Författararkiv: Vin, mat, Alsace

Panerad sej med rödbetor, smörgåsgurka & kapris

21 söndag Jan 2024

Posted by in fisk & skaldjur, huvudrätt, mat, tillbehör

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , ,

Jodå, jag och hustrun tar vår pensionärstillvaro på allvar. Du vet, handlar på extrapris och så, även om affären ligger flera mil bort.

På tisdagar sätter vi oss på vagnen (göteborgska för spårvagn) och åker tvärs igen stan för att handla billig fisk på Hemköp i Masthugget. (Om vi inte är lata för då tar vi bilen).

Och det är verkligen en billig fiskdisk. Färska räkor för så där 100 kronor kilot, laxfilé för 150…

Härom veckan kom hustrun hem från en tur på stan – och Masthugget – med en fin bit sejfilé som vi panerade och stekte till middag. Vi toppade fisken med hackad inlagd gurka, rödbetor och kapris. Lite som en fräsch tartarsås men utan majonnäs.

Men jag kan lugna dig på en punkt. Vi har inte börjat gå bredbent med kundvagnen mitt i butiksgången så vi blockerar vägen för alla andra kunder. Det tillhör gruppen 75+ – och där är vi ännu inte på många år.

Det här behövs till 2 personer:
400 g sejfilé (eller annan vit fisk som torsk)
salt & peppar
ca 1/2 dl rågmjöl eller ströbröd
olivolja

Grönsakshack
1 dl hackad smörgåsgurka
0,75 dl hackad inlagd rödbeta
2 msk kapris

Servering
kokt potatis
citronklyftor att pressa över fisken

Gör gärna så här:
Hacka smörgåsgurka, inlagda rödbetor och blanda med kapris.

Dela fiskfilén i portionsbitar, salt & peppra den. Häll upp rågmjöl på en tallrik och vänd fisken i mjölet. Stek i olja tills den är klar. Tar så där 2 – 4 minuter per sida, men det beror såklart på hur tjocka filéerna är.

Koka potatis och klyfta citron under tiden.

Idén att servera fisk med hackade rödbetor har jag inte kommit på själv. Det är ett resultat av ivrigt kokboksläsande. I det här fallet Livsviktigt! av Maj-Lis Hellenius.

Hon är professor i hjärtkärlprevension, alltså hur man förebygger hjärtinfarkt. Det gör att kokboken faktiskt bygger på vetenskapliga rön om hur man ska leva för ett långt och gott liv. Något som kan sammanfattas med Medelhavskost och så en promenad om dagen.

Men det som gör boken läsvärd är hennes matglädje. Hon gillar verkligen mat och har fullt med användbara recept.

Läs gärna boken. Det är den värd.

Linspaté med morötter, franska örter & spenat-creme fraiche

18 torsdag Jan 2024

Posted by in buffé, huvudrätt, smårätt, tillbehör, vegetariskt

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , , , , , ,

Med enkla och billiga råvaror kan man göra mycket. Den här festfina patén, till exempel.

Man tar bara ett par morötter, lite lök och linser – och så grejar man med råvarorna en stund. Och ut ur ugnen kommer en paté full med milda, goda smaker.

Det här behövs till 8 – 10 personer på en buffé:
1,75 dl okokta röda linser (5 dl kokta linser)
salt & vatten
1 bit lök
1 skalad vitlöksklyfta
2 tsk torkade provençalska torkade örter (eller timjan, oregano…) eller en bukett med färska örter

2 – 3 schalottenlökar
(knappt) 5 dl finriven morot (ca 3 morötter)
olivolja
2 – 3 vitlöksklyftor
salt & svartpeppar
2 tsk torkad timjan eller 2 msk färsk timjan
1 liten nypa milda chiliflingor (om du vill)
1 msk pressad citron
3 ägg
½ dl vispgrädde

Spenat-crème fraiche
65 g babyspenat
1 liten schalottenlök
1 vitlöksklyfta
2,5 dl crème fraiche
drygt 1/2 dl majonnäs
salt & svartpeppar

Gör gärna så här:
Koka linserna efter anvisningar på paketet. Låt lök, vitlök och lite örtkryddor koka med linserna. Salta ordentligt – ofta mer än vad producenten tycker. Låt svalna lite, och fiska upp lök, vitlök och färska örtkryddor.

Sätt ugnen på 175 grader. Skala vitlök och schalottenlök. Finhacka löken. Skala och finriv morötter.

