Torskrygg med pesto – fine dining för en fredagskväll

13 fredag Mar 2020

Posted by in fisk & skaldjur, huvudrätt, mat

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

Torskrygg är fantastiskt gott. Saftigt, smakrikt och väldigt lätt att lyckas med – den blir ofta så där tjusigt skivig som torsk brukar vara på krogen.

Här har jag rimmat den en liten stund för att höja smaken. En sträng pesto får också kicka igång smaklökarna.

Och lökarna, nu menar jag de ugnsbakade rödlökarna, är ett favorittillbehör. Koncentrerad smak med aningen sötma. Varför äter man inte det oftare?

En sista sak innan vi kör igång receptet: bönorna, haricots verts, koka dem bara knappt färdiga. Woka dem sedan i olivolja och krydda med flingsalt. Det är värt varenda extra sekund du lägger ner. Jag lovar.

Det här behövs till 4 personer:
700 g torskrygg, gärna i portionsbitar
5 dl vatten
2 msk salt
2 tsk socker
svartpeppar
0,75 dl pesto

2 – 3 milda lökar, t ex rödlökar
olivolja
salt, svartpeppar & aningen timjan

ca 300 g gröna bönor, haricots verts
olivolja & flingsalt

ca 300 g körsbärstomater

2 dl crème fraiche
salt & svartpeppar
ca 0,75 dl strimlad basilika

Gör så här:
Blanda vatten med salt och socker så att det löser sig. Lägg ner fisken och rimma den i 30 minuter.

Sätt ugnen på 150 grader. Skala och klyfta lökarna. Lägg dem i en oljad ugnsform. På med lite salt, peppar & aningen timjan. Ugnsbaka i ca 30 minuter. Lägg ner tomaterna och låt dem få ca 20 minuter i ugnen.

Skölj torsken och lägg den i en oljad ugnsform. Dra några varv med pepparkvarnen och lägg pesto i en sträng i mitten. Ugnsbaka tills den skivar sig fint när man trycker på den med ett finger, tar ca 15 – 20 minuter beroende på tjocklek.

Koka bönorna al dente. Häll av vattnet och woka bönorna snabbt i olivolja. Smula över flingsalt.

Blanda ihop crème fraiche och kryddor till en kall sås.

Jag vet inte om det är åldern – eller pensionen som väntar där borta vid horisonten – men det händer att jag letar efter extrapriser, framför allt på fisk.

Just torskrygg och lax hör till de saker som varierar enormt i pris. Ibland hittar man väldigt plånboksvänliga fiskar – ofta på Coop – och då passar jag på att handla.

Du får naturligtvis göra hur du vill, men själv tycker jag det är klart mycket trevligare att bär hem torskrygg för 139 kronor kilot istället för 279 kronor.

Och då får man ju lite pengar över till ett hyfsat vin också. I våra glas fanns en chardonnay från Jura (som jag skrev om för en tid sedan). Men det var ett vin som inte riktigt föll oss på läppen, så det låter jag vila i tysthet.

Barolo Fratelli 2014 – fylligt & sammetslent efter ett år i källaren

09 måndag Mar 2020

Posted by in rött vin, vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Man ska önska sig vin i present. Det har jag gjort några gånger och det känns lika lyxigt varje gång. Flaskorna kommer med hemleverans och är fint inslagna i presentpapper – och så får man dem ”utan extra kostnad” som det brukar heta i marknadsföring.

Inför julen 2018 sade jag med den där övertydliga rösten som inte ens hustrun kan missa ”Det vore gott med ett Barolo-vin i julklapp”. (Barolo är en kvalitetsappelation i italienska Piemonte, dyrare än de viner jag brukar köpa).

Hustrun förstod vinken, trots att den inte var särskilt diskret. Och gav mig en flaska i julklapp. Sedan var det som om hon kom in i ett stim. På kort tid köpte hon ett par flaskor till och langade ner i källarskrubben.

