• Alsacevin första gången
  • Bra bloggar
  • Goda franska viner
  • Lite om mig
  • Resa i Alsace

Vin, mat, Alsace

Vin, mat, Alsace

Kategoriarkiv: resor

Snobbiga tyskar & Eins zwei dry – piggt som en vårvinterdag

05 söndag Feb 2023

Posted by Vin, mat, Alsace in Alsace, resor, vin, vinodling, vitt vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Alsace, resor, vinodling, vitt vin

Ska du åka på semester? Då brukar jag lite förnumstigt dels ut råd, så där som: Besök en vinproducent, det är nästan alltid trevligt och intressant.

Det är bara det lilla ordet nästan – för ibland är det inte så kul. En gång i Trentino i norra Italien klev vi in till en restaurang som också sålde gårdens vin. Vi var nybadade och ruffsiga i håret efter ett dopp i den lilla aplsjön Kalterner see.

Visst, vi blev insläppta och vi fick handla lite vin. Men personalen tittade på oss som om vi var några efterblivna kusiner från landet som inte hade fattat vilket fint och coolt ställe vi frekventerade.

I somras hände något liknande. En lördagseftermiddag körde vi norrut genom Pfalz kuperade landskap i södra Tyskland.

Ibland körde vi igenom en by, och någon gång passerade vi en vingård. Inte lika pittoreskt som Route des Vins, den franska vinvägen i Alsace ett tiotal mil längre söderut. Men helt okej.

När klockan började närma sig svensk middagstid körde vi in i Dedesheim, en blomstrande by med hotell och caféer och ett och annat korsvirkeshus som såg ut som Frankrike – men mer putsat och tjusigt.

Vi letade efter von Winning, pålitlig producent med flera bra viner på Bolaget. Och jodå, vi hittade das Weingut. Lika putsat och fint som resten av byn, men trevligt och välkomnande.

Vi klämde in vår otvättade Renault mellan putsade Mercedes och ner-cabbade BMW. Och så gick vi in i försäljningslokalen som också var bar/café/restaurang.

Sedan blev vi stående.

För ingen av de anställda gjorde minsta antydan till att prata med oss. Istället började vi gå runt bland vinerna. Konstaterade att det var samma sortiment som hemma i Sverige.

Men det fanns en skillnad: Vinerna hos producenten i Dedesheim var dyrare än på Systemet, Torpavallsgatan i Göteborg.

Vi backade ut ur lokalen, satt oss i bilen och åkte iväg. Inte ens en liten, liten skråma på en BMW får 550 000 lämnade vi kvar.

Lite längre norrut i Pfalz kom vi till Bingen am Rhein (som så klart ligger vid Rhen). Där tog vi färjan till Rüdeshaim am Rhein (som, ja du fattar var det ligger, fast nu pratar vi vinregionen Rheingau i Hessen).

Det blev en kort men fantastisk färjetur med dramatiska berg i nordväst och mjukt vinodlingslandskap i öster.  Och sedan en trevlig småväg mellan byarna på Rhens norra sida.

Just i Rüdesheim finns producenten Leitz med många goda viner på Bolaget. Härom veckan var jag på Systemet Torpavallsgatan i Göteborg (ja, det händer att jag gå in där ibland) och fick med mig några flaskor Eins zwei dry Riesling 2021 (101 kronor, vitt).

Det är en klart trevlig bekantskap. Mineral, syra och päron i lukten. Smaken är frisk med ganska tydlig syra (lite som att äta ett Granny smith-äpple), men päron och mineraltonerna hänger också med in i munnen.

Eins zwei dry är ett vin att bli glad av – trots det lite för vitsiga namnet. Det smakar på något sätt som en vårvinter-dag. Forfarande kallt, men med löfte om värme i luften

Vi drack en flaska till snällt kryddat fläskkött, och tyckte det funkade bra. Testa gärna kombon riesling och fläsk, men välj kanske ett vin med aningen mer restsötma.

Skaldjur funkar säkert bra till vinet, och till rätter med tysk eller fransk potatissallad, där vinägrett är ”såsen” i potatissalladen.

Om vi stannade och provade vin hos Leitz i Rüdesheim? Nej, det gjorde vi inte. Och det kanske är lika bra, för då hade jag säkert gjort en liten, liten repa på en BMW-cab. Du vet en sån där som kostar minst 550 000.

Share this:

  • Facebook
  • Mer
  • Twitter

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Ska du till Alsace – åk till Saasenheim!

21 onsdag Sep 2022

Posted by Vin, mat, Alsace in Alsace, resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Alsace, resor

Funderar du på att åka till Alsace. Kanske en höstresa? Eller har du redan börjat fundera på nästa års semester?

Då har jag ett anspråkslöst förslag. Åk till Saasenheim, så där en två mil öster om Selestat. Inte för att byn i sig är så märkvärdig, det är en vanlig bondby med korsvirkeshus, traktorer och lite lukt av jordbruk (läs svin och kossor).

Men boendet som finns i Saasenheim är märkvärdigt. Där har Nina och Antoine Lauffenburger en stadig alsacisk villa med en semesterlägenhet på övervåningen. I trädgården står Le cottage de Nina, ett attefallshus fullt inrett för en behaglig semester.

Trädgården är full av överraskningar. Till vänster finns en boulebana, längst ner ett vattenfall och vid poolen står speglar, statyer och ett bananträd som ger små gula bananer framåt hösten.

Men det mest överraskande är inte trädgården, utan värdarna. Vi bodde i lägenheten – senor Mikes lägenhet som den heter – under två veckor i början av sommaren. I trädgårdshuset fanns ett par från nordvästra Frankrike, en eftertänksam dam och en man som var så ivrig på nästa sak att han inte kunde stå still när han pratade. Vänta på en stapplande mening på franska var det inte tal om.