Fräs schalottenlöken i olja tills den börjar mjukna. Lägg i morotsrivet och vitlöken. Krydda på bra med salt & svartpeppar. Ta med aningen chiliflingor om du vill. Fräs tills moroten mjuknar. Blanda ner örtkryddorna. Pressa i citron och åt röran svalna lite.

Blanda ägg och grädde. Blanda det sedan med pressad citron, linser och avsvalnad lök-morot.

Smöra en 1,5 litersform, t ex avlång brödform. Klipp ev en bit bakplåtspapper, smöra den och lägg den i botten, så lossnar patén lättare.

Häll i linsröran. Släta till med en slickepott. Kör patén i ugnen ca 50 minuter – eller tills den har stannat och fått fin färg. Lägg på folie om den blir för mörk.

Spenat-crème fraiche
Skala och grovhacka lök och vitlök. Lägg det i en mixer tillsammans med spenaten. Puls-mixa ganska slätt. Klicka ner crème fraiche och majonnäs. Mixa slätt. Smaka av med salt & peppar.

Veckomeny – Medelhavskost för studenter & alla oss andra nr 61

14 söndag Jan 2024

Posted by in fransk mat, huvudrätt, mat, mat för en vecka, pasta, vardagsmat, vegetariskt

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , , , ,

Familjens 25-åring pluggar i Lund. Ibland kommer han hem och berättar om kursen och böcker och fester och alla andra aktiviteter. Men han pratar aldrig om den mat han äter.

Lite orolig för hans matvanor blev jag när jag fick höra vad han bjöd flickvännen på. Dag 1 var det spaghetti med pesto. Dag 2 slog han på stort och stekte lite svamp till pastan och peston.

Och så tyckte att han varierat menyn med två olika rätter!

Så till 25-åringen – och alla andra som vill äta hyfsat billigt och hyfsat nyttigt – här kommer förslag på vad man kan äta. Recepten är visserligen krångligare än att koka pasta och skruva locket av en pesto-burk. Men de är inte oöverstigligt svåra.

Måndag: Kinainspirerad kålpanna – med svamp eller köttfärs
En kniv, en skärbräda. Ris, grönsaker och kryddor. Det är allt som behövs för att fixa den här hyfsat kina-smakande rätten. Testa, du också!

Tisdag: Omelette aux épinards – spenatomelett
Omelett med grönsaker står högt på nyttighetslistan – och på billighetslistan! Men vänd inte omeletten, då är det risk att den bara kladdar runt. Stek den på en sidan, dra ner värmen lite och låt den bli klar under lock.

Onsdag: Jordnötssoppa med västafrikanska smaker
Här höjer vi svårighetsgraden ett snäpp. Soppan ska nämligen koka en stund på spisen. Men resultatet är en fyllig, smakrik soppa – som gjord för vinterdagar.

Torsdag: Pasta med spenatsås
Räddare i nöden massor av vardagskvällar här hemma. Ibland kör vi den bara så här, ibland tar vi med fisktärningar eller soltorkade tomater eller andra grönsaker. Det är bara att släppa loss fantasin.

Fredag: Allt i en långpanna – klyftpotatis, grönsaker & fetaostsås
Kan du vänta på maten i 50 minuter? Bra, då är det bara att skära grönsaker och skrapa ner dem i långpannan vartefter. Ja, det klar. Du måste riva fetaosten om det ska bli någon fetaostsås.

Lördag: Frittata di spaghetti – smakrik omelett med pasta
Erkänn, visst har du en slatt pasta som står i kylen? Stoppa ner den i en omelett, ta med de grönsaker du har hemma – och toppa med lite salami eller skinka om du vill.

Söndag: Mat för enastående – stekt ris med spetskål & ägg
Det här var min lunch en pandemi-dag när jag jobbade hemifrån. Som gjort för enastående (ensamstående). Har du lite rester (korv, kyckling, tofu…)? Ta med det också i woken.

Ännu enklare: Skulle du tycka att den här maten är alltför komplicerad, så får vi väl göra det ännu enklare. Då föreslår jag enklaste köttfärssåsen, lättare än så blir inte matlagning.

Här hittar du fler medelhavsmenyer.