Men så gick det med de här vinerna som det brukar göra med de lite finare och dyrare flaskorna. De blev liggande i källaren.

Visst var vi sugna på vinerna, men det blev ju liksom aldrig riktigt rätt tillfälle att dra korken ur en 200-kronors flaska.

Inte förrän i helgen. Då lagade vi lövbiff på italienska och öppnade en flaska Barolo Giacosa Fratelli 2014 (årgång 2015 säljs nu på Bolaget för 199 kronor, rött).

Och vilken lukt som mötte oss. Den var stor och tilltalande med djup och värme, ungefär som Leonard Cohens röst. Där fanns en smula sötma från mogna bär, kanske björnbär, kanske bigarrå. Och så fatlagring och lite kryddighet och aningen trä.

När man tog en sipp av vinet så fylldes hela munnen. Hustrun blev helt lyrisk – på ett sätt hon nästan aldrig blir när det gäller drycker.

– Vilket vin, sa hon. Det fyller liksom hela huvudet!

Jag har ingen aning om hur mycket vinet utvecklats under året i vår inte särskilt optimala källare. Årgång 2014 hade fortfarande kvar en riktigt bra och sträv ryggrad.

Men redan efter en tugga lövbiff mjuknade vinet till en helt sammetslen dryck. Följsam mot maten som en perfekt partner i en dansfilm.

Behöver jag säga att vi tyckte det var gott?

Savojkålsrullar med kryddig glaze – som kåldolmar men godare

06 fredag Mar 2020

Posted by in fläskkött, huvudrätt, mat

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

Det är något konstigt med kåldolmar. Köttfärsfyllningen är god och kål är gott. Ändå blir det…

…mest till en rätt med överstekt kål – och en massa söt sirap som hindrar de goda smakerna från att blomma.

”Måste gå att göra godare” har jag tänkt i flera år. Och härom dagen gick jag loss i köket. Kokade kålblad, provstekte köttfärsfyllningen och gjorde glaze.

Här nedan ser du resultatet – en slags kåldolmar 2.0. Fyllig smak, fast kål och bara aningen honung som bryter mot lite chilihetta.

Det här behövs till 3 – 4 personer:
ca 16 blad savojkål
1 – 2 schalottenlökar
kallpressad rapsolja – eller olivolja eller smör
500 g blandfärs eller fläskfärs
1 liten kokt mosad potatis eller samma mängd potatismos
1 dl mjölk
½ dl ströbröd
1 ägg
1 msk ”champinjonsoja” eller ljus japansk soja
1 vitlöksklyfta, riven
lite salt, ca 1 tsk
rejält med svartpeppar

Glaze
3 msk kallpressad rapsolja eller olivolja
1 msk honung
cayennepeppar (eller chiliflakes) efter smak, kanske 1 tsk
några droppa soja

Lingon till maten. Osockrade om du frågar mig.

Gör så här:
Lossa bladen från kålhuvudet. Koka dem i lättsaltat vatten tills de är mjuka, ca 10 – 12 minuter. Skölj i kallt vatten och skär bort den tjocka bladnerven och finhacka dem, bladnerverna alltså.

Sätt ugnen på 200 grader. Skala och finhacka löken. Fräs lök och kålhack i olja eller smör tills löken är glansig.

Blanda mjölk och ströbröd med köttfärs, mosad potatis och lökhack (går lättast med händerna). Krydda med riven vitlök och soja. Knäck ner ägget och blanda.

Stek gärna ett prov och testa smaken. Förmodligen behövs mer salt och ganska rejält med svartpeppar.

Lägg ut kålbladen på en skärbräda. Klicka en dryg msk på varje blad. Rulla ihop till kålrullar – obs vik in kanterna först. Lägg dem i en stor oljad ugnsform med skarven nedåt. Droppa över lite olja. Salta & peppra.

Kör i ugnen i tills köttfärsen är tillagad, tar sådär 30 – 35 minuter.

