Du kanske har sett serien ”Stanley Tucci i Italien” där han smakar sig fram genom de olika italienska köken. Trevligt, underhållande och ibland tänkvärt.

Det kan man också säga om hans bok Taste – my life through food (122 kronor för pocketupplagan hos nätbokhandlare).

Boken tar sin början i Stanley Tuccis uppväxt i en mycket matintresserad italiensk-amerikansk familj norr om New York. Det är en familj där man inte slänger vad som helst i stekpannan.

På julafton, till exempel, så äter man som goda katoliker fisk (precis som vi gjorde i Sverige under den katolska medeltiden).

Julmiddagen börjar med några förrätter: räkcocktail, gratinerade musslor, ceviche på skaldjur, fyllda champinjoner och friterade zeppole (degknyten).

Den första huvudrätten är kabeljo, alltså torkad, saltad torsk med potatis, oliver och tomat. Serverad tillsammans med pasta i tonfisksås.

Ugnsbakad lax med ugnsrostad potatis får vara den andra huvudrätten, därtill gröna bönor, broccoli och sallad.

Hur de efter det julbordet lyckades får ner någon dessert är en liten gåta, men mamma Tucci bjöd på glass, äppelpaj, biscotti och pannetone.

Allt detta lagat för bara fem personer: Stanley, hans föräldrar och två syskon. (Och ja, det påminner en smula om min barndoms jular. Först skulle man äta 48 olika julrätter, och sedan – när matkoman redan satt in – blev det tårta).

Men Stanley Tucci skildrar också hur det var att leva i en invandrarfamilj där far- och morföräldrar levde med sig arvet från den fattiga uppväxten i Syditalien.

Och där den amerikanska nationaldagen var viktig – det var då de skulle manifestera sin amerikanskhet. På grillen låg både italienska korvar och amerikanska hamburgare. Men hajpen med nationaldagen tog slut när den första generationen invandrare (mormor och morfar) dog, då fanns inte samma behov av att manifestera sin amerikanskhet.

Stanley Tuccis tilltal är lätt och personligt. Det är lite som om han sitter i min soffa i vardagsrummet och småpratar med mig. Men berättelsen djupnar ibland, som när han berättar om vårt behov av minne och tillhörighet – och att maten, köksredskapen och recepten är en det av den tillhörigheten.

Men, tänker du kanske, ska det bli något recept? Jodå, här kommer Ragù Tucci direkt från sidan 74 i boken. (Han har med en hel del recept, något som förhöjer läsvärdet för sådana som mig).

Okej, då är det väl bara att köra, om det inte vore för en sak. Det här är inte ett recept som är helt lätt att följa. Å ena sidan är det obegripligt detaljerat. Det ska till exempel vara 115 g lök i ragùn, men när det kommer till köttet så ska det vara grytbitar av nöt och ”country-style spareribs”. Om man inte istället vill stoppa i lite fläskkotletter, korv, grisfötter eller polpette (köttbullar).

Ja, jag tror du fattar varför det får bli en ragù fritt efter Stanley Tucci.

Det här behövs till 5 personer:
600 g kött (jag använde mest fläskkarré och bara lite nötytterfilé, men det är som du såg här ovan rätt fritt att välja t ex grisfötter eller köttbullar)
2 lökar, gula eller röda
4 vitlöksklyftor
olivolja
salt & svartpeppar
2 msk tomatluré
2 burkar krossade tomater
1/2 – 1 burk vatten
1/2 burk rött vin (ta inte det strävaste)
några kvistar basilika
några kvistar timjan (erkänner att det är en fransk influens som inte finns i originalreceptet)
några kvistar oregano (men jag använde torkad)
ev 1/2 – 1 tsk honung
500 g kort pasta
ev ca 2 dl pastavatten
några rivna basilikablad att röra ner på slutet

Servering
riven parmesan eller grana padano, och kanske en sallad