Etikettarkiv: fest & meny

Nyårsmeny 2019 – Ring in det nya decenniet med skumpa & torskrygg

27 fredag Dec 2019

Posted by in fisk & skaldjur, fransk mat, huvudrätt, mat, meny, ost & efterrätt, smårätt, vegetariskt

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , , , , , ,

Brukar du ge dig själv nyårslöften? Du vet de där högtidliga sakerna som man står och tänker på strax innan ‘Ring klocka, ring’ dånar ut från Skansen. För de flesta tror jag det blir ungefär samma löften som förra året. Du vet: sluta röka, börja träna, komma i tid och ta längre promenader med hunden.

Sedan några år har vi slutat med löften här hemma. Istället skriver vi ner – inte löften – men väl vad vi ska göra under det kommande året. Förra året skrev jag att jag skulle ”träna lagom mycket”. Det var rätt lätt att leva upp till. Lagom är ju ett ganska töjbart begrepp…

Andra saker har jag faktiskt inte alls uppfyllt. Jag har inte spelat boule på nästan hela året. Och jag har inte satt mig i en varm och svettdrivande bastu en enda gång – trots att det något av det mest avslappnande jag vet.

Men oavsett hur du brukar göra med nyårslöften. En enda gång borde årsskiftet få vara början på något nytt.

Jag vet att det låter pretentiöst, men kan inte nyårsklockan på Skansen få ringa in ett decennium som ger hopp. Ett decennium där omställningen i klimatpolitiken får genomslag och världen börjar den långa marschen mot ett klimatneutralt sätt att leva.

Och låt klockan dåna in en tidsålder där politikens värsta dårar – al-Asad och Putin, Erdogan och Bolsonaro, Orban och Trump, och alla deras epigoner – får sparken.

”Ring lögnens makt från världens gränser ut
och ring in sanningens till oss som famla.”

Det om något vore väl värt att fira. Jag menar så där riktigt fira – med finaste glasen och skumpa, mild torskrygg och en finstämd riesling.

Skål, mina vänner! Om ett par dagar börjar ett nytt decennium. Och det vore väl fan om det inte skulle ska bli bättre än det vi snart lämnar.

Crème Ninon – soppa på gröna ärtor & bubbelvin
Koka en soppa på vanliga gröna ärtor. Mixa den slät och häll i en skvätt skumpa – och förvandlingen är total. Crème Ninon bubblar av skumpan! Mer elegant förrättssoppa är svår att hitta.

Lyxig lättrimmad torskrygg med balsamicokokt rödlök, örtolja & svartrötter
Torskrygg är en fiskbit som jag blir lika glad av varje gång. Lätt att lyckas med – den blir så där skivig och smakrik som torsk är på krogen. Här i en kombo med smakrik örtolja, rostad hasselnöt med crunch och balsamicokokt rödlök.

Citronsorbet & Crémant
Enklare och festligare efterrätt är svår att hitta. Rulla upp en kula citronsorbet – eller champagnesorbet om du är på det humöret. Lägg kulan i ett efterrättsglas och häll på lite skumpa. Klart.

Drinken Negroni – enklare & billigare

13 fredag Dec 2019

Posted by in annat

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

Det finns en del drycker jag nästan bara köper utomlands – för här hemma känns det som om man blir rånad när man ska betala dem. En är den ljuvliga Limoncello, fantastisk söt men frisk citronlikör.

En annan är Campari. Besk och söt och… alldeles underbar, som Askungen skulle ha sagt i Kalle Ankas julprogram. Men även här tar det emot att lägga 200 kronor på något man använder i drinkblandningar.

Nu finns det en ersättning, den finska bittra aperitifen Rosita (103 kronor på Bolaget för 75 cl). I sig själv är den inte guds gåva till drinkbordet, men i blandade drinkar funkar den bra.

Egentligen har den bara ett stort fel: den är för billig, så billig att den har drabbats av vanrykte som den där flaskan de på parkbänken väljer på Bolaget. Det är faktiskt lite orättvist för en habil drinkingrediens.