Men värdparet behandlade oss med samma öppenhet. En eftermiddag när vi låg vid poolen kom Antoine förbi och frågade om vi ville ha en öl.

”Öh, jovisst. Ja tack”, svarade vi.

Svepte in oss i en badhanduk och följde med till poolens utekök, döpt till Place de la Bière. Där hällde värden upp fatöl åt oss och slog sig ner för att prata. Samtalet var på högtyska – alltså sådan som man lär sig i skolan – och i så långsamt tempo att även jag kunde delta. Men deras modersmål är elsassiska, alltså den sydtyska dialekt som man traditionellt pratar i Alsace.

Jag har visserligen varit där ganska många gånger – och pratat min knaggliga tyska – men jag har inte umgåtts så nära att jag har hört dem prata elsassiska med varandra. Det är en sjungande dialekt, låter lite som en glad norrman som försöker sig på ryska. Och, man fattar faktiskt inte ett enda ord, men det låter kul.

Jag lärde mig en fras på elsassiska ”wir sind schweda” (vi är svenskar). Och det försökte jag också säga när jag presenterade mig. Jag tyckte jag pratade tydligt och gick liksom ner i tonfallet i slutet. Du vet som man gör när man presenterar sig med visst eftertryck. Mannen jag pratade med stirrade tomt framför sig tills Antione, värden, grep in och sa ”han menar ‘wir sind SchwedAH'”. Avslutningen på meningen var hög och klingande, lite som när gökuret gal. Då log mannen brett och sa ungefär ”vad kul att träffa svenskar”.

Om det inte har framgått så är elsassiska släkt med schweizer-tyska.

En dag kom värdparet förbi och frågade vad vi skulle göra på lördagskvällen. Det var Sankt Johannes-afton – eller Feu de St. Jean – och då bränner man bål. Värdparet skulle dit och nu undrade de om inte hyresgästerna ville hänga på.

”Öh, jovisst. Ja tack”, svarade vi.

Så kom det sig att vi travade en dryg kilometer mellan fält med vajande majsplantor. Antoine eftertänksamt med händerna på ryggen, Nina vänligt konverserande och fransmannen i Le cottage de Nina studsade omkring någonstans.

Målet var festföreningens lokal i utkanten av byn. Där väntade ett helt fält fullt med människor, bänkar och bord – och så flera stationer där man kunde köpa tarte flambée och korv, öl och alsacevin. Fältet var fullt – och då menar jag verkligen fullt – med människor, cirka 1 500. Inte så illa för en by med 650 innevånare.

Jag kan avslöja att på en fransk byfest så gör man ungefär samma saker som på en svensk: man pratar, och så äter man och så tar man en öl. Ja, och efter en stund är det tomt i glaset och då måsta man ställa sig i kön för att få en öl till.

Men det mest spektakulära kom när mörkret lagt sig över festfältet. Då tändes bålet och det var inte som på Valborg med lite hopsamlade brädbitar och avbarrade julgranar. Det var en helt uppbyggd attrapp av en väderkvarn, ihopsnickrad med överblivet virke från traktens byggare.

Först syntes bara några försiktiga strimmor eld från mitten av väderkvarnen. Men sedan spred den sig till ett dånande och sprakande inferno av eld som raserade många hundra timmars frivilligbyggande på ett på ungefär den tid det tog att stå i kö för nästa öl.

Vi åkte som vanligt runt i Alsace. Vandrade efter de medeltida gatorna i byn Eguisheim, tittade på de nästan lika gamla korsvirkeshusen som lite trötta lutade sig mot varandra. Tog en sväng till Strasbourg och kikade på de gamla garvarkvarteren i stadsdelen Petite France. Och så handlade vi lite vin, bara en låda här och två lådor där – ja, och så fick vi med några flaskor från Super U och Leclerc.

Allt det här såg våra värdar när vi släpade upp vinet till vindsvåningen, så de frågade vänligt ”Tycker ni om vin? Ska vi kanske ordna vinprovning?”

”Öh, jovisst. Ja tack”, svarade vi.

Så kom det sig att vi en kväll när solen börjat sin bana mot horisonten satt runt uteköket vid poolen och sniffade, smuttade och jämförde. Det var vitt Alsacevin och rött från Rhône, rosé och bubbel och fruktigt rött vin från allra sydligaste Roussillon. Där går språkgränsen för katalanska upp en bit i Frankrike – och vinet, Torre del far, var en del av det katalanska arvet.

Vi som satt där var inte bara värdarna och de sommarboende. Det var också folk från byarna runtomkring. En 80-årig slaktare och hans vänliga fru, en halvt pensionerad militär och värdparets son. Och så sådär en åtta, nio människor till.

Vår värdinna och hennes vänner stod för maten. Trinda knack-korvar och mustig tapenade, oliver och snittar och pajer. Inte en chans att vi gick därifrån hungriga. Däremot fick vi med oss ett par lådor vin.

Ja, du börjar förstå att vi fick med oss ett par flaskor hem, sådär en 50 – 60 flaskor, mest slanka Alsacebuteljer, men också en del rött från Rhône och Bordeaux.

Så tag mitt råd. Åk till Alsace, stanna gärna i Saasenheim och glöm inte bort att kika in till vinproducenterna. Men är du lika förtjust i vin som jag, så kanske du ska fundera på en större kombi – med plats för alla flaskorna.

Share this:

  • Facebook
  • Mer
  • Twitter

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Pasta med bacon & svamp – semestermat i Alsace

05 tisdag Jul 2022

Posted by Vin, mat, Alsace in Alsace, fläskkött, huvudrätt, mat, pasta, resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Alsace, fläsk, huvudrätt, pasta, resor

Längst upp på andra våningen bodde vi i en lägenhet med en balkong där vi kunde sitta och sippa ett glas vin på kvällarna – eller äta pasta med bacon & svamp.

