Smålyxig pasta med salsiccia, fänkål & tomat

04 tisdag Okt 2016

Posted by Vin, mat, Alsace in fläskkött, huvudrätt, mat, pasta

Etiketter

fläsk, huvudrätt, klimatsmart, pasta, under 20:-

Fänkål kan verkligen smaka väldigt olika. Rå är den pigg och fräsch med massor av lakritssmak, men jag föredrar den helt tillagad. Då kommer den milda, finstämda smaken fram – som i den här smålyxiga pastasåsen.

Här får den samsas med salsiccia, rosmarin och tomat. Bara goda, italienska smaker.

Ja, och så pasta förstås. Men det är ju också ganska italienskt…

Det behövs till 3 – 4 personer:
1 fänkål, ganska liten
1 gul lök
olivolja
salt & svartpeppar
350 g salsiccia (rå, italiensk)
1,5 msk tomatpuré
1 burk köksbärstomater
½ burk vatten
3 vitlöksklyftor
ev 1 tsk honung
ev 1/2 strimal chili, spansk peppar
ca 3 kvistar rosmarin, bara ”barren”

Pasta

Gör så här:
Skala och skiva löken. Dela fänkålen och skär bort ”rören” längst upp och den grova rotstocken. Skiva fänkålen riktigt tunt och fräs i olivolja tills den börjar mjukna. Lägg i löken och fräs till även den börjar mjukna. Salta & peppra.

Dela de råa korvarna på längden och skrapa ur korvsmetet. Stek den på samma sätt som man steker köttfärs. På med tomatpurén och fräs även den.

Häll i körsbärstomaterna (men klipp sönder dem med en sax i burken först). Häll i vatten och hackade ”barr” från rosmarinen. Pressa i vitlöken. Om man vill kan man ta med 1/2 strimlad chili och 1 tsk honung som lyfter tomatsmaken.

Sätt på pastavattnet och koka pastan. Under tiden får tomatsåsen koka klart.

Pasta med salsiccia, fänkål & tomat är tillräckligt enkelt för att funka en vanlig tisdag i oktober. Men duka lite fint, häll i en skvätt italiensk rödvin i glasen och ät lite goda ostar efter. Parmesan, gorgonzola… Då är man helt hemma, även en fredagskväll.

Skulle du ha hysteriskt bråttom så finns även en variant gjord på färdig tomatsås. Recept hittar du HÄR.

Äppelgelé kryddad med calvados

02 söndag Okt 2016

Posted by Vin, mat, Alsace in fransk mat, mat, tillbehör

≈ 2 kommentarer

Etiketter

tillbehör

Någon mer än vi som har en massa äpplen i källaren? Våra egna äpplen tog snabbt slut. Det var vår första äppelskörden – och de 20 äpplen vi fick försvann snabbt in i munnen.

Men i år har alla fått massor av frukt, och då kommer vänliga grannar och vänner med fyllda kassar. Som hamnar i källaren…

Dags för projektet ”Gör något nytt med äpplen”. Första akten kommer här: den handlar om Äppelgelé, och ger en klar marmelad med hög äppelsmak. Klart gott på smörgås.

Det här behövs till en liten burk gelé:
500 g äpplen
2,5 dl vatten
0,8 dl socker per deciliter avrunnen saft
2 msk calvados (eller mörk rom) per deciliter avrunnen saft
0,5 msk pressad citron per deciliter avrunnen saft

Gör så här:
Tvätta och skär i klyftor, men behåll kärnhus. Koka 10 – 15 minuter tills äpplen är mjuka.

Häll äppelbitarna i en stor sil, låt dem rinna av en stund, kanske 10 minuter.

Koka den avrunna äppelsaften i 3 minuter, ta av från spisen och blanda ner socker, calvados och pressad citron. Sätt tillbaka på plattan och låt saften koka i 5 – 10 minuter.

Om du vill kan du göra tefatsprovet för att testa hur tjock gelén har blivit. Ta ett kylt tefat (en stund i frysen), lägg på en klick gelé och dra en linje genom klicken. Om gelén inte flyter ihop på en gång, så är det (minst) gelékonsistens.

Men projekt äppelgelé började med ett rejält magplask. Jag kollade recept och alla var helt överens om mängden socker, så jag tryckte i 0,9 dl socker per deciliter avrunnen saft. Kokade kraftigt i 10 minuter som den duktiga gelémakare jag trodde att jag var.

Hällde upp gelékoket i en liten form och lät den svalna. Tog bilden här ovan – och tyckte att jag hade fått till en ganska skaplig bild.

Först därefter smakade jag på mitt alster. Och insåg att det var klart gott, men totalt stenhårt. Jag hade inte gjort gelé – jag hade gjort äppelkola.

Frågan är bara hur man ska kunna dela den i lagom kolabitar…

Sluta leta – Mas Louise står ju där

29 torsdag Sep 2016

Posted by Vin, mat, Alsace in rött vin, vin

≈ 4 kommentarer

Etiketter

rött vin

Vad är det du letar efter när du springer runt som en skållad råtta på Bolaget på fredagseftermiddagen? I ungefär sju fall av tio är det ett rött vin som funkar bra till fredagsbiffen. Dessutom ska det vara hyfsat prisvärt – och hyfsat snällt mot människor och miljö.

Ett schysst rödtjut med andra ord.

Mas Louise 2015 från Cotes du Rhone är just ett sådant vin. Hederligt rödvin med kraft att stå upp mot en biff – och tillräckligt allsidigt för att funka både till fläsk och till lamm. Sätter man dit näsan så möter en djup, kryddig lukt av mörka bär. Vinet är gjort på hälften Grenache och hälften Syrah, men i min näsa dominerar Syrah-lukten tydligt. I munnen är det ett ganska ungt vin med trevlig strävhet.

Det är ekologisk och därmed hyfsat snällt mot miljön.

Priset 99 kronor gör det till ett prisvärt vin.

Högrevsgryta med chili, choklad, bönor & guacamole

26 måndag Sep 2016

Posted by Vin, mat, Alsace in gryta, huvudrätt, mat, nötkött

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

gryta, huvudrätt, nöt

Snart kommer hösten på riktigt. Du vet den där tiden när det är läge att krypa in i värmen, laga en gryta och äta tillsammans med vänner. Sitta kvar länge vid matbordet och glömma blåsten och regnet som slår mot fönstret.

Då passar den här högrevschilin, som är mer mustig än chilihet. En av hemligheterna är att bryta sönder ett par rutor mörk choklad och låta dem smälta i grytan. Missa inte den detaljen – just där skapas den fylliga smaken.

Det här behövs till 5 personer:
900 g högrev
2 – 3 gula lökar
4 – 5 vitlöksklyftor
2 chili, spansk peppar
neutral olja
salt & lite svartpeppar
1 msk malen spiskummin
2 tsk chipotlepasta, stark
1 – 2 tsk chilipeppar, chipotle
2 dl ganska stark köttbuljong
2 burkar hela tomater
1 – 2 paprikor, gula eller röda
2 rutor mörk choklad
1 msk oregano

Stekta svarta bönor
1 liten gul lök
1 burk svarta bönor (eller ta ett par dl egenkokta)
neutral olja
salt
1 tsk malen spiskummin
1 krm chilipeppar
1 tsk oregano

Guacamole
Enkel och mild avocadoröra. Recept hittar du HÄR.

Turkisk yoghurt
2 – 3 dl yoghurt
Krydda med salt, malen spiskummin & chilipeppar

Gör så här:
Skala och hacka lök och vitlök. Kärna ur chili (spansk peppar) och skär i strimlor.

Putsa bort senor och onödigt fett från högreven, skär i stora grytbitar. Bryn köttet i olja i en stekpanna. Det behövs minst ett par omgångar. Krydda med salt och lite svartpeppar

Lägg över grytbitarna i en stekgryta eller stor, tjockbottnad kastrull. Lägg i löken och fräs tills den är genomskinligt. I med vitlök, spiskummin, chilipulver & chipotlepasta, och fräs så det luktar gott av kryddorna.

Klipp sönder tomaterna med en sax direkt i burken. Häll ner tomaterna och buljongen i grytan och koka tills köttet är supermört. Tar 1,5 – 2 timmar.

Kärna ur paprikan och skär den i strimlor. Låt den koka med de sista 15 – 20 minuterna.

Och nu kommer undret. Bryt sönder chokladen och låt den smälta i grytan. Smula ner oregano. Smaka, visst blev det stor skillnad!

Stekta svarta bönor
Skala och hacka löken. Stek den i olja tills den är mjuk. Lägg i bönorna och kryddorna – och fräs tills allt är färdigt.

