Cycliste 2020 – trevlig kamrat på fredagskvällen

Etiketter

Det finns viner som är svåra att komma in på livet. Sträva som sandpapper och allmänt taggiga. Eller parfymerade som en medelålders överklass-wannabe med alltför mycket bling-bling runt handlederna.

Och så finns det de där kamraterna som liksom kommer in till matbordet, slår sig ner och säger ”Ah, vi tar ett glas tillsammans, du och jag”.

Cycliste 2020 (94 kronor, rött, ekologiskt) tillhör utan tvekan den senare kategorin. Det är ett öppet, lättillgängligt och inbjudande vin från södra Rhône-dalen. Fruktig lukt med lite fat, viol och mörka bär. I munnen finns de mörka bären kvar, men också en strävhet som ger ryggrad. Och en liten pigg syra – lite som ett rött körsbär – som gör att vinet funkar bra till mat.

Cycliste trivs tillsammans med en biff, men skäms inte för sig om det skulle stå en gratäng eller en bit ost på bordet.

Det finns en sak jag ogillar med det här vinet – namnet. Vem kommer på att döpa ett vin till Cycliste? Mer än marknadsförare som går på speed och vinmakare med dåligt självförtroende?

Men det klart. Namnet ger mig möjlighet att berätta att jag har köpt en ny cykel, och med den kör jag en liten tur varje dag. Det är härlig motion, som man kan hålla just under svettnivån – även om backarna har blivit brantare de senaste åren.

Men det klart – alltför ofta kommer jag på att en liten paus vore bra. Och då stannar jag och tar en kaffe, och tar man en kaffe vill man ha något till kaffet, så då blir det en kula glass eller en kaka.

Klart trevligt. Men inte fan blir man smalare.

Blågul Första maj – med grön & ljusröd mat

Etiketter

, , , ,

I år borde det vara en blågul Första maj. En Första maj där alla – från rebelliska anarkister med grönt hår till betongsossar i kavaj – vandrar under banderollen ”Alla folks frihet – Hela världens ansvar”. Och längst fram i tåget borde den blågula ukrainska flaggan vaja.

För vilka behöver vår solidaritet mer än människorna i Charkiv, Butja och Mariupol?

”Men”, tänker du, ”kriget i Ukraina är väl inte mitt ansvar?”.

Nej, det klart. Det finns bara en person som bär det yttersta ansvaret för det vidriga kriget: Vladimir Vladimirovitj Putin. Men var och en av oss har en skyldighet att göra det vi kan. Skriva insändare, skänka pengar, protestera så högt att det kanske, kanske når innanför Kremls murar.

Ett bra exempel finns här i Göteborg. Envisa och ibland modiga människor demonstrerar varje eftermiddag utanför ryska konsulatet. Ibland blir de attackerade av utlandsryssar som känner sig provocerade av de fredliga protesterna.

Men viktigare är att ryska konsulatets personal känner ett obehag över närvaron. Och just där finns en spricka i muren, för det obehaget kanske letar sig in i en rapport som skickas till ryska UD. Och då når en liten del av ropen in bakom Kremls murar.

Men ingen blir gladare av att du äter dålig mat. Vidbrända köttbullar och sönderkokt spaghetti på din tallrik hjälper inte en enda ukrainare. Så satsa på en god middag under Valborg – Första maj-helgen.

Få saker på våren är godare än sparris. Själv föredrar jag den gröna även om vit sparris anses finare. Men koka den inte; stek den i panna eller i ugn och kombinera gärna med räkor till en superkombo.

Då kan du göra en risotto med sparris & räkor om du – som jag – är svag för den smakrika och nästan rinnande italienska risotton. Föredrar du pasta så kan du laga en strozzapreti med räkor & sparris. Jag tror att den pastan kvalar i på topp 10 av de rätter som ger mest smak i förhållande till ansträngning i köket.

Efterrätten är ganska bra att ha förberett, särskilt om du har tänkt att stå och frysa vid en Valborgsmässo-eld innan du ska käka. Då kan du ta fram en mandelkaka som du gjort innan, och så kombinerar du den med vaniljglass och bär.

Oavsett vad du äter – och oavsett hur jävligt det ser ut i världen – så önskar jag dig trevlig Valborg och Första maj!

Tomatbulgur – smakrikt till grillat kött & mat från östra Medelhavet

Etiketter

,

Risotto smakar mer än vanligt ris. Detsamma gäller för tomatbulgur. Det blir ett fylligare tillbehör med en egen smakresa.