Ett par försommarveckor bor vi i en hyrd lägenhet i Alsace. Det är en mil till vinfälten och Route des vins, men här finns så mycket mer. En pool för varma dagar, en blommande trädgård och massor av lukter – både de som naturligt finns i en bondby (läs boskap) men också lukterna från odlade växter: lavendel, salvia och timjan.

En dag åker vi till Super U i Colmar och handlar middagsmat. Champinjoner, pasta och grädde, och lard (fransk bacon) med en djup sälta som bildar grundackordet i den här pastasåsen.

Det här behövs till 3 personer:
200 g rökt lard eller bacon i tärningar
1 liten mild (knipp)lök
350 g champinjoner eller annan svamp
2 vitlöksklyftor
olivolja
salt & svartpeppar
1 liten bunt färsk timjan
2,5 dl matlagningsgrädde
½ – 1 dl vatten från pastakoket

3 portioner pasta

Gör så här:
Sätt på pastavattnet och koka pastan al dente.

Skala och hacka lök och vitlök. Skölj/torka av svampen och skiva den.

Stek bacon knaprigt i en stekpanna. Låt det rinna av på hushållspapper.

Fräs svampen i lite olja i en tjockbottnad gryta. Fräs tills vätskan har kokat in. Rör ner lök och vitlök och fräs lite till. Peppra. Salta försiktigt, tänk på att lard/bacon är rejält salt.

Blanda ner bacon, nykokt pasta, grädde, pastavatten och timjan. Låt allt bli varmt.

Ät och njut.

Värdfamiljen som vi hyr av har två boenden: señor Mikes lägenhet och Nina’s cottage. Bägge med stora uteplatser och plancha-grillar för sena middagar i kvällssolen. Men det vi uppskattar mest är poolen. När temperaturen passerar 30 grader redan på förmiddagen, behöver man någonstans att ta vägen. Och i Alsace är det förbannat ont om hav och badsjöar.

Share this:

  • Facebook
  • Mer
  • Twitter

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Plouff, där gick korken av – missa inte vingårdsbesöket

30 torsdag Jun 2022

Posted by Vin, mat, Alsace in Alsace, alsacevin, resor, vin, vinodling

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Alsace, alsacevin, resor, vinodling

En försommardag för några år sedan körde vi på småvägar några kilometer från Medelhavet. Låga berg, kullerstensbyar på topparna och ett odlingslandskap med rader av vinstockar i prydliga rader. När vägarna inte kunde bli smalare var vi framme hos vinproducenten Paul Bunan i Bandol, så där en fyra mil öster om Marseille.

I gårdsbutiken möttes vi av en tjej som genast började korka upp av det goda, kraftiga Bandolvinet. Men plouff, sade det och så gick korken av.

”Oj då”, sade hon. ”Det här är första dagen på jobbet”.

Jag lånade korkskruven av henne och visade att det finns två hävarmar på den – och att man måste börja med den kortare, annars finns det risk att man drar av korken.

Hon tackade och gömde snabbt korken så inte hennes chef, vinproducenten skulle se hennes misstag.

Det är kanske verkar ovidkommande att prata om det här. Men jag tycker faktiskt det är lite kul att jag har lärt en anställd på en vingård hur man använder en korkskruv.

Men syftet med den här texten är inte att diskutera korkskruvar. Det är istället en uppmaning till dig som semestrar i vinproducerande områden: kör av huvudvägen och leta dig in bland vinstockar, gårdsbutiker och bönder!

Är du det minsta intresserad av vin och odling eller kanske bara hur det är att leva och bo på landsbygden i området – då är vingårdsbesöket en guldgruva. Ibland är det en liten egendom och hela familjen kommer ner i vinkällaren för att prata, ibland är det en superprofessionell anläggning med språkkunnig, välutbildad personal.

På det här sättet har vi träffat den vänlige vinbonden Gérard Waegell i Alsace – och lärt oss massor av hur det är att leva i de här tysk-franska gränstrakterna. Han driver ett familjejordbruk trots värkande höfter, och varje år levererar han ännu en årgång vin. Inget ”stort” vin, men ett habilt hantverk till priser som är lätta att gilla.

I grannbyn Dambach-la-Ville har vi träffat ekoproducenten Florian Beck-Hartwegs mamma i gårdens vinkällare. Hon ser ut som en äldre, lantlig kvinna med viss förkärlek för ylletyger vävda på hemslöjden. Men när hon öppnar munnen dras man in i ett samtal av helt annan karaktär.

En gång berättade hon om ett tv-program: ”Jag såg en fantastiskt intressant dokumentär om pedagogiken i den finländska skolan. Helt annorlunda än den franska. I Finland är man inriktad på att barnen ska få uppleva och dra slutsatser själva. Här går det bara ut på att läraren pratar själv.”

Det kan vara smart att välja vingårdar som ligger på samma nivå som man själv. Har man tänkt köpa viner för sådär en 8 – 9 euro så verkar det lite osmart att sladda in på fina Chateau Vadå och börja prova vin i 500 kronors-klassen.

Men även i ”finare” vinområden finns det guldkorn. Ett sådant snubblade vi över när vi var i Bordeaux.

Jag ville se anläggningen som producerar Chateau Tanesse, så vi styrde bilen mot vingården Gonfier, sådär en tre mil söder om staden Bordeaux. Guillaume Gonfrier, en kille i 25-års åldern, ägnade en och en halvtimme åt att visa oss gården. Vi travade igenom produktionsanläggningen, vi tittade på den ursprungliga lilla vinkällaren och kikade på de gustaviansk-liknande möblerna i själva slottet. (Nu ska man veta att alla boningshus som hör till en vingård i Bordeaux kallas för slott – det här var vad vi kanske skulle kalla för en riktigt liten herrgård).

