Provençalsk tomatfisk – och en tråkig nyhet

Etiketter

, , , ,

Vardagsmaten ska vara god – så där god så man tar lite till och blir sittande vid borden en stund och pratar om dagen som gått. Men den ska inte vara svettframkallade, varken för den som lagar maten eller för den som ska betala.

Jag tycker att provençalsk tomatfisk kvalar in på alla de kriterierna. Men det är inte alltid man får vara profet när man bor med två torsk-skeptiker.

Hustrun och 22-åringen, pratade visserligen när vi åt den här ugnsfisken. De lät bli att dissa torsken, så det blev en trevlig middag. Men de åt ganska små portioner…

Det här behövs till 3 – 4 personer:
600 g torsk eller annan vit fisk (filéer eller tunna ryggbitar)
500 g tomater
olivolja
salt & svartpeppar
1/2 dl ströbröd
1/2 dl hackad persilja
1 – 2 vitlöksklyftor
ev oliver

Gör så här:
Sätt ugnen på 200 grader. Skiva tomaterna och olja en ugnsform. Lägg fisken i formen, salta & peppra. Lägg tomatskivorna på fisken (och kanske runt om). Tryck ner en liten näve oliver, om du vill.

Hacka persilja och blanda med ströbröd. Skala vitlök och pressa ner den. Blanda runt och strö sedan persiljeblandningen över tomaterna. Droppa över lite olivolja.

Sätt in fiskformen i ugnen och ugnsbaka tills den är klar, tar ca 15 – 20 minuter. Tryck lätt på fisken med ett finger – om den skivar sig fint och är vit i köttet så är den färdig.

Så var det bara det tråkiga kvar. Vår cockerspaniel Pontus finns inte mer. Till slut blev det för mycket sjukdomar för en gammal hund. Han slutade äta om man inte matade honom med bitar av leverpastej.

Men under nästan hela hans liv kommer han att gå till historien som en av de hungrigaste hundar som tassat runt – åtminstone i vårt hus. Varje gång man gick in köket kom han efter. Först glatt svansviftande, men efter en stund stod han bara där med en vädjande blick. ”Jag kan väl i alla fall få någonting”.

Det beteendet var lätt att ha överseende med. Värre var det med hans aptit…

En gång åt han upp en tub böcklingpastej – hela tuben, alltså – med både innehåll och metall. Den gången blev det två turer till djursjukhuset Blå stjärnan.

Men inte mycket gick upp mot mörk choklad som mellanmål. Han gick som en målsökande robot förbi allt – kex, ostar, mat – och tuggade i sig chokladen. Ju mer kakao, dessto bättre.

Och så blev det ännu ett par turer till Blå stärnan för att få bort nervgiftet ur hans kropp (choklad funkar som nervgift för hundar).

En gång, efter ett choklad-äventyr, fick han till och med övernatta på djursjukhuset för observation. När vi hämtade honom dagen efter kom han ut i köket, viftade på svansen och såg ut som ”Vad ska jag få äta nu då?”

Ceviche med avokado, tomat & krutonger

Etiketter

, , ,

Det är något magiskt med att marinera fisk. Man skär skivor, pressar lime över och så ställer man in den råa fisk i kylen. När man kikar en liten stund senare så har man fast vitt fiskkött – limejuicen har skött ”tillagningen”.

Här får den sydamerikanska cevichen möta europeiska krutonger. Fräsch fisk med limesyra får lite motstånd av stekt, knaprigt bröd.

Gott, tycker jag.

Det här behövs till 4 personer:
200 g fryst torskrygg eller torskfilé
2 lime
2 chili, spansk peppar
1 – 2 schalottenlökar
2 avokado
ca 8 körsbärstomater
2 – 3 skivor vitt (surdegs)bröd
olivolja
flingsalt

Gör så här:
Tina fisken och skär den i tunna skivor. Lägg på ett fat och pressa lime över. Ställ i kylen 30 minuter för marinering,

Skala och finhacka schalottenlöken. Dela, kärna ur och gröp ur avokadon. Skär den i tärningar. Skölj och tärna tomaterna. Kärna ur och strimla chilin.

