Vegetarisk chili med aubergine

09 måndag Nov 2020

Posted by in gryta, huvudrätt, mat, vardagsmat, vegetariskt

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , , ,

Aubergine är en av mina absoluta favoriter. Oavsett om du kokar den, steker den eller låter den gosa in sig med andra råvaror – auberginen hänger med.

Här får den ersätta köttet i chilin. Vill du ha fast konsistens på auberginen – när allt annat är så mjukt i grytan – så kan du ugnssteka den och bara flytta ner den i grytan en liten stund.

Det här behövs till 3 – 4 personer:
1 lök, gul eller röd
1 (mindre) aubergine
(oliv)olja
2 tsk spiskummin
1,5 – 2 tsk chipotlepeppar eller annan chilipeppar
salt & svartpeppar
1 msk tomatpuré
1 burk tomater, t ex hela eller körsbärstomater
1/2 burk vatten + tärning eller fond
2 tsk honung
1 chili, spansk peppar
2 vitlöksklyftor
1 paprika, gul eller röd
1 pkt vita bönor
1 msk oregano
om du vill: 2 rutor mörk choklad

Ris eller sallad eller bara gott bröd därtill, kanske lite guacamole

Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader om du ska ugnssteka auberginen. Skär den i kuber som stora sockerbitar ungefär. Olja en ugnsform, lägg i auberginetärningar. Salta, peppra och droppa över lite mer olja. Kör i ugnen tills auberginen är helt genomstekt, tar kanske en 25 minuter. Blanda runt någon gång. (Man kan också steka auberginen, men det är en mycket jobbigare och fetare historia).

Grytan. Skala och hacka löken fräs den i olja. I med tomatpuré, chipotlechili, spiskummin, salt & peppar. Fräs en stund till.

Klipp sönder tomaterna med en sax direkt i burken. Häll i tomater & vatten + buljongtärning (vegetarisk- eller kycklingbuljong).

Kärna ur chilin och strimla chilin, låt den åka ner i gryta. Skala och pressa ner vitlöken. Klicka i lite honung. Låt såsen koka i så där 20 – 25 minuter.

Kärna ur och skär paprikan i mindre bitar. Lägg ner dem i grytan efter ca 5 – 10 minuter. Skölj bönorna om de kommer från en burk. Låt dem koka med ett par minuter på slutet.

Auberginen kan du antingen köra helt klar i ugnen, ger mer ”tuggighet” åt chilin. Eller också låter du den koka med en stund, då smälter smakerna samman bättre.

Blanda ner oregano och servera maten.

Har du aldrig testat mörk choklad i chiligrytor? Gör det. Smaken djupnar och blir fylligare.

Men när jag gjorde den här chilin hade vi ingen choklad hemma, så jag fick klara mig utan

Det funkade fint, det också.

Periquita Reserva – som den schyssta grannen

08 söndag Nov 2020

Posted by in rött vin, vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Periquita Reserva 2017 (99 kronor, rött) är en klart trevlig portugis. Känns lite som de där schyssta grannarna som alltid ställer upp. De som säger välkommen när man flyttar in. De som vattnar blommorna och tar in posten när man är på semester. De som hjälper till när man ska bära något extra tungt.

Grannar som ställer upp utan att göra alltför mycket väsen av sig.

På samma sätt är det med Periquita Reserva. Det finns där i glaset utan att skrika och kräva uppmärksamhet. Ska man jämföra med det amerikanska presidentvalet är det definitivt mer Joe Biden än Donald Trump.

När man luktar på vinet kommer en massa frukt och lite kryddighet farande. Söta mörkfruktiga bär är väldigt närvarande och så lite viol, aningen sötma och fat.

De här impulserna följer med in i munnen. Smaken är ganska fyllig med tydliga mörka bär, på gränsen till för sötfruktigt. Men där finns också en strävhet som ger vinet nödvändig ryggrad.