Och vi testade vin. Chateau Tanesse i olika årgångar, och andra röda viner, och lite välsmakande sött vin som gjorts på druvor med ädelröta.

När vi var klara med allt tittande och smakande och hade betalt vårt vin, då trodde vi att besöket var över. Men då erbjöd den unge vinmakaren en tur runt ägorna så vi skulle få se vinfälten där Chateau Tanesse växte.

Så kan det gå till, även i det Bordeaux som ibland har ett rykte om snobbism.

Trevlig resa! Och du, missa inte vingårdsbesöket.

Share this:

  • Facebook
  • Mer
  • Twitter

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Bo billigt och bra i Frankrike – leta på franska sajter

16 måndag Maj 2022

Posted by Vin, mat, Alsace in resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

resor

Ägarna kallar det här huset för Skjulet (The Shed). Men det är ett fullt utrustat minihus med frodig grönska, svalkande träd och pool – ett stenkast från Medelhavet.

Hur gör man för att bo bra i Frankrike utan att det kostar massor? En del verkar förtvivla efter en snabbkik på webben med en massa asdyra hus i Antibes och Menton.

Det har hänt att jag fått mejl med önskan om goda råd. Då känner man sig lite förvirrad och tänker ”men jag är väl ingen expert heller”.

Sedan slår det mig att vi hyrde semesterboende under de tre åren innan pandemin för mellan 300 och 350 euro per vecka. Först var vi i Alsace, sedan Charente (vid Atlantkusten norr om Bordeaux) och året innan världen stängde bodde vi i vårt lilla ”skjul” två kilometer från Medelhavet i Provence.

I Alsace och i Provence hade vi tillgång till pool – och i Charente var det 500 meter till Atlanten.

Så okej då, här kommer mina råd:

Välj bort den värsta högsäsongen från mitten av juli till slutet av augusti. Det är inte så svårt eftersom svenska semestrar startar tidigare än de franska – och veckan direkt efter midsommar är mycket billigare än en av augustiveckorna.

Använd de franska sajterna France-voyage och Gites-de-france. Mitt intryck är att de är billigare än till exempel svenska Sembo, utbudet är också mycket större. Bägge sajterna går dessutom att köra på engelska, om man som jag inte är så där vansinnigt bra på franska.

Leta lite vid sidan av de värsta turistmagneterna. I Provence några mil öster om Marseille är det mycket billigare än på ”riktiga” Cote d’Azur. Det är samma Medelhav, liknande städer och byar, men inte lika mycket folk och inte lika glassigt.

Byt boende, det är ännu billigare. Vi har bytt hus åtta gånger – tre gånger i Frankrike – och det har funkat jättebra vid alla tillfällen. Använd de etablerade organisationerna Intervac och Homelink. Det enda du behöver betala är en avgift till organisationerna på en knapp tusenlapp.

Trevlig Frankrike-resa!

Share this:

  • Facebook
  • Mer
  • Twitter

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Semester i Alsace – pittoreska byar, korsvirkeshus & vinprovning

18 fredag Mar 2022

Posted by Vin, mat, Alsace in Alsace, alsacevin, resor, vin, vinodling

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Alsace, alsacevin, resor, vinodling

Är du sugen på en resa i sommar – trots de sista (?) resterna av pandemin och trots Putins vidriga krig i Ukraina?

Själv känner jag mig som ett gammalt dragdjur som har stått instängt i stallet tre vintrar i rad. Jag vågar nästan inte riktigt tror att det är sant – det där med att man ska bli utsläppt i vår. Men vi har i alla fall bokat en semesterlägenhet i mellersta Alsace till sommaren.

Då ska jag promenera i platanernas skugga i Petite France (gamla delen av Strasbourg), sitta på ett café och sippa ett glas väl kylt Alsacevin. Och jag ska åka Route du vin och sticka in näsan hos vinproducenterna längs vägen.

OM nu allt går vägen. Förra gången vi bokade en semesterlägenhet gick det helt åt helvete. Det var i februari 2020 – och efter bara några veckor hade en hel värld stängt ner. Vi fick inte ens tillbaka den del av hyran som vi hade betalat.

Men vi backar ett steg – och tar det där med Alsace från början. Där finns fantastiskt mycket för en semesterfirare: god mat, trevliga viner och korsvirkeshus som är så pittoreska att man tror sig vara mitt i en filminspelning av Hans & Greta.

Dessutom är det ganska litet och överblickbart. Med Route du vin är det mindre än 20 mil från från Tann i söder till Marlenheim i norr. Och på den resan hinner du se fler intagande byar än du trodde var möjligt. Massor av byarna är värda ett stopp, men några av dem är värda en egen resa – inte minst Eguisheim, Kaysersberg och Ribeauvillé.

Route du vin går på lantliga småvägar där det också funkar att cykla. Det är en resa genom vinfält, ibland nästan medeltida miljöer och skyltar med ”Cave” (vinkällare) och ”Degustation” (avsmakning). Här finns allt från de stora välkända producenterna – som Hugel och Dopff & Irion – till småbönder med någon enstaka hektar med vinstockar.

Tveka inte att hälsa på hos vinproducenterna, för många av dem är gårdsförsäljningen en stor del av inkomsten. Gérard Waegell i byn Nothalten (vilket namn!) har en liten vingård – och av hans försäljning så sker en tredjedel i gårdsbutiken.

