Copertino – trotjänare som fortfarande håller

Etiketter

2020 verkar bli året när vintern aldrig kom – i alla fall inte hit till Västsverige. Ute är det blåsigt och kallt, men det är mer av oktober-dis än januari-snö. Och tittar man noga på buskarna så ser man knopparna som håller på att bildas.

Just en sådan dag – när jag frös i blåsten med anade våren i buskarnas knoppar – svängde jag förbi Systemet och kom hem med en flaska Copertino Riserva 2010 (rött, 89 kronor).

Druvorna till den här flaskan plockade hösten 2010. Därefter har vinet jäst och lagrats på kooperativet Cantina Sociale Copertino i så där en åtta år innan det skeppades till Sverige.

Det är alltså ett av de mest långlagrade vinerna som säljs på Bolaget, i alla fall om man håller sig till mina prisnivåer. Och åldern märks på vinet. Färgen har mognat så att den drar mot tegelrött.

Lukten är full av mörka bär och källare. Ett stråk av syra drar förbi näsan. Men så återkommer de där mogna lukterna av läder och lite av kläder som hängt ett par dagar över stolsryggen. Man kan säga att det luktar tryggt; det är som att komma hem till en äldre herre som ibland röker en cigarr.

I munnen är det piggare än jag minns från tidigare år. Syran kommer tillbaka och samspelar med toner av mörka körsbär.

Drick det till en av vinterns sista köttgrytor. Testa osso buco, jag tror det här vinet skulle funka bra till det smältande möra köttet i den italienska grytan.

Rillette de saumon – laxpastej i en liten kruka

Etiketter

, , , , ,

Rillette brukar vara en pastej eller röra på fläskkött. Klart trevlig liten sak som man äter ungefär som paté. Själv gjorde jag en rillette de porc för några år sedan.

Men när jag sitter och letar efter franska recept så hittar jag rillette de saumon med rökt lax. Ganska överraskande; det är som om någon har förväxlat Narvik och Nantes.

Smaken på pastejen är också överraskande. Mild, finstämd – som gjord för en apéritif med ett glas rosé och några oliver. Eller ät den som en förrätt med en klick rom och lite salladsblad, kanske på en rostad skiva baguette.

Det här behövs till 6 – 8 personer (väldigt mycket beroende på hur du tänker äta den):
300 g laxfilé, gärna med skinnet kvar
150 g kallrökt lax
2 vitlöksklyftor
olivolja
salt & svartpeppar
2 msk hackad dill
nästan 2 dl crème fraiche
2 citronklyftor, pressade

Gör så här:
Sätt ugnen på 125 grader. Lägg laxen i en oljad ugnsform. Droppa över lite olivolja. Salta & peppra. Lägg ner ett par skalade vitlökklyftor i formen. Kör i ugnen tills laxen är klar men inte överstekt. Tar kanske 30 minuter i den låga värmen.

Skär den rökta laxen i mindre bitar. Lägg den och crème fraiche i en mixer/matberedare. Mixa ett par varv. Lägg i den tillagade laxen. Ta med skyn som bildats (bara bra fett: olivolja och lax). Hacka vitlöksklyftorna och lägg ner dem också. Mixa till lagom konsistens. Skrapa ner dillen. Smaka av med citron, salt & peppar.

I de franska recept jag har sett så ska man koka fisken, men jag tror att den blir mer smakrik om man kör den i ugnen på låg temperatur. (Testa det nästa gång du gör vanlig ugnsstekt lax. Klart smakligt.) I en del recept gör man rilletten på bara olja, utan crème fraiche. Men det låter för fett – till och med för mig.

Kommer du ihåg 70-talsdesserten Glace au four, alltså glass i eld eller ugn? Det är glass som placerats under ett marängtäcke och sedan bränts av i ugnen så marängen tillagas.

På engelska heter den Baked Alaska, i alla fall om man litar på Wikipedia. Men på franska heter den Omlette norvégienne (norsk omlette).

Se där; ännu en som har förväxlat Nantes och Narvik.