Glaze: Blanda olja, honung och cayenne/chili. (Värm honungen lite om den inte är flytande). Pensla savojrullarna när ca 10 minuter återstår.

Hur det togs emot av resten av familjen? Man kan väl säga att det var tur att sonen inte var hemma, för han hade gått raka vägen till kylen och letat efter något annat att äta.

Men hustrun då, hon som tillhör innegänget i hard core-motståndet mot kål?

Hon tog en savojkålsrulle och så tog hon en till. Tittade upp och sade:

– Jag har aldrig gillat kåldolmar, men det här var ju gott.

Lövbiff på italienska – med tomatsås, parmaskinka & salvia

03 tisdag Mar 2020

Posted by in huvudrätt, mat, nötkött

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

Varför äter man inte lövbiff oftare? Gott och enkelt att variera, tillräckligt festligt för att funka en fredag – och till ett pris som inte skrämmer små barn.

Vi gjorde en italiensk variant med tomatsås och en fyllning med salvia och parmaskinka. Till biffarna åt vi salviastekt gnocchi, och i glasen fanns en skvätt Barolo-vin.

Och ja, vi njöt av att det var den sista fredagen i februari – och att arbetsveckan äntligen var över.

Det här behövs till 3 personer:
550 g lövbiff
2 – 3 salviablad per lövbiff
1 skiva parmaskinka per lövbiff
salt & svartpeppar
olivolja & smör
tandpetare i trä

gnocchi till 3 personer
salt
ett gäng salviablad
olivolja & smör

1 rödlök
olivolja
1 msk tomatpuré
salt & svartpeppar
1 burk hela tomater (eller krossade)
½ burk vatten
3 vitlöksklyftor
ca 1 tsk torkad timjan (eller 1 msk färsk)
ett gäng salviablad

Gör så här:
Börja med tomatsåsen. Skala och hacka lök och vitlök. Fräs löken glansig, tryck ner tomatpuré och fräs lite till. Krydda med salt & peppar. Klipp sönder tomaterna med en sax direkt i burken. Häll på tomater och vatten. Krydda med timjan och salvia. Låt såsen småkoka medan du gör gnocchi & lövbiff.

Koka gnocchin enligt anvisningar på paketet. Häll av kokvattnet och stek dem snabbt i smör & olivolja tillsammans med ett gäng salviablad.

Lägg 2 – 3 salviablad och 1 skiva parmaskinka på varje lövbiff. Vik ihop och fäst med en tandpetare. Stek på ganska bra värme 1 – 2 minuter per sida. Krydda med salt & svartpeppar.

Som du märker har jag snott idén till den här italienska lövbiffen från rätten saltimbocca. Den är gjord på kalvinnanlår, en styckningsdetalj som nästan inte finns i Sverige – och hittar du den, så brukar priset vara av det slag som faktiskt skrämmer små barn.

Saltimbocca ska koka upp i vitt vin, men en mustig tomatsås kändes bättre en dag när gräsmattan faktisk var pudrad av snö.

Vinjournalen – en liten guldgruva när det kommer till vin

29 lördag Feb 2020

Posted by in resor, vin, vinodling

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

Skärmklipp från Vinjournalen

Det är egentligen lite löjligt. Här säger jag att jag gillar vin och så säger jag att jag gillar Frankrike. Ändå tester jag sällan vin från nya regioner, utan håller mig till de upptrampade stigarna: Rhône, Provence, Alsace. Kanske en prisvärd Bordeaux någon gång.

Men härom veckan när jag travade runt på Bolaget så stod den bara där: en chardonnay från Jura och liksom krävde att jag skulle ta med den till kassan. Det gjorde jag också.

Ja, det klart jag betalde för den innan jag passerade dörren och blip-letade efter bilen. (En springnota har jag inte tagit sedan jag och en kompis var på KB i Stockholm för sådär en 37 år sedan).