Blandar man den med röd, söt vermouth och gin får man en variant av den klassiska drinken Negroni. Den påstås komma från Florens där greve Negroni bad att få något starkare än en vanlig Americano med Campari och vermouth. Bartendern hällde då en skvätt gin i glaset och drinken som bar grevens namn såg dagens ljus.

Jag har gjort den lite enklare. Istället för att röra den i ett särskilt glas med is och sedan hälla över den i serveringsglaset, så häller jag ingredienserna direkt i glaset, rör runt och lägger i två isbitar.

Och så har jag bytt apelsin mot citron. Det ger en pigg citrusdoft och en smak där beskan från malörten balanseras av lite sötma. Stolt ryggrad – som gör att drinken varken trillar ner i det beska eller det söta diket – får den av gin.

Det här behövs till en drink:
3 cl röd, söt vermouth
3 cl gin
3 cl Rosita
några droppar citron
citronskiva & is

Blanda, drick & njut. Och skulle du tycka att 200 kronor för en flaska Campari inte är något problem, så kan du köra på det ursprungliga receptet.

Vill du ha en alkoholsvagare variant? Ta då bort gin och häll i sodavatten istället – då heter drinken Americano. Men smaken, den håller fortfarande.

Ta chansen – fixa en god middag & fira helgen!

26 lördag Okt 2019

Posted by in fisk & skaldjur, fransk mat, huvudrätt, mat, meny, ost & efterrätt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , ,

”April är den grymmaste månaden”, skriver poeten T. S. Eliot i Det öde landet.

Jag säger bara: den mannen kan aldrig ha varit i Sverige i november. Då spretar träden nakna, kölden kryper innanför kragen och mörkret lägger sin klaustrofobiska filt över landet.

Och som om det inte vore nog. När såg du senast en helg som verkligen firades? Ja, ja. Jag vet att man lägger blommor på gravarna på All helgona, att barnen springer runt och leker USA på Halloween. Men jag menar verkligen firas, så där som jul och påsk och midsommar.

Jag tror att det är dags att ta tillbaka hösten från de protestantiska mörkermännen, för det är de som snodde alla helgondagarna på hösten. På den katolska medeltiden var mickelsmäss i slutet av september en stor högtid, kanske för att man tackade sin gud för den skörd man hade lyckats bärga.

Alla helgons dag den 1 november var inget man tafsade på. Den låg där som en vilodag ända till någon jävel snodde dagen 1772 och flyttade den till en söndag. Mårten gås firas i Skåne, men har liksom aldrig lyckats kravla sig över Hallandsåsen upp till de öde – och kalla – landsdelar där de flesta svenskar bor.

Så – ta tillbaka höstens helger. Den som är förtjust i att demonstrera kan gärna få tillverka skyltar med slagorden ”Ropen skalla, helger åt alla” och travar runt på stadens gator.

Själv nöjer jag mig med att laga lite mat och bjuda in några vänner. Kanske blir det här min allhelgonameny – eller också hinner jag ändra mig.

Gott ska det vara i alla fall. Och hyfsat lättlagat.

Börja med charkuterier, ost & småplock. Det är verkligen den lättaste förrätt man kan tänka sig. Man köper lite charkuterier och lite ost. Tar en sväng förbi antipasti-hyllan – och så lägger man upp allt lite fint på tallrikar.

Torskrygg är en tacksam fiskbit. Saftig, smakrik och lätt att få så där tjusigt ”skivig” som den brukar vara på krogen. I ugnsbakad torskrygg med fänkål, tomater & aioli så kör man allt i ugnen och toppar med den gudasända provencalska vitlöksmajonnäsen.

Jag är ingen efterrättsmänniska, men till och med jag klarar av att fixa små äppelpajer med hasselnötter, rom & choklad. Och kan jag laga dem – då kan alla.