Tycker jag det är ett fantastiskt vin som det är värt att offra sin högra hand för? Nej, det gör jag faktiskt inte. Men det är ett vin som bjuder till. Och ett vin som bjuder upp till en stilla dans med maten som ligger tallriken. En skiva lammstek eller lite lagom lagrad gruyère – eller kanske en gryta så här när höstregnen smattrar mot taket.

Och det är faktiskt inte det sämsta.

Fyllig chili con carne med strimlat nötkött

02 måndag Nov 2020

Posted by in gryta, huvudrätt, mat, nötkött

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, ,

En gång för länge sedan skulle vi laga finmiddag tillsammans med några kompisar. Jag tror det var en nyårsafton för sådär en 30 år sedan.

Förrätten var något med avokado, men när vi kände på de grön-svarta ovalerna så var de som avokado brukar vara – stenhårda.

Hustrun, den kanske minst matintresserade, föreslog: ”Kan man inte köra den i mikron”.

Alla andra skrattade: ”Klart man inte kan”.

Men hustrun stod på sig: ”Är det någon som har försökt?”.

Sedan dess brukar vi säga det när något verkar omöjligt. ”Är det någon som har försökt”.

Jag tänkte på det här när jag fixade med med maten. ”Hmm, kan man äta avokado som grönsak till chilin? Kan man blanda ner den… Är det någon som har försökt?”

Det här behövs till 3 personer:
500 g strimlat nötkött, t ex lövbiff
1 stor lök, gul eller röd
1 chili, spansk peppar
2 vitlöksklyftor
olja
2 tsk rökt paprikapulver
2 tsk spiskummin
1,5 tsk chipotlechili
salt & svartpeppar
1 burk tomater, t ex körsbärstomater
1/2 burk vatten
1 pkt blandade bönor
ev 400 g potatis
1 msk torkad oregano

Och till det: avokado, kanske tomater, sallad, bröd eller ris

Gör så här:
Skala och hacka löken. Dela, kärna ur och strimla chilin. Skala vitlöken.

Fräs köttet i olja i en tjockbottnad gryta. Lägg i löken. Krydda med salt, peppar, paprika, spiskummin & chili. Fräs en stiund till.

Häll i tomaterna (klipp sönder dem med en sax i burken om de är hela). Lägg i strimlad chili och pressa i vitlöken. Låt chilin koka ca 30 minuter.

Om du vill ha potatis i chilin så skalar du den och skär den i ”gaffelstora” bitar, som du lägger i grytan efter 15 minuter.

Skölj bönorna och lägg i dem i grytan efter 20 minuter.

Fixa tillbehören: koka ris (om du vill) skär upp avokado, tomater, kanske bröd…

Det finns en fortsättning på hustruns avokado-förslag. För några år sedan kom massor av tips på hur man kunde mogna stenhård avokado. Ett av förslagen: slå in den i ugnfolie och ge den en stund i en ugn värmd till 100 grader.

Jag testade, men resultatet var lite sådär. Lätt ljummen avokado som bitvis hade mognat något, medan andra delar fortfarande var helt omogna.

Men jag har i alla fall försökt. Inte ens hustrun kan säga något annat.

Allhelgonameny med charkuterier, confiterad anka & citrontarte

29 torsdag Okt 2020

Posted by in fransk mat, huvudrätt, mat, meny, ost & efterrätt

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , , ,

Hösten 2020 är inte som andra höstar. Visst, det har blivit kallt och mörkt nu i oktober precis som det brukar det vara. Men i år har en sak tillkommit: pandemin. Den hydra som följt oss genom vår, sommar och höst – och som nu skickar nya chockvågor över världen och rätt ner i den egna rädslan.

I år – mer än någonsin – behövs värme och umgänge och vänner. Du vet sådana där kvällar när man sitter ner, äter lite god mat och sedan blir sittande vid matbordet halva kvällen, pratande. Kanske korkar man upp ännu en flaska vin, kanske vill man bara känna att de finns där, vännerna.

Tron att mat knyter människor närmare varandra är ingen ny uppfinning. På latin heter att ”bryta bröd” – alltså äta tillsammans – cum panis. Och därifrån kommer ord som kompis och kompani.

