Rostbiff är gott – och faktiskt väldigt enkelt att göra själv. Man behöver bara lite kött, en ugn och så lite tålamod, för det tar en stund.

Ja, det klart. Det är väldigt praktiskt med en stektermometer så man vet när köttet är klart.

Gör man en fransk potatissallad med vinägrett och kapris, så får köttet en uppiggande smakkompis, Det blir lite som tonartshöjningen i Eurovision när rostbiffen möter den lilla syran i vinägretten.

Gott, tycker jag.

Det här behövs till 5 – 6 personer:
1 kg rostbiff
1 tsk salt
svartpeppar
1 tsk timjan
olivolja
lite vatten

Enkel rödvinssky
1 rödlök
olivolja
1 liten nypa socker
ca ½ msk balsamvinäger
1 tsk timjan
2 – 3 dl rödvin, inte alltför strävt
spadet från rostbiffen

Recept på fransk potatissallad

Gör så här:
Sätt ugnen på 125 grader. Krydda rostbiffen på alla sidor. Bryn i olja runt om.

Lägg köttet i en ugnsform. Vispa ur stekpannan med aningen vatten och häll det i ugnsformen. Stick in en stektermometer och skjut in steken i ugnen. Vänd steken ett par gånger under tiden och häll på mer vatten om det ser ut att bli torrt. Låt köttet bo i ugnen  tills innertemperatur har kommit upp i ca 65 grader. Tar ca 1,5 – 2 timmar.

Ta ut köttet och låt det svalna i minst 30 minuter, men gärna ett par timmar. Skär upp köttet med vass kniv i tunna skivor. (Se till att du skär av muskelfibrerna, om du är osäker så titta innan du steker köttet – fibrerna syns då som ’trådar’)

Enkel rödvinssky. Skala och gravhacka löken. Fräs den i olja tills den mjuknar. Nypa ner lite socker och fräs det också. Häll i vinäger och vin. (Ta gärna lite vinäger i taget, så det inte blir för hög syra). Koka tills nästan hälften har kokat bort. Sila bort löken. Häll i stekskyn och koka ett par minuter. Ta en smaksked och justera smaken.

Jo, det var det där med fransk potatissallad. Vi hade en kompis hemma när vi käkade rostbiffen. När han fick se potatissalladen sa han.

– Aha, tysk potatissallad.

– Nej, för jävulen, sade jag. Den är fransk.

Men även om man möjligen kan bråka om potatissalladens ursprung, så är det i alla fall klart att rostbiffen är fransk. Engelsk rostbiff lagas på högre ugnsvärme och får ett helt grått ytterskikt och är helt blodig i mitten.

Inte så gott, tycker jag. Men det vet ju alla som har läst Asterix – att engelsmännen dödar sitt lamm två gånger. Först vid slakten och sedan vid tillagningen.