Vilken helg du sedan väljer att fira – Halloween, allhelgona eller någon egen – det är upp till dig. Bara du äter, njuter & firar.

Grand aioli & vegetarisk tapenade – skördefest för många

19 torsdag Sep 2019

Posted by in buffé, fransk mat, mat, tillbehör, vegetariskt

≈ 3 kommentarer

Etiketter

, , , , , ,

Grand aioli är provensalsk festmat. Sån där mat man lagar när det är många som ska äta och man ställer fram stora fat på bordet.

Då kan gästerna välja mellan lättkokta blomkålsbuketter och morotsstavar, gröna bönor och oliver, fisk och bläckfiskringar, kokta ägghalvor och potatis, baguetter och tomater…

Var och en lägger upp godsakerna på sin tallrik och så toppar man med en rejäl klick av vitlöksmajonnäsen aioli – den som har gett namn åt hela rätten.

Men jag tycker en sak till ska ingå: okokta grönsaker och tomater med olivröran tapenade. Det blir en himmelsk kombo, särskilt tomaternas sötma och den kärva olivsmaken i tapenaden. Testa, så förstår du vad jag menar.

Men färdigköpt tapenade innehåller sardeller – och det funkar inte så bra när man ska bjuda en vegetarian på middag. Så härom dagen ställde mig och mixade oliver och lite annat för att få en helt vegetarisk variant.

När vegetarianen förstod att jag gjort en helvegetarisk tapenade till honom så såg han glatt överraskad ut. Men det höll bara i sig tills jag försökte hälla upp rosévin i hans glas.

– Det dricker jag inte, sade han och sträckte sig efter flaskan med vitt vin.

Det här behövs till en mellanstor sats tapenade:
2,5 dl urkärnade oliver, gröna eller svarta
½ glasburk kapris
1 vitlöksklyfta, skalade och skuren i tunna skivor
några soltorkade tomater eller grillad paprika
ca 1 dl olivolja

Gör så här:
Häll ner oliver, kapris och vitlök i en mixer. Ta med lite soltorkade tomater eller grillad paprika om du gillar det. Mixa till en grovkornig konstistens. Klart!

Ät & njut. Ännu är inte hösten har på riktigt; det går fortfarande att hälla rosévin i glasen.

Bacalhoa – perfekt till grönmögelost

05 onsdag Jun 2019

Posted by in ost & efterrätt, vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, ,

För en tid sedan var vi på ost- och vinprovning. Det var den lokala livsmedelsaffären som hade slagit sig samman med en ostaffär i Saluhallen. Och på matvinden hade de dukat upp ett bord för alla som var villiga att öppna plånboken.

Där fanns alla de vanliga godsakerna. Gruyère, mogen Brie gjord på opastöriserad mjölk och så en smakrik Roquefort. I glasen fanns ett trevligt rödtjut, ett ganska neutralt vitt vin från Rhônedalen – och så ett udda vin i det tredje glaset.

Det var en skvätt Bacalhoa 2015 (109 kronor, portugisiskt sött starkvin), som stod och väntade på oss. En färg någonstans mellan bärnsten och orange. Stor men ganska udda lukt av honung, marmelad och syra, äppelkällare och hjortron. Fyllig och söt smak med russin och fikon bakom brända toner.

”Jaha, ett vin som kan funka som en godisefterrätt” tänkte jag. Men så följde jag rekommendationerna och tog en bit grönmögelost. Tuggade och sippade lite på vinet.

Salt, stark ost och sött, fylligt vin. Det blev en mix som gjorde mig omedelbart förälskad.

Smaksensationen var ungefär som portvin och grönmögelost, men ändå annorlunda. Testa gärna själv. Vinet finns på ett Bolag nära dig. Ostarna är ännu enklare att hitta, men välj gärna Saint Agur eller ekologisk Kornblomst. Godare om du frågar mig.