Att testa vin är lite som att smaka på ost i en ostaffär. Man går från försiktigt till smakrikt, från torrt till sött. Och man måste inte köpa något – men det var det där med ostaffären. Har du smakat och berömt fem ostar, så blir nog expediten förvånad om du tackar för osten och drar utan att handla. Det gäller också får vinmakaren.

Men framför allt är det en trevlig stund där man får prata med vinbonden – eller oftare hans fru – och lära känna området.

Skulle du nu tycka att det är väldigt pinsamt, så kan man besöka ett kooperativ istället. Ett bra alternativ är Cave de Turckheim.

Och vill du veta mer om Alsace och Alsaceviner så kan du kika in på Per Warfvinges hemsida eller köpa hans bok Vinguide Alsace. Där finns allt om Alsacevin – och lite till.

Gérard Waegell under en paus i beskärningen av vinstockarna.

Men Alsace är inte bara bönder & byar. Där finns också städer väl värda ett besök. Störst och mest känd är Strasbourg med en folkmängd som Malmö ungefär.

Visst kan man besöka katedralen och Place Gutenberg och Europaparlamentet (används bara en vecka i månaden, resten av tiden håller EU-parlamentarikerna låda i Bryssel). Men riktigt fint och mysigt blir det i Petite France, de gamla garvarkvarteren, fulla med korsvirkeshus, restauranger och kanaler.

Motsvarande område i Colmar heter Petite Venice. Mindre stad, mindre skala och färre kanaler – men vansinnigt pittoreskt. En promenad genom Petite Venice och sedan norrut mot Vieux (gamla) Colmar kan verkligen rekommenderas.

När du börjar bli trött i benen så sätter du dig på en krog – se till att ha en platan som skuggar – och beställer en tarte flambée (ungefär som en pizza bianco). Man kan dricka en öl till maten (Kronenbourg, Frankrikes mest berömda bryggeri ligger i Alsace), men själv skulle jag hålla mig till ett av traktens vita viner. Testa gärna ett vin på den billigaste druvan Sylvaner. Ofta är de vinerna rena som en fjällbäck och med klingande hög syra.

Krogliv en kväll i Petite France, Strasbourg.

Om man vill bo en vecka i Alsace så är France voyage att rekommendera. Gott om lägenheter – ofta hos vinproducenter – och inga stora lägenhetskomplex. Prisnivån i Alsace är ungefär hälften jämfört med Sverige.

Men se upp lite med hyresvärdens språkkunskaper. Det kan stå att värden pratar engelska, men i verkligheten inskränker sig kunskapen till ett enda ord ”Hello”. Tyska är det däremot många som pratar, särskilt bland äldre och utanför städerna.

Ett annat alternativ är kika in på Gite de France eller Sembo. Men med en svensk lägenhetsförmedlare blir priserna högre.

Ska du bara var där några dagar är de franska lågprishotellen oerhört prisvärda. (Premiere Classe och Ibis). De är standardiserade och lite tråkiga.

Men de är billiga, med priser från sådär 500 kronor för två personer i dubbelrum.

Och då blir det pengar över till annat. God mat och gott vin, till exempel.

Share this:

  • Facebook
  • Mer
  • Twitter

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Två och ett halvt tips om du åker till Österlen på höstlovet

28 onsdag Okt 2020

Posted by Vin, mat, Alsace in resor, vinodling

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

resor, vinodling

Percy Månsson på vingården Sånana

Ett par år har vi åkt till Österlen på höstlovet. I år blir det ingen sådan resa, men jag minns dem med glädje. Bokskogar i höstfärger, dyningar som slår in över stränder som lagt sig till ro efter sommarens turiststormar.

Och så gårdsbutiker och god mat. Klart jag kommer ihåg sånt.

Om du nu skulle vara på väg till Österlen, så finns det två och ett halvt tips att upptäcka. Det första är vingården Sånana, en pytteliten vinodling strax sydväst om Skillinge.

Där tar Percy Månsson emot och visar upp sina marker. Man får betala en peng per person, men det är väl värda pengar för han är en berättare.

Vi var där i somras och under en och halv timme underhöll han oss med historier från ett liv som bonde. De första 59 åren som en konventionell bonde med djuruppfödning, men de senaste 25 åren har det handlat om vinodling.

Percy är alltså 84 år gammal, och en av de verkliga pionjärerna inom svensk vinodling. Jag tänker inte förstöra hans historier genom att försöka återberätta dem. Åk dit istället, lyssna på honom och testa hans viner.

Men obeservera att gården ligger på en väg mellan den ”stora” kustvägen och den ”lilla” ett par hundra meter längre in. När vi letade efter Sånana i somras åkte vi samma sträckor fyra gånger innan vi hittade rätt.

Nästa tips är Vilhelmsdals gårdsmejeri. Det ligger nästan lika undanskymt, men ta av från väg 9 strax innan korsningen med väg 11. Sväng vid skylten och åk sedan tills du tror att du kört vilse – då är du framme.

Vid sommarens besök fick vi med oss tre ostar hem. En mild och följsam getost av chèvretyp. En fyllig och helt mogen Brie som nästan rann av tallriken när vi skulle äta den. Och så en helt vanlig hårdost som fått det prosaiska namnet Gårdsost.

Det låter lite som hushållsosten lantliga kusin, men inget kunde vara mer fel. Den här gårdsosten påminner om en vällagrad Appenzeller med mer smak.

Det är inte den billigaste ostaffären, men den har väldigt, väldigt god ost.

Det halva tipset handlar om byn Skillinge. Och där bara om en liten, nästan medeltida bykärna.

Testa att gå Kapellstäddet, följ den smala gränden där man bara men svårighet kan köra en bil. Titta på de små gårdhusen, låt fantasin flöda. Lyssna liksom bakåt i tiden. Hör du hur skånskan börjar likna danska, hur sillafiskarna kommer in med båten, hur hantverkarna svär över trilskande verktyg?

