Champinjon- & grönsakssoppa – djupa, mustiga smaker

Etiketter

, , , , ,

Vanliga champinjoner – ja, just sådana som man plockar i grönsaksdisken – kan ge maten ett fantastiskt djup.

Man tar lite svamp, kokar den tillsammans med lök och morot, linser och fänkål. På slutet trycker man i lite spenat. Och när man lyfter grytan från spisen så har man en mustig soppa med varma, djupa smaker. En soppa för hösten och dimman och mörkret.

Vik hädan alla regnmoln, här kommer receptet.

Det här behövs till 4 personer:
1 fänkål
olivolja
1 gul lök
1 – 2 morötter
400 g kastanjechampinjoner (de lite brunare champinjonerna)
3 vitlöksklyftor
salt & svartpeppar
1 dl röda linser
1,8 l (svag) buljong, vatten + tärning eller fond
80 – 100 g spenat

Och så ett gott bröd till maten

Gör så här:
Dela fänkålen i kvartar. Skär bort rotstocken och ”rören”. Skiva tunt. Skala lök och vitlök. Hacka löken och finhacka vitlöken.

Skala morötterna och fintärna dem. Skölj/torka av champinjonerna och skiva dem. Skölj linserna

Fräs fänkålen i olja tills den är glansig. I med löken och fräs tills grönsakerna börjar mjukna. Lägg i svampen och fräs tills vätskan har kokat bort. Tryck i morot och vitlök, och fräs ett litet tag till. Salta & peppra.

Häll på buljongen och linserna. Koka 15 – 20 minuter till allt är klart. Låt spenat koka med de sista 5 minuterna. (Står det på paketet att linserna ska koka kortare tid, så väntar du såklart med att lägga i dem.)

Champinjoner och champinjoner… Jag tycker det är ganska stor skillnad på ”vanliga” champinjoner och kastanjechampinjoner (säljs också under namnet skogschampinjoner). Kastanjechampinjoner innehåller mindre vätska och mera smak. Det brukar bli mer svamp för pengarna – även om kilopriset är högre.

Ska kanske tillägga att portionerna här är större än det brukar vara i recept. Kan bero på att jag är matglad – och ska vi säga storvuxen – men jag har aldrig fattat portionsstorlekar när det kommer till soppor.

Det kan väl inte finnas en enda människa som blir mätt på 2.5 dl vätska, en ensam vit böna och två korslagda ärtor – eller hur det nu brukar se ut i sopprecept.

Abbotts & Delaunay Carignan 2020 – husvin för 89 kronor

Etiketter

Ett husvin är ett vin som du alltid har hemma. Ett par flaskor ligger som ligger i skåpet och väntar på att några kompisar ska komma över på mat, eller på att du ska ta ett litet glas till söndagsmiddagen.

Då är det praktiskt om vinet passar till olika rätter – och om det är ett vin som gillas av många. Du vet ett vin som får moster Märta att utbrista ”Vilket gott vin!”. Eller vinsnobben Hugo att säga ”jaha, det var inte så dåligt för det priset”.

Just ett sådant vin är Abbotts & Dalaunay Carignan Vieilles Vignes 2020 (89 kronor, rött). På Systemets klassificeras det som fruktigt & smakrikt. Och sällan har en klassificering varit mer träffande.

Fruktigheten möter redan när man försiktigt sticker fram näsan för att lukta: mörka bär, lite som bigarråer, lite som björnbär. Lite kryddighet, som ett stråk av den timjan som växer vilt i Languedoc där vinet kommer ifrån.

I munnen är Abbotts & Delaunay bussigt och trevligt. Sympatiskt som en gammal vän som tittar förbi. Den mörka frukten följer med in i munnen, men vinet bjuder på tillräcklig strävhet och syra för att det inte ska bli platt eller svulstigt.

Man kan väl säga så här: skulle du få för dig att trotsa hösten och sparka igång grillen för en smakrik korv eller hamburgare eller en bit kött – då är du helt hemma med det här vinet.

Vi drack en flaska till maten en fredag. Stekta hamburgare, klyftpotatis och ugnsstekta grönsaker. Och det funkade så bra så hustrun kom med en ovanligt starkt omdöme: ”Köp hem en låda, så vi har det här vinet hemma!”