Valborgsmeny med tonfisk från Medelhavet & smakrik mandelkaka

29 måndag Apr 2019

Posted by in fisk & skaldjur, fransk mat, huvudrätt, mat, meny, ost & efterrätt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

Det sägs att beduinerna i Mellanöstern hade strikta regler för gästfrihet. Vem som än kom till deras tält så var de tvungna att erbjuda mat, vatten och sovplats i tre dygn. Spelade ingen roll om det var deras bästa kompis som rykte i tältduken eller eller deras värsta fiende.

Nu kan man ju tro att beduinerna var särskilt vänliga och gästfria människor, och så kan det vara, men det är inte huvudsaken. Den är mycket råare och enklare: man klarar sig inte själv i öknen utan mat, vatten och en skyddad plats – alltså skapades en kultur där gästfrihet var normen.

Men jag tror att det finns en dimension till: mat förenar människor! Den som suttit ned med en annan människa och delat ”bröd”, den går inte ut och skär huvudet av gästen efter desserten.

Det var viktigt för de nomadiserande beduinerna. Men det börjar bli viktigt också för oss, för världen blir allt mer uppdelad. I USA finns många människor som inte vill ha en Trumpsupporter som granne (eller tvärtom). Här i Sverige finns det rätt många som inte vill bjuda en sd-are på middag (eller tvärtom).

Låt mig vara fullständigt klar: jag har inte ett uns över för Donald Trump, Victor Orban eller Jimmy Åkesson. Men jag skulle utan vidare kunna att äta middag tillsammans med en vanlig sd-väljare eller Trumpanhänare.

Skulle du nu ha en politisk motståndare på middag hemma hos dig, så bjud honom eller henne på något gott – eller skippa gästerna och njut av maten bara för att det är Valborg. Ett förslag är Medelhavsgrillad tonfisk och potatissallad. Häll gärna en skvätt rosé i glasen och dröm dig bort till Medelhavet och Provence.

Efter maten: lite kaffe och en mandelkaka med bär. Gott och du slipper fixa efterrätten på kvällen, den kan man göra innan.

Hur du är gör, och vilka du än bjuder på mat: Trevlig Valborg och Första maj!

Grillad lammstek, marinerad i vin & örtkryddor

24 onsdag Apr 2019

Posted by in grillat, huvudrätt, lamm, mat

≈ 4 kommentarer

Etiketter

, , ,

Okej, jag erkänner att jag ibland drömmer om en Lottovinst. Pengar så man kan gå i tidig pension och köpa en liten lägenhet i södra Frankrike.

Tänk att bara ta bilen och dra iväg till solen när höstens lågtryck kommer farande. Sitta där i den franska eftermiddagssolen och sippa på ett glas rosé istället för att vara med på ännu ett möte på jobbet.

Jag erkänner alltså – två fingrar på Bibeln – att jag drömmer om pengar. Men det jag egentligen drömmer om är frihet. Frihet att göra som man vill, frihet att ta dagen som den kommer.

Därför är det så förbryllande att läsa om rika människor – att inse hur de binder fast sig och begränsar sig, bara för att kunna tjäna ännu mer pengar.

I helgen fanns ett längre DN-reportage om Isabella Löwengrip, kanske mer känd som Blondinbella. 28 år gammal har hon byggt massor av företag och varumärken som kretsar runt henne som person.

Hon har smyckesföretag och makeup-varumärken, samarbeten och middagar med *Blondinbella-wannabes”. Hon har en stylist som fixar hennes hem och en annan som fixar hennes hår. En blogg som sköts av inköpt personal. Livvakter som kör henne och assistenter som talar om vad som ska hända den närmaste halvtimmen.

Varje minut av dagen är intecknad; hon är lika fri på jobbet som en Volvoarbetare när han står vid bandet och monterar framdörrar.

Om du är tillräckligt gammal så kanske du kommer ihåg en t-shirt från 80-talet med texten ”Den som har mest prylar när han dör vinner”. Det var naturligtvis en drift med prylhysterin och konsumtionssamhället, men jag har en annan och bättre idé. ”Den som har mest frihet när han dör vinner” ska det stå på min t-shirt. Och den tävlingen vinner inte Blondinbella.

