Det finns få grönsaker som är lika bra på att luras som bondbönor. Man bär hem en stor påse, tar ur dem ur bönskidorna, och pillar bort de tjocka skalen runt varje böna.

Och då återstår en liten, liten tallrik med bondbönor som ligger bredvid en jättehög med skal och bönskidor.

Ser du de små ljusgröna sakerna som liksom gömmer sig bland tomat och paprika på bilden här ovan? Det är resultatet av 400 g bondbönor.

Men den där lilla högen med bondbönor är en skatt att vårda ömt, för det är en liten delikatess om du behandlar den vänligt. Viktigast är att inte koka dem, det ger mest bara mjöliga bönor, ungefär som tristaste modellen av vita bönor på burk.

Stek dem istället. Då får man spänstiga bönor med en liten, tilltalade nötsmak.

Som gjorda för en pastasås.

Det här behövs till 3 personer:
400 g bondbönor
1 pkt bacontärningar, 140g
1 stor knipplök eller annan mild lök
olivolja
salt & svartpeppar
1 tsk torkad timjan
1 paprika, gul eller röd
2 vitlöksklyftor
200 g goda (körsbärs)tomater, gärna i olika färger

Pasta och riven parmesan

Gör så här:
Sprita bondbönorna (ta ut dem ur skidorna), och ta bort det tjocka skalet runt bönorna. Skala lök och vitlök. Hacka löken och finhacka vitlöken. Kärna ur och strimla paprikan. Skär körsbärstomater i kvartar.

Stek bacon knaprigt utan extra olja. Ta upp bacon, häll i lite olja och fräs lök och bondbönor i ca 3 – 4 minuter. Lägg i paprika och vitlök, krydda med (lite) salt, svartpeppar och timjan. Fräs 3 – 4 minuter. I med körsbärstomater och bacon, fräs i ytterligare 3 – 4 minuter.

Koka pastan under tiden.

Min mamma, som dog i våras, berättade att bondbönor var något de åt hemma hos henne när hon var liten. Men de åt bönor stuvade med mjöl och mjölk. Och de åt bönorna med skalen kvar.

Visst, det var på en gård i Mälardalen. Och visst, det var många barn och det var fattiga tider under 30-talets depression.

Men ändå, det låter fruktansvärt äckligt.

Vad min mamma gillade bönorna? Hon grät och åt – och hon hatade varje enskild böna.