Parfait med Nutella & mörk choklad

Etiketter

,

nutella- & chokladparfait

Lättare kan det nästan inte bli – inte godare heller. Man tar bara vispad grädde och blandar den med Nutella och smält choklad. Till och med jag klarar av den efterrätten.

Det var i alla fall vad jag trodde.

Men min skjorta hade lite besvär med tillagningen… Det blev ett antal mörka chokladfläckar på framsidan och lite gliringar från hustrun om att jag borde använda förkläde.

Det här behövs till 6 personer:
4 dl vispgrädde
3 dl Nutella
75 + 25 g mörk choklad

Gör så här:
Vispa grädden tills den börjar bli hård och få toppar. Rör ner Nutella i grädden och blanda runt. Smält 75 g mörk choklad på ganska låg värme i en kastrull. Blanda ner chokladen i grädden och rör runt.

Häll upp i efterrättsformar. Ställ i frysen i minst 2 timmar. Ta fram parfait en stund innan det är dags att äta. Smält 25 g mörk choklad och ringla över.

Okej, det är bara att erkänna. Jag har ingen kunskap och fantasi när det kommer till efterrätter. Idén till denna parfait har jag hämtat från tidningen Matmagasinet, men i deras recept saknades den mörka chokladen. Den tog jag med för att rätten skulle få mer karaktär.

Fredagspasta med chèvre, spenat & valnötter

Etiketter

, , ,

Känner du igen texten från Nationsteaterns ”På fredagskvällen bubblar det i blodet, man är…”?

I så fall har du kommit en bit genom livet, i alla fall om du minns när de spelade den på 70-talet. Och då är chansen hyfsat stor att det är dags för en uppdatering av texten.

Kanske passar det bättre med: På fredagskvällen bubblar det i blodet, man är trött.

Just i det läget – när det är fredag och man är trött – är det bra med en enkel, men smakrik fredagspasta. Ja, och så ett glas rödvin, såklart.

Det här behövs till 2 – 3 personer:
250 g spenat (bladspenat)
lite olivolja
1 dl crème fraiche, 34 %
1 dl mjöl (eller ytterligare 1 dl crème fraiche)
100 g chèvre
1 liten näve valnötter (om man vill)
salt & svartpeppar

Och en pastasort som du gillar

Gör så här:
Fräs spenat i lite olja tills all vätska har kokat in. Häll i crème fraiche och mjölk, och koka såsen ett par minuter. Lägg i chèvre skuren i mindre bitar. Värm så osten smälter. Mosa ev lite med gaffel. I med de hackade valnötterna och låt allt bli varmt. Klart.

Ja, man måste koka pastan såklart…

Den som säger att fett inte är gott, den ljuger. Pasta med chèvre, spenat & valnötter blir godare med bara crème fraiche. Men det tar emot i mellanmjölkstarmen att hälla i 2 dl fet crème fraiche och toppa anrättningen med 100 g chèvre…

Fast det klart. Om man tar bort pastan så kan man ju säga att man tillfälligt gått över till LCHF.

Men hacka gärna valnötterna ganska smått, och ta inte för många. Den lite bittra smaken i nötterna tar annars gärna över anrättningen alltför mycket.

Vi drack ett glas rött vin till maten, en vanlig Les Dauphins från Rhône-dalen. Men testa gärna med en Sauvignon Blanc. Det är en fantastisk druva till getosten, som jag tror skulle passa riktigt bra även här.

Ugnsrostad sparris med feta, pinjekärnor & honung

Etiketter

, ,

 

ugnsrostad sparris m feta

Äntligen vår på riktigt! Gräset är grönt, häcken börjar bli grön och nere vid staketet står Forsythian piggt gul.

Vad kan passa bättre en sådan dag än sparris. Skjuter man in den i ugnen i 10 minuter blir den fräscht al dente. Toppar man med feta och honung får man en trevlig brytning mellan sött och salt.