Vi åt tomatkokt bulgur till indisk kikärts- & blomkålsgryta. Och jodå, det blev fylligt & gott. Och faktiskt en harmoni i smakerna, trots att ett ben fanns i Mellanöstern och det andra i Indien.

Det här behövs till 4 personer (som tillbehör):
1 schalottenlök eller liten gul lök
olivolja
1/2 tsk malen kardemumma
1/2 tsk malen spiskummin
1/4 tsk malen kanel
svartpeppar
1/2 dl tomatpuré
3 dl bulgur (fullkorn är godare)
6 dl vatten
salt
1 liten knippa persilja

Gör så här:
Skala och hacka löken. Fräs den i olja. Krydda med kardemumma och spiskummin, kanel och svartpeppar. Tryck i tomatpuré och fräs en stund till. Häll i bulgur och vatten. Salta.

Koka enligt anvisningar på paketet.

Hacka persiljan och rör ner den vid serveringen.

Chilisås – gott till korv & grillat kött

Etiketter

, ,

Att göra egen chilisås är superenkelt. Man tar en stavmixer eller matberedare/blender, lägger i chili och kryddor (och grillad paprika om man vill). Trycker på kör – och så är det klart.

Om du följer receptet blir det en mild och ganska snäll chilisås, men med fyllighet från paprika och kryddor. Vill du ha den starkare? Uteslut paprika och ta mer och starkare chili. Ta också med chilifrukternas kärnor, för det är där styrkan sitter.

Det här behövs till en ganska stor sats:
10 röda chili, spansk peppar
2 stora, röda paprikor – inlagda & färdiga (eller grilla och skala dem själv)
1 dryg msk riven vitlök (ca 4 klyftor)
1/2 msk riven ingefära
3 msk olivolja eller annan olja
1 msk pressad citron
2 nypor socker
salt efter behag

Gör så här:
Dela och kärna ur chilifrukterna, men låt kärnorna vara kvar i en eller två. Skär chili och paprika i bitar och lägg i en mixer. Skala och riv vitlök och ingefära. Stoppa ner det i mixern tillsammans med olja & citron. Mixa till en slät sås.

Smaka av med socker och salt, så det blir som du vill ha det. Jag tycker det är viktigt, för socker & salt ger fyllighet åt såsen.

Fläskytterfilé med grillad hjärtsallad, tomat & sky på vitt vin

Etiketter

, , ,

Äntligen helg och lediga dagar för nästan alla. På dagarna kan man sitta utomhus och läsa i solen, och cykeln ser lite yrvaken ut när man rycker den från vintervilan i förrådet.

23-åringen är hemma från Lund. Han går som en målsökande robot genom kyl och skafferi. Lax, ägg, sparris, kött. Allt försvinner in i munnen på honom snabbare än man hinner säga ”Nu ska vi äta middag”.

En av kvällarna åt vi den här lättlagade fläskpannan.

Det här behövs till 2 personer:
350 g fläskytterfilé eller fläskfilé
olivolja
salt & svartpeppar
1 dl torrt, vitt vin
1/2 dl vatten
175 g romanticatomater (eller andra goda tomater)
1,5 msk kapris
1 liten bukett persilja, hackad
1 huvud hjärtsallad

Servering
Klyftpotatis eller gnocchi

Gör så här:
Klyftpotatis: Sätt ugnen på 225 grader. Skölj och halvera potatisarna (eller skär i kvartar). Lägg dem i en kastrull med kallt, saltat vatten. Koka upp och koka i 2- 3 minuter.

Häll av potatisen och lägg den i en ugnsform. Ringla över olja, salta och vänd runt. Kör i ugnen ca 30 – 40 minuter. Vänd runt potatisen ett par gånger under tiden.

Dela salladshuvudet. Lägg det i en ugnsform (samma som potatisen om det får plats). Droppa över lite olja, salta & peppra lätt. Kör 10 minuter i ugnen. Vänd efter halva tiden.

Kött & vinsky: Dela tomaterna (eller skär i klyftor om de är stora. Putsa köttet (skär bort ev hinnor och onödigt fell). Skär i skivor lite tjockare än fläskkotletter.

Bryn dem ganska ordentligt i olja. Salta & peppra. Häll i vin och vatten, rör ner tomater och kapris. Låt pannan koka ca 5 minuter. Blanda ner den hackade persilja.

