Kan ett vin vara som en tonartshöjning i Eurovision? Jag vet inte, men det var faktiskt så jag upplevde Biecher Riesling 2019 (99 kronor, vitt, ekologiskt).

Jag ska försöka förklara: Vi käkade finmiddag tillsammans med min 98-åriga mamma. Det var skaldjur och torskrygg, stekta svampar och sås. All maten inrullad som take away från en hyfsad fiskekrog. Klart som tusan att man måste ha ett bra vin då. Så jag hade varit en sväng till Bolaget och hämtat hem en flaska lite dyrare vin som såg lovande ut.

Innan maten fotade jag flaskan och tänkte att ”det här ska bli kul att skriva om”. Men när vi satt där och åt, så var det som om vinet var… Vad ska jag säga? Lite ofokuserat och oinstressant. Dovt, lite platt med bristande syra. Tråkigt, helt enkelt.

Så jag hämtade en flaska Biecher Riesling – en standard-riesling till ett mer humant pris – för att kunna jämföra. Och helt plötsligt kickade smaklökarna och humöret i gång. I Biecher-flaskan fanns lite citrus och honungsmelon. Lite gröna äpplen och mineral – och ett mycket mer levande och glatt vin. Ungefär som när tonartshöjningen kommer i en Eurovision-låt.

Om man ska fortsätta med halsbrytande metaforer, så kan man säga att vinet var som Baloo i Djungelboken. Du vet när han rycker Baghera i svansen och säger:

– Kom igen katten, det svänger ju!