I den steniga sydfranska marken växte det som skulle bli en flaska Roc de Buffarel.

För drygt tre år sedan satt jag på jobbet. Det var en fortbildningsdag och jag skulle lära mig hur man bloggar.

– Jaha, tänkte jag, vad ska man ha det här till då…

Sedan var det helt givet: en blogg om mat, vin och Alsace som vi just hade kommit hem ifrån.

Nu 38 månader senare så står man där med ett slags facit. 488 inlägg, varav det borde vara runt 350 recept. 468 kommentarer av människor som varit vänliga nog att bidra med synpunkter.

Och så var det alla besöken. 200 000 sidvisningar passerades för ett par dagar sedan – fördelat på drygt 123 000 besökare. Nu är antalet verkliga besökare inte riktigt uppe i de siffrorna; man räknas som ny, unik besökare varje vecka.

Men anta att det varit drygt 100 000 människor som någon gång tittat in på Vin, mat & Alsace.

100 000… Det är mer än hela Luleå, eller nästan lika många som Helsingborg. Hur fasen har så många fått för sig att läsa ett recept från mig?

Lika fascinerande är det att kolla in de länder människorna kommer ifrån. (Ja, jag erkänner. Jag är lite tabellnördig). Antalet länder är upp i över 100. De flesta besökare kommer såklart från Sverige. Men där finns också en ensam besökare från Kirgizistan och en från Papua Nya Guinea. Man undrar hur det har gått till…

Har de suttit där och letat bilder på Frankrike eller på mat – och så plötsligt hittar de något som verkar intressant. Och klick, så är de på bloggen. Undrar vad de tänkte?

För en tid sedan såg jag Leif Silbersky på tv. Han berättade att han varje årtionde ger sig själv en särskild present. När han fyllde 60, tror jag, så fick han en kurs i konsten att steppa. Därefter att vara med i en operaföreställning. Och i 90-årspresent tänkte han ge sig själv en kurs i golf.

Jag har börjat fundera i liknande banor. Inte golf då – sådan primitiv form av jordbruk ägnar jag mig inte åt, som Hans Wertén sade. Men det där med att ge sig själv något.

En present får nog bli att vara med om en vinskörd. En annan att ge ut en kokbok. Tro nu inte att jag fått total hybris. Jag tror inte att Bonniers kommer dragande med en fet check för The Roland Dahlström Cook Book.

Jag menar en sådan där som man knåpar ihop hemma på datorn och sedan skickar till ett webbförlag. Det är förvånansvärt billigt, kostar i alla fall betydligt mindre än att veckohandla på Ica.

Men till någon av de kommande helgerna blir det en mer näraliggande gåva. Det är en flaska vin som vi köpte av svensken Anders Åberg i Languedoc sommaren 2011. Han hade flyttat ner till Frankrike, köpt lite mark och gett sig på vinbonderiet. Vi stod hemma i hans vardagsrum när han korkade upp den första flaskan av Roc de Buffarel. Det vin som skulle bli hans prestigevin.

Det var lovande, men riktigt ungt, bråkigt och omoget. Vi gick på det lovande och köpte en låda. Nu har den sista flaskan legat i källarskrubben i drygt fyra år – nu är den nog mogen.

Det börjar bli dags att dra korken ur flaskan – man kan ju alltid fira 200 000 besök.

Skål.

Den här Roc’en var den första vinflaskan jag fotade. Lite har jag lärt mig sedan dess – att inte ställa vinflaskor på vitt underlag till exempel. Den här flaskan ser ut att ha en bottensats av snö…