Ja, eller åk ett par mil norrut och vandra vid stranden i Haväng…

Nej, nu får jag nog sluta. Annars kanske jag måste döpa om inlägget till ”Tre och ett halvt tips”.

Trevligt höstlov i alla fall.

Share this:

  • Facebook
  • Mer
  • Twitter

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Gårdsmejeri på Österlen & en smygtitt på Canal du midi

03 måndag Aug 2020

Posted by Vin, mat, Alsace in resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

resor

Vill du hitta en gömd pärla på Österlen, då ska lämna riksväg 9 strax efter Vranarp. Ta till höger och följa den lilla grusvägen tills du tror att du kört fullständigt vilse. För just där ute bland kor, getter och rapsfält ligger Vilhelmsdals gårdmejeri. Det är några stockholmare som gav upp storstadslivet för så där en 15 år sedan och istället skapade ett tempel för ostälskare.

Vi besöker mejeriet en av den här sommarens alla regniga dagar. Hustrun – som är en hard core ostfantast – tar täten och tar oss in i butiken. Muttrar något om att nu ska hon spendera lika mycket som jag gör på vin, öl, kött, grönsaker och kokböcker under en livstid.

Kanske försöker hon hindra eventuella protester från min sida – för billigt är det inte. Däremot är den lilla butiken full med fantastiska ostar. Vi känner hur saliven rinner till i munnen och knaprar smakbitar som expediten langar över disken.

När vi kliver ut med vår ostkasse så har vi fått med oss tre ostar. En mild och följsam getost av chèvretyp. En fyllig och helt mogen Brie som nästan rinner av tallriken när vi ska käka den. Smakmässigt fyller den hela munnen och har ett litet bett som drar mot mogna champinjoner.

Och så en helt vanlig hårdost som fått det prosaiska namnet Gårdsost. Det låter lite som hushållsosten lantliga kusin, men inget kunde vara mer fel. Den här gårdsosten påminner om en vällagrad Appenzeller med mer smak.

Ja, du läste rätt. Här pratar vi inte om några schweiziska turistversioner av alpkossornas mjölkprodukter. Här pratar vi mycket smak.

Efter en middag med lamm från en uppfödare utanför Kivik, ugnsrostad potatis och grillade tomater – ja, och så ostarna förstås – så är vi mätta. Hustrun går in och lägger sig på en säng, somnar. Jag vaggar med magen före till soffan där jag parkerar.

Men jag kan inte avhålla mig från att leta upp Anrika Canal du Midi på Urplay och ta en liten smygtitt. Det är skådespelarna Tim West och Pru Scales (mest känd som John Cleese fru i Fawlty Towers) som åker jorden runt på en massa kanaler.

I det här avsnittet slussar de sig fram genom Canal du Midi som förbinder floden Garonne med Medelhavet – och en gång gjorde det möjligt att frakta gods från Atlanten till Medelhavet utan att segla runt Spanien.

Det är varm feel good och det är en massa vackra vyer från Languedoc.

Det botar min Frankrike-abstinens.

I alla fall tillfälligt.

Skärmdump från Urplay.

Share this:

  • Facebook
  • Mer
  • Twitter

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Vinjournalen – en liten guldgruva när det kommer till vin

29 lördag Feb 2020

Posted by Vin, mat, Alsace in resor, vin, vinodling

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

resor, vinodling

Skärmklipp från Vinjournalen

Det är egentligen lite löjligt. Här säger jag att jag gillar vin och så säger jag att jag gillar Frankrike. Ändå tester jag sällan vin från nya regioner, utan håller mig till de upptrampade stigarna: Rhône, Provence, Alsace. Kanske en prisvärd Bordeaux någon gång.

Men härom veckan när jag travade runt på Bolaget så stod den bara där: en chardonnay från Jura och liksom krävde att jag skulle ta med den till kassan. Det gjorde jag också.

Ja, det klart jag betalde för den innan jag passerade dörren och blip-letade efter bilen. (En springnota har jag inte tagit sedan jag och en kompis var på KB i Stockholm för sådär en 37 år sedan).

Väl hemma blev jag nyfiken på vinet och regionen; jag googlade runt och hittade en massa bra saker om viner och druvor i Vinjournalen, medlemstidning för Munskänkarna. Jag kollade på matchning mat och vin, druvor och producenter (du vet hur det är: ska man slå upp ett ord i ett lexikon slutar det med 84 uppslagna ord och en trevlig halvtimme), och jag blev helt förälskad i en text om Jura.

Pittoreska vinbyar i utkanten av den bergskedja som bildar gräns mot Schweiz. Kuperade marker med snörräta vinodlingar och trevliga vinproducenter att besöka. Det var nära att jag tänkte ”Chefen och Coronaviruset, ta er i brasan. Jag ska till Jura”.

Så blev det – förstås – inte. Jag puttrar lydigt min bil till jobbet på dagarna och drömmer bara lite om den där vinresan till la France. Men en kul läsning, det hade jag.

Skulle du vara intresserad av att testa olika viner från samma druva, så är Vinjournalen en liten guldgruva. Texterna är skrivna av amatörer, men det kompenserar de med stor kunskap och en äkta kärlek till vinet. Och så har de noll snobbism.

Ett exempel är deras test av Pinot Noir (också en blind fläck för mig). Fyra personer provar 10 viner mellan 99 och 299 kronor. Då ingår både viner från Systemet och de som säljs på webben. Ja, och så ett boxvin från Nya Zeeland.

Så om du är nyfiken på vin och mat, druvor och vingårdar, testa gärna Vinjournalen. Det är bra konsumentjournalistik. Just det där som dagstidningarna borde ägna sig åt.

