En måndag i september -pasta med wokad broccoli & räkor

10 måndag Sep 2012

Posted by Vin, mat, Alsace in fisk & skaldjur, huvudrätt, mat, pasta, vardagsmat

Etiketter

Idag var det tunga steg när jag gick hem från jobbet. Trött efter åtta timmar på gymnasiet där jag jobbar. Trött efter många möten. Trött vid tanken på att hemma väntade ytterligare jobb.

Inte var det bättre i morse. Den solbrända mannen som tittade fram ur spegeln i augusti hade ersatts med en gråare, skäggigare upplaga, som uppenbarligen passerat bäst före datum.

Men hustrun och 14-åringen var på agility med hunden, så jag fick börja laga mat. Och där någonstans började förändringen i humöret. Efter en stund kom jag på mig själv med att vissla. Förmodligen på någon gammal sak, typ Jesus älskar alla barnen. Förmodligen falskt, men det kan man strunta i när man står själv i köket.

Maten jag gjorde var pasta med wokad broccoli och räkor. Bra vardagsmat. Dessutom nyttig, fullständigt fylld med antioxidanter.

Det här behövs till fyra:

300 – 400 g skalade räkor
2 små broccolihuvuden
2 – 3 vitlöksklyftor
olivolja, salt peppar
hackad chili eller cayennepeppar
pasta efter tycke och smak

Gör så här:

Tina räkorna om de är frysta. Ansa och skär broccolin i mindre bitar. Skala vitlöksklyftorna. Hacka chilin.

Koka broccolin 1 – 2 minuter tills den är al dente. Koka pastan.

Pressa vitlöken i en wok eller kastrull. Fräs kanske en halv minut. Lägg i broccoli och kryddor. Fräs tills broccolin är varm. Lägg i räkorna och låt de bli varma.

Ät och tyck att livet är värt att leva även en måndag i september.

Alsacevin – första gången

09 söndag Sep 2012

Posted by Vin, mat, Alsace in Alsace, alsacevin, resor, vin, vitt vin

≈ 2 kommentarer

Etiketter

Alsace, alsacevin, Frankrike, resor, vitt vin

Det var en het julidag för mer än 25 år sedan. Vi körde ner genom Tyskland med en gammal Ford Escort, som började krångla redan utanför Kiel. Det tjöt om motorn om vi körde fortare än 110. Men eftersom vi var mycket yngre den gången, så var det inget att oroa sig för. Bilar kan man alltid reparera.

Däremot var svettiga, trötta och törstiga. Vi svängde in i Frankrike, stannade i den lilla staden Selestat, och tog in på ett billigt hotell.

På gatan utanför hotellet rusade motorer och gummidäcken brände mot asfalten när bilarna for iväg. Stans ungdomar trodde tydligen att de deltog i Paris – Dakarrallyt, och det var varmare än hett.

Tvärs över gatan låg det vi letade efter – ett café. Vi gick in och såg oss omkring. På alla borden stod en liten karaff vitt vin, så vi beställde samma sak. In kom en kvarts liter vitt Alsacevin. Det var friskt, klart, kallt – med en aptitretande syra, som lovade att snart blir det mat.

Känslan var den samma som när man en riktigt svettig sommardag äntligen får slänga sig i det friska, kalla vattnet.

Det var kärlek vid första ögonkastet, eller kanske snarare vid första klunken.

Många år senare står jag vid disken i David Ermels vinkällare. Vinet är inte lika överraskande längre, men faktiskt lika gott.

Lantbröd

08 lördag Sep 2012

Posted by Vin, mat, Alsace in matbröd

≈ 1 kommentar

Etiketter

matbröd

Till gott bröd behövs bara lite smör, tycker jag. Annars kan man äta det här brödet med lagrad ost och vin, kanske Parmesan och Amarone.

