bröd. Man klarar sig bra med en bytta, en träsked/trägaffel och en ugn. Kanske också något att mäta med och en liten yta där man formar bröden.

Och i början är det bra att hålla ett recept i handen. Själv använde jag Kärlek, oliver och timjan av Anna Bergenström det första året jag bakad. Köp den gärna, den är full med bra recept – både på bröd och mat.

Du kan också kolla på recepten här nedan. De första recepten är bara att röra ihop, men fortsätt och rör en liten stund så glutentrådarna får en chans att utvecklas. Till exempel: Lättbakat lantbröd från Medelhavet, Bürebrot – smakrikt bondbröd från Alsace, Småfranska bakade med råg- & grahamsmjöl och Goda grova frukostbröd.

I nästa avdelning höjer vi svårihetsgraden en smula. I Valnötsbröd måsta man såklart hacka valnötter, och i Hustruns ungerska lantbröd med potatis måste man tillsätta kokt potatis. Hur hon gör brödet vet jag inte riktigt, men det blir ett gott och saftigt bröd – och förhoppningsvis framgår metoden av receptbeskrivningen.

Inga av de bröden i de här recepten behöver knådas; det räcker med att man formar degen till den typ av bröd man vill ha. Men det finns en förändring i recepten, som jag ska påtala. I de tidiga recepten står att vätskan ska vara 37 grader, det behöver den inte alls – det är bara att ta vatten från kallvattenkranen eller mjölk från kylen. Men då kan degen behöva längre jästid.

I Vardagsbröd med skållat mjöl, häller du kokhett vatten på grovmalet mjöl. Resultaten blir ett saftigt och hållbart bröd.

Ett bra sätt att göra en ”fusklevain” är att jäsa degen i två steg. Dag 1 gör du en fördeg och dag 2 jäser och bakar du den riktiga degen. Det kan du göra i Alexanderbröd – ganska ljust lantbröd och Grovt dinkelbröd med fördeg.

Det sista brödet Saftigt rågbröd – bakat på finmalt mjöl är som du förstår bakat med rågmjöl. En enkel regel är: KNÅDA ALDRIG EN RÅGDEG MED HÄNDERNA. Det går bara åt helvete och resultatet blir fullt med deg på händerna och nästan inget i ugnen. Kicka istället ner degen i brödform och låt det jäsa där innan du skjuter in det i ugnen.

Så, det verkade väl inte så krångligt? Vill du ha fler recept, till exempel på egen surdeg, så kan du klicka på matbröd eller gå in på superbloggen paindemartin.

Under tiden får vi väl säga så här: Ser du en lätt förvirrad man med kalaskula och grått hår som stökar runt jästförpackningarna, så kan det vara jag.

Hoppas vi ses i jästkylen på Ica, du vet där mellan äggen och Bregottaskarna!