Skär brödet i tärningar. Stek i olivolja till tärningarna fått lite färg och knaprighet.

Ta fram fisken ur kylen. Häll av limejuicen och lägg upp fisken på assietter. Strö över grönsakerna och krutongerna. Toppa med lite flingsalt.

Hustruns pappa serverade ibland én lille én till maten, inte sällan en Genever. Då brukade han citera en gammal präst: ”I mitt hus förekommer inget brännvin, men understundom tager jag mig en Genever”.

Jag är inte så mycket för det där oljiga, enbärskryddade brännvinet från Nederländerna, så jag slipper hålla på med sådana citat.

Men jag avskyr den gröna krydda som en del kryddar ceviche med, så jag får väl säga: ”I mitt hus förekommer ingen koriander, men ibland tar jag med lite persilja”.

Skulle du envisas med koriander, så kan inte jag hindra dig. Men bjud inte mig, är du snäll.

Grand Veneur 2019 – ännu ett bra vin från Côtes du Rhône

Etiketter

Är du såpass gammal så du kommer ihåg när vintrenden började i Sverige? Carl-Jan Granqvist satt i TV-soffan och pratade med nasal röst: ”Man kan tydligt känna att det här viiinet har vuxit på kalkhaltig mark”.

Alla avskydde honom, men alla började dricka Rioja-vin. Kanske för att det hade en lite söt vaniljton och snälla tanniner.

Men så gick det som det brukar. Systemhyllorna fylldes med allt fler sorter från det där norra hörnet av Spanien. Kvaliteten sjönk och det var som om producenterna kompenserade bristande kvalitet med ännu mer vaniljsötma.

Och så började alla dricka austaliska viner, och sedan amerikanska…

Jag brukar tänka på Rioja-vinernas öde när jag hittar ännu ett vin från Côtes du Rhône. Kan vinbönderna ner i i södra Rhône verkligen ha ytterligare ett bra vin på lager?

Hittills har det funkat bra. Alain Jaume Côtes du Rhône Grand Veneur 2019 är inget undantag (115 kronor, rött, ekologiskt). Det är ett riktigt ungt vin med lite ”köttig” lukt. Fruktigt och kryddigt, strävhet och mörka bär. Och så lite viol som far förbi.

Faktiskt så är det ett kul vin att lukta på; man känner olika dofter nästan varje gång man sticker ner näsan i glaset.

I munnen är det strävt och har ganska hög syra. Det är ett vin som kräver sin biff för att riktigt blomma ut. I vårt fall blev det strimlad lövbiff med klyftpotatis och en tomat- och grönsaksgratäng som påminner om Tian.

Gott, tyckte både jag och mina smaklökar. Ja, och så hustrun, såklart.

Småfranska bakade med råg- & grahamsmjöl

Etiketter

Havretrippel med ett kilo socker. ”Surdegsbröd” som mest består av luft. Kavring där bagarna tappat ner sockerströaren… Ibland blir jag bara så trött på butikernas utbud av bröd.

Då gäller det att dra fram bakgrejerna och sätta igång. Den här gången blev det grova småfrallor (om det finns någon som säger så nu för tiden, eller måste man vara 55+ för att använda ordet?). Annars får jag väl säga att jag har gjort frukostbröd.

Saftiga och smakrika blev de i alla fall, vad de än kallas.

Men ett råd: använd finmalet fullkornsmjöl av råg och vete (graham). Lika gott, lika nyttigt. Men du slipper den där kliande känslan i halsen, du vet den som finns i ”nyttigt” bröd med grovmalet fullkornsmjöl.

Det här behövs till 15 – 20 frallor:
1/2 pkt jäst, 25 gram
ev 2 msk kallpressad rapsolja
5 dl ljummet vatten
3 dl rågmjöl, helst finmalt
1, 5 dl grahamsmjöl, helt finmalt
8 dl vetemjöl
1,5 tsk salt

Gör så här:
Smula sönder jästen i en bunke. Häll på rapsolja och ljummet vatten (ska varken kännas varmt eller kallt när du stoppar ner ett finger). Rör så jästen löser sig.