Königsberger klopse – tyska frikadeller på svenska

11 torsdag Jan 2024

Posted by in fläskkött, huvudrätt, lamm, mat, nötkött

≈ 3 kommentarer

Etiketter

, , , ,

Jag har aldrig varit i Königsberg, staden i forna Ostpreussen, som nu heter Kaliningrad och ligger i Ryssland. Jag har aldrig ätit Königsberger klopse på en tysk restaurang.

Men jag har sett recept på de där tyska frikadellerna – och jag har blivit nyfiken.

Så nyfiken att jag till slut var tvungen att testa. Men jag bytte ut sardellerna mot svenska umamihöjande ansjovisfiléer.

Det är därför som de här tyska frikadellerna har fått tilläggsnamnet ”på svenska”.

Det här behövs till 3 personer:
400 köttfärs (bland-, kalv-, lamm- eller vegofärs)
1 gul lök
neutral olja eller smör
1/2 dl ströbröd
1/2 dl mjölk
2 – 3 msk grädde eller crème fraiche
5 – 7 ansjovisfiléer + 1 tsk ansjovisspad
1 ägg
drygt 1/2 tsk salt
bra med svartpeppar från kvarn
ev hackad persilja

Lag för att koka frikadellerna
6 – 7 dl svag buljong
1 – 2 dl torrt vitt vin
1 gul lök
färsk eller torkad timjan, om du vill

Sås
smör, kanske 1 – 2 msk
1 msk vetemjöl
1,5 dl av kokspadet som frikadellerna kokat i
1 – 1,5 dl grädde eller crème fraiche
1 – 2 msk kapris med lite av kaprisspadet

Servering
kokt potatis eller potatismos
cocktail-kapris och ättiksgurka

Gör gärna så här:
Frikadellerna. Skala och finhacka löken. Fräs den glansig i olja eller smör. Låt löken svalna lite. Blanda ströbröd med mjölk och grädde – och låt det svälla en stund. Hacka ansjovisen så att den nästan blir till ett mos.

Lägg köttfärsen i en bunke. I med ägg, ansjovismoset + lite spad, lök, ströbröd-blandningen. Salta, peppra och ha ev i hackad persilja. Blanda allt med händerna. (Tänk 3-åring i sandlådan, så fattar du hur man gör). Gör gärna en liten provbulle i mikron och testa smaksättningen.

Ta kallt vatten på händerna och rulla frikadeller, som stora köttbullar ungefär.

Lagen. Koka upp vatten med buljongtärning/fond och vin. Lägg i en skalad lök och timjan om du vill. Lägg i hälften av frikadellerna och sjud (koka på svag värme) tills de är klara, tar sådär en 7 – 8 minuter. Ta upp dem och håll dem varma, t ex under folie eller i svag ugnsvärme. Koka resten av frikadellerna på samma sätt.

Såsen. Smält smöret i en gryta. Ha i mjölet och vispa tills allt är blandat. Vispa i grädde och buljong från frikadellkoket. Men ta bara lite i taget. Låt såsen koka upp och tjockna innan du häller i nästa skvätt. Rör på slutet ner kapris och lite kaprisspad.


Smakrik pasta med grönkål & champinjoner

08 måndag Jan 2024

Posted by in huvudrätt, mat, pasta, vardagsmat, vegetariskt

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , ,

Grönkål är gott. Fylligt, smakrikt och en liten, liten beska som tilltalar de vuxna runt matbordet. Men den mår den väl av lite len gräddighet, och aningen sötma. Tänk kaffe med en liten skvätt mjölk eller grädde, så förstår du vad jag menar.

Så i med lite crème fraiche så blir maten lite rundare. Men du blir knappast rundare – 2,5 cl grädde eller crème fraiche bygger inga bilringar.

Det här behövs till 2 personer:
250 g champinjoner eller annan svamp
200 g grönkålsblad
olivolja
salt & svartpeppar
2 vitlöksklyftor
1/2 dl crème fraiche (och tyvärr, den feta är godare) eller grädde
ca 2 dl vatten från pastakoket

pasta till 2 personer
riven parmesan eller grana padano

Gör gärna så här:
Dra bort den tjocka mittnerven från grönkålen och finstrimla den. Skala vitlöksklyftorna. Skölj/torka av svampen och skiva den.

Sätt på pastavattnet och koka pastan under tiden.

Fräs svampen i bara lite olja tills all vätska har kokat in. Häll på lite mer olja, salta & peppra. Fräs tills svampen börjar få lite färg. Lägg i grönkålen och pressa i vitlöken. Låt allt steka en stund.

