En av de där riktigt varma sommarkvällarna tänkte vi att vi skulle drömma lite. Sitta ute och äta när solen börjar gå ned, känna söderns mörker som sänker sig. Du vet de där kvällarna när natten är mjuk och stenarna fortfarande har kvar något av dagens värme.

Fisk och grönsaker hade vi handlat så att det räckte till grillad tonfisk och potatissallad. Jag hade varit en sväng till Bolaget och handlat rosévin, nu skulle vi bara sätta igång grillen.

Då, just då, kom regnet.

Så vi stekte tonfisken på spisen och dukade inne vid slagbordet, drömmen om söderns varma nätter fick vänta. Men vinet Les Lauzeraies 2020 (129 kronor, rosé) – det höll höll den sydfranska stilen. Frisk lukt av smultron och aningen jordgubb. Även om det låter konstigt så luktar det friskt och fräscht.

I munnen är det friskt, fruktigt och smakrikt. Det smakar helt enkelt mer vin än de flesta rosévinerna brukar göra. Och just den egenskapen gör det till ett bra matvin.

Les Lauzeraies kommer från appellationen (vinområdet) Tavel strax söder om Avignon. Den lilla appellationen sträcker ut sig på Rhones högra sida, strax innan utloppet i Medelhavet. Lite inklämd ligger den mellan Provence och Languedoc.

Tavel är ett ovanligt område, där produceras nästan bara rosé – och det är inte en helt ovanlig åsikt att där görs Frankrikes bästa roséviner. Frågar du en fransman säger han kanske att där görs världens bästa rosévin, men då kan man komma ihåg att chauvinism faktiskt är ett franskt ord.

Men kanske är det de stolta traditionerna som gör att appellationen står emot de trender som annars härskar i rosévinsvärlden. En trend är alltmer bleka och anemiska viner, en annan är godislika viner som man ska sippa på långt bort från all mat.

I Les Lauzeraies finns färg och smak och en stolt hållning som gör det till en perfect match med stekt eller grillad tonfisk. Vi fick inte de magiska Medelhavsnätterna, men vi fick god mat och gott vin.

Det räcker långt, det också.