Hur brukar du göra när du ska bjuda en jobbarkompis på sommarlunch och balkonghäng? Förmodligen fixar du till lite god mat, en Caesarsallad kanske. Och så ordnar du fram något lämpligt att dricka.

Jag skulle nog i första hand leta upp ett gott mineralvatten, kanske en god öl. Om jag skulle slå på stort så fick det bli en flaska rosé, kanske den utmärkta Les Lauzeraies (129 kronor) från Tavel på gränsen mellan Provence och Languedoc.

Men det här är ingenting för DN:s Alf Tumble. I förra veckans vinspalt förslår han bubblande rosé från Skepparps vingård för 298 kronor till just Caesarsallad. Dessutom klämmer han till med ”flaskorna, två stycken faktiskt, ligger redo i kylen”.

Vi tar det där igen. Alf Tumble, vinskribent på Sveriges största morgontidning, förslår att läsarna ska lägga nästan 600 kronor på ett vin till en sommarlunch för två personer.

Det gör han i en tidning där de flesta läsarna har rätt vanliga jobb. De är sjuksköterskor och ingenjörer, frisörer, lärare och en och annan pizzabagare.

Okej då, jag kan läsa, så jag vet att han har ett ”budgetalternativ” med ett bourgognevin för 179 kronor flaskan. Men lite förvånad blir jag när han hävdar att Skepparps rosé är gjort på den gröna druvan Solaris. Det är liksom inte möjligt att göra rosé på bara gröna druvor eftersom den röda färgen kommer från de blå druvornas skal.

Om du trodde att balkongvinet var ett undantag, så blir du grymt besviken längre ner i texten. Eller vad sägs om en tysk Spätlese för 399 kronor när man ska käka fisk och skaldjur på Västkusten. Eller ett rött grekiskt vin för 298 kronor som passar bra om man ska ha picknick.

Alf Tumble föreslår åtta viner. Ett ligger precis under 100-lappen, men genomsnittspriset är 212 kronor och de pengarna har varken sjuksköterskan eller läraren – eller de flesta andra som läser DN.s

Så vem skriver han för? Sina kompisar som samlas runt Stureplan innan de går hem till de ärvda våningarna på Östermalm?

Seriöst. Om du är intresserad av vin, skippa DN. Leta istället på Vinjournalen eller Allt om vin. De har bra webbtidningar – dessutom utan betalvägg. Och då blir det liksom mer pengar över till vinet.

Rosévin, det är drömmen om Provence. Ett glas sval rosé i skuggan av en platan med några oliver att knapra på – vem har inte sådana dagdrömmar en regnig måndag i november?

Därför blir det nästan överraskande när södern parkerar i Göteborg en helt vanlig arbetsvecka i maj. Det är shorts på jobbet, det är full AC i bilen och på fredagen är det ett glas rosé på uteplatsen.

Men drömmen luras – inte vädret alltså – där är det Medelhavsvärme med stenplattor som fortfarande är ljumma på kvällen. Det som luras är vinet. Les Lauzeraies kommer inte alls från Provence utan från den lilla appelationen (vinområdet) Tavel strax nordväst om Avignon. Där bor bara 1700 själar, men därifrån kommer några av de bästa rosévinerna.

Les Lauzeraies 2016 (ekologiskt, 119 kronor på Systemet) är inget undantag. Fräsch lukt med hintar om bär och jordgubbar, exotiska frukter och aningen bitterhet. Det fruktiga följer med in i munnen, men på slutet finns en liten bitterhet som stramar upp smaken.

Just den lilla bitterheten gör det till ett bra matvin. Vi drack det till grillad tonfisk och potatissallad, men det är ett följsamt vin som funkar bra till ganska mycket: kyckling och grönsaker, fisk eller den provencalska sardellpizzan Pissaladière.

Eller bara till ett glas sval rosé med några oliver att knapra på. Men vill du sitta i skuggan av en platan får du nog resa en bit söderut – det är rätt ont om plataner i Sverige.

Det är lika bra att erkänna det på en gång: jag avskyr vinter och kyla, regn och mörker. Du vet så där som det ser ut i Sverige under de flesta av årets månader.

Kanske är det därför som jag gillar rosévin. Just för att det bär med sig ett löfte om sommar och solvarma stenar och ljumma kvällar. Allt det där jag längtar efter under nästan hela året.

Så när rosésäsongen startar i april knatar jag snabbt iväg till Bolaget och får med mig ett par flaskor hem. Sedan sitter jag där – lätt huttrande – och sippar på vinet. Och drömmer mig bort till Frankrike.

Senaste vinet att drömma sig bort med var en Puychéric 2015 (69 kronor på Systemet). Det är en bra sommarrosé; fräsch och inbjudande med en nästan blyg lukt av smultron och blommande sommaräng. Klart matorienterat med hyfsad syra och bara en hint av smultron i smaken. Precis när man sväljer finns en liten, liten bitterhet som liksom säger: nu är det läge för mat.

I vårt fall var det sallad med torskrygg och mild aioli-dressing (snart på en blogg nära dig). Det här var sällskap som gillade varandra. Både maten och vinet trivdes.

Och jag, när jag satt där och åt så längtade jag efter varm sommar och lediga dagar, Nu är det bara ett par veckor kvar innan vi åker till La Ciotat, ett par mil öster om Marseille. Men där får det nog bli en flaska rosé från Provence. Puychéric kommer ju från grannregionen, Languedoc, på andra siden Rhône-deltat.

Har man otur när man köper rosévin så kan man komma hem med en flaska syntetiskt godis – och det är verkligen inte gott.

Men håller man sig till franska viner så ökar chansen att det är ett matorienterat vin som håller godistonerna på rätt avstånd. Det gäller också för Puycheric 2014, som är en sympatisk, lättgillad rosé.

Det är ett vin gjort för ljumma kvällar när livet är lättsamt. Kanske lite fransk mat därtill. Kyckling, oliver eller en aioli med fisk och grönsaker.

Vi tjuvstartar i mars – vem vill inte leka ljummen kväll när livet är lättsamt… På tallriken Coq provencal, tuppgryta från Provence med vitlök, oliver och marinerade kronärtskockor.

I glaset en skvätt Puychéric med bara aningen godiston. Det luktar lite hallon, på gränsen till hallonbåtar om vinet. I munnen finns en liten strävhet som stramar upp smaken och gör den klart matorienterad.

Puychéric 2014 känns fräschare och piggare än förra årets upplaga – i alla fall som jag minns smaken. 69 kronor vill Systemet ha för en flaska.

Det kan det vara värt för att få känna vibbarna av ljumma kvällar redan i mars.