Väl hemma blev jag nyfiken på vinet och regionen; jag googlade runt och hittade en massa bra saker om viner och druvor i Vinjournalen, medlemstidning för Munskänkarna. Jag kollade på matchning mat och vin, druvor och producenter (du vet hur det är: ska man slå upp ett ord i ett lexikon slutar det med 84 uppslagna ord och en trevlig halvtimme), och jag blev helt förälskad i en text om Jura.

Pittoreska vinbyar i utkanten av den bergskedja som bildar gräns mot Schweiz. Kuperade marker med snörräta vinodlingar och trevliga vinproducenter att besöka. Det var nära att jag tänkte ”Chefen och Coronaviruset, ta er i brasan. Jag ska till Jura”.

Så blev det – förstås – inte. Jag puttrar lydigt min bil till jobbet på dagarna och drömmer bara lite om den där vinresan till la France. Men en kul läsning, det hade jag.

Skulle du vara intresserad av att testa olika viner från samma druva, så är Vinjournalen en liten guldgruva. Texterna är skrivna av amatörer, men det kompenserar de med stor kunskap och en äkta kärlek till vinet. Och så har de noll snobbism.

Ett exempel är deras test av Pinot Noir (också en blind fläck för mig). Fyra personer provar 10 viner mellan 99 och 299 kronor. Då ingår både viner från Systemet och de som säljs på webben. Ja, och så ett boxvin från Nya Zeeland.

Så om du är nyfiken på vin och mat, druvor och vingårdar, testa gärna Vinjournalen. Det är bra konsumentjournalistik. Just det där som dagstidningarna borde ägna sig åt.

Chardonnayn från Jura får jag återkomma till, den står fortfarande obruten i köket.

Tortellinigratäng med tomat & mozzarella

25 tisdag Feb 2020

Posted by in huvudrätt, mat, pasta, vardagsmat, vegetariskt

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , ,

”Hmm, vad ska vi äta idag – det är en tanke som brukar komma på eftermiddagarna när jag scannar av Ica-butiken och tar en tur in i den lokala grönsaksaffären.

De flesta dagarna blir det något gott och annorlunda, för som matbloggare äter man ganska bra. På dagarna funderar man över vad det ska bli för middag – och på kvällarna äter man upp den.

Ofta låter man maten ta tid, och på helgerna tar man ut svängarna lite mer. Då kan man inspireras av mat från världen alla kockar – från den svenska husmanskosten återupptäckare Tore Wretman till det nya franska kökets Paul Bocuse.”

Tror du att det är så verkligheten ser ut har jag en liten rättelse: Just så är det inte i min vardag. Där händer det både nu och då att jag släpar mig hem från jobbet, ställer mig dumt stirrande rakt in i det halvtomma kylskåpet och tänker ”Vad fan ska vi ha för mat idag?”.

Sådana dagar är det bra att ha halvfabrikat som räddare i nöden. Särskilt en vanlig tisdag i februari när snödropparna lovar vår, men regnet piskar genom Göteborgsluften.

Det här behövs till 4 personer:
500 g färsk tortellini
2 pkt färdig tomatsås + kanske lite vatten
ev 1 vitlöksklyfta
1 mozzarella, 125 g

En sallad till gratängen eller kanske lite ruccola på toppen

Gör så här:
Sätt ugnen på 225 grader. Olja en ugnsform och lägg ner pastan. Häll över tomatsåsen och lite vatten om det behövs för att täcka tortellinin. Pressa ev ner en vitlöksklyfta. Riv eller bryt mozzarellan över. Kör i ugnen i ca 25 minuter.

Fixa salladen.

Okej, jag erkänner: den här maten kvalar inte in i kategorin maten-är-klar-på-fem-minuter. Men den sköter sig faktiskt själv i ugnen,och ger dig tid att göra alla de andra sakerna som måste bli klara.