Men hon klarar sig ur ett knäppt dilemma för oss vanliga bloggare. Hon hyr in någon som publicerar lammrecepten före påsk och slipper göra som jag: publicera dem efter påsk – när alla läsare drömmer om vårmat med nässelsoppa och potatissallad på uteplatsen…

Här kommer det i alla fall, receptet. Grillad lammstek som först marinerats i vin och örtkryddor.

Det här behövs till 6 personer:
1,2 kg urbenad lammstek eller skivor av lammstek
olivolja
salt & svartpeppar

En (klot)grill med lock

Marinad
4 dl rött vin, inte alltför strävt
en skvätt olivolja
2 kvistar rosmarin
ett litet gäng timjanskvistar
4 vitlöksklyftor, grovhackade
2 lagerblad

Vinsås
lammstekens marinad
2 dl rött vin
1 tsk honung
2 tsk röd balsamvinäger
4 dl köttbuljong, vatten + tärning eller fond
ett par droppar japansk soja
ett par msk smör

Ät gärna lammsteken med ugnsstekta grönsaker eller ratatouille

Gör så här:
Blanda ihop vin, olja, örtkryddor och grovhackad vitlök till en marinad. Klipp upp nätet som sitter runt lammsteken. Veckla ut den som en lång ”limpa”. Skär gärna ett par extra snitt i de tjockaste delarna så ”limpan” blir ännu längre. Marinera lammet ett par timmar i kylskåpet.

Ta upp lammet och låt det rinna av. Peta bort örtkryddorna och vitlöksbitarna.

Tänk grillbriketterna och låt dem brinna ut. Lägg briketterna på ena sidan av grillen. Lägg köttet över glöden och grilla så det blir brynt på alla sidor. Flytta lammsteken till andra sidan av grillen. Lägg på locket och grilla på indirekt värme ca 20 minuter eller tills köttet är klart. Vänd runt ibland. Salta & svartpeppra.

Gör vinsåsen under tiden. Häll marinaden, vin, vinäger, honung och buljong i en kastrull. Koka i ca 20 minuter utan lock. Sila bort vitlök och örtkryddor. Smaka av med lite soja, kanske mer buljong eller ett par droppar vin för att höja syran. Vispa ner smöret.

Chateauneuf-du-Pape – fantastiskt efter fyra år i källaren

21 torsdag Feb 2019

Posted by in rött vin, vin

≈ 4 kommentarer

Etiketter

,

Hemma hos oss är det  alltid de godaste och dyraste vinerna som blir liggande i källarskrubben. Inte för att vi ogillar dem, utan för att det liksom aldrig blir rätt tillfälle att fira med det där ”fina” vinet.

Det var också vad som hände med en flaska Chateauneuf-du-Pape 2009 från producenten Chateau Mont-Redon (den nuvarande årgången kostar 269 kronor på Systemet). Jag fick den i julklapp av hustrun för fyra år sedan – och sedan gick tiden. Födelsedagar, jular, nyårsafton, aldrig var det tillräckligt ”fint” för vinet.

Men en nästan helt vanlig fredag i februari sade jag: ”Nu jäklar, nu firar vi att sportlovet börjar. Vi plockar upp Chateauneufen från källaren och så gör jag provençalska oxrullader med vitlök och rökt sidfläsk”.

Så jag gick ner i källaren – alltså en helt vanlig källarskrubb – och återvände lite osäkert med flaskan. Hade den mått bra där nere i fyra år, eller har det varit för varmt eller har det…

Men när korken kommit ur flaskan var det ingen tvekan längre. Färgen hade visserligen åldrats till en tegelröd nyans som nästan gränsade till brunt. Men vinet, det var det inget fel på.