Veckomeny – Medelhavskost för en höstvecka XXXXVI

Etiketter

, , , , , ,

Det där med medelhavskost behöver inte vara så jäkla komplicerat. Lite mer frukt och grönt. Lite mer fibrer och baljväxter (linser och sådant). Fisk och kyckling ibland – och så mindre av rött kött, socker och animaliskt fett.

Här nedan kommer lite inspiration, men först citerar jag Gordon Ramsey:

”Jag blir nervös när folk följer mina recept till punkt och pricka. Ett recept är en vägledning. Att lägga till, dra ifrån och utveckla är en del av nöjet”.

Meningen med recept och mat är inte att man ska göra rätt. Meningen är att man ska tycka att det blir gott.

Ja, och så lite nyttigt också.

Måndag: Linssoppa med blomkål & soltorkade tomater
Tillhör du dem som anser att linssoppa är något som katten har släpat in? Eller kommer du ihåg 70-talets linssoppor som mest bestod av vatten och vitlök? I så fall säger jag bara: Testa den här soppan – så kan vi snacka sedan.

Tisdag: Ugnsbakad sej med ägg-, dill- & ansjovisröra
Det här är en av mina favoriträtter – som jag gör alldeles för sällan. Ansjovisröran ger ett djup åt smaken som både jag och mina smaklökar gillar. Testa gärna med sejrygg!

Onsdag: Wokad spetskål med halloumi & kornotto
Spetskål är vitkålens finare kusin. Mildare, mer smakrikt. Korngryn är gammalt som gatan, men gott och superfräscht som ‘risotto’. Men halloumi… När jag gör den här rätten igen, så väljer jag svensk eldost.

Torsdag: Brandade med potatismos – sydfransk comfort food
Det finns alltid en orsak till comfort food. Är hösten för mörk eller jobbet för tråkigt? Eller är det något annat? Välj ut en comfort-rätt och laga den. Kanske den här.

Fredag: Karins kalkon – med pigga smaker av marinad, bea & potatissallad
I Saltkråkan säger Tjorven att något är ”knallgott”. Och just så skulle jag beskriva Karins kalkon. Marinaden ger pigga smaker som gifter sig fint med potatissalladen.

Lördag: Bondbönor blir till en smakrik pastasås
Okej, det är lite pill med att få ut bondbönorna ur sina dubbla skal. Men om man behandlar dem väl så får man en liten delikatess med spänstiga bönor och aningen nötsmak.

Söndag: Torsk med tapenade, aubergine & tomater
Olivröran tapenade gör sig ovanligt bra på fisk. Sältan från oliverna ger fisken en djup och smaklig sälta. Men det klart – du ska gillar oliver. Annars ska du nog kolla efter ett annat recept.

Här hittar du fler veckomenyer med Medelhavskost.

Porc aux deux pommes – fläskkarré, potatis & äpple i vin

Etiketter

, , , ,

Jag har en kompis som liksom jag gillar shorts och sandaler. För ett par veckor sedan när september var väl etablerat men solen fortfarande värmde så frågade jag honom varför han fortfarande hade shorts.

– För att det är sommar, blev svaret.

– Jaha, men vad händer om du tar på dig långbyxor då? undrade jag.

– Då är det inte längre sommar!

Exakt så är det! Jag håller helt med honom.

Därför är det varje år en liten sorg när temperaturen kryper nedåt och mörkret drar in allt tidigare på kvällarna – och shortsen slutgiltigt ersätts av långa byxor. Men varje år försöker jag peppa mig själv med tankar om alla goda grytor man kan göra. Elden som ska spraka i öppna spisen, ljusen som ska tändas. Kompisar som ska sitta runt vårt slagbord och dricka vin och prata till långt in på våren.

Porc aux deux pommes lagar man visserligen i ugnen. Men egentligen är det en gryta där fläskkarré, potatis och vin får koka ihop sig till en mustig helhet.

Och jodå, det hjälper att laga den här ugnsgrytan när höstdeppen kommer. I alla fall lite.

Det här behövs till 2 – 3 personer:
400 g benfri fläskkarré i skivor
rapsolja
salt & svartpeppar
2 gula lökar
400 g potatis
2 (mindre) röda äpplen med bra syra
1 msk dijonsenap
1 (dryg) msk torkad timjan
1/2 flaska vitt, torrt vin

Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader. Skala och skiva löken tunt. Skala och skiva potatisen ganska tunt. Dela äpplen i kvartar och ta bort kärnhuset. Skiva ganska tunt.