Om du nu ska bli kompis med någon så testa att laga maten tillsammans. Det blir ofta en trevlig tid i köket och är klart isbrytande för människor som ännu inte känner varandra.

Däremot är det smart om rätterna inte är alltför komplicerade. Därför kommer här ett förslag på en hyfsat lättlagad meny. Fast det klart, efterrätten är kanske bra om du har förberett innan.

Börja med charkuterier, ost & småplock. Det är verkligen den lättaste förrätt man kan tänka sig. Man köper lite charkuterier och lite ost. Tar en sväng förbi antipasti-hyllan – och så lägger man upp allt lite fint på tallrikar.

Enkelt är också canard confit, alltså konfiterad anka – i alla fall om du låter bli att confitera den själv. Stek anklåren i en panna, kör klyftpotatis och rödlök i ugnen. Finns det tid och kraft över så crème fraiche-koka jordärtskockor.

När det kommer till citrontarte med jordgubbssås så kan det vara bra om pajskalet är förberett, kanske också fyllningen. Då är det bara att skjuta in pajen i ugnen och mixa jordgubbar.

Två och ett halvt tips om du åker till Österlen på höstlovet

28 onsdag Okt 2020

Posted by in resor, vinodling

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

Percy Månsson på vingården Sånana

Ett par år har vi åkt till Österlen på höstlovet. I år blir det ingen sådan resa, men jag minns dem med glädje. Bokskogar i höstfärger, dyningar som slår in över stränder som lagt sig till ro efter sommarens turiststormar.

Och så gårdsbutiker och god mat. Klart jag kommer ihåg sånt.

Om du nu skulle vara på väg till Österlen, så finns det två och ett halvt tips att upptäcka. Det första är vingården Sånana, en pytteliten vinodling strax sydväst om Skillinge.

Där tar Percy Månsson emot och visar upp sina marker. Man får betala en peng per person, men det är väl värda pengar för han är en berättare.

Vi var där i somras och under en och halv timme underhöll han oss med historier från ett liv som bonde. De första 59 åren som en konventionell bonde med djuruppfödning, men de senaste 25 åren har det handlat om vinodling.

Percy är alltså 84 år gammal, och en av de verkliga pionjärerna inom svensk vinodling. Jag tänker inte förstöra hans historier genom att försöka återberätta dem. Åk dit istället, lyssna på honom och testa hans viner.

Men obeservera att gården ligger på en väg mellan den ”stora” kustvägen och den ”lilla” ett par hundra meter längre in. När vi letade efter Sånana i somras åkte vi samma sträckor fyra gånger innan vi hittade rätt.

Nästa tips är Vilhelmsdals gårdsmejeri. Det ligger nästan lika undanskymt, men ta av från väg 9 strax innan korsningen med väg 11. Sväng vid skylten och åk sedan tills du tror att du kört vilse – då är du framme.

Vid sommarens besök fick vi med oss tre ostar hem. En mild och följsam getost av chèvretyp. En fyllig och helt mogen Brie som nästan rann av tallriken när vi skulle äta den. Och så en helt vanlig hårdost som fått det prosaiska namnet Gårdsost.

Det låter lite som hushållsosten lantliga kusin, men inget kunde vara mer fel. Den här gårdsosten påminner om en vällagrad Appenzeller med mer smak.

Det är inte den billigaste ostaffären, men den har väldigt, väldigt god ost.

Det halva tipset handlar om byn Skillinge. Och där bara om en liten, nästan medeltida bykärna.

Testa att gå Kapellstäddet, följ den smala gränden där man bara men svårighet kan köra en bil. Titta på de små gårdhusen, låt fantasin flöda. Lyssna liksom bakåt i tiden. Hör du hur skånskan börjar likna danska, hur sillafiskarna kommer in med båten, hur hantverkarna svär över trilskande verktyg?

Ja, eller åk ett par mil norrut och vandra vid stranden i Haväng…

Nej, nu får jag nog sluta. Annars kanske jag måste döpa om inlägget till ”Tre och ett halvt tips”.

Trevligt höstlov i alla fall.