Vem skriver du för Alf Tumble – och vad säger Dagens Nyheter?

Etiketter

Skärmklipp från DN

Nästan varje vecka slår jag upp Dagens Nyheters lördagsbilaga och bläddrar fram till mat- och vin-sidorna. Alf Tumbles vinspalt lockar mest, och ibland fastnar jag för vintipsen. Det var där jag första gången hittade Chateau Tanesse, en klart trevlig Bordeaux med ett pris som till och med vi vanliga medelsvensson klarar av.

Men ofta blir jag bara förbannad; det gäller när alla viner pekar med ett snobbigt lillfinger mot ett pris på så där en 140 – 150 kronor. Då brukar jag tänka: vem skriver du för egentligen – börsmäklare och de som ärvt en sexa på Östermalm?

I lördags startade DN en vinskola. Intressant tänkte jag och slog upp sidan med ”Vinskola del 1. Nebbiolo – elegant druva med lång lagringspotential”.

Att kalla det för vinskola är kanske att ta i; det är lite som om en läkarutbildning kunde ersättas med en timmes Googlande om hur man ger första hjälpen. Texten var kort, alltså.

Men det kan jag leva med. Trots allt är det en dagstidning, något man bläddrar i.

Värre var det med vinerna. I spalten föreslogs tre viner för att testa druvan. Budgetalternativet kostade 179 kronor. Det dyraste 299.

Detta trots att Systemet listar tre viner med nebbiolo-druvan för under 120 kronor, varav åtminstone ett är gjort enbart på den druvan.

Kanske kunde man tänka att Alf Tumble skulle överväga andra alternativ. Liksom tänka ”Alla kanske inte har råd med viner för 200 kronor. Kanske ska ta med något billigare.”

Men det beror förstås på vem man skriver för…

När Alf Tumble startade som vinskribent på DN sade han att målet var att få svenskarna att dricka bättre viner. Då har man inte förstått att vinskrivande är konsumentjournalistik – i alla fall i en stor morgontidning.

Jämför med andra områden, så förstår du vad jag menar. Tänk om det fanns motorjournalister som sade att ”vi vill få svenskarna att köra bättre bilar” – och sedan bara skrev om Tesla och Porsche? Eller resejournalister som ville att svenskarna skulle resa till ”bättre resmål” – och därför bara skrev om lyxhotell i Singapore och retreater på Tonga-öarna…

Ja, jag tror du förstår vad jag menar.

Men om du nu är intresserad av seriös vinjournalistik kan jag rekommendera Allt om Vin som faktiskt har en mycket mer demokratisk och inkluderande hållning. Tidningen skriver om viner i alla prisklasser.

Det gör även Vinjournalen. Trots att det är en medlemstidning för Munskänkarna så recenserar den alla viner – och funkar därför bra som guide när du tar en sväng till Bolaget.

Vill du ha något ännu enklare – ladda ner Allt om Mats vinapp. Sedan kan vi ses där på Systemet en fredagseftermiddag.

Ett öga i mobilen och ett på hyllorna med vin. Akta så du inte krockar med någon annan app-läsare bara!

Min pad thai med fläskkött – fyllig & med bara aningen chili

Etiketter

, ,

Pad thai, det är som vanligt med asiatisk matlagning. Först får man hacka och mixa och fixa och trixa, men sedan är det bara att ställa sig vid woken.

Och på något sätt är det lika trevligt som att stå ute på sommaren och vända maten på grillen.  Det är bara att njuta när den fylliga och smakrika rätten växer fram

Ja, en smaksked är inte så dumt att ha i handen. Ta en smakbit och fundera ” Ska jag ta lite mer jordnötter? Eller kanske trycka i lite mer chili för att få sting på rätten?”

Hur du än gör, så är det värt ett försök. För det här blir minst lika gott som den där phad thaien som du bär hem från dit lokala thai-ställe.

