Etiketter
Ekologisk kyckling smakar så mycket mer än industriell kyckling, främst för att den slaktas vid en högre ålder. Men den har ett pris som kan skrämma små barn och få pensionärer att gråta.
Ett sätt att få råd med den ekologiska är att inte köpa kycklingfilé. Här har vi använt kycklingben, panerat dem i kryddad panko och stekt dem i ugnen. Resultatet är smakrikt, saftigt kycklingkött.
Men även om du hoppar över kycklingen. Testa den här parmesancrèmen. Få ingredienser, oslagbart enkel att göra, och massor av god smak!
Det här behövs till 2 personer:
ca 550 g kycklingben
olivolja
salt & svartpeppar
1 dl panko
1 tsk flingsalt
1 tsk torkade provencalska örter eller timjan
1 tsk paprikapulver (om du vill)
rätt så mycket svartpeppar från kvarn
grönsaker
1 liten rödlök
1 paprika, gul eller röd
10 – 12 cm zucchini
olivolja
torkade provencalska örter
salt & svartpeppar
parmesancrème
1 dl crème fraiche (gräddfil och turkisk yoghurt funkar säkert också)
1 dl finriven parmesan eller grana padano
2 msk majonnäs
ordentligt med svartpeppar
Servering
klyftpotatis, ris eller matgryn
Gör gärna så här:
Sätt ugnen på 225 grader. Pensla kycklingbenen med olja. Salta & peppra lätt.
Blanda panko med flingsalt, provencalska örter, paprikapulver och svartpeppar på en tallrik. Vänd kycklingbenen i blandningen och tryck till lite så paneringen fastnar.
Lägg kycklingbenen i en oljad ugnsform. Kör i ugnen tills kycklingen är helt klar (det ska inte vara något rött inne vid benen), ca 35 – 40 minuter. Vänd kycklingbenen efter halva tiden.
Grönsaker. Skala och skär rödlöken i ganska tunna klyftor. Dela paprikan, kärna ur och skär i munsbitar. Skär zucchini i knubbiga kvartar/bitar. Salta, peppra och krydda med provencalska örter. Lägg i en oljad ugnsform. Skjut in i ugnen i ca 20 minuter. Rör runt en eller två gånger under tiden.
Parmesancrème. Blanda ihop crème fraiche, riven parmesan och lite majonnäs. Smaka av med svartpeppar.
Nästa gång jag gör den här kycklingen ska jag använda två ugneformar, en till kycklingen och en annan till grönsakerna. Nu lät jag allt ligga i samma form. Praktiskt för det blir mindre att diska, men en del av paneringen släppte när kycklingbenen gneds mot grönsakerna – och det var liksom inte meningen.