Stor, trevlig lukt som uppfyller hela näsan. Typiska aromer av Rhone-dalen med mörk frukt och charkuterier, lite fat och vitpeppar. För mig är den här lukten förknippad med Syrah-druvan, men det kan faktiskt vara så att jag förväxlar den med den vanliga druvblandningen från Rhone-dalen där Syrah ingår.

Smaken är stor och tydligt sträv. Vinet fyller hela munnen och livet leker. Tillsammans med maten blir vinet nästan silkesmjukt när proteinerna rundar av strävheten.

Det här var ett vin som hustrun gillade. I vanliga fall brukar jag fråga henne vad hon tycker om vinet och lukten. Då himlar hon lite lätt med ögonen och klämmer ur sig ”fruktigt” eller ”det luktar äpple” och så vänder hon demonstrativt munnen mot maten och dödar varje invit till vinprat.

Men den här gången var det annorlunda. Hon pratade så mycket om vinet – hur det fyllde hela munnen, hur smaken påverkade oxrulladerna och hur gott det var – så hon glömde nästan bort att äta.

Hon föreslog till och med att vi skulle köpa en ny flaska, stoppa in den i källarskrubben i fyra år och plocka fram den när vi tillsammans fyller 130.

Och visst har vår källarskrubb funkat bra. Det är mörkt och det är ganska jämn temperatur, men det är nästan lika varmt som i resten av huset. Alltså långt ifrån de optimala förhållanden som man påstås få om man köper svindyra kylskåp för att lagra vin.

Men jag brukar trösta mig med Bengt-Göran Kronstam, Sveriges kanske mest välkända vinjournalist. Under de första tio åren som vinlagrare använde han en helt vanlig garderob för flaskorna.

Och funkar det för honom, så funkar det nog även för mig.

Fräsch äppelsorbet med calvados

15 fredag Feb 2019

Posted by in Alsace, fransk mat, mat, ost & efterrätt

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , ,

Det här är en dessert i min smak. Den är fräsch, har trevlig syra och är inte så där sockertung som efterrätter kan vara.

Dessutom är den enkel att göra, så fram med kniv, skärbräda & Granny Smith – nu blir det äppelsorbet.

Det här behövs till 4 personer:
2 stora, syrliga Granny Smith
½ dl ganska stark äppeljuice
1 msk pressad citron
½ dl florsocker (ta mer om du gillar riktigt söta desserter)
1 msk glykossirap

4 msk calvados
ett gäng myntablad

Gör så här:
Kärna ur och fintärna äpplet. Lägg i frysen i minst 2 – 4 timmar (beroende på hur fint tärnat äpplet är).

Lägg de frysta äppeltärningarna i en mixer/matberedare. Ha i äppeljuice, pressad citron & glykossirap + så mycket florsocker som just du vill ha. Mixa grovt.

Lägg äppelmixet i frysen i ca 30 – 45 minuter. Rör om någon gång så det inte blir en fastfrusen isklump.

Lägg upp kulor av sorbeten i portionsglas eller skålar. (Går lättast om man formar ”ägg” med två skedar, tycker jag). Garnera med myntablad och häll 1 cl calvados över varje portionsglas.

Om man gillar mynta kan man strimla några blad och blanda ner i de äppelmixet.

Äppelsorbet åt jag första gången på en restaurant i byn Nothalten i Alsace. Restauranten drevs av ett uråldrigt par. Damen som serverade gick runt på artrosvärkta ben och muttrade ”Ja, ja, ich komme” till gästerna. Maken, i 85-års åldern, stod för matlagningen.

Men maten var god och sorbeten himmelsk. Så jag åkte hem och gjorde äppelsorbet jag också. Resultatet var gott, men resultatet såg ut som något katten hade släpat in.

Nu har jag hittat en äppelsorbet som både smakar som den i Nothalten – och som går att presentera på bild.

Stubbar med lax & räkor – saftiga och smakrika

30 söndag Dec 2018

Posted by in fisk & skaldjur, mat, smårätt

≈ 3 kommentarer

Etiketter

, ,

En gång i tonåren tänkte jag att jag skulle börja måla; det såg så häftigt ut när människor lät bilder växa fram på ett staffli.