Det här behövs till 2 lantbröd eller 4 baguetter:

1,5 dl + 3,5 dl fingervarmt vatten
1,5 dl + 8,5 dl vetemjöl special eller Manitoba-vetemjöl
1/6 + 2/6 paket jäst,
1,5 dl surdeg, antingen som i receptet nedan eller färdig som man köper i kyldisken
2 dl grahamsmjöl
2 dl grovt dinkelmjöl
2 msk olivolja
1 msk salt

Gör så här:

Fördeg:
Smula ner 1/6 av jästpaketet (dela jästen först i två halvor, ta sedan en tredjedel av halva) i en bunke. Häll på 1,5 dl fingervarmt vatten. Vispa ner 1,5 dl mjöl. Vispa en stund, så blir det färdiga brödet lite segt. Täck med platsfilm. Låt stå i 3 – 12 timmar.

Degen:
Smula ner resten av jästen i en ny bunke. Häll på den andra mängden vatten, olja och surdeg. Blanda i mjölet. Bearbeta degen ganska länge, en 10 -15 minuter om du gör det för hand. Man ska kunna se trådarna i degen – då blir brödet segt. Tillsätt saltet på slutet.

Lägg över degen i en oljad bunke. Låt degen jäsa till dubbel storlek, cirka 2 timmar.

Stjälp upp degen på ett bakbord. Ta det försiktigt, så att jäsbubblorna i brödet inte förstörs.

Dela degen i två delar för bröd – eller fyra delar för baguette. Forma försiktigt degbitarna till avlånga bröd. Knåda inte. Lägg dem på en bakplåt med en handduk över. Sätt ugnen på 250 grader. Sätt in en skål med vatten längst ner i ugnen.

Låt bröden jäsa i 30 minuter. Sätt in dem i ugnen. Grädda 10 minuter i 250 grader. Sänk sedan värmen till 200 grader. Grädda totalt i 30 minuter för bröd, lite kortare tid för baguette. Brödet är färdigt när det har fin färg och låter ihåligt när man knackar på undersidan.

Låt bröden svalna på galler utan bakduk.

Vill man ha mer recept på matbröd så har Jan Hedh skrivit den fantastiska boken Bröd. Där finns fullt med recept från Frankrike, Schweitz och Centraleuropa. Han berättar om en fransman som ägde ett litet konditori och bageri utanför Strasbourg och som bakade Le pain de Lodève. Tyvärr är recepten så komplicerade, så jag använder dem bara som inspiration…

Irenes surdeg

08 lördag Sep 2012

Posted by Vin, mat, Alsace in matbröd

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

matbröd

Irene är ingen surdeg. Men eftersom det är hon som gett mig det här receptet, så får den heta Irenes surdeg.

Det här behövs:

1 tsk socker
1,5 dl + 1,5 dl ljummet vatten
1,5 dl + 1,5 dl vetemjöl

Gör så här:

Dag 1
Blanda den första mängden socker, vatten och mjöl. Täck med en fuktig handduk eller plastfilm. Låt stå i 2 dygn.

Dag 3
Vispa i nästa mängd vatten och mjöl. Surdegen ska vara tjockflytande som fil. Täck och åt stå i ett dygn.

Dag 4
Bubblar det och luktar gott, syrligt om surdegen? Då är den färdig. Är man osäker kan man vispa i lite mer vatten och mjöl och vänta ytterligare ett dygn.

Annars är det bara att använda surdegen. Ställ det som blir över i en tillsluten burk i kylskåpet. Surdegen måste matas med 1 dl vatten och 1 dl mjöl varje vecka för att hålla sig fräsch och användbar.

Robert Gustafsson provar Alsacevin

06 torsdag Sep 2012

Posted by Vin, mat, Alsace in annat

≈ Lämna en kommentar

Visst är han oslagbar, Robert Gustafsson.

Tarte flambée – ”pizza” från Alsace

05 onsdag Sep 2012

Posted by Vin, mat, Alsace in alsacevin, fransk mat, huvudrätt, mat, smårätt, vin, vitt vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

förrätt, fransk mat, huvudrätt, smårätt

När kvällarna blir kallare kan det vara dags att laga den här ”pizzan” från Alsace. Tarte flambée är det franska namnet på rätten. På traditionell elsassiska heter det flammekueche. Men oavsett namn, det här är husmanskost som värmer både i magen och i själen.