Häll i salt och mjölet lite i taget, börja med råg och graham. Rör/bearbeta degen med en stor träsked eller trägaffel. Rör tills degen har absorberat allt mjölet. Degen ska bli som en boll som släpper fint från kanterna.

Låt degen jäsa 2 timmar till minst dubbel storlek. Stjälp sedan upp degen på ett mjölat bakbord och tryck ut degen till en fyrkant som är ca 2 cm tjock. (Ha ordentligt med mjöl på händerna så klibbar det inte). Skär 15 – 20 rutor med en vass kniv. Lägg dem på en plåt med bakplåtspapper.

Sätt ugnen på 250 grader och sätt in en skål med vatten i ugnen, så det blir lite vattenånga. Låt bröden jäsa 15 – 20 minuter. Grädda sedan i 10 – 15 minuter.

Låt bröden svalna på galler.

Åt & njut. Kanske med en god ost, eller kokt skivat ägg. Eller ta en avokado, mosa den och så toppar du mackan med guacamole…

Kokboken Livsviktigt & indiskinspirerad linssoppa

Etiketter

, , , , , ,

Bild från Turkan förlag

Medelhavskost bygger på att man äter mer av frukt och grönt, mer baljväxter, nötter och olivolja. Sedan fyller man på med fisk och skaldjur, kyckling, ägg och lite mejeriprodukter. Men man är sparsam med rött kött och socker.

Det var den amerikanske forskaren Ancel Keys som hittade den hälsofrämjande maten i ett forskningsprojekt på 1950-talet. Han och hans forskarkollegor undersökte mathållningen i sju olika länder och fann att de som klarade sig bäst undan hjärtsjukdomar var människor i Grekland, Italien och Spanien som åt traditionell mat, alltså medelhavskost.

Det här och mycket annat berättar Mai-Lis Hellénius i Kokboken Livsviktigt. Hon är professor vid Karolinska i något så krångligt som kardio-vaskulär prevention, alltså hur man ska leva utan att få hjärtproblem och andra välfärdssjukdomar. (Med den titeln är det inte så underligt att hon kallar sig ‘livsstilprofessor’).

På sådär en 50 sidor berättar hon om varför medelhavskost är bra; hon ger en faktabakgrund till hur allt hänger ihop. Men hon berättar också om människor och egna matminnen.

Nu vore den här boken ganska trist som kokbok om det inte vore för resten – omkring 120 sidor – med riktigt bra recept, sådana som man blir sugen på när man läser om dem.

Själv låg jag på soffan och läste Livsviktigt när jag kom fram till receptet som Mai-Lis Hellénius kallar Kryddig linssoppa med mynta. Då såg jag plötsligt mathimlen öppna sig, och att jag inte skulle klara en minut till utan den soppa som jag här döpt om till indiskinspirerad linssoppa.

Jag grejade runt med smaksättningen för att den skulle passa mina smaklökar – strök mynta, men lade till vitlök och spiskummin. Men i huvudsak är det här Mai-Lis Hellénius recept.

Ska kanske lägga till en sak. Det här är inte en bok för hälsofanatiker som lever på potatisavkok och okokta linser. Tvärtom så finns där massor med recept på kyckling cacciatora och laxburgare, nässelsoppa och vitello tonnato på rostbiff.

Det här behövs till 3 – 4 personer:
1 lök, gul eller röd
olja
2 msk mild curry, t ex Madras
1 tsk spiskummin
1 kanelstång
2 vitlöksklyftor
1 burk tomater, hela eller krossade
0,9 l vatten + 2 tärningar grönsaksbuljong
salt & svartpeppar
5 – 6 dl kokta linser
ev 1 tsk honung

Gör så här:
Skala och hacka löken. Skala vitlöken och finhacka den. Klipp sönder hela tomaterna med en sax direkt i burken.

Fräs löken i olja. I med curry, spiskummin och vitlök, och fräs tills rummet fylls av dofterna. Häll på tomater, vatten & buljongtärning + ev honung.