Det här receptet har varit i säck innan det kom i påse. Jag har lånat idén och nästan hela seceptet från Karin som bloggar på Karins spis. Hon använde inget vin i sin fläskfilépanna. Men hon hade ett mycket mycket mer lockande namn Fläskfilé Scallopini med stekt gnocchi

Påskmenyer med lax på långfredag & lammstek på påskafton

Etiketter

, , , , , , , ,

I katolska länder ”fastar” man ofta på fredagar, i alla fall den äldre generationen. Det betyder inte att de späker sig med någon sorts 5:2-diet, utan att de äter fisk till middag.

Den här typen av fasta när man bara får äta vitmat – inte kött och överdåd – fanns också i Sverige, men försvann när Gustav Vasa lät måla över kyrkomålningarna och snodde katolska kyrkans pengar. Alltså när Sverige blev protestantiskt.

Men en lite rest lever kvar; på långfredagen äter man fisk, oftast lax i svenska familjer. I alla fall i den äldre generationen. Därför har jag kombinerat två menyer – en med lax för långfredagen och en lammeny för påskafton.

Långfredagen
Börja med en superlätt förrättssallad med rökt lax och avokado. Visst, det är lite retro och 70-tal. Men det är enkelt och det är faktiskt väldigt gott.

Om man snabbgravar laxen blir den ännu fastare och mer smakrik. Och gräslökssåsen är superb: vitt vin, crème fraiche och fräsch gräslök. Tillsammans är det en kombo som kan få mig att gå upp ett halvt kilo bara på en middag.

Avsluta med citrontarte med jordgubbssås. Citronfyllningen i pajen bryter fint med den söta jordgubbssåsen. (Jordgubbarna ska mosas till sås, så svenska frysta bär gör sig bättre än bleka och dyra belgiska).

Påskafton
Det här är dagen när ”alla” äter ägg i Sverige. Men handen på hjärtat, hur kul är det att få ett kokt ägg i en kopp? Mitt förslag är att du istället gör oeufs cocotte aux epinards – ägg & spenat i en liten kopp. Det är ägg och fräst spenat som ugnsbakas i små koppar. På toppen ligger det lite strimlad lax eller kanske lite rom. Kul och gott, tycker jag.

På lördag ska det bli nio grader varmt och sol. Kanske läge att kör igång grillen för första gången i år. Jag menar inte att du ska äta maten utomhus, det tror jag bara blir kallt och misslyckat. Men man kan grilla utomhus, och sedan bära in maten till middagsbordet. Då får du vara varm när du äter, men får ändå med den pigga grillsmaken. Testa gärna grillad lammstek, marinerad i vin & örtkryddor.

Som avslutning föreslår jag citronmousse – enkelt & fräscht. Tina frysta bär som du gillar. Vispa ihop mascarpone och citron med kvarg & vispgräde. Vänd ner lemon curd. Även här finns smakbrytningen mellan citronens syra och sötman från lemon curd.

Men oavsett vad du väljer för mat i påsk, så hoppas jag att du får några lediga och lata dagar när du kan träffa vänner och släkt. Glad Påsk!

Alain Jaume Grand Veneur 2020 – Rhônevin till påskens lammstek

Etiketter

Har du tänkt bjuda moster Märta eller andra släktingar på middag i påsk? Kanske blir det en lammstek med örter? Då föreslår jag att du tar en tur till Bolaget. Letar upp hyllorna med rött vin från Frankrike. När du kommer till Alain Jaume Côtes du Rhône Grand Veneur 2020 (119 kronor, rött, ekologiskt) så sträcker du ut handen och greppar en flaska eller två.

Det är ett säkert kort i en lättgillad stil, som säkert går hem hos släktingarna. Ja, det klart. Besserwissern Bo – han som säger att det inte finns några bra viner under 200 kronor – kommer säkert att klaga. Men det gör han ju alltid.

Alain Jaume Côte du Rhône Grand Veneur är öppet och inbjudande. Just därför funkar det till många olika människors smaklökar. Lukten är djup och fylld av mörka bär. Kanske lite ”mörka” körsbär om du förstår vad jag menar. Lite kryddigt, lite fruktigt, lite syra.

När man tar en klunk av vinet så finns de mörka, lite söta bären kvar. Det är absolut inte ett sött vin, men de mörka bären lindar in druvornas strävhet – och dricker du vinet till kött eller potatisgratäng eller ost blir det nästan sammetslent.

I slutet av smaken finns en syra som piggar upp och gör att man vill ta lite mer av maten – och berömma kocken för den goda lammsteken.

Och det var väl ungefär det du ville uppnå?