Någon dietmat är det inte, men det är inte pizza heller. Osten och degen förenar de bägge rätterna. Men Tarte flambée görs med creme fraiche istället för tomatsås. Smaken bygger på brytningen mellan sötman i löken och sältan i skinkan eller sidfläsket.

Som med all traditionell mat finns det en uppsjö av olika recept. Här följer ett med ojäst deg. Vill man ha den mer pizzalik, så använder man bara vanlig pizzadeg med jäst.

Det här behövs för fyra tartes, stora som små pizzor ungefär:
5,5 dl vetemjöl
2 krm salt
2 dl vatten
3 msk olivolja

Fyllning:
2 – 3 gula lökar
300 g rökt skinka (eller sidfläsk)
2 dl creme fraiche
4 – 5 dl riven smakrik ost, Gruyere eller Herrgård
timjan

Gör så här:

Rör ihop mjöl, salt, vatten och olja till en smidig deg. Kolla så degen inte blir för kladdig.

Skiva löken tunt. Fräs den i lite olja tills den har mjuknat. Strimla skinkan i tändsticksstora bitar. Riv osten.

Sätt ugnen på högsta värme och sätt in en plåt så den blir varm.

Kavla ¼ av degen riktigt tunt på mjölat bakbord. Lägg tarten på ett bakplåtspapper. Bred på ett ganska tjockt lager creme fraiche. Lägg på löken och skinkan. Krydda med timjan, och lägg till sist på osten. Vik upp kanterna lite, så inte fyllningen rinner av ”pizzan”

Lyft över bakplåtspapperet med tarten till den varma plåten. Grädda ganska högt upp i 7 – 8 minuter.

Ett recept med en godare botten hittar du HÄR.

Vi åt med god aptit, till och med familjens kräsna 14-åring godkände maten. Till drack vi (inte 14-åringen) David Ermels Pinot Blanc från 2011. Det är ett fruktigt vin. Lätt, lättdrucket och lättgillat.

Hos en italiensk vinbonde

04 tisdag Sep 2012

Posted by Vin, mat, Alsace in rött vin, resor, vin, vinodling

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

rött vin, resor, vinodling

Om du reser i vinproducerande områden, passa på och besök en vingård. Det är ofta både kul och spännande. Och du blir nästan alltid väldigt väl mottagen.

En av de vinbönder vi mött på det här sättet är Antonio Fioravante. Det är en vänlig man med Nya Zeeland-keps på huvudet – i alla fall när vi besökte honom. Han har en liten vingård i Vapolicella utanför Verona, och tyckte tydligen att det var ett kul avbrott i den vanliga lunken när vi kom en av de första dagarna i juli för ett par år sedan.

Glatt korkade han upp flaskor och hällde upp smakprov, skålade och berättade livfullt om gården – allt på en klingande italienska. Dessbättre hade han en son som kunde engelska och som fick rycka in när händer och fötter inte räckte till för att vi skulle förstå.

Men han sålde inte bara sitt vin. Han visade också upp gården, lät oss titta på lagringstankarna och klättra upp på vinden där han torkade druvorna till Amaronevinet. Vi fick också klappa hundarna, hälsa på frun och inspektera gårdens ”bo på lantgård”-rörelse.

När vi gick skickade han med oss resten i en av provflaskorna ”så att vi skulle ha något vin till middagen”.

Det är en sådan person som man minns med värme. Lite av Antonio Fioravante finns dessutom kvar; nere i källaren ligger en flaska av hans Amarone och väntar på rätt tillfälle att drickas upp.

Nu kanske du tror att han var ett undantag. SÅÅ vänliga är de väl inte. Och okej då, det är inte alla som avsätter en timme av sin tid för några turister som handlar vin för ett par hundralappar.

Men det finns en annan förklaring. Gårdsförsäljningen av vin betyder ganska mycket för vinodlarna. De vinbönder vi pratade lite närmare med i Alsace i somras berättade att ungefär en tredjedel av försäljningen sker i deras vinkällare – eller gårdsbutik, som det skulle heta i Sverige.