Chardonnayn från Jura får jag återkomma till, den står fortfarande obruten i köket.

Share this:

  • Facebook
  • Mer
  • Twitter

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Vinskörd i Arild – ingen promenad i parken

16 onsdag Okt 2019

Posted by Vin, mat, Alsace in resor, vin, vinodling

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

resor, vinodling

Vinskörd, det är väl sådan där trevlig aktivitet när man går runt med en sekatör och knipsar av en druvklase då och då… Under tiden småpratar man om druvor, vin och hur årets skörd blir.

Jag får erkänna att jag har varit ungefär så korkad. Men tre och en halv timmes arbete på Arilds vingård i nordvästra Skåne tog mig ur den villfarelsen en lördag för ett par veckor sedan.

Vi vinarbetare – så där en 60, 70 pers – träffas klockan 13 på gårdsplanen. Jonas Ivarsson, mannen i vinproducentfamiljen, kliver upp på en kärra och sätter igång med att förklara arbetet.

– Sekatörer ligger i den högen och en spann tar ni där, sa han och pekade på ett gäng hinkar.

Han förklarar hur vi ska klippa bort de röt-angripna druvorna på klasarna. Därefter är det bara att traska ut till fältet med solaris-druvor och sätta igång.

Just den här dagen är det ganska bråttom med skörden. Regn och fukt har gett en stor del av druvorna röta. En del har fått botrytis, ädelröta, som man kan göra söta viner av, som i Sauternes. Andra har bara fått vanlig ”bonn-röta” som inte är till glädje för någon. Men eftersom fältet ska ge ett vanligt, torrt vin är det bara bort med alla röt-angripna druvor.

Och det är här som promenad-i-parken-tanken får sin första törn. Det är ett jäkla meck att få bort minst 90 procent av de angripna druvorna. Sedan har någon jävel placerad alla druvklasarna ungefär 30 centimeter över marken. (Vad är det för fel på lagom ståhöjd?). Så det är till att böja-sträcka-ansa-klippa, böja-sträcka-ansa-klippa… I tre och en halv timme.

Nu ska det på en gång sägas att det bor ingen 25-årig maratonlöpare i min kropp. Det handlar om en 61-årig lekamen med smärtande artos-knän och värkande rygg…

Efter två timmar är det dags för baguette och vinbål. Och min kropp jublar. Men sedan skriker den högt när det är dags för nästa böja-sträcka-ansa-klippa-övning. Till slut kommer ett kraftigt regn och räddar mig; vi kan med gott samvete trava tillbaka till gården.

Det här är en ganska speciell form av arbete. Man får nämligen betala för att arbeta. (Min arbetsgivare skulle jubla om han visste). 500 spänn kostar det att vara med om en dag. Men man får massor tillbaka.

Efter lite vila för knän och rygg är det dags för del två av skördefesten som Arild kallar det: vinprovning och en en-timmes rundvandring i vinkällaren.

Jonas Ivarsson förklarar gårdens mikroklimat och hur de under vinifieringen klarar att nästan helt undvika svavel.

– Det handlar om att ha en sluten process där ingen luft kommer in, säger han.

Lika enkelt är det att få vinet klart. Gården tappar om vinet fyra gånger och kan på det sättet minimera kemikalieanvändningen.

Arild är en av Sveriges störst vingårdar med 20 hektar vinrankor. Storleken beror på bristen på granngårdar.

– Vi måste upp i skala eftersom vi måste ha all utrustning själva. I Europa kan man hyra maskiner eller dela dem med grannen, men vi är ensamma här och då måste vi köpa all utrustning själva.

På gården står också en monster-skörde-maskin, stor som ett berg i Danmark. Den är byggd för att kunna gränsla raderna med vinrankor. Man kan säga att mina knän numer har blivit varma anhängare av maskinell skörd…

På Arilds vingård gör de allt. Vitt vin såklart på den i Tyskland utvecklade druvan Solaris. Men också mousserande vin enligt metode traditionell där flaskorna vilar i källaren (se bilden längst ner). Men fatlagring ger ju tomma fat så därför gör man whiskey och druvsprit, så klart gör man rött vin vin på Pinot Noir-druvan och sedan något år gör man egen glögg och nubbe.

Som om inte det vore nog, så driver man en restaurang med plats för 100 gäster och ett bed & breakfast etablissemang med 23 rum.

Kvällen slutar med själva festen. Sillamacka och gårdens egen nubbe. Nötkött från gårdarna runt omkring och så Arilds röda vin såklart.

Många håller igång länge, men vi tar med oss en espresso och ett glas druvsprit till rummet där vi tittar på en deckare och vårdar våra artros-knän.

När jag rastar hunden halv ett på kvällen, så går Jonas Ivarsson runt och fixar till det sista. Släcker ljuset och så.

Lagom till frukost dagen efter kommer han igen, då har han redan jobbat ett tag. Jag kan inte låta bli utan frågar hur han orkar.

Han slår ut med händerna, som om han inte riktigt kan beskriva att detta är inget jobb för honom – det är ett liv.

– Men vaddå? Jag är ju himma.

Är du fortfarande sugen, kan du sajna upp dig för en skördefest på Arilds vingård. Jag lovar, du får mycket för pengarna.

Men vänta dig ingen promenad i parken.

Share this:

  • Facebook
  • Mer
  • Twitter

Gilla detta:

Gilla Laddar in …
← Äldre inlägg
Välkommen till en blogg om livets goda - mat, dryck och lite om resor.

Jag som skriver heter Roland Dahlström. Pappa, man, snart åter hundägare och göteborgare. I den ordningen.

Men jag är också nyfiken kokboksfantast, frankofil kartläsare och nybliven pensionär, som har mer än någonsin att göra.