Turkisk yoghurt
Blanda yoghurten med kryddorna. Smaka så att det blir lagom starkt för dig.

När jag lagar chiligrytan är det fortfarande varm och solig september, men höstförkylningen och hostan ”råmar som vilddjur” genom kroppen. Jag nynnar på texten till ”Sverige en vintersaga”.

Om grytan är comfort food, så är detta comfort music.

”Lapplandspilen råmar som ett vilddjur genom natten
Gårdarna släcker sina ljus
Ett stormpiskat Marstrand ber sitt Pater Noster
Stockholm city svajar i sitt rus

Det är då som det stora vemodet rullar in
Och från havet blåser en isande, gråkall vind.”

Skinkschnitzel med vin, persilja & vitlök

23 fredag Sep 2016

Posted by Vin, mat, Alsace in fläskkött, fransk mat, huvudrätt, mat

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

fläsk, fransk mat, huvudrätt

Ibland blir man överraskad. Jag letar runt bland franska recept och hittar en schnitzel som ska ätas tillsammans med hackad vitlök och persilja. I mina öron låter det som en blandning av en skiva stekt kött från Milano och gremolata, det vitlökshack man strör över Osso Buco milanese.

Men det finns väl ingen anledning att leka purist. Säger de att det är ett franskt recept, så är det.

Visst ja, jag kanske ska säga att jag tog skinkschnitzel istället för kalv – om du tittar på prislappen så hittar du anledningen. Och så gjorde jag schnitzeln som en fylld lövbiff.

Det här behövs till 4 personer:
700 g skinkschnitzel, gärna tunt skivad (eller kalvschnitzel)
2 krukor persilja
4 – 5 klyftor vitlök
salt & svartpeppar
olivolja & smör
2 dl vitt, torrt vin
1 dl vatten

Ugnsbakade kvisttomater
500 g kvisttomater
olivolja
salt & svartpeppar

Gör så här:
Sätt ugnen på 225 grader. Olja en ugnsform och lägg i kvisttomaterna. Perforera varje tomat, t ex med en gaffel, och kör dem i ugnen i ca 20 minuter. Salta & peppra.

Skölj och hacka bladen från persiljan. Skala och riv vitlöksklyftorna. Salta & svartpeppra – och hacka ihop persilja och riven vitlök.

Lägg schnitzeln mellan två ”blad” med plastfolie, tryck ut skivorna så de blir riktigt tunna. (Okej, vill du göra det besvärligt kan du gå loss och banka ut köttet, men det behövs inte). Salta & peppra köttet. Lägg på ca 1 tsk persiljehack på varje schnitzel, vik den dubbel och fäst med en tandpetare.

Stek köttet i omgångar, 2 – 3 minuter på varje sida. Ta upp schnitzlarna, häll i vin och vatten och låt det koka upp. Lägg tillbaka köttet i pannan och koka ett par minuter. Klicka i lite smör på slutet.

Hustrun, som inte alltid är så finkänslig, sammanfattar schnitzeln med orden:

– Skitgott, men det kanske man inte kan skriva på bloggen.

Nej, det kanske man inte kan. Men nu är det gjort.

Jean Biecher – pålitlig vinmakare

20 tisdag Sep 2016

Posted by Vin, mat, Alsace in alsacevin, vin, vitt vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

alsacevin, vitt vin

Nu kommer Biecher Riesling Réserve i ny årgång, 2015. Det är ett fylligt vin med tydliga pärontoner i lukten, lite hintar av sötma och honung finns också – och en lukt som är svårdefinierad, faktiskt lite åt svart vinbärsblad. I munnen är det ett fylligt vin med bra syra som står upp fint mot den lilla restsötma som faktiskt finns.

Missförstå mig rätt. Det är ett torrt vin, helt klart. Men man kan ändå känna en aning sötma, som inte alls är oangenäm.

Just därför är det ett utmärkt vin till fläskkött – som också har en liten hint av sötma. Men letar man efter en Riesling till en lyxig hummer tror jag man ska flytta handen när man letar på Systemets hyllor. Då är det bättre med ett vin som har en ”renare” torrhet.

89 kronor vill Bolaget ha för en flaska. Det gör vinet till en bra kamrat på fredagskvällen, tycker jag.