Bryn köttet. Salta & peppra.

Olja en ugnsform. Lägg lök i botten och fläskkarrén över. Bred ut senap på köttet. Lägg på äpple och toppa med potatis, Salta & peppra, och strö över timjan. Häll på vinet så att det nästan täcker.

Kör formen i ugnen i ca 1 timme och 15 minuter. Lägg på aluminiumfolie om potatisen får för mycket färg.

Jo, det var det där med namnet. Porc aux deux pommes (fläsk med två äpple) har fått sitt lite originella namn från äpple (pomme) men också från potatis (pommes de terre, eller ”jordäpple”).

Den har beskrivits som den mest genuina maträtten från Alsace. Och visst känns den som något bönderna åt förr. Kanske inte en vanlig onsdag, men till helgen när det skulle vara lite finare.

Vardagsgulasch med paprika, potatis & kabanossen

Etiketter

, , , ,

Ibland vill man ha mat som inte är så förbannat krånglig, men som ändå är värmande, mättande och välsmakande. En sådan dag kan du testa den här vardagsgulaschen.

Vi åt grytan (eller soppan om du vill kalla den så) den första höstdagen. Det var en dag när regnet hängde i tunga moln över Göteborg. Vi satt inne vid det rustika slagbordet och åt en värmande – och minst lika rustik – gulasch.

Det var fylliga smaker av korv och grönsaker, vitlök och paprika. Mer varm än het i smaken.

Och det var faktiskt rätt okej. Även om det var höst.

Det här behövs till 2 – 3 personer:
250 g smakrik korv, typ Kabanossen, Debreciner…
(eller 1 dl röda linser om du vill ha en vego-rätt)
1 ganska stor gul lök
olja
1 tsk rökt paprikapulver
ca 1/2 tsk chipotlechili eller annan mild chili
salt & svartpeppar
1 burk krossade tomater
1/2 burk vatten
3 vitlöksklyftor
ca 350 g potatis
2 paprikor

Tillbehör: crème fraiche eller gräddfil och kanske ett gott bröd

Gör så här:
Skala lök och vitlök. Hacka löken och finhacka vitlöken. Skiva korven. Fräs löken i olja så den blir riktigt mjuk. Lägg i korv och vitlök. Krydda med paprikapulver, chili, salt & peppar. Fräs en stund till.

Häll på tomaterna och vatten. Koka soppan/grytan i 20 – 25 minuter.

Skala potatisen och skär den i mindre bitar. Låt potatisen koka med i ca 15 minuter. Det beror såklart på hur stora bitarna är. (Vill du ha rätten vegetarisk, så sköljer du linserna och låter dem koka med i ca 15 minuter).

Dela paprikan. Kärna ur och skär i stavar. Låt paprikan koka med i ca 10 – 12 minuter.

Servera grytan/soppan i djupa tallrikar. Låt var och en klicka över lite crème fraiche eller gräddfil.

Burktomater är bättre än färska tomater ungefär 10 månader av 12 i det här kalla landet. Men det är en jäkla skillnad på innehållet i de olika burkarna.

Länge använde jag Kung Markattas hela, ekologiska tomater. Men nu har jag skaffat mig en ny favorit: Muttis finkrossade. Där finns en fyllig, rund tomatsmak och aningen sötma från mogna tomater.

Dessutom är det en lyx man kan kosta på sig. Rätt få av oss blir ruinerade av att betala 12 kronor för en burk tomater istället för 10.

Restaurangmat hemma – kummel med kantareller & blomkålspuré

Etiketter

, , , ,

För några veckor sedan hamnade vi på en krog på Hönö i Göteborgs norra skärgård. Det var en ställe med ohyvlade plankor på väggarna och liten scen för musik. En pub med andra ord.

Jag var inte direkt entusiastisk över restaurangvalet. Tänkte lakoniskt ”Ja, ja, en hamburgare borde de väl kunna steka i alla fall”.

Men där hade jag fel. Inte om hamburgarna, men om nivån på maten. Jag beställde Dagens fångst, alltså en av de fiskrätter som fanns på menyn. Och efter en sådan där lagom lång väntetid – du vet så att man hinner bli riktigt hungrig – kom det in en tallrik med mjäll fisk. Runt omkring låg smörstekta kantareller, blomkålspuré och picklad persiljerot. Allt på en spegel av smörsås.