Koka 20 minuter. Vispa gärna sönder tomat och lök med en vanlig visp. Häll i linserna och koka ett par minuter till.

Linserna som jag använde var egenkokta belugalinser som jag hittade i frysen. De svarta belugalinserna är fantastiskt smakrika, men uppriktigt sagt ger de vansinnigt ful mat. De färgar liksom maten svart-brun – så vill du ha snyggare mat ska du nog satsa på till exempel röda linser.

Måtten i receptet är också ovanligt ungefärliga. Jag tänkte inte från början att det här skulle bli ett blogginlägg.

En sak har jag aldrig fattat med recept som ska vara hälsosamma: varför är det så små portioner? Ja, jag fattar att det är bra att inte äta för mycket, men vem blir mätt på den mat som anges i receptet?

Mai-Lis Hellénius tycker att den här linssoppan ska räcka till 6 personer…

Men vänta här. Det betyder att varje person får 1,6 dl vätska och en sjättedels burk tomater, en dryg deciliter kokta linser och en sjättedels lök. Vem fan blir mätt på det?

Inte jag i alla fall. Men det kanske är därför jag ser ut som jag gör…

Rödvinsmarinerad fläskkarrégryta från franska Alperna

Etiketter

, , ,

Det är bara att erkänna: jag har fördomar mot att äta vissa djurdelar. Muskler går bra, det är ju det man äter när en saftig biff ligger på tallriken. Men blod…

Där går gränsen för mig.

Just därför innehåller den här grytan (Fricassée de caïon savoyard på franska) inte den deciliter grisblod som anbefalls i en del recept. Jag har också hoppat över creme fraiche.

Istället får du nöja dig med karré som har marinerats i rödvin och kokat länge till smaltande mör konsistens.

Smaken blir fyllig och klart årstidsriktig – en gryta som puttrar på spisen känns helt okej när bladen gular utanför fönstret.

Det här behövs till 5 personer:
900 gram fläskkarré i skivor + den vikt som ev kommer från ben
200 g rimmat sidfläsk utan svål
4 – 5 morötter
5 – 10 schalottenlökar (beroende på storlek)
4 – 5 vitlöksklyftor
ca 6 dl rödvin, inte alltför strävt
½ kruka timjan, ihopbunden med snöre
2 lagerblad
olivolja
salt & svartpeppar
om du vill: ½ – 1 msk champinjonsoja eller japansk soja

Gärna polenta därtill

Gör så här:
Skala lök, morot och vitlök. Skär moroten i bitar och grovhacka vitlöken. Skär karrén i grytbitar och fläsket i små bitar.

Lägg grönsaker och kött i en bunke. Häll över rödvin så att det täcker hyfsat bra. Stoppa ner timjansbuketten och lagerbladet. Tryck ner allt och låt det marinera 6 – 12 timmar i kylskåp.

Ta upp köttbitarna och låt dem rinna av i en sil/durkslag. Sila av grönsakerna men spar marinaden.

Bryn köttet i omgångar i olivolja, vrid över svartpeppar och salta försiktigt (fläsket är salt!). Lägg i en gryta med marinaden. Koka upp, skumma och låt grytan koka i 2 timmar. Lägg i grönsakerna när ca 20 minuter återstår.

Jag får väl erkänna en sak till: jag har börjat drömma om nästa års semester. I år kom vi inte längre än till Skåne, så nu suger det rejält i Frankrike-tarmen.

Jag har surfat runt och tittat på boenden i Alsace, men inspirerad av den här grytan borde jag kanske kolla in Annecy och Aix-les-Baines…

För nästa sommar borde väl den här förbannade pandemin vara över.

Saftig fiskgratäng med dill & brödtäcke

Etiketter

, ,

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Det ska fan vara profet i sitt eget kök.

Senast det blev uppenbart var förra helgen. Jag jag verkligen ansträngt mig i köket den dagen. Letat upp flera bra recept, utvecklat dem och behandlat torsken så varsamt att jag nästan smekte den medfjälls.

