Ska du åka på semester? Då brukar jag lite förnumstigt dels ut råd, så där som: Besök en vinproducent, det är nästan alltid trevligt och intressant.

Det är bara det lilla ordet nästan – för ibland är det inte så kul. En gång i Trentino i norra Italien klev vi in till en restaurang som också sålde gårdens vin. Vi var nybadade och ruffsiga i håret efter ett dopp i den lilla aplsjön Kalterner see.

Visst, vi blev insläppta och vi fick handla lite vin. Men personalen tittade på oss som om vi var några efterblivna kusiner från landet som inte hade fattat vilket fint och coolt ställe vi frekventerade.

I somras hände något liknande. En lördagseftermiddag körde vi norrut genom Pfalz kuperade landskap i södra Tyskland.

Ibland körde vi igenom en by, och någon gång passerade vi en vingård. Inte lika pittoreskt som Route des Vins, den franska vinvägen i Alsace ett tiotal mil längre söderut. Men helt okej.

När klockan började närma sig svensk middagstid körde vi in i Dedesheim, en blomstrande by med hotell och caféer och ett och annat korsvirkeshus som såg ut som Frankrike – men mer putsat och tjusigt.

Vi letade efter von Winning, pålitlig producent med flera bra viner på Bolaget. Och jodå, vi hittade das Weingut. Lika putsat och fint som resten av byn, men trevligt och välkomnande.

Vi klämde in vår otvättade Renault mellan putsade Mercedes och ner-cabbade BMW. Och så gick vi in i försäljningslokalen som också var bar/café/restaurang.

Sedan blev vi stående.

För ingen av de anställda gjorde minsta antydan till att prata med oss. Istället började vi gå runt bland vinerna. Konstaterade att det var samma sortiment som hemma i Sverige.

Men det fanns en skillnad: Vinerna hos producenten i Dedesheim var dyrare än på Systemet, Torpavallsgatan i Göteborg.

Vi backade ut ur lokalen, satt oss i bilen och åkte iväg. Inte ens en liten, liten skråma på en BMW får 550 000 lämnade vi kvar.

Lite längre norrut i Pfalz kom vi till Bingen am Rhein (som så klart ligger vid Rhen). Där tog vi färjan till Rüdeshaim am Rhein (som, ja du fattar var det ligger, fast nu pratar vi vinregionen Rheingau i Hessen).

Det blev en kort men fantastisk färjetur med dramatiska berg i nordväst och mjukt vinodlingslandskap i öster.  Och sedan en trevlig småväg mellan byarna på Rhens norra sida.

Just i Rüdesheim finns producenten Leitz med många goda viner på Bolaget. Härom veckan var jag på Systemet Torpavallsgatan i Göteborg (ja, det händer att jag gå in där ibland) och fick med mig några flaskor Eins zwei dry Riesling 2021 (101 kronor, vitt).

Det är en klart trevlig bekantskap. Mineral, syra och päron i lukten. Smaken är frisk med ganska tydlig syra (lite som att äta ett Granny smith-äpple), men päron och mineraltonerna hänger också med in i munnen.

Eins zwei dry är ett vin att bli glad av – trots det lite för vitsiga namnet. Det smakar på något sätt som en vårvinter-dag. Forfarande kallt, men med löfte om värme i luften

Vi drack en flaska till snällt kryddat fläskkött, och tyckte det funkade bra. Testa gärna kombon riesling och fläsk, men välj kanske ett vin med aningen mer restsötma.

Skaldjur funkar säkert bra till vinet, och till rätter med tysk eller fransk potatissallad, där vinägrett är ”såsen” i potatissalladen.

Om vi stannade och provade vin hos Leitz i Rüdesheim? Nej, det gjorde vi inte. Och det kanske är lika bra, för då hade jag säkert gjort en liten, liten repa på en BMW-cab. Du vet en sån där som kostar minst 550 000.