Ja, och pinjekärnor. De behöver man väl inte ens förklara varför de ska vara med…

Det här behövs till 2 personer:
250 g grön sparris
1 msk olivolja
1 nypa flingsalt (½ – 1 tsk)
75 g feta
2 msk pinjekärnor
1 msk honung

Gör så här:
Sätt ugnen på 225 grader. Böj sparrisen så den träiga nederdelen bryts av. (Skala ev nedre delen av de gröna stänglarna om de är väldigt grova). Lägg dem i en oljad ugnsform. Strö flingsalt och droppa olivolja på sparrisen. Smula feta över – och toppa med pinjekärnor & honung.

Rosta i ugnen i 9 – 10 minuter.

Ibland vill man bara att maten ska vara god utan att man behöver ta ut sig i flera timmar – kanske vill man hellre vara ute… Just en sådan dag ska man testa den här förrätten.

Avokadosallad – perfekt till fredagslaxen

Etiketter

, , ,

Det här är fredagsmat för mig. På eftermiddagen svänger man förbi fiskhandlaren och får med sig en bit laxfilé.

Väl hemma så skjuter man in laxen i ugnen, skivar salladen och häller upp ett glas vin, som man sippar på medan allt blir färdigt.

avokadosallad 2Det här behövs till 4 – 5 personer:
2 avokado
1 rödlök
1 hårt päron
½ påse blandad sallad, t ex Provencalsk
1 stor näve valnötter

1 – 2 lime, bara saften
4 – 5 msk olivolja
salt & svartpeppar

Lax och kanske potatis, eller kanske spenat

Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader om du ska laga lax. Salta & peppra fiskbiten och lägg den i en oljad ugnsform. Kör den i ugnen i ca 15 minuter. Tryck lite lätt på den med ett finger. När den skivar sig fint är den färdig (fast man kan peta lite med en kniv också och se så den inte är alltför rå i mitten).

Skala rödlöken och skiva tunt. Dela avokadorna, peta ur kärnorna och gröp ur köttet med en matsked. Skiva avokadon. Skölj päron, dela det i fyra delar och skär bort kärnhuset. Skiva. Grovhacka valnötterna.

Blanda olja och pressad lime till dressingen. Det ska vara en trevligt syrlig smak. Salta & peppra.

Lägg upp allt på ett fat.

Ät & njut – ännu är det mycket kvar av helgen.

 

Terre de Mistral & Mont-Redon – goda & pålitliga Rhône-viner

Etiketter

terre de mistral & mont-redon

Det finns två helt olika sätt att förhålla sig till det goda i livet. Ett sätt är att snabbt äta upp godsakerna och ta rejäla klunkar av vinet – för man vill liksom fylla upp munnen med allt det goda.

Ett annat sätt är att ta lite i taget. Stoppa in en liten köttbit eller ostbit, smutta på vinet för att få det att räcka längre – för man vill liksom hinna med att njuta så mycket som möjligt av det goda.

Härom dagen åt vi middag med vänner hemma vid det urgamla slagbordet. Hustrun, som tillhör den första kategorin, gick ut i Usain Bolt-tempo. Själv påminner jag mer om en trött hund på kvällspromenad. Jag luktar och lufsar mig genom maten – men sedan slutar det med att jag äter mest. Förmodligen har större delen av vinet runnit ner i min strupe.

Middagen, det var rådjurssadel för att fira att ett födelsedagsbarn nått klart mogen ålder. Jag valde vin – och som en händelse hittade jag ett par Rhôneviner. (Konstigt det där att jag så ofta hitta vita Alsaceviner och röda Rhôneviner…)

Men det blev två riktigt bra och goda viner. Terre de Mistral 2014 (79 kronor) är lite som den bussiga kompisen. Trevlig, fruktig lukt med toner av körsbär och björnbär. Just de tonerna gör det till ett piggt och liksom läskande vin. Gott till rådjurssalden, men funkar bra när man bara vill ha ett glas rejält vin utan mat.

Dessutom ekologiskt. Tack för det.