När jag bar in maten i matrummet och väntade jag mig (nästan) stående ovationer. Torsken var smakrik och så där perfekt skivig, brödtäcket var saftigt och aningen knaprigt.

Men vad hände?

Jo, 22-åringen sade: ”Alltså pappa, jag gillar inte torsk egentligen”.

Och hustrun klämde i med: ”Det gör inte jag heller. Lax är mycket godare.”

Men om det nu skulle finnas någon enda person därute som gillar torsk – här kommer receptet.

Det här behövs till 3 – 4 personer:
600 g torskfilé eller liten torskrygg
olja, salt & svartpeppar
5 dl smulat vitt (surdegs)bröd, ca 3 – 4 skivor
drygt 1 dl riven parmesan
1 – 1,5 dl kallpressad rapsolja
1 dl finskuren dill, ca 2 knippor

Kanske potatis och stekta ärtor till fisken

Gör så här:
Sätt ugnen på 200 grader. Olja en ugnsform. Lägg i fisken, salta & peppra och lägg aluminiumfolie över. Ugnsbaka i 10 minuter.

Mixa brödsmulor, riven ost och olja till en bredbar ”massa”. Blanda ner skuren dill och bred blandningen över fisken. Kör i ugnen i ytterligare 10 – 12 minuter.

Ät & njut! Ja, i alla fall om du gillar torskrygg…

Sallad med halloumi, krutonger & senapsvinägrett

Etiketter

, , , , , ,

Är man sommarfreak så är man. Då tar man varje chans att liksom låtsas att det fortfarande är lite, lite sommar.

Så var det i alla fall för mig häromdagen. Termometern vågade sig en aning uppåt – och jag tog chansen att göra en smakrik sallad med halloumi.

Det här behövs till 2 – 3 personer:
3 hårdkokta ägg, skalade
½ – 1 påse blandad sallad, till exempel provencalsk
200 g goda tomater, till exempel körsbärstomater
en bit gurka, kanske en dryg tredjedel
1 schalottenlök, skalad
1 pkt halloumi, 200 g
3 skivor lantbröd, typ surdegsbröd
svartpeppar

Dressing:
3,5 msk olivolja
1 msk fransk senap
1 msk vitvinsvinäger
aningen salt & svartpeppar

Gör så här:
Tärna gurkan. Halvera tomaterna. Hacka schalottenlöken. Klyfta äggen.

Lägg ut salladen på ett fat. Täck med tomater, gurka, lök och ägg.

Skär brödet i bitar/krutonger. Stek det med lite olivolja i en stekpanna. Skär halloumin i bitar eller breda strimlor. Stek i olivolja. Hög värme och kort tid – annars blir det bara gnissel av den cypriotiska osten.

Toppa salladsfatet med krutonger och halloumi. Blanda ihop dressingen och häll över. Ta några varv med svartpepparkvarnen.

Ät och njut, ännu är inte kyl-hösten här!

Veckomeny – Medelhavskost för svenska kök XXXX

Etiketter

, , , , , ,

För en del år sedan så fanns det en krönikör som skrev fotbollstips i DN – han försökte alltså vara en guide för de som skulle lämna in tipset, helst med 13 rätt. Varje vecka avslutade sina spalten med ”mot den första miljonen”.

Ungefär så känner jag mig när jag skriver det 40:e inlägget om Medelhavskost.

Tre år med Medelhavskostmenyer har har inte förvandlat mig till en smal, vältränad ung man. Inte heller har jag lyckats med att alltid äta klimatsmart mat.

De sakerna hänger faktiskt ihop. Mer vegetarisk mat – mer olja och mindre smör och grädde – är bra både för vikten och miljön.

Men jag har gått över till mer vegetarisk mat, och fettet jag äter kommer oftare från olivolja än från grädde.

Så häng på du också, för det finns en sak jag aldrig skulle kompromissa med: det ska va’ gott att äta, annars kan det kvitta.

Måndag: Ugnsrostad blomkål, grönsaker & mild vitlöksolja
När man tittar på den här maten blir man glad av alla färgerna. Glad blir man också när den kommer i munnen för ugnsrostade grönsaker smakar så mycket mer än kokta.