Dessutom har jag en bekännelse till: jag har snott receptet från Ica Kvantums tidning Smak (för övrigt en bättre tidning än Buffé). Bara ändrat på några få saker.

Men det gör inte så mycket tycker jag; maten fyller sin funktion och man blir mätt och nöjd. Även om regnet piskar där ute.

Delas Saint-Esprit – välkomnande vin från Rhônedalen

20 torsdag Feb 2020

Posted by in rött vin, vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Viner kan verkligen vara olika. En del är ogina och otillgängliga som en gammal kärring som har suttit på glasberget ett helt liv. Det enda de kan göra är att fördöma andra.

Andra är vidöppna, men så överlastade att det är som när en pizza levereras med bacon, pesto, bearnaise och ägg. För mycket alltså.

Ett vin som trampar rätt i den här avvägningen är Delas Saint-Esprit Cotes-du-Rhône 2017 (rött, 110 kronor). Lukten är öppen och stor. Full med värme och mörka bär. lite fat och kryddighet från örter. Aningen pastilltoner far förbi min näsa.

Faktiskt får lukten mig att tänka på en varm sommardag i södra Frankrike. Kanske är det just de mörka bären och kryddigheten som drar iväg mina sinnen…

I munnen är det ett trevligt och ganska lättsamt vin som balanserar lite syra med aningen, aningen sötma från de mörka bären. Ganska slankt, men med en ryggrad av strävhet.

Det är ett vin som gjort för en fredagsbiff. Något att njuta av när arbetsveckan äntligen är över – och ”På spåret” ännu inte har hunnit sparka igång.

Chokladfondant med havssalt – hur har jag kunnat missa det?

17 måndag Feb 2020

Posted by in fransk mat, mat, ost & efterrätt

≈ 2 kommentarer

Etiketter

,

Jag tycker jag har hängt med i ganska många år. Varit i Frankrike. Ätit goda middagar med alldeles för många kalorier. Ibland avslutat med en smakbomb till efterrätt.

Men det var bara några månader sedan jag träffade på chokladfondant. Fyllig, maffig, chokladsmäktande. Och alldeles underbar.

Hur fan kunde det dröja så länge…

Jag får väl göra som andra när de drabbas av förälskelse i mogen ålder – jag får väl ta igen förlorad tid. Vem vet, det kanske blir chokladfondant till helgen igen…

Det här behövs till 4 – 5 personer:
100 g smör
150 g mörk choklad med havssalt
2 ägg
2 äggulor
½ dl strösocker
2 msk vetemjöl
smör & strösocker till formarna

250 g jordgubbar
bara lite socker

florsocker & några blad citronmeliss om du vill

Gör så här:
Sätt ugnen på 225 grader. Smält smöret i en kastrull. Ta kastrullen från plattan och rör ner chokladen delad i bitar. Låt den smälta.

Vispa ihop ägg, äggulor och socker. Vispa försiktigt ner mjölet och den smälta choklad-smör-blandningen så att det blir en jämn smet.

Smöra och sockra 4 – 5 små ugnsformar (typ crème brylée-formar eller kaffekoppar). Häll smeten i formarna och grädda i 7 – 10 minuter. Känn med en provsticka, chokladfondanterna ska vara gräddade ute vid kanterna, men krämiga i mitten.

Man kan också förbereda formarna, och låta dem vänta i kylen. Men då är formarna kalla och behöver 1 – 2 minuter längre tid i ugnen.

Mixa (tinade) jordgubbar med en stavmixer. Smaka av med lite socker. (Själv tycker jag att det bara behövs ett par sockerkorn…).

Stjälp upp chokladfondanterna på tallrikar. Sikta över florsocker (går lättast med te-sil). Lägg mixade jordgubbar vid sidan och garnera med lite citronmeliss om du vill.

Ingen som läser den här bloggen har väl missat att jag är ganska frankofil – ja, att jag gillar det franska, Oavsett om det är mat eller vin eller semestermål…

Men det finns faktiskt en sak där Frankrike ligger efter Sverige: chokladfondant.