Det här behövs till 4 personer:
300 g äggnudlar eller risnudlar
400 g fläskkött, tex fläskkarré eller fläskkotlett (eller kyckling)
neutral olja
300 g spetskål
10 cm purjo
1 chili, spansk peppar
1 dl jordnötter (vanlig salta går bra om du inte har i massor av nötter)
2 ägg
1 dl phad thai-sås (eller 2 msk tamarindpasta, lite socker, aningen vitlök och tomatpuré)
1,5 msk ostronsås
1,5 msk fisksås
1,5 msk champinjon-soja eller annan ljus soja
1 dl vatten

Gör så här:
Okej, då var det dags att hacka och mixa och greja, för du är väl fortfarande med? Ta fram alla ingredienser – det är en del att hålla reda på. Mixa jordnötterna till grov ”sand” i en mixer/matberedare. Knäck äggen i en kopp. Koka nudlarna al dente. Spola dem i kallt vatten.

Strimla spetskål (mildare och godare än vitkål), purjo och chili. Strimla fläskköttet och wokad det i olja tills det är genomlagat. Har du ingen wok funkar det bra med en stor, tjockbottnad gryta.  Ta upp köttet.

Woka spetskålen al dente. Skrapa kålen till kanten och häll i äggen. Rör dem ungefär som till äggröra.

Lägg i kött, nudlar och purjo, chili och mixade jordnötter. Häll i phad thai-såsen (eller tamarindpasta), ostronsås, fisksås och champinjonsoja. Blanda runt och låt woken puttra en minut eller så. Glöm inte smakskeden!

Om du inte har träffat på champinjon-soja, så sträck ut handen nästa gång du är i en välsorterad affär. Lägg ner champinjon-sojan i kundvagnen och blunda när kassan läser av priset – för den är inte billig, men den är fantastiskt god. Mildare och mer aromatisk än ”riktig” soja.

Champinjon-soja görs i liten skala av svenska champinjonodlare. Det är nog som vanligt; hantverk ger kvalité.

Smörbakad rotselleri med gratinerat potatismos & provencalska tomater

Etiketter

, , ,

”Gud, vilken pretentiös rubrik! Smörbakad rotselleri, vaddå ’smörbakad’. Och gratinerat potatismos… Vad är det för fel på korv och ogatinerat potatismos?”  

En och annan som läser det här receptet tänker nog så – kanske är du en av dem…

Och jag får väl erkänna att jag tog i lite när jag hittade på namnet till den här maträtten. Men rubriken sitter där den sitter för det här är riktigt, riktigt god vegetarisk mat lagad med de enklaste av råvaror.

Rotselleri – som får steka länge i ugn på låg temperatur och riktigt gosa in sig med mycket smör – blir ljuvligt mild med en tydlig smörton. Det parmesangratinerade potatismoset smakar som något du glömt att du gillade så mycket. Och de ugnsbakade tomaterna ger syra och färg åt rätten.

Men använd verkligen så här mycket smör; det är liksom hela grejen och hela smaken. Och låt rotsaken vara inne i ugnen till den blir smältande mör.

Det här behövs till 3 personer:
600 g rotselleri (½ stor rotselleri)
ca 80 – 100 g smör
salt & svartpeppar
½ tsk torkad timjan

250 g tomater (så här års är det nästan bara körsbärstomater på kvist som smakar något)
salt & svartpeppar
1 msk ströbröd
1 msk hackad persilja
1 små vitlöksklyftor, finrivna

750 g mjölig potatis
varm mjölk & smör
lite av kokvattnet
salt & peppar
½ dl riven parmesan eller Grana Padano
1 äggula

Halverad vitlök om man vill

Gör så här:
Sätt ugnen på 150 grader. Skala rotsellerin och skär den i ”biffar” tjocka som fläskkotletter. Skär ett rutmönster, ca ½ – 1 cm djupt i varje skiva. Krydda med salt, peppar och timjan. Täck varje skiva med smör. (Var inte feg nu, det är smöret som ger smaken.) Lägg skivorna i en oljad ugnsform. Kör i ugnen i ca 1 – 1,5 timme tills de är supermöra. Ös selleribiffarna med smöret ibland – ungefär som man öser en stek.