Räkor & fredag – med Muscadet Sèvre et Maine

26 måndag Okt 2020

Posted by in vin, vitt vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Tänk dig en vanlig fredag. Du är på väg hem från jobbet och känner hur veckan liksom börjar lägga sig till ro. Men först måste du fixa lite inför fredagsmyset.

Kanske åker du förbi fiskhandlaren och ser om han har räkor till anständigt pris. Har du tur kommer du hem med en laddning skaldjur.

Nu är det bara att börja förbereda. Koka ägg, göra sallad, kanske mixa en aioli. Rosta bröd och ta fram andra tilltugg.

Just en sådan dag är det läge för en flaska Muscadet Sèvre et Maine Gadais Père et fils 2019. (85 kronor på Bolaget, vitt).

Det enda krångliga med det vinet är det osannolikt långa namnet. Annars är det ett enkelt men hederligt vin. Fräsch och fruktig lukt med lite päron och citrus. Lite honung tycker jag mig ana innan lukten försvinner bort från vänstra näsborren – och en liten hint av lite kraft och något bittert .

I munnen är det ett ungt och lättsamt men ändå ganska smakrikt vin. Päronkänslan hänger med och syran är liksom trevlig. Pigg och frisk men inte så tydlig så den skrämmer bort den räka som letat sig in i din mun.  I slutet av smaken finns en liten, liten bitterhet – just den egenskapen gör det till ett bra matvin.

De här vinerna från västra Loire-dalen får jäsa på sin egen jästfällning. Det ger tilläggsnamnet ”sur lie”. Kanske är det den jäsningen som ger den lilla bitterheten, jag vet verkligen inte. Men jag vet att den smaken får handen att liksom sträcka sig fram för att ta ännu ett par räkor…

Panerad sejfilé & sallad med polkabetor

22 torsdag Okt 2020

Posted by in fisk & skaldjur, huvudrätt, mat, tillbehör, vardagsmat

≈ 3 kommentarer

Etiketter

, , , ,

Panera sej och stek den i panna, även om du har tjocka ryggbitar. Det ger ett saftigt fiskkött med mycket smak. Gör du dessutom en sallad på polkabetor eller rödbetor är du helt hemma.

Möjligen kan du behöva en kall sås på crème fraiche om du – liksom jag – verkligen uppskattar såser. Ja, och så kokt potatis såklart.

Det här behövs till 4 personer:
700 – 800g sejfilé – eller torsk, kolja…
salt & svartpeppar
1 ägg
ströbröd
olivolja

500 g polkabetor – eller rödbetor, gulbetor
2 schalottenlökar
2 msk kapris
1 del vit balsamvinäger – eller annan vinäger du gillar
2 delar olivolja
salt & svartpeppar

Kokt potatis och kanske en kall sås med crème fraiche/yoghurt, lite majonnäs, hackad dill, salt & svartpeppar

Gör så här:
Koka polkabetorna (eller andra betor) tills de är klara, ca 30 minuter. (Stick ner en vass kniv i betorna, när de enkelt glider av kniven är de färdiga.) Spola dem i kallt vatten. Skär av topp och botten och gnid av skalet. Skär i tunna klyftor.

Skala och hacka schalottenlöken. Blanda med kapris, vinäger, olja och kryddor till en dressing. Blanda den med de fortfarande ljumma polkabetorna.

Förbered paneringen: Vispa ett ägg lite och häll ut på en tallrik. Häll ganska rikligt med ströbröd på en annan tallrik.

Skär sejfilén i portionsbitar. Om den har en tjock ryggdel, så är det smart att göra 1 eller 2 ryggfilébitar (de behöver steka längre).

 Salta & peppra fiskbitar. Vänd dem först i ägget, sedan i ströbröd. Stek i olivolja på medelvärme tills de har fin färg och är genomstekta, ca 3 – 6 minuter per sida. (Tryck lite lätt med ett finger på fisken, när den skivar sig fint är den klar).

Om du vill funkar det bra med en kall sås på crème fraiche/yoghurt, lite majonnäs, hackad dill, salt & svartpeppar.