Det var fantastiskt gott – och enormt välkomponerat. Sötman i blomkålen bröt fint mot syran i det picklade. Svampen gav stuns åt fisken, och smörsåsen var len som ängsull.

Här nedan ser du mitt försök att återskapa rätten.

Det här behövs till 2 personer:
400 g filé av kummel eller annan vit fisk, som kolja, torsk…
salt & lite olja

300 g blomkål
stark buljong, vatten + tärning/fond
ca 2 – 3 msk crème fraiche (den fetare är godare)
salt & svartpeppar

200 g kantareller eller annan svamp
smör eller Bregott
salt & svartpeppar

ett par rejäla klickar smör all smälta

om du vill:
1 – 2 palsternackor
1/2 dl ättika
1,5 dl strösocker
3 dl vatten

Vill du ha något mer till maten funkar det bra med kokt potatis

Gör så här:
Om du vill ha med palsternacka: skala den och skär i tunna skivor på längden. Rör ihop ättika, socker och vatten i en kastrull så sockret löser upp sig. Lägg ner palsternackan. Koka upp, dra ifrån värmen och låt palsernackan svalna i lagen.

Sätt ugnen på 175 grader. Lägg fisken i en oljad ugnsform. Salta och låt fisken dra åt sig saltet en stund.

Dela blomkålen i mindre bitar. Koka den mjuk (men inte för mjuk) i stark buljong. Häll av spadet och klicka i crème fraiche, Mixa den slät. Salta & peppra.

Ansa svampen och skär i mindre bitar. Stek i smör till den får lite färg. Salta & peppra.

Sätt in fisken i ugnen. Lägg gärna ett bakplåtspapper över. Kör i ugnen i ca 10 minuter. Testa och tryck lätt med fingret på fisken. När den skivar sig är den klar.

Smält smöret i en kastrull.

Jag vet inte hur det är med dig, men jag tycker ofta att man kan se hur kocken på en restaurang har tänkt. Han har liksom gått runt och räknat ut hur smakerna ska fungera. ”Jaha, här ska vi ha lite tuggmotstånd för att skapa skillnad i textur. Och lite syra ska vi putta ner där”. Och så lägger han till årets modesak inom krogvägen. Det kan vara halvråa vitlökshalvor eller broccoli som flydde upp ur kastrullen innan den hade hunnit bli varm eller så bygger han rätten så hög att den riskerar att hamna i grannen knä när man sticker ner gaffeln.

Själv blir jag mest trött – när smkerna inte harmonierar, när kockyrket blir show off utan innehåll.

Men om du kommer till Hönö och ser en krog som mest likar en musikpub. Testa och gå in, du kan ha lika stor tur som jag.

von Winning Riesling 2020 – funkar bra till fläskkött

Etiketter

Är du en av dem som inte dricker vitt vin till kött? I så fall har jag ett litet förslag. Testa ett vitt vin, gärna en Riesling med ganska hög syra och aningen restsötma – inte ett halvtorrt vin, men med en sötma som man kan ana. Ta och och drick ett glas till fläskkött. (Är du riktigt skeptisk kan du ha en flaska rött inom räckhåll om du skulle drabbas av akut aversion).

Du kan testa det vita vinet till ugnsstekt fläskkarré och gräddsås eller till en alsacisk gryta. Känn hur den lilla sötman i vinet liksom tar tag i den lilla, lilla sötma som finns i fläskköttet – och känn hur smaken stramas upp av vinets syra.

Jag säger inte att du måste gilla det, men testa en gång. För det kan ju vara så att det blir en ny favorit.

Att jag alls hamnat på fläskkött-och-vitt-vin-spåret beror säkert på Alsace. Där liknar maten den tyska kusinen på andra sidan Rhen. Det är gott om fläskkött, om man säger så.

Men Alsace är en nordlig provins när det kommer till vinodling, det är alltså ett område där det är lättare att odla vita druvor än röda.

Resultatet blir fläsk på tallriken och vitt vin i glaset. Och ja, jag upptäckte att det var gott.

Häromdagen lekte vi Alsace hemma i vårt kök. I ugnen stod en porc aux deux pommes, alltså en gryta med fläskkött, lök, potatis och äpple. I glasen hällde vi upp en skvätt vitt vin.

Men vi svek de alsaciska traditionen för en flaska från tyska Pfalz, alltså området strax norr om fransk-tyska gränsen. Det blev en väl kyld von Winning Riesling 2020 (119 kronor, vitt).