Låt halverade hela vitlökar steka med en halvtimme på slutet. Krydda dem med salt, peppar & timjan. Och ös dem också med smöret.

Skär toppen av tomaterna ställ dem i en oljad ugnsform. Salta & peppra. Blanda hackad persilja med ströbröd och riven vitlök. Strö blandningen över tomaterna och droppa över lite olivolja. Ställ åt sidan.

Skala, skiva och koka potatisen. Mosa och vispa ner varm mjölk, smör och lite av kokvattnet (ger bra smak). Salta & peppra. Blanda ner riven parmesan och äggulan.

Sätt ugnen på 250 grader grill. Forma små ”puckar” av potatismoset och lägg dem i en oljad ugnsform. (Den estetiske kocken spritsar naturligtvis små eleganta toppar… Själv försökte jag forma ”järpar” med två skedar.)

Gratinera tomater och potatismoset tills de får fin färg, ca 10 minuter.

Ja, ja, jag vet att hustrun tycker jag ska gå ner i vikt och att klimatet är hotat. Då är kanske inte 100 g smör och tomater mitt i vintern de smartaste lösningarna. Det är bara det där med smaken, det blir faktiskt förbannat gott.

Äppeltarte med mandelmassa – enklaste receptet

Etiketter

Man kan dela in mänskligheten i två olika smakmässiga kategorier. De som gillar sötma, och de som gillar fett och salt.

Hustrun tillhör den ’söta’ kategorin. Ligger det en chokladkaka eller en kanelbulle i ett skåp, så ligger den inte kvar där så länge – den har liksom förflyttat sig till hennes mage.

Jag tillhör den ’feta och salta’ kategorin. Jag gillar verkligen mat (surprise !) och förrätter. Och står det lite rester kvar i köket, så går liksom mina fötter dit av sig själva – jag ska ju bara ta en liten bit. Ja, och så blir det en bit till…

Kanske är det därför jag är så begränsad när jag ska göra efterrätter. Jag tycker det ska vara ungefär lika lätt som att ringa och beställa en pizza – och det ska gå ungefär lika fort.

Den här äppeltarten kvalar in i bägge kategorierna. Lätt så att en åttaåring kan göra den, och tiden, den är ungefär som en pizzabeställning: ”en kvart”.

Smaken? Fräsch och fyllig – och inte alls så ’söt’.

Det här behövs till ca 6 personer:
1 ark färdig smördeg
¾ dl aprikosmarmelad + några droppar vatten
100 g färdig mandelmassa
2 – 4 äpplen med bra syrlighet

Kaffe eller lite vaniljglass

Gör så här:
Sätt ugnen på 200 grader. Rulla ut smördegen på en plåt med bakplåtspapper. Nagga den (stick små hål) med en gaffel. Bland marmeladen med några droppar vatten. Pensla degen med marmelad.

Skär mandelmassan riktigt tunt och lägg ut skivorna på degen. Kärna ur äpplen och skiva tunt. Lägg på äppelskivorna och pensla marmelad över.

Grädda i 10 – 12 minuter ganska långt ner i ugnen.

Ät äppeltarten varm eller ljummen med en kula vaniljglass, eller med en kopp kaffe.

Om du har en ugn med extra undervärme så kan det vara smart att utnyttja den. Annars är risken att toppen blir frasig som en croissant, men botten tung som en måndagsmorgon.

Dao Casal Mor – fynd för 67 kronor

Etiketter

Har du också märkt det – att någon tycks ha länsat kontot. Visst, det blev lite julklappar och lite julmat. En sväng till Bolaget hann jag med och så blev det lite extra godsaker till nyår och bubbelvin till tolvslaget och extra gott vin till nyårsmaten…

Ändå tittar man på kontobeskedet så här efteråt och undrar: vem fan är det som gjort slut på alla pengarna.

Tur att Dao Casal Mor 2018 (67 kronor, rött) finns. Det är något så ovanligt som ett riktigt bra rödtjut till ett pris som även funkar i den magra månaden januari.