Veckomeny – Medelhavskost för en aprilvecka nr 50

Etiketter

, , , , , ,

Snart, snart, är det varm vår på riktigt. Du vet den där tiden när man sitter ute och fikar. Kanske dröjer sig kvar och äter middag på balkongen eller uteplatsen.

Vilken skillnad mot vinterlivet. På morgnarna drar man bara på en t-shirt och ett par shorts, sedan går man ut och tar en kopp kaffe. Inget strulande med morgonrock och frusna fötter mot kalla golv. Inget meck med 24 lager kläder innan man vågar sticka ut näsan.

För mig är det en tid när det är lättare att leva.

Men ännu har vi en månad med nyckfullt väder. Badbrallor ibland, handskar dagen efter. Men även den tiden ska man ha något gott – och hyfsat nyttigt – att äta.

Måndag: Fyllig pasta med soltorkade tomater, spenat & halloumi
Gott, snabbt och inte alltför dyrt. Den här pastan är den ultimata vardagsmaten. Känn bara hur tomaternas sötma bryter mot den salta osten.

Tisdag: Ljummen kycklingsallad med vitlökskrutonger & aiolidressing
Ljummen sallad är perfekt när värmen står och tvekar i farstun. Ät den på balkongen eller uteplatsen en varm dag innan kvällskylan kommer.

Onsdag: Provençalsk ratatouille med ägg
Ratatouille är väl alltid provençalsk, men här låter man låter man ägg koka med i grönsaksrätten. Ät gärna belugalinser till, eller bara ett gott bröd.

Torsdag: Salade dijonnaise – potatissallad med ägg & fransk senap
Det här är en matig potatissallad med både ägg, tomater och gröna bönor. Sitt namn får den av en vinägrett med dijonsenap.

Fredag: Marinerad tonfisk med kapriskryddad tomatsås
Marinera tonfisken och lägg den på grillen. Gör en tomatsås med kapris och fixa lite god timjanspotatis. Jajamensan, nu är det fredag.

Lördag: Tikka masala – fyllig indisk gryta med quorn eller kyckling
Indiskinspirerad (kyckling)gryta med quorn. Varm och fyllig, men inte het i smaken. Men godast är nog den lätta syrligheten från yoghurtmarinaden.

Söndag: Ljummen laxsallad med belugalinser & apelsin
Än så länge är det säsong för apelsiner. Använd de brandgula citrusfrukterna till en sallad med lax och belugalinser. Godaste linserna om du frågar mig.

Veckans förrätt: Sallad med avokado & kallrökt lax
Tärna avokado och kallrökt lax. Pressa över lite citron och lägg salladen i avokadoskalen eller glasskålar. Vem har sagt att förrätter måste vara krångliga?

Här hittar du fler veckomenyer med medelhavskost.

Vårfräsch kyckling med magisk sauce verte

Etiketter

, , , , ,

Visst är det fantastiskt. Här är man snart 64 år gammal och tror att man har ätit det mesta, inklusive grodlår och komage. (Grodlåren åt jag på 70-talet, så de minns jag inte så mycket. Men komage är ett färskare minne – och man kan väl säga så här: hoppa över kossans mage om du inte brinner av iver att få vet hur det känns att käka bildäck).

Men så står jag där en kväll i vårt trånga kök. Mixar ihop en majonnäsbaserad sauce verte, tar en sked och smakar på lite sås. Och tänker ”Himmel, så gott. Varför har jag aldrig gjort det här tidigare?”.

Och det bästa av allt. Det är inte ett dugg svårt, bara att trycka på mixerns kör-knapp.

Det funkar bra att göra den här såsen på färdigköpt majonnäs. Men använd i så fall Hellman’s, som faktiskt smakar riktig majonnäs med fyllig krydda och hög syra.

Det här behövs till 4 personer:
ca 1,1 kg kycklingben eller andra kycklingdelar du gillar
olivolja
salt & svartpeppar
1 tsk torkad timjan

Sauce verte
1 rejäl näve spenat, kanske 30 g
1 – 2 salladslökar (om du vill)
1 kruka persilja
2 vitlöksklyftor
1 msk olivolja
1/2 dl crème fraiche
1,5 dl majonnäs (ta Hellman’s om du använder färdiggjord majonnäs)
smaka ev av med lite salt, peppar, fransk senap och aningen citron

Servering
Gärna ris, klyftpotatis eller potatiskakan pommes Anna

Gör så här:
Sätt ugnen på 225 grader. Olja en ugnsform, och lägg dit kycklingbenen. Salta, peppra och strö över 1/2 tsk timjan. Kör i ugnen i ca 15 minuter. Ta ut ugnsformen, vänd kycklingbenen. Krydda med salt, peppar och 1/2 tsk timjan. Ugnsstek tills kycklingen är klar. Tar ytterligare ca 15 minuter. Stick i kycklingen och kolla så köttsaften är klar (genomskinlig).