Vinet kombinerar den höga syran med en ganska tydlig restsötma. Det är ganska fylligt och tar liksom en självklar plats i munnen. Men den tydliga syran gör att det inte känns platt och socker-klistrigt.

Lukten är som att stiga in i en trevlig, fruktig värld av äpplen och päron. Lite mineral och citrussyrlighet hittar man också.

Som du anar tycker jag att vinet och grytan var en lyckad kombination. Inte minst för att löken och äpplet i grytan lyfte fram sötman .

Tycker du nu ändå att kombinationen av syra och sötma låter konstigt? Fundera då ett ögonblick på hur svensk mat är uppbyggd. Vad är kålpudding med lingonsylt? Eller stek med gräddsås och gelé?

Jomen, jag trodde väl att du skulle se sambandet.

Välkommen in i det vina vinets förlovade land, du också.

Cajunkräftor – varma & kryddiga

Etiketter

,

När jag var liten hade jag en excentrisk fadder – eller gudfar – som vi sade. Han var uppfinnare och full av galna upptåg, det galnaste var nog när han köpte Norbergs nedlagda lasarett. Där skulle han förverkliga en idé om ett företag med en massa anställda som skulle sitta och jobba i prydliga kontorslokaler.

Men verkligheten var en annan. Lasarettet var nergånget och svindyrt att värma upp, för det var ett jättehus där alla som någon gång kom på besök fick ett eget gästrum. Det vara bara att välja något av de 73 rummen. I korridorerna kunde man åka sparkcykel och i den gamla operationssalen – störst av dem alla – var det pingisrum.

Genom den förvildade parken runt sjukhuset gick Norbergsån. Och varje år vid den här tiden så åkte vi till Norberg i norra Västmanland, utrustades oss med stövlar, burar och ficklampor. Sedan böjde vi undan björksly och trampade ner granruskor – i ån fanns det kräftor och på kvällen vittjade vi burarna.

För en åtta-åring var det lika spännande som att titta på Bombi Bitt på TV, han fiskade ju också kräftor.

Men det här var ett tag sedan. Numer vittjar jag inte burar utan plockar kräftorna hos fiskhandlaren eller ur frysdisken på Ica. Det är inte lika spännande som på 60-talet. Men behandlar man kräftorna väl blir de ändå till en klart välsmakande middag.

Här har jag gjort en ganska snäll variant på cajunkräftor. Man kokar en kryddig lag med korv och grönsaker, sedan låter man kräftorna bli varma i spadet.

Skulle du vara en av dem som tycker att cajunmat från Louisiana ska vara lika stark som en chili i ökenlandskapet där Texas möter Mexiko – så ökar du så klart mängden chilikrydda.

Det här behövs till 5 personer:
1,5 kg kräftor
350 g kryddstark korv, chorizo eller kabanossen
olja
900 g potatis, gärna småpotatis
350 g liten gul steklök eller schalottenlök
5 vitlöksklyftor
1 tsk rökt paprikapulver
1 tsk chipotlechili eller annan mild chilikrydda
1 tsk torkad timjan
salt & svartpeppar
4 lagerblad
1 apelsin, saften
2 l vatten
40 cl Porter
150 g okra (om du vill)
5 kokta majskolvar

Gör så här:
Tina kräftorna om de är frysta. Skala steklök och potatis. Dela potatisen om den är stor. Skala och finhacka vitlöken. Skär korven i mindre bitar.

Fräs korven i olja. Lägg i potatis, steklök och vitlök. Krydda med paprikapulver, chipotlechili, timjan, lagerblad, salt & peppar. Fräs en stund till. Häll på vatten och Porter. Pressa i apelsinen. Låt koka tills allt är genomkokt, sådär en 20 – 25 minuter.

Skär majskolvarna i 2 – 3 bitar. Skär okra i mindre bitar. Låt majs och okra koka med cirka 10 minuter.

Nu ska kräftorna bli varma i lagen. Det enklaste är att lägga kräftorna i en stor bunke, sila av grönsakerna och hälla den varma lagen över kräftorna.

Lägg upp allt på fat och servera lagen som en sås till kräftor och grönsaker.

Cajuner, alltså cajun-folket, utvandrade från kolonin Arkadien i nuvarande östra Kanada. De ville inte inordna sig i det brittiska styret utan drog till träskmarkerna i södra Louisiana. Där utvecklade de ett eget kök med mycket grönsaker och skaldjur, kyckling och kryddstark korv, allt enligt Wikipedia.