Vinet är välkomnande som en gammal vän. Det är liksom inga konstigheter när man möts. Bara att slå sig ner vid matbordet precis som man brukar. Lägga upp lite mat på tallriken och hälla en skvätt vin i glaset.

När man sedan sätter näsan över glaskanten så möts man av fat och mörka bär, en djup doft som drar mot källarskrymsle och kraftigt kött.

Smaken fortsätter i samma stil. Öppen, inbjudande och full med frukt och pigga, mörka körsbär.

Dao Casal Mor har tillräckligt med ryggrad för att klara av en biff eller en lammstek, men de pigga körsbärstonerna gör att det också funkar till lite lättare mat.

Vi drack en flaska till en pasta med svamp och strimlat fläskkött. Och ja, vi blev både mätta, nöjda och belåtna.

Och det till ett pris vi kunde betala, även i den magra månaden januari.

Veckomeny – Medelhavskost för en vecka när det är långt till lön XXXV

Etiketter

, , , , ,

Gav du några löften när du stod där med bubbelglaset vid midnatt den 31 december? Du vet, de där gamla vanliga, som ‘sluta snusa’, ‘börja träna’…

Som jag skrev för ett tag sedan så har vi slutat med det här hemma. Istället skriver vi upp saker vi ska göra under året som kommer.

På mitt kort fanns förslag som ‘vara nyfiken’, ‘dricka drink med min 96-åriga mamma’ och ‘bada bastu’. Men också mer traditionella som ‘simma mer’ och ‘träna lagom’.

Jag tycker året har börjat bra. Jag har varit och tränat och jag har badat bastu. Och som vanligt tänkte jag: ”varför gör jag inte det här oftare?”.

Bastu, det är ren lycka. Man blir inte bara ren, utan avslappnad, nöjd och fylld med välbehag. En tur på gymmet är inte heller fel, men det är bastun som är den njutningsfulla efterrätten.

En gång beskrev jag vår hund, Pontus, som en lat livsnjutare. Kompisen – som jag pratade med – gav mig en sådan blick som gör att man förstår; jag är precis lika dan själv.

Och jag tror han har rätt. Gärna en tur till gymmet – bara jag får njuta i bastun efteråt.

Ungefär så tror jag man ska förhålla sig till Medelhavsdieten där 30 minuters daglig motion ingår. Gör något du gillar: lek med barnen, promenera med hunden, ta en tur till gymmet. Men glöm inte bort bastun.

Måndag: Pasta med champinjoner, spenat & crème fraiche
Svamp, spenat och crème fraiche är tre pålitliga smakkompisar. Trycker du ner lite vitlök är du helt hemma med den här vardagspastan. Skulle vara lite riven parmesan på toppen då… Ersätt gärna en del crème fraiche med stärkelserikt pastavatten om du vill hålla ner mängden fett.

Tisdag: Curry med blomkål, potatis & tomat
Blomkål är klart underskattat. I den här indiskt inspirerade curryn får den spela huvudrollen tillsammans med potatis. Resultatet är en fyllig curry med mera fyllighet än chilihetta.

Onsdag: Sardines gratinées blir gratinerad strömming
Ja, jag vet att jag är ett strömmingsfreak. Här får strömmingen – sardinens nordiska släkting – sällskap av vin, citron & ströbröd. Resultatet blir en fyllig fisk som piggats upp av syran i vinet och citrusen – och lite knaprig yta.

Torsdag: Jordnötssoppa med västafrikanska smaker
Men hallå, tänker du. Ska det inte vara medelhavsmat i Medelhavskost? Näe, det behöver det inte alls, så länge som maten innehåller mycket frukt & grönt, baljväxter & nötter – och så minimalt med rött kött. Alltså kvalar den här soppen in i kategorin Medelhavskost – även om den har afrikanska rötter.

Fredag: Ugnsrostad blomkål, grönsaker & mild vitlöksolja
Ja, det var det där med blomkål… Ta ett vanligt blomkålshuvud, bryt det i buketter och rosta i ugnen med andra – färgrika – grönsaker. Gör en riktigt mild olja med vitlök och örtkryddor – och den fula Askungen – nej jag menar blomkålen – har blivit en prinsessa. Funkar lika bra en fredag som en tisdag.

