En fräsch pastarätt som blir klar på en kvart. Full med primörer som sparris och sockerärtor. Kan det bli bättre?

Nä, trodde väl inte det.

Nu kör vi receptet.

Det här behövs till 3 – 4 personer:
3 – 4 portioner pasta
250 g sparris
150 g sockerärtor
1/2 röd paprika
olivolja
salt & svartpeppar
1,5 dl växtbaserad grädde (eller vanlig grädde)
1,5 dl pastavatten
1 – 2 dl riven parmesan eller grana padano
rivet skal från 1 citron
pressad juice från 1/2 citron
lite flingsalt

Gör så här:
Sätt på pastavattnet och koka pastan medan du gör såsen.

Bryt av den nedre träiga delen av sparrisen. Det är superenkelt, bara böj och bryt så blir det rätt. Skär sparrisen i ca 3 cm långa bitar. Kärna ur och strimla paprikan. Skär sockerärtorna i mindre bitar. Riv parmesan och citron.

Stek sparris i olivolja i ca 5 – 6 minuter. Börja med de tjockare delarna. Lägg i de tunna efter 1 minut. Rör ner paprikan efter ytterligare 1 minut. Och låt sockerärtor steka med grönsakerna i ca 3 minuter. Salta & peppra.

Häll på grädde och kokvatten från pastan och låt grytan koka upp. Ta den från värmen och rör ner riven parmesan och riven citron. Smaka av med pressad citron.

Häll av pastan och blanda ner den i såsen. Lägg upp på tallrikar. Toppa med flingsalt, mer svartpeppar och flagad parmesan.

Jag måste berätta om en liten envis jävel som jag har. Han sitter på höger axel och säger att jag ska göra tvärt emot. Det är inget ont i honom. Han vill bara inte göra som alla andra. Lite som Karlsson på taket, om du förstår vad jag menar.

För några år sedan så skulle vi ha en vegansk vecka här hemma. Då gick det inte många dagar förrän min kamrat på axeln började yra: ”Lammkotlett med vitlökssmör. Och gräddig potatisgratäng med gratinerad ost på toppen. Entrecote med bea och pommes frites. Tänk dig de frasiga potatisstavarna som du doppar i såsen. Och vin, rött vin från Rhônedalen. Börjar du inte bli sugen nu???”

Det gick inte mer än tre dagar så hade vi avskaffat den veganska veckan.

Och nu har det varit mycket grönsaker, pasta och primörer. Då hör jag hur kamraten börjar mullra: ”Kroppkakor. Med smält smör, det är tid för det nu. Små trinda korvar, chorizo med surkål och fransk senap. Och skånsk äggakaka med rökt fläsk. Kom igen nu, du måste testa. Stek fläsket och låt fettet rinna ner i äggakakan så den blir fet, smakrik och guldgul!”

Jag tror du fattar att jag har gett upp. Någon av de kommande dagarna blir det skånsk äggakaka. Just det som min jävel på axeln tjatar om.