Réserve Mont-Redon 2014 (109 kronor) är lite stramare. Lite mer stolt hållning och rak rygg; lite mer det-ska-vara-kött-till-det-här-vinet-känsla. Bägge vinerna är gjorda på blandningar där Syrah-druvan ingår. Men åtminstone i min näsa är Syrah-lukten mycket tydligare i Mont-Redon. Lukten är liksom ”köttig” med inslag av fat och – tror jag – björnbär.

Men viktigast av allt: Det här är två viner som jag gärna går ner till Bolaget och köper igen. Det är två riktigt trevliga viner. Oavsett om du snabbt vill fylla munnen med vinet, eller om du är som mig – och den trötta hunden på kvällspromenad – så du gärna sitter där och luktar och luktar innan du tar första klunken.

Tåget kommer in på stationen i La Ciotat

Etiketter

, ,

CALANQUE-DU-MUGEL-LA-CIOTAT-1024x410Mugel Calanque. Bild från La Ciotats turistbyrå.

Världens första filminspelning ägde rum i La Ciotat, ett par mil öster om Marseille. Det var de två bröderna Auguste och Louis Lumière som hade uppfunnit den nya apparaten kinematografen. En dag på sommaren 1895 riggade de upp kameran och gjorde de första filmerna, däribland Barnet äter frukost och Tåget kommer in på stationen.

Bröderna kom från en rik familj i Besancon, men som andra välbärgade i slutet av 1800-talet hade de ett sommarhus vid kusten. Deras hus låg i La Ciotat – och staden har sedan dess ett filmrykte att leva upp till.

Här hölls världens första inofficiella filmvisning. Auguste och Louis samlade vännerna en kväll i sommarhusets trädgård och visade de rörliga bilderna. Ett halvår senare hölls en officiell filmvisning i L’Eden Teatre – världens äldsta ännu aktiva biograf.

Historien om bröderna Lumière kan man hitta på många ställen. I Svenska Dagbladet finns en lite längre historia för den som blir sugen på att läsa mer. Artikeln är skriven av frilansjournalisten Christian Ahlskog, som skriver om resor och kulturhistoria.

Ja, jag känner Christian, det är därför jag passar på att göra lite reklam för honom…

Men det är inte därför jag skriver om La Ciotat. Det råkar bara ha blivit årets semestermål för oss. Inte så att vi är totala filmnördar som vandrar i Lumières fotspår. Vi vill bara ha ett bra och prisvärt ställe vid franska Medelhavskusten.

Och La Ciotat är en liten stad som har byggts om från varvsstad till semesterort under de senaste decennierna. Ändå verkar det vara ett ställe där kön till stranden inte är tre kilometer lång och lyxjakterna verkar vara färre än i mer juveltäta orter längre österut.

Ja, såklart. Priset för en lägenhet är också lite lägre.

Sedan är det ingen nackdel att nationalparken La Calanque stäcker ut sina vita kalkstensklippor väster om staden. Och jag ogillar inte att La Ciotat ligger omgivet av vitvinsdistriktet Cassis i väster och rödvinsområdet Bandol i öster…

Men mest tänkte vi få några lugna dagar i staden. Kanske ett bad, kanske ett glas rosé och några oliver i skuggan av en platan. Visst, vi får göra några vingårdsbesök – och så får vi kolla in L’Eden Teatre. Men i stort ska vi nog bara ta det lugnt.

Har du några semestertips om La Ciotat, så tar jag tacksamt emot dem.

Sallad med champinjon, paprika & ugnsbakad jordärtskocka

Etiketter

, , , , ,

sallad m jordärtskockor

Visserligen är vår hund, Pontus, det hungrigaste som har kommit innanför dörrarna till köket. Men det är inte han som valt bakgrunden till bilden. Det råkade bara bli en helt ny torkhandduk som jag tyckte kunde få vara med på bild.

Men jag och Pontus har varit ute i den gigantiska radhusträdgården (stor som ett större frimärke ungefär) och tränat apport. Han tycker det är lika roligt varje gång man kastar iväg tygbenet – och så får han en bit Frolic för besväret.