Lördag: Ugnsbakad lök med kornotto & stekt svamp
Lök är jordens mest underskattade grönsak. Man har den i Jansson och köttfärssås, grytor och sallader, men man låter den aldrig spela huvudrollen. Här får den kliva fram och definiera rätten – och som den gör det. Den ugnsbakade löken är mild, söt & god.

Söndag: Vitlökssoppa med rotselleri & crème fraiche
Om lök är grönsakernas doldis, så är vitlök deras primadonna. Van att stå i centrum och bestämma. Men helt tillagade blir vitlöken och mild och följsam grönsak som gärna umgås med rotselleri & timjan. Den rättrogne hoppar över bacon.

Veckans räddare i nöden: Pasta all’Arrabbiata
Lite pasta och en burk tomater har man väl alltid hemma. Och längst ner i grönsakslådan gömmer sig ofta ett par lökar. Lite chili eller chiliflakes brukar inte vara omöjligt att hitta. Tillsammans blir det en pasta med chilikryddad tomatsås, alltså en räddare i nöden när . det är ont om tid, fantasi och pengar.

Här hittar du fler veckomenyer med Medelhavskost.

Pivot Pils – slank, tysk & bara lite tjeckisk

Etiketter

Hur är det så här efter jul och alla ledigheter? Lite trött på den tunga och mörka julmaten? Färdig med nyårets fine dining?

Då kanske O/O Pivot Pils (18,90 för 33 cl, 4,6 %) är något för dig. Det är en slank, tysk pilsner med rak, men avrundad beska. I munnen finns lite toner av kryddighet och aningen citrus. Här finns ingen smörkolakänsla, men man anar ändå en liten närhet till det tjeckiska fylligare ölet.

Det är lite som om man har lämnat München och den hårt trafikerade Autobahn 9 bakom sig. Snart kommer den tjeckiska gränsen och sedan är det bara några mil kvar till Pilsen – pilsnerns födelsestad.

Men det här ölet kommer från Göteborg där entusiasterna Olle och Olof Andersson driver bryggeriet O/O Brewing. Just den typ av småskalig verksamhet man så gärna skriver om – särskilt när bryggeriet bara ligger ett par kilometer hemifrån mig.  

Men det är något mystiskt med etiketten. När man tittar på den kan man tro att det här bara är ett öl för sommaren (eller är det bara jag som associerar till sol och bad och lata dagar på stranden)?

Och visst, det är hyfsat lätt och lättdrucket som öl bör vara på sommaren. Men den raka beskan pekar med hela handen mot en väl insutten centraleuropeisk ölstuga. Pivot pils går utmärkt att dricka även mitt i vintern, jag lovar.

Chrèvrefyllda dadlar med bacon – perfekt till drinken eller en pilsner

Etiketter

, , ,

Du vet hur det är med chips. Man tar ett par chips, tuggar, och så några till och några till och… Det går nästan inte att sluta äta.

De här chèvrefyllda dadlarna kvalar nästan in i samma kategori. Har man väl börjat äta, så är det svårt att sluta.

Perfekt som ett tilltugg till drinken eller en pilsner. Men de gör inte bort sig på buffébordet heller.

Det här behövs till tilltugg för ca 6 personer:
200 g urkärnade dadlar
140 chèvre
1 pkt skivad bacon

Gör så här:
Sätt ugnen på 200 grader. Ta en tesked och fyll dadlarna med lite chèvre (getost) eller annan ost som du gillar. Klipp baconskivorna i tre delar. Vira in varje dadel med bacon och fäst med en trätandpetare.

Kör i ugnen i ca 10 minuter tills bacon är tillagat.

Om jag får komma med ett råd: leta gärna efter dadlar som inte är så söta och fyll dem inte med alltför mycket ost.

Då är chansen störst att du lyckas med den där himmelska kombinationen där sältan från bacon balanserar sötman från dadlarna.