Och kräftor åt de ofta. Det var fattigmansmat som den engelskspråkiga överklassen föraktade.

Tyvärr föraktar inte den svenska överklassen kräftor, så det är inte längre någon billig mat. Men havskräftor säljs ganska ofta till extrapris, i alla fall här i Göteborg. Då kan man köpa på sig ett litet lager. Kanske frysa in några som man tar fram när man vill minnas hur det en gång var i Norberg på 1960-talet.

Linssoppa med blomkål & soltorkade tomater

Etiketter

, , , , ,

Enkel linssoppa med varma höstliga smaker. Det är sådan mat som jag längtar efter när kvällarna blir kyliga och mörka.

Så en av de där svala septemberkvällarna när jag tröttnat på att sitta på uteplatsen och småfrysa gick jag in och gjorde den här soppan. Hustrun – som måste ha några inuiter till anfäder – frös inte alls, men hon godkände ändå maten. Kanske för att jag tog med en av hennes absoluta favoriter: soltorkade tomater.

Det här behövs till 2 – 3 personer om soppa är huvudrätt:
1 dl röda linser
2 schalottenlökar
olivolja
salt & svartpeppar
1 tsk timjan
1 vitlöksklyfta, skalad
1/4 av ett stort blomkålshuvud
1 l vegetarisk- eller kycklingbuljong, vatten + tärning eller fond
8 – 10 soltorkade tomater
om du vill: strimlad persilja att strö över

Gör så här:
Skölj linserna. Dela blomkålen i mindre bitar men spara ett gäng riktigt små buketter. Skala vitlöken. Skala och hacka löken.

Fräs löken i olja. Krydda med salt, peppar & timjan. I med linser, buljongen och det mesta av blomkålen. Pressa ner vitlöksklyftan. Koka tills allt är klart, cirka 15 minuter.

Mixa soppan slät med en stavmixer. Strimla de soltorkade tomaterna.

Häll upp soppan i djupa tallrikar. Toppa med soltorkade tomater och små blomkålsbuketter. Strö över strimlad persilja om du vill.

Det där med små okokta blomkålsbuketter tycker jag är viktigt. Vi äter inte bara med smaklökarna, inte heller bara med ögonen.

När vi käkar ska det också finnas skillnader i textur (hur maten känns i munnen). Och så ska det vara kul att äta. Det blir det när skedarna innehåller olika saker. Ibland bara soppa, ibland soppa blandat med små bitar rå blomkål och soltorkade tomater.

Mulderbosch – försök att hålla kvar sommaren

Etiketter

Så här års går man och småpratar med värmen och sommaren. Vädjar till den ”stanna kvar ett tag till, ge oss några varma och soliga dagar”. Det gör i alla fall jag – men så är jag också en av de frusna själar som trivs bäst när andra svettas och klagar på värmen.

Men så är det med livets gång, att höst följer på sommar. Och nu har sommaren tagit slut, och kvällarna blivit kyliga och mörka.

Som en besvärjelse knatar jag iväg till Bolaget och handlar en flaska rosé, Mulderbosch 2020 (89 kronor). Det är ett lite mer kraftfullt rosévin. Påminner en smula om de flaskor clairet vi köpte i Bordeaux för ett par år sedan, alltså mer ”röda” roseviner.

Min smakminne håller inte sådan klass att jag exakt kommer ihåg smaken på ett vin jag drack för tre år sedan – så det kanske bara är den rödare färgen som lurar mig. Eller också finns en smakmässig likhet. Mulderbosch är gjort på Bordeauxdruvan cabernet sauvignon.

Fruktigt och mer fylligt än de flesta roséviner som finns på Bolagets hyllor. Lukt av blommor, smultron och lite örter. Lite mer bett i smaken och med en trevlig syra som gör att det passar bra till mat. Där har du en kort beskrivning av Mulderbosch.

Vi delade en flaska till caesarsallad med lax & kapriskryddad aioli. Och det var ett sällskap som funkade bra till Mulderboschen. Bra driv i både mat och vin, om man säger så.

Men fan vet om det funkar som besvärjelse över den sommar som håller på och säger adjö.

Nästa gång får det blir en cajun-gryta med kräftor och korv från Louisiana. Det är nog ett bättre sätt att hantera höstnojan.