Själv gick jag in och gjorde en sallad. Det fick bli en ljummen sallad med ugnsbakade jordärtskockor. Visserligen är det vår – men värmen dröjer.

Det här behövs till 3 personer:
500 g jordärtskocka
olja
1 röd paprika
1 schalottenlök
250 g champinjoner
½ påse blandad sallad, t ex Provencalsk
1 litet rött äpple
75 g vällagrad ost, t ex Prästost

Dressing
5 – 6 msk kallpressad rapsolja
2 – 3 msk äppelcidervinäger
salt & svartpeppar

Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader. Skala jordärtskockorna och skär dem i bitar, som feta pommes frites ungefär. Lägg dem i en oljad ugnsform, salta & peppra och kör dem i ugnen tills de är genombakade och fått lite färg. Tar kanske 10 – 15 minuter.

Kärna ur paprikan och skär i breda strimlor. Woka den i olja till bitarna fortfarande är al dente. Salta & peppra.

Skölj svampen och skiva den tunt. Skala löken och finhacka den. Tärna osten. Kärna ur äpplet och skär i fina tärningar. Blanda dressingen och lägg i äppeltärningarna så de inte mörknar.

Lägg upp allt på ett fat. Börja med den blandade salladen, varva sedan på ett sätt du tycker blir snyggt. Häll äppel-dressingen överst och kör ett par varv med svartpepparkvarnen.

Historien om Pontus matvanor kan göras nästan hur lång som helst. Men den dyraste matrekordet slog han nog för två år sedan. Vi hade några hantverkare hemma som lade om taket. När de käkade lunch satt de i vår gigantiska trädgård (frimärket du vet) – och mitt på bordet lämnade de kvar en tub med böcklingpastej. Det skulle de inte ha gjort.

Jag fick se Pontus med tuben i munnen. Då hade han käkat upp nästan hela tuben – inte bara böcklingpastejen utan hela tuben med metall och allt. Det blev två turer till djursjukhuset – och en räkning på 10 000 kronor.

I det läget var vi väldigt glada att vi hade en hundförsäkring, som tog ner priset till en femtedel.

Men vi funderar på ett nytt inslag när man ska välja hantverkare. Förutom pris och kvalitet och alla normala frågor… så kanske man borde ta reda på om de äter böcklingpastej – i så fall är det läge att välja någon annan.

Periquita Reserva – en sommarbox ”för alla”

Etiketter

periquita 2013 box

På sommaren brukar vi ofta ha en box rött vin stående. Bara att ta ett glas till den grillade köttbiten – eller hälla upp några droppar när vännerna tittar förbi.

På samma sätt är det på jul och påsk. Vänner kommer på besök – ibland är det tre personer som äter mat, ibland sju.

Periquita Reserva 2013 (249 kronor) blev årets första box. Det är ett praktiskt vin, lättgillat och liksom gjort för att passa till det mesta. Funkar till köttbiten och potatisgratängen. Skämmer inte ut sig om man tar ett glas och knaprar på lite tilltugg.

Man kan säga att det är ett vin för alla. Fruktigt, lite fatlagrat och med en ton av mörka körsbär. Det är just det sötfruktiga som gör att vinet så lätt slinker ner genom strupen, men i längden blir det lite för sött för egen smak.

Omdömet? Tja, man kan säga att det är ett vin för ett okomplicerat glas vin efter badet. Eller att det är ett boxvin ”för alla”.Men jag har en känsla av att förra årets box var bättre.

Korsvirkeshus & vinprovning – semestertips i Alsace

Etiketter

, , , , ,

Vente vin d'Alsace

God mat, trevliga viner och fantastiska byar med korsvirkeshus. Alsace har fantastiskt mycket att erbjuda semesterfirare.

Dessutom är det relativt litet. Själva vinområdet är mindre än 20 mil långt från Tann i söder till Marlenheim i norr. Och genom området går vinvägen, Route du Vin, på lantliga småvägar. Det är en resa genom vinfält, ibland nästan medeltida byar och skyltar med ”Cave” (vinkällare) och ”Degustation” (avsmakning).