Häll av pastan, men spara ca 2 dl av pastavattnet.

Klicka i crème fraiche i grönkålsröran, häll på lite pastavatten och låt såsen koka upp. Rör ner pastan, blanda runt och låt allt blir varmt. Smaka av, kanske lite mer salt, peppar eller riven ost?

Ät & njut! Det gör inget att januari är en mager månad när det finns grönkål.

Gougère – saftiga & fluffiga ostbollar

04 torsdag Jan 2024

Posted by in fransk mat, mat, smårätt, tillbehör, vegetariskt

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , ,

De här små ostbollarna kan förgylla vilken fredag som helst, eller ett vanligt familjekalas. Eller som i vårt fall ett nyårsfirande. Det är därför en flaska franskt nyårsbubbel finns med på bilden.

Men fega inte med osten. Det ska vara ganska mycket ost, och den ska vara lagrad – annars blir det en mesig anrättning.

Det här behövs till ca 25 små bollar:
drygt 150 g lagrad riven ost (ca 3,5 dl) gruyère, comte, cheddar, parmesan, herrgård…
125 g smör
2 dl vatten
1/2 tsk salt
2 dl vetemjöl
4 ägg
aningen svartpeppar
ev lite riven ost på toppen

Gör gärna så här:
Sätt ugnen på 200 grader. Riv osten fint.

Koka upp smöret (i mindre bitar) och vatten. Skruva ner värmen och rör i mjölet, lite i taget. Rör så det blir en blank deg som släpper från kanten.

Lägg över degen i en bunke. Använd en el-visp med degkrokar (eller en trägaffel, men det verkar jobbigare). Salta och ha i aningen svartpeppar. Knäck i ett ägg i taget och vispa in ägget. Vispa i den rivna osten till en jämn och blank deg.

Ta en sprits och spritsa ut ca 25 små ostbollar på en bakplåt med bakplåtspapper. (Eller krångligare: ta två skedar och forma ostbollarna.)

Grädda bollarna i ugnen i ca 25 minuter.

Åt & njut!

Det där med spritspåse är något ganska nytt för mig. Jag köpte en sådan för ett par år sedan – och så fyllde jag påsen med någon smet som jag spritsade ut på en bakplåt.

Hustrun stod bredvid och skulle liksom vara moraliskt stöd när jag begick mig sprits-premiär. Men hon är inte alltid så finkänslig, det var hon inte den här gången heller.

– Haha, sade hon. Det ser ut som om du har spritsat ut hundbajsar!

Och jag får erkänna att det fanns vissa likheter…

Den här gången gick det bättre. Jag höll spritshuvudet ganska nära plåten och då flöt smeten ut till ”kakor”. Men det där med att få till ”bollar” av degen, det får vi ta nästa gång.

Gott Nytt År – från både Bamse och mig

02 tisdag Jan 2024

Posted by in annat

≈ Lämna en kommentar

Vad kan vara hungrigare än en vanlig cockerspaniel? Rätt svar: vår cockerspaniel!

Vem kan se mer bedjande ut än en vanlig cockerspaniel? Rätt svar: vår cockerspaniel.

Vi var faktiskt lite oroliga i början, Bamse for runt lite bland matskålarna när han skulle äta. Tog en tur in i vardagsrummet innan han återvände till dagens frukost/lunch/middag.

Men det var en kort tid av förvirring. Nu är Bamse en riktig cockerspaniel .När man börjar klirra med måttsatsen som vi använder för att mäta upp hans mat, kommer han sättande in i köket. Han förstår att det är MAT på gång, och då vidtar en krigsdans där viktigaste delen är att Bamse försöker krypa ur sitt eget skinn. Runt, runt far han, som en idrottare på stereoider.

Bamse – eller som han egentligen heter Cockerblues Somebody to love (varför har kennlar så konstiga namn?) – kom in i vårt hus en vanlig onsdag för två månader sedan. Han var liten och lite skygg. Ibland smågnällde han så mycket att jag gav honom tilläggsnamnet Pip-Larsson.

Men han utvecklade snabbt ett intresse för allt man kan använda munnen till. Äta förstås, men också att bita – i allt tuggbart: stolsben, människors tår och gärna min näsa.

Det är en liten egenhet han har efter sin pappa Olsson, en skotsk import som egentligen heter Ollison eller något liknande. En vansinnigt social hund som hälsar människor med att slicka dem i ansiktet och – just det – smågnaga dem på näsan.