När jag har kikat på franska recept, så verkar receptmakarna tro att det ska bli chokladkaka (ungefär som en chokladmuffins). Ingenting kunde vara mer fel. Chokladfondantens mitt ska vara en rinnande, glänsande och ljuvlig chokladkräm, som höjer livskänslan flera grader.

Vive la Suède! (I alla fall när det gäller den här efterrätten).

Bearnaisesås – så slår du hela världen med häpnad

14 fredag Feb 2020

Posted by in fransk mat, mat, tillbehör

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

Är du gammal nog för att komma ihåg Socker-Conny, den där tragiska men uppkäftiga och fruktansvärt roliga figuren? Det var Joakim Pirinen som gjorde honom odödlig i några seriealbum för sådär en 35 år sedan.

Hans devis – Socker-Connys alltså – var ”Med ett schysst järnrör slår man hela världen med häpnad”.

Det var hysteriskt kul tyckte vi på den tiden. Men skrattet fastnade lite i halsen när SD-riksdagsmän gav sig ut och viftade med järnrör i Stockholmsnatten… Fast det klart, de kanske hade läst Socker-Conny och liksom ville ta efter.

Själv är jag en ganska sansad person som nog aldrig hållit i ett järnrör. I alla fall inte för att slåss. Men det finns ett sätt som gör att man kan slå hela världen med häpnad – använd en smaksked.

Så var det i alla fall när jag gjorde bearnaisesås förra helgen. Jag tryckte i allt smöret (och det blir myyycket smör till 6 personer). Hällde i äggulorna, lökskyn, och kryddorna – och så värmde och vispade jag.

Sedan kom de hackade örtkryddorna och gjorde sitt jobb med såsen, men jag var ändå inte nöjd. Fram med lilla smakskeden.

Lite mer cayenne. ”Hmm, fortfarande mesig”. Höj smaken med lite salt, några korn alltså. ”Hmm, för fet smak”. Jag testar lite pressad citron. Och där, just där, satt smaken.

Att smaka sig fram är det enda bra sätt att laga mat som jag känner till. Och sanningen att säga – jag fattar inte hur de som lagar mat utan smaksked gör när de står där vid spisen. Gissar att nu är det nog gott?

Det här behövs till 6 personer:
225 g smör
1 schalottenlök
7 stjälkar dragon (spar bladen)
7 stjälkar persilja (spar bladen)
10 grovkrossade svartpepparkorn
1,5 dl vatten
(knappt) 5 msk vit balsamvinäger
5 små äggulor (eller 4 stora)
salt & cayennepeppar
3 msk hackad dragon
3 msk hackad persilja
pressad citron efter smak
En smaksked!

Gör så här:
Smält smöret i en kastrull. Ställ åt sidan.

Plocka bladen från dragon och persilja. Hacka bladen. Skala och hacka löken. Dela äggulor från vitorna.

Koka upp vatten, stjälkar, krossad peppar, hackad lök och vinäger. Låt det koka tills ca 3 msk återstår. Sila av stjälkar och peppar. Låt det svalna lite.

Blanda vinägerskyn med äggulorna i en kastrull. Ställ den kastrullen i en större kastrull med hett (nästan kokande) vatten, alltså i vattenbad. Vispa tills såsen börjar tjockna.

Häll i det smälta smöret, lite i taget (ta inte med bottensatsen). Vispa under tiden. Blir såsen för tunn, värm och vispa en stund till. För tjock, häll i ett par droppar kallt vatten.

Ta bort såsen från värmen. Krydda med salt, cayennepeppar & aningen pressad citron. Glöm inte att smaka!

Om det blev gott? Man kan väl säga så här; en av gästerna frågade varför jag jobbar kvar på mitt gamla jobb, när jag kunde ägna mig åt matlagning.