Åker man dit hinner man se mycket av området på en vecka – vill man cykla går det utmärkt att ta sig fram på småvägarna mellan byarna.

Vi kommer inte att cykla där i sommar. Vi har hyrt en lägenhet öster om Marseille, men vi stannar till ett par nätter i Alsace. Då blir det några vingårdsbesök, en middag under platanerna i Petite Venice, den gamla delen av Colmar, och lite strosande bland korsvirkeshusen.

Är du sugen på något liknande, så kommer här några tips.

Byar
Det finns hur många byar som helst som är värda ett besök.  Där finns bondbyar, som Nothalten med traktorer, sömnigt stängda fönsterluckor och en eftermiddagsstängd familjerestaurang.

Där finns också den nästan medeltida byn Eguisheim. Det är en värld som hämtad från Hans och Greta. Korsvirkeshus, blommor, rader av vinkällare – så pittoreskt att man nästan börjar undra om det är en kuliss, som byggts upp för turisterna.

Men listan på byar kan göras hur lång som helst Ribeauvillé, Kaysersberg, Hunawihr… Överallt trängs korsvirkeshus, blommorna och vinkällarna. Bäst är att leta upp sina egna favoriter – och stanna lite längre där man trivs.

Vinproducenter
Det finns massor av vinproducenter i Alsace – och det är tätt med skyltar om ”Cave” eller ”Degustation”. Då är det bara att stanna bilen och kliva in. Ofta får man en trevlig stund med vinbonden eller hans fru. Den här gårdsförsäljningen betyder mycket för bönderna – den står ofta för en tredjedel av inkomsten – så man behöver inte känna att man tränger sig på när man ringer på dörrklockan…

Det vanliga sättet att testa viner är att börja med de enklare, som Sylvaner eller blandvinet Edelzwicker, för att fortsätta med Riesling och andra sorter. Man måste inte köpa något vin, men det funkar ungefär som en ostaffär i Sverige. Har man smakat fyra ostar, så förväntas man nog köpa åtminstone en liten bit.

De allra flesta vinerna i Alsace har bra kvalitet. Det är ingen risk att man ramlar över riktiga skitviner, ändå är prisnivån hyfsad. Ofta börjar priserna på ca 6 euro för standardvinerna.

I området finns 100-tals vinbönder, vi har bara besökt en liten del av dem. Men Gérard Waegell i Nothalten har bra standardvin till lågt pris. I Dambach-la-ville finns Florian Beck-Hartweg, som gör bra ekologiska viner till bra pris.

Är du nyfiken på Alsace vinproducenter, så finns sajten Warfvinge.net. Den drivs av entusiasten Per Warvinge och är en guldgruva för den som ska åka till Alsace.

Funderar du på att besöka fler vinområden? Då är boken ”Vinlandet Frankrike – trend och tradition” (ca 330 kronor i nätbokhandeln) en bra investering. Här finns beskrivningar av alla vinregioner – med både bakgrund, vingårdstips och lite om mat och historia.

Boende
Hotell

Det finns massor av bra bokningssajter för hotell. Men på de sajterna finns inte alltid de franska lågpriskedjorna med. Det är synd för de är praktiska, användbara, och man får VÄLDIGT mycket pengar över till annat – god mat och gott vin, till exempel.

Ett lågprishotell är Première Classe i Colmar. Fullt funktionellt. Badrum och riktiga sängar. Ett dubbelrum kostar drygt 400 kronor i sommar, och då ingår frukost.

http://www.premiereclasse.com/en

http://ibisbudgethotel.ibis.com/gb/home/index.shtml

Byta hus eller lägenhet
Ett sätt att fixa semesterboende är att byta hus eller lägenhet med människor i andra länder. Vi har gjort det nio gånger – fyra gånger i Frankrike – och aldrig blivit missnöjda.

Bytet sker genom etablerade organisationer; då finns också en viss koll på vilka det är som byter. Vi har aldrig råkat ut för någon som förstör saker eller inte håller sig till det överenskomna.

