Jag har gått ut gymnasiet, man kan alltså säga att jag har tagit studenten. Men jag måste vara en ovanligt trögtänkt person – för de flesta klarar gymnasiet på tre år, medan jag behövde 25 år för att komma ut med den vita mössan i hand. Det gör så där en 8,3 år i varje klass.

Själva studentfirandet började som en överraskning redan på förmiddagen när jag låg i den mjuka sängen, läste tidningen och tänkte att det är rätt skönt med lata lördagar. Då ropade hustrun från undervåningen:

– Kom ner. Arnold är här.

Lite förundrad gick jag ner för trappan. Och när jag tittade in i vardagsrummet blev jag inte mindre överraskad. Där stod en hel mottagningskommitté och flöjtade för fullt ”Sjung om studentens lyckliga dar”.

Dagen fortsatte med boule på en krog med boulebanor, ett civiliserat ställe där man kan få ett glas rosé för att släcka törsten om kloten rör upp alltför mycket grus och damm. Lagom mycket motion är det också, så där när man knappt har kommit ur sängen.

Man böjer sig ner efter ett klot, kastar det. Tar några steg fram till Lillen och de kastade kloten för att kolla vem som leder. Ja, och så går man tillbaka, sex meter eller så – och skulle man bli akut törstig så står det ett glas vin på mitten.

När vi kom tillbaka blev det en dubbel överrskning. Ett partytält stod i vår radhusträdgård och trängde undan nästan allt gräs. På trädgårdsgången mötte jag en kompis som bor på Öland, men som uppenbarligen tagit sig till Göteborg för att vara en del av överraskningen.

Men när jag kikade in i tälten kom den stora chocken. Det var en jäkla massa stolar och då ba’ – som yngre personer säger – var man tvungen att fråga om alla stolarna.

– Det är lugnt, sa vännen från de baltiska provinserna. Vi kör Corona-säkert och sitter bara på varannan stol.

Hans lögn lugnade mig tillfälligt, men sedan började människor trilla in. Från Stockholm och Oskarshamn, Västerås och Norrköping, ja och så en del från Hisingen.

Hustrun hade beställt vegetarisk catering. Inlagda kronärtskockor och goda kikärtsbiffar. Frukt och ost, oliver och bröd. Rätt menlösa rödbetsbiffar och en balja med tabbouleh, stor så att den såg ut att räcka till alla som bor på gatan och sedan ge rester till större delen av studentområdet som ligger strax bortom gymmet och Willys-butiken.

Sedan gick det som det brukar. Lång kväll med mat och människor. Halv fyra på natten stupade jag i säng. Mätt som en plätt och rätt välsmord av olika vinsorter.

Om man ska vara så där petnoga så kanske man ska påpeka att skolan där jag jobbat lägger ner all medieundervisning och då finns det inget jobb kvar för mig. En del kallar det kanske för att vara arbetslös, själv tycker jag det låter mycket bättre att vara student.

Det är väl som med en elev för en del år sedan. Hon hade lämnat in ett tämligen slätstruket arbete, men några ljuspunkter fanns det ändå. Just dem tog jag fasta på när jag pratade med henne om arbetet. Sade att det mesta var G men försökte uppmuntra henne med att det fanns en del som var G plus.

– G plus, sade hon. Jag hatar G plus. Jag tycker mycket bättre om VG minus.

Nu får jag klara mig själv en tid – utan både G plus och VG minus – sedan tänker jag gå i pension. Men under klara-mig-själv-tiden är jag öppen för förslag (på arbetsuppgifter alltså, inte på kvinnor). Någon som har något trevligt att erbjuda? Undervisning, skrivande, något med samhällsfrågor kanske.