Ugnsbakad sej med ägg-, dill- & ansjovisröra

18 söndag Sep 2016

Posted by Vin, mat, Alsace in fisk & skaldjur, huvudrätt, mat, tillbehör, vardagsmat

≈ 3 kommentarer

Etiketter

fisk & skaldjur, huvudrätt, sås & röra, tillbehör, vardagsmat

Ägg är gott. Dill & crème fraiche funkar bra ihop – och ansjovis är både jag och mina smaklökar barnsligt förtjusta i.

Om man blandar det till en röra, funkar det till fisk? Ja, säger mina smaklökar. Tillsammans med sej blir det smakrik och trevlig vardagsmat.

Alltså mat som inte ruinerar – och som är så pass lättlagad att det blir tid och energi över till annat.

Det här behövs till 3 (hungriga) personer:
600 g sej eller torsk
olivolja
salt & svartpeppar

Dill- & ansjovisröra
1 hårdkokt ägg
2 dl crème fraiche, 17 %
1 knippe dill
1 liten burk ansjovis, 55 g (både ansjovis och spad)
svartpeppar & lite salt

Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader. Olja en ugnsform. Lägg ner fisken, droppa över lite olivolja. Salta och peppra. Lägg ett smörpapper över formen och bädda in formen, ungefär som ett överkast (så blir fisken saftigare). Kör i ugnen ca 13 – 14 minuter. Och ja, även sej är färdig när fiskköttet skivar sig – när man trycker lätt på det.

Dill & ansjovisröra
Finhacka dill och ansjovis. Blanda ner hacket och ansjovisspadet i crème fraiche. Hacka ägget. Lättaste sättet är att dela ägget och sedan trycka halvorna genom äggskärare två gånger – om man nu inte tycker det är kul att hacka med en kniv som geggar ihop av äggulan… Peppra, men ta det försiktigt med saltet. Ansjovis är rejält salt.

Ägg, dill och ansjovis, det är grunden för gubbröra. När vi sitter och äter – och jag pratar om hur vansinnigt gott det är med gubbröra-smaken – så säger hustrun, som inte alltid är så finkänslig.

– Ja, det är väl inte så konstigt. Det var en gubbe som rörde ihop röran. Klart det blir gubbröra då.

Glass med fryst äpple och stekt rågbröd!

16 fredag Sep 2016

Posted by Vin, mat, Alsace in mat, ost & efterrätt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

ost & efterrätt

Det finns recept som låter så osannolika att man bara måste testa. Glass med fryst äpple och stekt rågbröd är ett sådant recept. Jag såg det här i Buffé och gick loss bland stekpannorna i köket.

Och ja, jag kan bekräfta: receptet funkar. Fryst rivet äpple blir som en frisk äppelsorbet, och stekt rågbröd får lite sälta från smöret, men också en liten knäckighet om man steker på ganska bra.

Det här behövs till 4 personer:
1 rött äpple, fryst
100 g mörkt rågbröd
rejält med smör
0,5 liter vaniljglass

Gör så här:
Skär äpplet i klyftor, kärna ur och stoppa in i frysen en stund innan.

Riv rågbrödet grovt. Stek i rejält med smör så att det nästan blir lite knaprigt. Riv de frysta äppelklyftorna.

Skeda upp glass i skålar eller på desserttallrikar. Lägg små högar av rivet äpple och strö stekt rågbröd över.

Den som har kommit på det här receptet är krögaren Mattias Dahlgren. Jag klurar lite på om man måste vara etablerad i matbranschen för att våga hitta på något så ovanligt. Eller om det räcker med att vara ovanligt nyfiken och innovativ.

Kanske räcker det med det senare. Mattias Dahlgren berättar att han brukar doppa pommes frites i smoothies. Själv kommer jag maximalt till aioli om jag ska ha något till friterade potatisbitarna, men oftast nöjer jag mig med salt.

Kiviks äppelcider & fläskytterfilé med parmaskinka

13 tisdag Sep 2016

Posted by Vin, mat, Alsace in cider, fläskkött, huvudrätt, mat

≈ 2 kommentarer

Etiketter

cider & dryck, fläsk, huvudrätt

Nu är det äppeltider! På baksidan mognar äpplen för första gången på vårt egenplanerade äppelträd. Och grannarna kommer med kassar fyllda med alla äpplen de inte orkar ta hand om.

Äpplen fick vara temat för en av helgens middagar. På tallriken blev det Fläskytterfilé i parmaskinka och stekta äppelklyftor. Klart gott och nästan löjligt enkelt. Man skivar fläskytterfilé, virar in skivorna i skinkan och steker. Sedan kärnar man ut ett äpple, klyftar det och steker ett par minuter. Klart!