Se där. Nu fick jag skryta lite också.

Ska kanske också nämna att det här receptet följer ganska snällt i fotspåren av bearnaisen på Allt om Mats webb. Jag har bara ändrat lite på ingredienserna.

Veckomeny – Medelhavskost för en vegansk vecka XXXVI

10 måndag Feb 2020

Posted by in fransk mat, huvudrätt, mat, tillbehör, vardagsmat, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , ,

I lördags gjorde jag bearnaisesås till fläskfilén, en sås som kanske är aningen fet. Man grundar med ett kvarts kilo smör och fyra äggulor till sex personer. Sedan är det bara att röra, värma och krydda.

Hemslagen bea blir fantastiskt god. (Får väl återkomma med ett uppdaterat recept). Men när man tittar ner i kastrullen med ett halvt paket smör, så tänker till och med jag ”herregud vilken massa fett”.

Kanske är det helgen smör-excesser som fick in mig på spåret med vegansk mat. Eller också är det 21-åringen i familjen som är full av goda råd om hur andra ska leva sina liv.

– Vegansk mat sänker blodtrycket, visste du det. Och det räcker med en vecka, så kan man se skillnad, sade han till mig härom dagen.

Och javisst, jag har högt blodtryck och jag borde träna mer, men säg inte det till 21-åringen för då spinner han loss och pratar träning i två timmar. Dessutom borde jag tappa några kilo sådär lite diskret på hundpromenaden eller i den magrare såsen.

”Men vegansk… Är inte det jävligt krångligt?” tänker du kanske. Jovisst är det krångligt – om man tycker att franska ratatouille-grönsaker eller pasta med tomatsås är krångligt.

Hänger du med in i veganveckan nu?

Måndag: Fettuccine pomodoro – pasta med tomatsås
Spagetti och tomatsås, det är vegansk mat så länge man hoppar över parmesanosten. Dessutom är det enkelt och – i alla fall här hemma – en vardagsräddare. Men låt såsen koka länge, då blir den god.

Tisdag: Ugnsstekt aubergine & tabbouleh med svarta bönor
Bulgursalladen tabbouleh är en favorit. Den pigga citronsmaken gör att det känns som vår i luften. Fullkornsbulgur om man vill vara nyttig och aubergine utan ost om man vill vara vegansk.

Onsdag: Ratatouille med ugnsrostade grönsaker
Slentriankoka inte grönsaker. Kör dem i ugnen. Stek dem eller grilla dem. Smaken blir mildare, men mer koncentrerad. Det gäller också för den här sydfranska ratatouillen.

Torsdag: Ugnsbakad spetskål, kornotto & hasselnötter
Kål är fantastiskt gott, särskilt de mildare spetskål och savoykål. Kör kålen på låg temperatur i ugnen så förstår du vad jag menar. Kornotto på korngryn ger fyllighet. Hasselnötter crunch. Men ta olivolja istället för smör.

Fredag: Pulled aubergine – till burgare & tacos
Okej, här kommer det tredje kör-grönsaker-i-ugnen-receptet. Här är det aubergine som får varm och fyllig smak av chipotle-chili. Som gjort för fredagstacos eller en burgare. Ät gärna med guacamole och svarta bönor.

Lördag: Patatas bravas – Medelhavspotatis på svenska
Patatas bravas är grymt gott. Låt dem bli basen i en middag. Komplettera med oliver och inlagda grönsaker. Gör en champinjonpastej, lite humus. Kanske lite varm eller ljummen tomatsås… Eller ta fram just det som du gillar.

Söndag: Pasta Bohémienne med grillad aubergine, paprika & pesto
Tada, här blir det förnyelse! Aubergine och paprika ska grillas i ugnen, inte stekas… Till grönsakerna bli det pasta och pesto, men vill du äta vegansk så får du göra en egen pesto utan parmesan. Rätten sägs komma från romerna i Rhône-deltat.