Men Bamse växer och har börjat förstå att det gör ont när han bits, så han har alltmer gått över till att kärvänligt slicka på dem han gillar. Även mig, men så var det där med fadersarvet – alltså smågnaga på näsan.

Det är på samma sätt med valpar som med småbarn – det finns en första gången för allt. Löv som blåser! Jehooo, en evig lekmaskin. Snö som faller ner. Kul, de där snöflingorna kan man jaga, och de bara fortsätter att falla. De tröttnar inte, som människor gör.

Men det finns ett väder han inte gillar: regn. Då sätter han sig på trappen, och ser så där ledsen ut som bara en cockerspaniel i regn kan göra. ”TA IN MIG! MÄRKER DU INTE ATT MAN BLIR BLÖT”.

Så man kan säga att vi delar två åsikter. Ja, till mat. Nej, till regn.

Men vi delar också politisk uppfattning. Bamse är nämligen sosse; han tycker att ”alla ska med”.

Varje kväll när hustrun går upp för att sova travar Bamse uppför trappan. Och varje kväll kommer han ner igen, tittar uppfordrande på mig ända tills jag ger upp – och går och lägger mig på sängen, jag också.

Gott Nytt År säger jag och Bamse. Och låt 2024 bli ett bättre år med färre krig i världen. Bamse sitter han vid mina fötter när jag skriver det här; han försöker säga något. Jag böjer mig ner, och nu – nu – hör jag vad det är han vill: ”Mer hundmat till mig!”.

Nästan senegalesiska fiskbullar med tomatsås

27 onsdag Dec 2023

Posted by in fisk & skaldjur, huvudrätt, mat

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, ,

En av dagarna före jul skulle jag göra senegalesiska fiskbullar till middag. Vad kan sitta bättre än lite nya, afrikansk smaker en kväll när Jingle bells ringer i öronen och man ser röda tomtar så fort man blundar?

Jag utrustade mig med ett recept som Allt om Mat hämtat från Coura Mbaye. Hon kom tvåa i SVT:s kocktävling Bäst i köket förra vintern – och borde väl bli en bra guide till lite nya smaker.

Men sedan gick det som det brukar. Jag började fundera: ”Hummerfond, skulle inte det vara gott?” och ”Grön paprika? Det har jag aldrig gillat…”.

Så där höll jag på, och stuvade om lite i receptet. Det är därför jag kallar fiskbullarna för ”nästan senegalesiska”.

Mitt enda försvar är: det blev en smaklig middag med nya smaker – och jag tänkte inte på tomtar och julsånger på flera timmar.

Det här behövs till 3 personer (kanske 4 personer):
400 g vit fiskfilé (sej, torsk…)
1 liten rödlök eller 1/2 stor
2 vitlöksklyftor
1 chili, spansk peppar
1 vitlöksklyfta
1/2 knippe persilja
1 msk ströbröd
1 msk hummerfond eller fiskfond
1 ägg
knappt 1/2 tsk salt
rejält med svartpeppar
vetemjöl, ca 1/2 – 1 dl
neutral olja

Tomatsåsen
2 gula lökar
neutral olja
1 msk tomatpuré
salt & svartpeppar
1 burk krossade tomater
1/2 burk vatten
1 chili, spansk peppar
2 vitlöksklyftor
1 tsk röd balsamvinäger
1 msk sweet chili-sås

Servering
Ris

Gör gärna så här:
Börja med tomatsåsen, som bara blir godare om den får koka en stund. Skala och riv (eller finhacka) vitlöken. Dela, kärna ur och strimla chilin. Skala och hacka löken.

Fräs löken glansig i olja. Tryck i tomatpuré och fortsätt fräsa. Salta & peppra. Häll i krossade tomater, vatten, balsamvinäger, chili, vitlök och sweet chili-sås. Låt såsen koka medan du gör fiskbullarna och sätter på riset.

Fiskbullarna. Skala och hacka rödlöken riktigt fint. Grovhacka persiljan. Skala och riv vitlöken. Dela, kärna ur och strimla chilin.

Skär fisken i mindre bitar. Lägg fisken i en mixer tillsammans med ströbröd och hummerfond. Pulsmixa ett par gånger. Lägg ner persilja, vitlök och chili. Pulsmixa igen.

Knäck ner ägget, salta & peppra. Mixa till en lagom konsistens. Låt gärna smeten vila en liten stund.