Sauce verte
Skölj och grovhacka spenat och persilja. Skala och finhacka lök och vitlök. Lägg allt i en mixer/blender. Häll i en skvätt olja och pulsmixa ett par gånger. Rör ner crème fraiche och majonnäs. Mixa slätt.

Smaka av såsen. Har du en mesig majonnäs behövs det kanske lite dijonsenap, citron eller salt & peppar.

Eko-kyckling smakar mycket mer än industri-kyckling. Det beror på att den växer långsammare och slaktas vid högre ålder.

Men den är också mycket dyrare än ”vanlig” kyckling. Ett knep är då att köpa kycklingben till ett pris som går att betala, istället för ekologisk bröstfilé som är hutlöst dyr.

Dessutom är benen och lårfilé mycket saftigare. Och därmed lättare att lyckas med.

Borsjtj – rysk och ukrainsk rödbetssoppa

Etiketter

, , , , ,

Putins vidriga krig i Ukraina har fått mig att (åter)upptäckt de slaviska sopporna soljanka och borsjtj. Soljanka gjorde jag första gången för ett par veckor sedan. Borsjtj har jag inte lagat sedan någon gång i slutet av 80-talet.

Men för ett par dagar sedan kom jag loss i köket. Tärnade rödbetor och potatis. Strimlade spetskål, kokade och så stod jag där med smakskeden.

Och jodå, det var en smaklig soppa som växte fram. Fyllig och rund. Ändå mild som ett sommarminne.

Den här varianten innehåller potatis. Jag tror det är hemligheten för att få den runda och milda smaken.

Det här behövs till 4 personer:
1 gul lök
olja
lite salt & mycket svartpeppar
1,5 msk tomatpuré
1 morot
100 g spetskål eller vitkål
300 g potatis
450 g rödbetor
1 vitlöksklyfta
1 lagerblad
1,5 l god buljong (veg- eller köttbuljong), vatten + tärning/fond
1 msk vit balsamvinäger
1 msk kapris + 1 msk kaprisspad (om du vill)

Servering
Smetana, crème fraiche eller gräddfil – och ett gott (surdegs)bröd

Gör så här:
Skala och hacka löken. Strimla kålen. Skala och tärna morot, potatis och rödbetor, men spar en rödbeta till slutet.

Fräs löken i olja. Tryck i tomatpuré, salt & peppra. Fräs lite till. Rör ner kål, morot, rödbetor och potatis. Fräs allt en liten stund.

Häll i buljongen (tärning/fond + vatten) och lagerblad. Riv eller pressa en vitlöksklyfta i soppan och koka tills allt är mjukt. Tar allt mellan 20 och 35 minuter, beroende på tärningarnas storlek.

När 5 minuter av koktiden återstår: skala och riv den sista rödbetan. Rör ner den i soppans så den blir röd och fin.

Smaka av med så mycket vinäger och kapris du vill ha. Servera soppan med ett gott bröd och smetana/crème fraiche/gräddfil.

För en del år sedan när jag var mycket yngre än vad jag är nu, så ansågs det radikalt och alternativt med vegetarisk mat. Och då åt man borsjtj om man ville tillhöra de där coola som satt på krogen med en karaff lantvin (sämsta sorten) och diskuterade politik. Men då pratade man alltid om den ryska soppan borsjtj. Först nu har jag upptäckt att den också är ukrainsk. Och polsk, och belarusisk, och lettisk, och…

Det är en soppa som man äter i stora delar av norra Östeuropa. Man äter den för att man delar kultur och klimat och i de flesta fall pratar man språk som är besläktade.

Tänk om de kunde få in det i skallen – Putin, Peskov och den där utrikesministern med tunga kinder som gör att han ser ut som en leksakshund med vaggande huvud. Tänk om de kunde få in i huvudet att Ukraina skapade inte bara Kievriket, det var också den vagga där den ”ryska” maten växte fram.

Då kanske de skulle sluta kalla ukrainare för ”lillryssar”. Och börja kalla dem för bröder. Eller kamrater, om de vill vara sovjetnostalgiska.