Organisationerna har en avgift på lite under en tusenlapp. Då får man tillgång till tusentals familjer i världen, sedan är det bara att försöka få till ett byte.

http://www.intervac-homeexchange.com

http://www.m.sweden.homelink.org

Hyra hus eller lägenhet
Ett säkrare – men dyrare – sätt är naturligtvis att hyra ett hus eller en lägenhet. France-voyage förmedlar hus, som inte ligger i stora semesterkomplex med en miljon andra turistlägenheter. Här handlar det om enstaka hus, lite som att bo på lantgård. Vårt intryck är att priserna dessutom är ganska låga – det verkar i alla fall vara klart lägre än om man hyr en lägenhet genom det svenska företaget Sembo.

Men se upp lite med france-voyage ”bekräftelser”. Vi bokade ett ställe vid Medelhavskusten i december; vi klickade i alla fall på knappen ”book online”, fick ett svar från organisationen med en massa information och trodde att allt var frid och fröjd. Men när vi sedan inte hörde något mer på ett par veckor, så började vi bli lite misstänksamma.

Först då tog vi kontakt med uthyraren, som nu hade hyrt ut till andra för vi hade bara gjort en ”intresseanmälan”.

Så nu har vi lärt oss att man måste få kontakt med uthyraren för att vara säker.

http://www.france-voyage.com/vacation-rentals/

http://www.sembo.se/

Pinot Noir

Fransk lammstek – med citron, vitlök & örter

Etiketter

, ,

fransk lammstek

Lammkött är gott – det är bara synd att vi i Sverige så sällan överger biffen och fläskkarrén för det milda och goda lammköttet.

Här kommer en fransk lammstek där citron, örter och vitlök piggar upp köttet – så gott att det inte alls behöver vara påsk eller oktober för att kasta sig iväg till köttdisken och rycka till sig en bit urbenat kött.

Det här behövs till 7 – 8 personer:
1,4 kg urbenad & nätad lammstek
½ kruka persilja
½ kruka timjan
3 – 4 kvistar rosmarin
3 vitlöksklyftor
½ eko-citron
salt & svartpeppar
olivolja

Gör så här:
Sätt ugnen på 250 grader. Skala och finhacka vitlöken – och här pratar vi verkligen finhacka! Repa bladen från persilja, timjan och rosmarin – och finhacka dem. Finriv en halv citron, ta bara det gula som inte är beskt. Blanda hackade örter med vitlök, citronskal, salt & svartpeppar. Tryck in det i lammstekens öppningar. Gör gärna ett par extra hål med en vass kniv och stoppa in blandningen även där. Salta & svartpeppra steken runt om.

Lägg i den i en oljad ugnsform. Ställ in i ugnen och bryn steken ca 15 minuter, vänd den efter halva tiden. Sänk värmen till 150 grader och låt steken bli färdig. Använd gärna en stektermometer och stek till en temperatur av 60 grader (tar ca 1 timme och 45 minuter). Vänd den några gånger under tiden.

Ta ut lammsteken, slå in den i folie och låt den vila i 10 – 15 minuter. Temperaturen stiger ett par grader och köttet blir fint rosa.

Ät den gärna med potatisgratäng och rödvinssås.

Det ska fan vara teaterdirektör, säger en rollfigur i en gammal svensk teaterpjäs. Jag skulle vilja göra om uttrycket till: Det ska fan vara matbloggare!

Här gör man en god lammstek och äter den på påskdagen, den helg på året när svenskarna letar efter recept på lamm. Men när man sedan publicerar receptet, då letar människor efter sallad och vårmat och kanske en liten trevlig meny till vårens alla matdagar – valborg, pingst och student.

Alternativet vore att äta lammstek helgen före påsk. Publicera receptet som värsta proffset ett par dagar innan skärtorsdagen – och sedan sitta där med en gammal fläskkotlett på påskdagen…

Men då skulle nog hustrun och 17-åringen fullständigt gå i taket.