Recept hittar du HÄR men den här gången blev det klyftpotatis – istället för kornotto – som tillbehör.

I glaset hamnade lite av Kiviks ekologiska äppelcider (18,90 för 33 cl på Bolaget). En blyg men fräsch lukt av äpple men bara aningen äpple i smaken. Det känns som om musteriet har sprungit förbi jästankarna med en låda äpplen men liksom glömt att stoppa ner dem i cidern.

Kiviks cider kanske kan funka för den som aldrig har druckit något annat än den sötaktiga läsk man kan köpa på Ica. Men den kan inte mäta sig med fransk cider, inte heller med spansk och engelsk.

Så om du är på väg till Systemet för att handla cider, snälla, ta en annan flaska istället, t ex Cidre Bologique la Ribaude. Den är fylligare, godare och faktisk inte dyrare. Och så är det cider på riktigt!

300 000 klick – resultatet av en dagdröm

10 lördag Sep 2016

Posted by Vin, mat, Alsace in alsacevin, annat, vin, vitt vin

≈ 5 kommentarer

Etiketter

alsacevin, vitt vin

Ibland dagdrömmer jag på jobbet. Missförstå mig rätt, det är inte så att jag fyller i Lotto-kuponger och skiter i mina arbetsuppgifter. Men ibland är det som om tankarna vandrar iväg av sig själva.

Det gjorde de en augustidag för fyra år sedan. Vi hade en fortbildningsdag med en entusiastisk föreläsare som visade hur man tillverkar bloggar och hur man använder sociala medier. Bredvid mig satt två fotolärare som genast började skapa fotobloggar.

– Hmmm, en blogg, tänkte jag och kände hur tankarna drog iväg till Frankrike och Alsace och vin och mat och en torr, men fyllig Riesling tillsammans med den alsassiska grytan Choucroute garnie. Det klart jag ska göra en blogg om allt detta.

Och i just det ögonblicket av dagdrömmande föddes Vin, Mat & Alsace.

Vi hade precis kommer hem från en semester i Languedoc och Alsace. Bilder fanns i kameran, i huvudet fanns minnen av samtal med vinproducenter – och mat funderar jag ju ändå på mest hela tiden.

Nu har det gått fyra år och tre veckor sedan det första inlägget publicerades. Under den tiden har 596 inlägg hamnat på bloggen, mest om mat. Det borde vara upp mot 500 recept (jag får erkänna att jag tillhör de lata, jag har inte räknat). Resten handlar om vin, vinodling, resor och några få om annat.

300 000 klick har det blivit, det blir alltså ett klick varje gång någon gått in på ett recept eller inlägg. Nästan 190 000 har besökt bloggen. Även om WordPress fuskar lite och räknar dig som ny besökare om du kommer tillbaka till den här bloggen efter en vecka.

Jag har fortsatt att leva som vanligt – alltså tänka rätt så mycket på mat och inte alltför sällan på vilket vin som passar till maten. Men det har också fått mig att leta efter nya recept och ingredienser; man kan liksom inte köra samma recept i varje inlägg…

Eftersom min franska är ganska liten får jag förlita mig på Google translate när jag läser franska recept. Det är ofta en dråplig läsning, men priset tas nog av översättningen till Coq au vin, alltså tupp i vin. Så här översatte Google receptet: ”Ingredienser: 3 kg kuk, hackad”…

I julas gjorde jag en kokbok i tre exemplar via en fotoboks-sajt. Klar ego-boost.

För några veckor sedan köpte jag en dagsljuslampa för att försöka få bättre bilder, nu när det blir mörkare om kvällarna. Just fotot är det som jag skulle vilja förbättra; det är liksom där de flesta bloggar blir dömda.

Men till dess får jag säga:

– Skål Roland! Det här var de 300 000 första klicken. Vi kör ett tag till!

Det jag skålar med är ett glas Riesling 2014 från Florian Beck-Hartweg i Dambach-la-ville. En fyllig och doftrik Riesling med päron, fruktighet och lite petroleum i lukten. Det är ett riktigt gott vin, kostar så där en 75 kronor om man åker till Alsace och handlar direkt av producenten. Synd bara att det ska vara så förbannat långt dit.

Lev väl, det försöker jag göra.
Hälsningar Roland