Filmen ”1900” börjar med en förtvivlad vandrare som går från hus till hus på den italienska landsbygden. Till varje gård ropar han ”Verdi è morte, Verdi è morte”, sedan stapplar han vidare. Den som är död är kompositören Guiseppe Verdi, uppenbarligen lika stor och folklig i Italien som Strindberg var i Sverige.

Året är 1901 och just det året föds två killar på ett gods i mellersta Italien. Alfredo som är son till godsägaren, och lantarbetarsonen Olmo. Redan från början blir de vänner – och ibland ovänner och klassfiender. Genom deras ögon skildras stora delar av det italienska 1900-talet.

Som vuxna spelas Alfredo och Olmo av Robert de Niro och Gérard Depardieu. Men den skådespelarinsats som verkligen bränner till är Donald Sutherlands fascistiske förvaltare – både för att karaktären är så avskyvärd och för att Sutherland lyckas göra den trovärdig.

Filmen är 45 år gammal, men skulle du snubbla över den så se den gärna. Det är en fantastisk och bred, episk skildring av Italien under förra seklet.

Nu undrar du säkert hur den filmen hänger ihop med soppan ribollita. Inte så mycket alls, mer än att det är fattigmansmat. Den mat som lantarbetarna och bönderna kunde få när det de kom hem efter en dags hårt arbete på åkrarna.

Men gör du den här soppan, så testa att koka bönorna själv. Det blir mycket godare – och mycket billigare.

Det här behövs till ca 6 personer:
Vita bönor
1,5 dl torkade små bönor (eller 1 burk färdigkokta vita bönor)
1 morot
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
2 lagerblad
1 tsk torkad timjan
vatten och salt

Soppan
1 gul lök
3 stjälkar selleri
2 – 3 morötter
10 cm purjolök (om du vill)
3 – 4 vitlöksklyftor
olivolja
salt & svartpeppar
1 tsk torkad timjan
2 burkar krossade tomater av bra kvalité
1 dl vitt torrt vin (om du vill)
1 burk med vatten + tärning/fond så det blir en ganska stark buljong
1 burk med spadet från bönkoket (eller 1 burk vatten)
3,5 dl kokta vita bönor, hälften mosade
250 g spetskål (eller 300 g svartkål)
1 tsk oregano
3 – 4 skivor vitt osötat bröd
1 – 2 dl riven parmesan eller grana padano

Gör så här:
Vita bönor. Blötlägg och koka bönorna efter anvisning på paketet. Men koka dem med skalad morot, lök och vitlök. Krydda med timjan och lagerblad – och kanske lite extra salt – så blir de godare.

Soppan. Skala och hacka lök och vitlök. Skala och fintärna morot. Strimla selleri och purjo.

Fräs selleri och gul lök i olivolja i en stor gryta. Lägg i morot, vitlök och purjo, och fräs lite till. Krydda med salt, peppar & timjan. Häll i krossade tomater, och två burkar vatten eller kokspad från kokningen av de vita bönorna. Om du vill häller du i en skvätt vitt vin. Låt soppan koka sammanlagt i ca 30 minuter.

Under tiden: Mosa hälften av de vita bönorna med en gaffel och låt dem koka med soppan i 15 – 20 minuter. Klyfta spetskålen och strimla den fint. Låt kål och resten av bönorna koka i ca 5 minuter mer soppan. Krydda med oregano. Späd ev med mer buljong.

Efter 30 minuter: Lägg brödskivorna överst och strö över riven parmesan. Låt soppan koka så där 3 minuter, så brödet tar till sig av den goda soppan.

Jag är inget opera-fantast. Men en gång för så där 15 år sedan var jag på den antika amfiteatern i Verona och såg Giuseppe Verdis opera Aida. Det var en häftig känsla att sitta på stenarna uthuggna i rader och se solen gå ner över den 2000 år gamla arenan – och att veta att här satt romare och tittade på skådespel vid tiden för vår tideräknings början.

Musiken brydde jag mig inte så mycket om, men det fanns en som var ännu mer fientligt inställd – den då 9-årige sonen (han som nu kallas för 24-åringen). Han tröttnade på den skrikande tanten på scenen och lade sig helt enkelt ner, fötterna i mitt knä och huvudet i hustruns.

Men efter sådär en dryg timme satte han sig rakt upp och utbrast förvånat:

– Det där är ju Frölunda-sången!

Och där hade han helt rätt. Triumfmarschen ur Aida var under många år ishockeylaget Frölundas sång. Men med lite annan text: ”För vi håller på Frölunda, håller på Frööölunda. Frölunda är bäst, Frölunda…”

Jag tror det finns en anledning – både till att ribollita fortfarande lagas, att ishockeysupportrar sjunger opera och att jag minns en 45 år gammal film.

Jag tror det handlar om kvalitet.