Jag har ju förut skrivit om min torskhatande familj… Du vet, tomma blickar när man säger att det blir torsk till middag – och sedan väldigt mycket mat över.

Så det var med lite osäker hållning jag langade fram den här sejen på matbordet. Men jag hade inte behövt känna den osäkerheten. Hustrun log och gjorde tummen upp.

Sonens omdöme var mer lakoniskt:

– Det smakar som det brukar göra…

Veckomeny – Medelhavskost för svenska höstkök XXXXI

19 måndag Okt 2020

Posted by in fisk & skaldjur, fransk mat, huvudrätt, kyckling, mat, mat för en vecka, ost & efterrätt, pasta, vardagsmat, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , , , ,

Igår cyklade jag hemåt i skymningen. Kylan bet i kinderna och jag längtade efter ett varmt bad – och efter en värmande soppa.

Det är bara att erkänna: mörk-och-kyla-hösten har kommit till den här nordliga utposten som kallas Sverige.

En gång tänkte jag att man borde skriva en kokbok för måndagar i november. För aldrig är behovet av värme och tröst så stort som när kylan och höstdimman drar in från Nordatlanten.

Det blev ingen kokbok. Istället tröstar jag mig med En vintersaga, en gammal 80-tals-låt. Men den håller fortfarande – särskilt när det är Monica Törnell som sjunger.

”En kusttanker som stampar
genom drivisen i Kvarken
Ett träningspass på Ullevi i dis…
En tradare i snörök
mellan Kiruna och fjärran
Flämtande ljus i Visby hamn
Det är då som det stora vemodet rullar in…”

Måndag: Tortellini med grönkål, crème fraiche & valnötter
Men hösten är också årstiden när den fantastiska grönkålen åter är i butikerna. Här är ett lättlagat recept med färdig tortellini. Men hacka grönkålen en extra gång, då blir den mycket godare.

Tisdag: Sardines gratinées blir gratinerad strömming
Säger jag strömming här hemma så möts jag av tomma blickar och missnöjda fnysningar. Men det spelar ingen roll. Strömming är en fantastisk fisk. Med lite vin och persilja tar den ett hopp ner till Medelhavsmaten.

Onsdag: Höstsoppa på jordärtskockor
Tycker du att hösten är alltför kall… Värm dig då med en soppa. I den här höstsoppan samsas milda, varma toner med bara aningen chilihette. Gott, om du frågar mig.

Torsdag: Provençalsk tomatfisk
Vardagsmat ska vara god, enkel och så pass billig att du inte behöver frukta för din ekonomi när du står där i butiken. Den här fisken kvalar in på samtliga punkter, men leta upp goda tomater – även om de är lite dyrare.

Fredag: Soupe poisson rouille – fisksoppa med chilimajonnäs, riven ost & krutonger
Det här är en av mina absolut-favorit-soppor. Men jag drog mig för att göra den i många år. Trodde man måste passera den genom en duk. Men det funkar att mixa soppan – mycket lättare.

Lördag: Sallad med halloumi, krutonger & senapsvinägrett
Man kan väl inte äta sallad på hösten… Jodå, det går ganska bra. Ät den till lunch eller när du bara vill ha något lätt till middag. Eller kombinera den med något annat – en ostbricka och frukt, kanske.

Söndag: Kyckling med ugnsrostade grönsaker, oliver & feta
Smakrik och praktisk kyckling där både fågel och grönsaker lagas på samma plåt i ugnen. Men hoppa över den rosé som receptet talar om. Kanske ett lättare rödvin från Italien – om du vill ha vin.

Veckans efterrätt: Fräsch äppelsorbet med calvados
Den här efterrätten åt jag första gången på en rastaurant i en by i Alsace. En artrosmärkt gammal kvinna vaggade fram med maten. Hennes ännu aldre man stod för köket. Men laga efterrätt, det kunde de.

Här hittar du fler veckomenyer med Medelhavskost.