Tisdag: Svartvit linguine med bläckfisk & räkor
Lite lyxigt är det med svart pasta färgad av bläckfisk-bläck. Om priset får dig att tveka – ta vanlig pasta, det blir också gott. Men överstek inte bläckfisken, då blir den bara torr och seg.

Onsdag: Allt i en långpanna – torskrygg & ratatouille-grönsaker
Massa goda grönsaker som sköter sig själv i ugnen. På slutet lägger man i ett par torskbitar (frusen funkar bra en vanlig onsdag, tycker jag). Vill man ha mer Medelhavskänsla gör man salsa verde till maten.

Torsdag: Smakrik pasta med mangold & rostade pinjenötter
Den här pastan har vad som krävs av vardagsmaten. Den är hyfsat enkel, hyfsat snabb och den gräver inte jättehål i plånboken. Dessutom gör den smaklökarna på gott humör.

Fredag: Smakrik kycklinggratäng med soltorkad tomat & spenat
Kycklinglårfiléer som fått bo ett tag i ugnen tillsammans med körsbärstomater, spenat och örtkryddor… Det är fredagsmat som nästan lagar sig själv, medan du smuttar på ett första glas vin.

Lördag: Tian – fräsch grönsaksgratäng från Provence
I den här grönsaksgratängen så plockar ugnsbakningen fram helt ljuvliga smaker ur aubergine, squash och tomat… Ja, jag vet om att jag är tjatig, men det blir bara så gott.

Söndag: Poké bowl med räkor, avokado & chili-sås
Än är inte frysa-häcken-av-dig-hösten här. Fortfarande kan man njuta av soliga dagar – och av den här skålen med räkor och avokado, mango och en sås med chilihetta.

Här hittar du fler veckomenyer med Medelhavskost.

Lättrimmad torskrygg med Sandefjordssås & juliengrönsaker

Etiketter

, , ,

Vill du ha lättlagad mat till finmiddagen, då tycker jag du ska testa den här fiskrätten. Den är full med milda fina smaker. Torsken blir saftig och så där fint skivig som den brukar vara på krogen. Såsen balanserar det runda smaken av smör och grädde mot lite frisk syra och aningen karaktär från cayennepeppar.

Jag har en sak att bekänna – jag smög ner lite vin i Sandfjordssåsen. Det ska det inte vara  enligt originalrecepten.

Det här behövs till 5 personer:
(knappt) 1 kg torskrygg
2 liter vatten
2 dl salt
olivolja eller smör
ett par kvistar körsbärstomater

Juliengrönsaker
ca 3 morötter
1 bit rotselleri
300 g sockerärtor

Sandefjordssås
2,5 dl grädde
1,5 dl torrt vitt vin
100 g smör
lite salt
aningen cayennepeppar
lite pressad citron (kanske 1 klyfta)
hackad persilja eller gräslök, om du vill

Gör så här:
Sätt ugnen på 150 grader. Blanda salt & vatten och rör så saltet löser sig. Skär fisken i portionsbitar och låt den ligga 8 – 9 minuter i det salta vattnet.

Ta upp torskryggen och skölj av dem. Lägg i en oljad ugnsform tillsammans med körsbärstomater. Kör i ugnen i ca 20 minuter. Får att kolla om fisken är klar så trycker du lätt på den med fingret. Om den skivar sig fint så är den klar.

Skala morötter och rotselleri. Skär grönsakerna i strimlor stora som lite tjocka tändstickor. Koka upp saltat vatten. Lägg ner morot och selleri och låt koka ca 1 – 2 minuter. Sockerärtor behöver koka ca 1 minut.

Koka såsen under tiden. Låt grädde och vin koka ihop så ungefär hälften återstår. Stäng av plattan och kör ner smöret utan att såsen kokar. Smaka av med lite salt, aningen cayenne och lite pressad citron.

Idéer till den här maten kommer från bloggen Karinsspis, gå gärna in och kolla in alla goda recept.