Välkommen hit!
Roland

PS. Lämnar du en kommentar så blir jag glad

Etiketter

Alsace alsacevin buffé cider & dryck fest & meny fisk & skaldjur fläsk fransk mat förrätt grillat gryta huvudrätt jul klimatsmart kyckling & fågel lamm matbröd nöt ost & efterrätt pasta resor rosévin rött vin sallad smårätt snabbmat soppa sås & röra tillbehör under 20:- vardagsmat Veckomeny Medelhavskost vegetariskt vilt Vin- & kokbok vinodling vitt vin

Kategorier

eller månad

Sök recept

äntligen sallad

Ljummen sallad med rödbetor & rökt sidfläsk

Ljummen laxsallad med linser, sockerärtor & avokado

Sallad med cheddar, lufttorkad skinka, torkat äpple & mathavre

Sallad med potatis, isterband & gröna bönor

Ljummen kycklingsallad med vitlökskrutonger & aiolidressing

Caesarsallad med lax & kapriskryddad aioli

Bondesallad från Alsace med ägg, ost & korv

Senaste inläggen

  • Wokad lax med nudlar & sweet chili
  • Viña Maipo Chardonnay – räddare när kontot är tomt
  • Moussaka – comfort food med djupa smaker
  • Indisk köttfärssås – smakrikt alternativ till den italienska
  • Kryddigt indiskt ris – milt & smakrikt
  • Sydfransk fransyska med ratatouille
  • Torskrygg à la provençale – med tomat, oliver & lite vitlök
  • Buffalo wings – men med kycklingben istället för vingar
  • Långjästa frallor – nybakade till helgbrunchen
  • Ärtor, feta & citron – nyttigt, enkelt & billigt
  • Semifreddo med jordgubbar, mynta & enkla chokladflarn
  • Veckomeny – Medelhavskost för en vårvintervecka nr 55
  • Skomakarlåda med högrev, vitlökssmör & stekt svamp
  • Baskisk fiskgryta – smakrik vardagsmat
  • Sydfransk toast med lök, sardeller & oliver

MEST LÄST KÖTT & FISK

Ugnsstekt plattfisk – lättaste maten

Ugnsbakad röding med citronsås

Veckomeny – Medelhavskost på svenska II

Gratäng med spetskål & köttfärs – kålpudding 2.0

Veckomatsedel – Medelhavskost som i Provence XIX

senaste kommentarerna

  • Johnny Roos om Viña Maipo Chardonnay – räddare när kontot är tomt
  • Vin, mat, Alsace om Viña Maipo Chardonnay – räddare när kontot är tomt
  • Lena i Wales om Viña Maipo Chardonnay – räddare när kontot är tomt
  • Vin, mat, Alsace om Sydfransk fransyska med ratatouille
  • Lena i Wales om Sydfransk fransyska med ratatouille
  • Veckomeny – Medelhavskost för en vårvintervecka nr 55 | Vin, mat, Alsace om Linguine alle volongue – enkel lyx & rena smaker

MEST LÄST VEGO

Omelett med lök & paprika – perfekt till lunch eller lätt middag

Tarte aux oignons – lökpaj från Alsace

Borsjtj – rysk och ukrainsk rödbetssoppa

citat I

”Jag blir nervös när folk följer mina recept till punkt och pricka. Ett recept är en vägledning. Att lägga till, dra ifrån och utveckla är en del av nöjet.” Gordon Ramsey

MEST LÄST ris & pasta

Risotto med torkad karljohanssvamp

Spaghetti med tomater & halloumi – lätt vardagslyx

Pasta pronto – spaghetti med räkor, spenat & chili

Citat II

”Är man skapt för att njuta, ska man väl för fan njuta också”. Det påstås att Strindberg skrev så i ett brev till Verner von Heidenstam.

MEST LÄST SMÅRÄTTER

Hemlagad paté – lättaste receptet

Tarte flambée – bättre botten, godare fyllning

Crème Ninon – soppa på gröna ärtor & bubbel

citat III

”Life is too short to drink bad wine”. Sett på en t-shirt för länge sedan.

MEST LÄST TILLBEHÖR

Småfranska bakade med råg- & grahamsmjöl

Pommes Anna – fransk ugnsbakad potatiskaka

Saftigt rågbröd – bakat på finmalt mjöl

CITAT IV

”Ett bra recept är till för att spridas”. Läst på en nu nedlagd matblogg.

VIN, DRYCK & RESOR

Chateau de Seguin – vinet som håller sig på mattan

Drinken Negroni – enklare & billigare

Côtes du Jura Chardonnay – gott till kyckling med aioli & citron

citat V

”En magnumbutelj är lagom till två. Förutsatt att en inte dricker”. Winston Churchill påstås vara upphovsman till citatet.

OST & EFTERRÄTT

Glass med Kahlúa & chokladsås med havssalt

Clafoutis – en bärig fransk efterrätt

Citronsorbet & Crémant d’Alsace – bubbel till efterrätt

Bloggstatistik

  • 1 070 475 besök

Gör som 85 andra, prenumerera du med.

recept från andra

Matbloggstoppen
mytaste.no
Mat
Toppblogg.se

Mest klickade länkar

  • vinmatal…
  • vinmatal…
  • vinmatal…
  • vinmatal…
  • systembo…
  • vinmatal…
  • vinmatal…
  • vinmatal…

Skräpposter blockerade

18 924 skräpposter blockerade av Akismet

Blogg på WordPress.com.

  • Följ Följer
    • Vin, mat, Alsace
    • Gör sällskap med 85 andra följare
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Vin, mat, Alsace
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Inläggsvyn
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …
 

    %d bloggare gillar detta: