Hustrun vägrar äta husmanskost, i alla fall om det är isterband, oxbringa och lax med dillstuvad potatis, så det gäller att passa på när hon reser bort. Och för ett par veckor sedan var jag ensam hemma. Ja, ensam… 19-åringen stack in huvudet genom ytterdörren ibland och ställde den vanliga frågan:

– Finns det någon mat åt mig?

Och Pontus, cockerspanieln, tittade på mig på det sätt som bara en utsvulten cockerspaniel kan göra. Hans budskap var tydligt:

– Finns det någon mat åt mig?

Och jovisst fanns det mat i huset. Första kvällen blev det dillstuvad potatis och kallrökt lax. 19-åringen åt och godkände maten. Pontus fick också lite potatis och ärtor. Han viftade på svansen som bara en glad cockerspaniel kan…

Den andra kvällen åt 19-åringen med sina kompisar och Pontus fick nöja sig med hundfoder. Själv gick jag loss på isterband. Men istället för att äta den stekt med rödbetor så pillade jag ut inkråmet, stekte det och blandade en potatissallad med korven.

Simsalabim. Den lite vintertunga maten hade blivit en sommarsallad – att äta till lunch eller när solen går ner bakom trädtopparna.

Det här behövs till 3 personer:
ca 8 potatisar, kokta
300 g isterband
smör eller olja
250 g gröna bönor (haricotes verts)
1 (liten) rödlök
1 knippe gräslök, hackad
salt & svartpeppar
ev 2 – 3 msk kapris

Vinägrett
½ dl kallpressad rapsolja
2 – 3 msk mild vit vinäger, t ex vit balsamvinäger
2 msk vatten
salt & svartpeppar

Gör så här:
Skiva potatisen och koka bönor, dela dem ev i kortare bitar. Skiva rödlöken tunt, går lättast med en mandolin. Dela isterbanden och pilla ut innehållet. Stek i smör eller olja till ett ”smul”.

Lägg korv, potatis, bönor och rödlök i en skål tillsammans med kapris och gräslök. Salta & svartpeppra . Blanda vinägretten och slå den över. Blanda salladen.

Jag drack en pilsner till maten. Njöt och kände att här hemma är det jag som bestämmer vad vi ska äta.

I alla fall när hustrun är bortrest, 19-åringen ute och Pontus redan är mätt på sitt hundfoder…