Långbakad högrev med sydfranska örtkryddor

16 fredag Okt 2020

Posted by in fransk mat, huvudrätt, mat, nötkött

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, ,

Ibland när jag vill ha riktigt bra kött då går jag till en välsorterad köttdisk och handlar en fin bit högrev.

Ja, du läste rätt. Billig högrev. Sådant kött som brukar slentriankokas som ”grytbitar”.

Men behandla den som en stek och kör den länge, länge i ugnen på låg temperatur, så får du ett saftigt och smakrikt kött som är så mört att det faller sönder bara du tittar på det.

Kryddar du med vitlök, timjan och rosmarin så får du sydfranska smaker. Och från ugnen kommer det dofter som kan förflytta dig till Provence och Medelhavet.

Inte så illa en regntung dag i oktober.

Men det är ingen mat du slänger ihop mellan jobbet och träningen. Här pratar vi slow food; högreven behöver sådär en fem timmar i ugnen för att förvandlas till finaste köttbiten.

Vad du gör under tiden? Tja, om det inte regnar alltför mycket kan du faktiskt gå en promenad – köttet klarar sig bra på egen hand.

Det här behövs till 5 personer:
1 kg högrev i hel bit
olivolja
salt & svartpeppar
2 vitlöksklyftor
2 kvistar rosmarin
lite mindre än 1/2 kruka timjan
1 citron

Kanske klyftpotatis och vitlökssmör med örter

Gör så här:
Sätt ugnen på 125 grader. Skala vitlöksklyftorna, repa bladen/”barren” från timjan och rosmarin. Hacka vitlök och örtkryddor,

Bryn högreven i en stekpanna med olivolja. Salta & peppra på ganska mycket, det är en stor köttbit.

Lägg köttet i en oljad ugnsform. Skär små snitt i köttet och tryck in blandningen av hackad vitlök och ärtkryddor. Vispa ur stekpannan med lite vatten och häll det i ugnsformen. Skär ett par skivor av citronen och lägg dem på köttet.

Kör högreven i ugnen i 5 timmar. Vänd köttet varje timme. Häll i mer vatten, särskilt om du vill ha sky från köttet. Pressa i en klyta citron på slutet för att ge skyn en fräschare smak.

Frittata di spaghetti – smakrik omelett med pasta

12 måndag Okt 2020

Posted by in fläskkött, huvudrätt, mat, vardagsmat, vegetariskt

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , , , ,

Det kan väl inte bara vara hemma i vår kyl som det ofta står lite överbliven pasta. Och så står den kvar, och står kvar. Och till slut slänger man den…

Spaghettifrittata är ett bra sätt att minska matsvinnet – och samtidigt får man en smakrik omelett på kuppen.

Men kom ihåg att man måste inte ha doktorerat i fornfransk fonetik för att ändra i det här receptet.

Lite skinka eller andra köttrester, passar bra i omeletten. En bit squash och en paprika som ligger och skrunklar sig i grönsakslådan, tryck ner dem i frittatan. Och vill du ha den vegetarisk – uteslut kött, såklart.

För det är ju faktisk en italiensk pytt i panna, alltså ett sätt att hand om rester.

Det här behövs till 3 – 4 personer:
7 ägg
1 dl mjölk
salt & svartpeppar
olivolja
1,5 dl riven ost
200 – 300 g kokt spaghetti eller annan pasta
250 g körsbärstomater
salami eller skinka, kanske 50 – 70 g

Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader. Klipp sönder spaghettin i mindre bitar. Riv osten och skär tomaterna i kvartar. Knäck äggen, häll i mjölk och riven ost. Salta & peppra. Vispa äggsmeten med en gaffel så gula och vita blandas.

Ta en stekpanna som tål ugnsvärme. Värm den med lite olivolja. Lägg i pasta och tomater. Häll äggblandningen över och toppa med salamiskivor.

Stek på medelvärme ett par minuter. Sätt in stekpannan i ugnen tills omeletten har stelnat, det tar så där en 15 minuter.

Ät & njut. Men ta inte i stekpannan utan grytlapp – den är brännande varm även när den står på bordet.