Jag gick och köpte bra vattenfärger och ett stort skissblock. Satte mig i köket och började måla, men papperet verkade så stort så jag höll mig mest på mitten.

Min mamma kom förbi, frågade intresserad:

– Vad är det du målar, är det en bil-axel?

– Nej, svarade jag. Det är en insjö med skog runtomkring…

Som du förstår så tog min målarkarriär slut rätt snabbt. Men jag tänker på den när jag garnerar de här stubbarna med lax och räkor. Det är samma känsla av att fingrarna liksom är för stora och inte riktigt vill lyda mig.

Men även om de inte ser ut att komma från kallskänken på Grand, så är det faktiskt två saftiga och smakrika små smörgåstårtor. Faktiskt så saftiga att om du gillar en torrare känsla så kan du minska på fyllningen en smula.

Det här behövs till 2 stubbar – ca 10 personers småportioner:
18 skivor formfranska (rostebröd)

Räk- och laxfyllning
250 g skalade räkor
150 g kallrökt lax i skivor
1 dl crème fraiche (34 % är godare)
½ dl majonnäs
knappt 1 dl kesella (10 %)
1,5 msk fransk senap
½ dl hackad dill

Ägg- och laxfyllning
4 hårdkokta ägg, skalade
150 g ugnstekt lax eller varmrökt lax
1,5 dl crème fraiche
½ dl majonnäs
½ dl kesella
½ dl hackad dill
svartpeppar & (lite) salt

Toppning
1,5 dl crème fraiche
½ dl majonnäs
drygt ½ dl kesella

½ gurka, skivad
3 – 4 hårdkokta ägg, skalade
100 g kallrökt lax i skivor
150 g skalade räkor
40 – 50 g rom (drygt ½ burk), t ex stenbitsrom
dillvippor från 1 knippe dill

Gör så här:
Kantskär brödskivorna. Lägg ut 2 ”stubbar” eller längder med  3 skivor i varje längd på var sitt fat.

Räk- och laxfyllning
Strimla laxen. Blanda den med räkor, crème fraiche, kesella och majonnäs. Smaksätt med dill och fransk dijonsenap. Bred blandningen över ”stubbarna”.

Lägg på ytterligare ett lager med 3 brödskivor på varje längd.

Ägg- och laxfyllning
Hacka äggen. (Går lättast om du skivar äggen med en äggskivare. Ta sedan halva ägget och ”skiva” det 2 gånger). Mosa sönder laxen. Blanda med crème fraiche, kesella, majonnäs. Smaksätt med dill, svartpeppar & (lite) salt. Bred blandningen över stubbarna.

Lägg på ett sista lager med 3 brödskivor på varje längd.

Toppning
Blanda crème fraiche, kesella och majonnäs. Bred ett tunt lager både på toppen och på sidorna av ”stubbarna”.

Dekoration
Gör som jag och sätt gurkskivor på sidorna. Lägg ägg ovanpå. Toppa med räkor, ihoprullade laxskivor och rom. (Eller ännu hellre: hitta på ett snyggare sätt!)

Låt dem stå en stund så smaken hinner sätta sig.

De här stubbarna med lax och räkor kom till på ett ovanligt sätt. 20-åringen som fortfarande bor hemma (han äter i varje fall hemma – och det gör han med besked) frågade om vi inte kunde köpa sådana där lax- och räkstubbar som de säljer nere på Ica.

– Visst, sa jag och tog en nummerlapp till charken när jag var och handlade. Men just den dagen fanns inga stubbar.

”Bra karl gör egna stubbar” tänkte jag och knåpade ihop de här… ja, ja, egentligen borde de väl heta smörgåstårtor.

20-åringen då, åt han av stubbarna? Ja, det gjorde han. Massor.

Jag antar att de var godkända.