Häll upp vetemjöl på en tallrik. Ta kallt vatten på händerna och rulla smeten till bollar, stora som köttbullar. Rulla dem i mjölet, men skaka av överflödigt mjöl. Stek fiskbullarna i en stekpanna med olja så de får lite stekyta. Lägg dem i tomatsåsen och låt dem koka på lägsta värme i 8 – 10 minuter.

Koka riset under tiden.

Fransk nyårsmeny – soppa med bubbel, canard a l’orange & äppelsorbet med calvados

25 måndag Dec 2023

Posted by in Alsace, fransk mat, huvudrätt, mat, ost & efterrätt, tillbehör, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , , , ,

Det nya franska köket växte fram på 1960-talet, och revolutionerade matlagningen. Centrum var Lyon och kockar som Paul Bocuse. Mottot var: Ut med den tunga borgerliga maten och de tjocka såserna. In med fräscha råvaror, örtkryddor och kortare tillagning.

Stilen spreds till restaurangkök världen över, även till det där långsmala landet vid polcirkelns gräns. Men alla fattade inte meningen. Istället kom menyer med ”korslagda ärtor” och överdrivet korta tillagningstiderna. Själv gick jag på krogen här i Göteborg och serverades ”ugnsbakad vitlök” som varit inne i ugnen i ungefär 43 sekunder. Det var inte gott.

Men det finns traditionell fransk mat, som ändå är lätt, fräsch och lättlagad. Här kommer en sådan nyårsmeny med rötterna djupt nere i den franska myllan.

Vi börjar med Crème Ninon, en fräsch soppa med spänstiga mixade ärtor och bubbel som man häller rätt ner i tallrikarna. Rätt hög imponera-faktor – särskilt om man häller i vinet vid bordet.

Huvudrätten är Anka med apelsinsås – Canard a l’orange. Den såsen är en sås to die for. Vansinnigt god, om du frågar mig.

Och så får man anledning att gå till Systemet och handla en flaska Cointreau. Lite häller man i såsen, resten kan man hälla i sig själv. Men kanske inte allt på en gång.

Ankbröst är finmat som inte äts så ofta. Det är lite synd, för det ett smakrikt kött, ändå lätt och fräscht.

Första gången jag åt Fräsch äppelsorbet med calvados var på en mycket traditionell restaurang i Alsace. Madame (eller kanske snarare Frau, för de var tyskspråkig) serverade och mannen stod i köket. Hon var sådär 75 år och haltade runt på artrosvärkande ben. Han ett decennium äldre.

Vad jag åt till huvudrätt kommer jag inte ihåg, men äppelsorbeten, den var så god så jag åkte hem och försökte återskapa den. Efter ett par försök hittade jag fram till det här receptet – och trots att det är regional, traditionell mat, så är det friskt, fräscht och som en storbloggare skriver ”jävligt gott”.

Gott Nytt År!

Mumma – till köttbullar & revbensspjäll

22 fredag Dec 2023

Posted by in öl, tillbehör

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, ,

”Det smakar mumma” är ett gammalt uttryck för något som är gott. Och mumma är verkligen gott. Där blandas rostad fyllighet från porter med beska från pilsner och lite sötma från portvin. En del människor tycker det ska innehålla sockerdricka, men det har jag aldrig förstått charmen med.

Det här behövs till 1 – 2 personer:
50 cl pilsner, gärna folköl med bra beska
50 cl porter
3 cl portvin (behöver inte vara finaste sorten)
3 cl kardemummakryddad gin

Gör så här:
Låt gin dra ett par timmar med lite kardemumma (mängd efter tycke och smak). Sila bort kryddorna och blanda med pilsner, porter och portvin i en stor karaff. Bär in den skummande drycken och ställ den mitt på julbordet – just där hör den hemma.

Mumma har sitt ursprung i starkt mörkt öl från Tyskland. Namnet kommer från Christian Mumme, bryggare i Braunschweig på 1400-talet, i alla fall om man får tro Språkrådet.

I Sverige blev mumma ett ord för starkt mörkt öl, ofta blandat med sockerdricka. Ibland med starkvin, sprit och kryddor som kardemumma. Om jag ska leka språkvetare på amatörnivå, så kanske ordet mums hänger ihop med mumma.

Det är i alla fall ett annat sätt att uttrycka det. Mumma är mums.

God Jul!