Dessutom kan du få med dig ett par flaskor gott vin hem efter ett besök i vingården. Det är inte så dumt. Jag kan väl inte vara den enda personen som stått på en stormarknad i ett turistland och dumt stirrat på 20 flaskor rött vin, som alla lovar att de passar utmärkt till ”cheese, grill and casserole”. Bara för att till middagen finna ut att alla de 19 andra förmodligen hade varit bättre.

Getosttoast – Chevre chaud med apelsin

01 lördag Sep 2012

Posted by Vin, mat, Alsace in alsacevin, fransk mat, mat, resor, smårätt, vin, vitt vin

≈ 1 kommentar

Etiketter

alsacevin, förrätt, fransk mat, smårätt, vegetariskt, vitt vin

Tänk att någonting så enkelt kan vara så gott. Ta getost, rostad baguette, sallad och vinägrett. Lägg ner 10 minuter i köket – och sedan är det bara att njuta.

Det här behövs per person:

Ett par skivor baguette
Ett par skivor getost (chevre)
Lite blandad sallad
En halv tomat
Ett par tunna skivor apelsin
Lite valnötskärnor
Vit balsamvinäger
Honung
Olivolja

Gör så här:

Sätt ugnen på grill och full värme. Rosta eller stek baguetteskivorna. Tärna tomaten, skiva getosten och apelsinen. Blanda honung och vit balsamvinäger. Det ska smaka syrligt, men runt och med ett uns av sötma.

Lägg getosten ovanpå de rostade baguetteskivorna. Gratinera dem i ugnen tills osten börjar smälta lite.

Lägg upp getosttoasten på tallrik. Lägg sallad, tomat och apelsinskivor runt om. Häll över lite olivolja och honung-balsamvinäger. Pressa över lite juice från resten av apelsinen.

Ät och njut.

Vi åt det här på sensommarens sista dag (?) tillsammans med lite av sommarens vin, Muscat 2010 från Gerard Waegell. Det är ett ganska fruktigt vin med pigga syror, som balanseras av ett uns sötma. Funkade jättebra till getosttoasten.

Men första gången vi åt Chevre chaud med apelsin var i en liten stad utanför Sete i södra Frankrike. Restaurangen låg vid kajkanten och utanför fönstret tränade de unga männen tornerspel med båt.

Så det här var utsikten.

Längs Vinvägen

29 onsdag Aug 2012

Posted by Vin, mat, Alsace in Alsace, resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Alsace, Frankrike, resor

I Eguisheim lutar sig korsvirkeshusen mot varandra, så man tror sig förflyttade till ett Hans och Greta–land. I Hunawihr möter vi den vänlige vinbonden David Ermel, som gärna bjuder på ett extra glas vin och pratar en stund till. Och i Nothalten ringer telefonen när vi går in i Gerard Waegells vinkällare. Först tror man sig vara utsatt för ett skämt – när man kommer in i ett rum börjar telefonen ringa…

Men vi fattar när Gerard själv kommer nerspringande från familjens lägenhet som ligger ovanpå vinförsäljningen. Den ringande telefonen är larmsignalen som berättar att han har fått kunder.

Han är en ung vinbonde som erbjuder några av de mest prisvärda vinerna vi hittar under några semesterveckor. Han är mörkt solbränd av jobbet ute på fälten, trots att vädret mer påminner om det Göteborg vi lämnat än den annars soliga och varma alsasiska sommaren.

Vi åkte längs vinvägen, Route du vin, i juli. Inte på en gång och inte hela vägen från Marlenheim väster om Strasbourg till Thann nästan nere vid den schweiziska gränsen. Istället så stannade vi där vi ville. Provade vin hos vinodlarna, åkte turistbåt i Strasbourg och vandrade längs kanalerna i Colmars Lilla Venedig-kvarter.

Ändå är det de böljande kullarna med vinodling man minns. Den steniga, nästan ogästvänliga, marken – och så vinstockarna som okuvligt pressar ner sina rötter för att få vatten och näring. När hösten kommer så levererar de druvor till ännu en årgång vin. Visst blir man lite lycklig.