Veckomeny – Medelhavskost för en vårvecka nr 57

Etiketter

, , , , , , ,

Rädisor med smält smör och lite salt, visst är det gott. Knippmorötter, små späda potatisar och mild sommarkål. Och sparris! Den första svenska sparrisen stekt i lite smör och så ett par korn salt på toppen.

Visst är våren och sommaren en häftig tid, inte bara för att solen skiner och livet blir så mycket lättare.

Jag tror man ska ta vara på årstidernas mat på ett annat sätt än vad vi gör. För det är ganska få som blir lyckliga av att äta smaklösa och anemiska tomater i januari, eller belgiska b-jordgubbar i februari.

För några månader sedan letade jag recept på en fransk matblogg. Det var mitt i vintern och jag surfade in på mat med tomater. Då började en ruta blinka ”Receptet är inte i säsong, receptet är inte i säsong”.

Riktigt så rigid behöver man inte vara. Men om man under vintern håller sig undan grönsaker som halvmogna har åkt jorden runt för att hamna i en grönsaksdisk på Ica – då blir glädjen över primörerna ännu större.

I recepten här nedan finns recept med sparris och färskpotatis. Och så finns nobissås, som en majonnäs – men lättare i smaken och lättare att mixa ihop.

Vi ses. Både i grönsaksdisken och ute i det gröna!

Måndag: Fyllig fransk fiskgryta med musslor
Tänk den franska musselsoppan moules marinières, men med bitar av lax och torsk. Då har du hittat hem till den här grytan.

Tisdag: Sallad med halloumi, krutonger & senapsvinägrett
En sallad full med goda grejer och lite av den där sältan som man suktar efter riktigt varma dagar – finns här i halloumin och senapen.

Onsdag: Supersnabb pasta med sparris, spenat & halloumi
Det är sällan som det snabba också blir det goda, men den här pastan är verkligen supersnabb. Och god. Och som bäst när våren närmar sig sommar.

Torsdag: Wokad lax med nudlar & sweet chili
Jag har ett hemlig sweet chili-sug, alltså något jag går och längtar efter. Dessutom gillar jag lax och wokad mat och nudlar. Ja, du fattar hur den här maten hamnade på mitt bord.

Fredag: Buffalo wings – men med kycklingben istället för vingar
Taco-fredag är ingenting som jag har fastnat för. Men det händer att vi äter med händer på fredagar, oftast kycklinglår. Här med den söt-starka glazen som sås.

Lördag: Sallad med färskpotatis, chèvre, sparris & valnötter
Sparris är i säsong, men det ännu är lite tidigt för färskpotatis. Det gör inget, den här salladen funkar riktigt bra även med god vinterpotatis.

Söndag: Omelett med lök & paprika – perfekt till lunch eller lätt middag
Lite grönsaker, ett par ägg och en stekpanna. Mer behövs inte för att svänga ihop en smarrig liten rätt. Men vänd inte omeletten, lägg på ett lock istället.

Veckans sås: Nobissås – perfekt till primörer och biff
Den legendariske krögaren Werner Vögeli uppfann den här godsaken. Perfekt när du sitter på uteplatsen eller balkongen med de första primörerna.

Smakrik céléri rémoulade & god fransk crudité

Etiketter

, , , ,

Ännu för så där en 30 år sedan kunde man få traditionell mat när man gick in på en vanlig, fransk kvarterskrog. Mannen stod i köket och lagade mat på ungefär samma sätt som man gjort i generationer. Hans fru serverade i matsalen på precis det sätt man gjort i generationer.

Det var på krogarna åt vi oss igenom Frankrike under några somrar i början av 90-talet. Fisksoppa med rouille vid Atlantkusten i Normandie. Den traditionella korven andouille på ett brasserie i Beauvais.

Där sov vi också på det billigaste hotell jag någonsin besökt. 130 kronor natten för ett dubbelrum, kackerlackor ingick i priset.

Söder om La Rochelle bodde vi på ett strandhotell så nära vattnet att man kunde sitta på hotelltrappan och klappa sandstranden. I matsalen fick vi en köttgrytan med potatismos – och när man rörde runt lite i moset så fanns där en smörgömma, alltså smält smör som rann ut och blandade sig med potatisen. Det var nästan barnsligt gott.

Men vi åt också crudité, råa grönsaker. Och sitter du som läser och tänker att ”råkost, det ska jag fan inte äta”, så glöm den tanken.

Det finns råkost, sådan som man fick i skolan. Som strimlad vitkål blandad med lingonsylt. Alltså, den som kom på den rätten borde få en egen plats i helvetet.

Och så finns det crudité. Alltså goda råa grönsaker.

Ett exempel är céléri rémoulade. Ta en vanlig rotknöl, riv den och blanda med majonnäs, dijonsenap och crème fraiche. Efter en timme i kylen har du en ljuvlig liten förrätt – som liksom blivit något mycket mer än ingredienserna. På ungefär samma sätt som att majonnäs är något mycket mer än en blandning av äggula och olja.

Det viktigaste med crudité är att hitta rätt smaksättare till grönsaken. Några egna favoriter är mogna tomater med tapénade, och små blomkålsbuketter med en örtolja där kapris, vitlök och timjan sätter fart på blomkålen.

Men även vanlig riven morot vaknar till liv om den kombineras med en vinägrett gjord på röd balsamvinäger. Och har du aldrig testat kålrabbi är det läge nu. Den saftiga, milda kålsorten trivs riktigt bra med en vinägrett försiktigt smaksatt med aningen vitlök och lite, lite dijonsenap.

Det här behövs till 4 personer (förrätt):
drygt 1/4 rotselleri
2,5 msk majonnäs
1,5 msk crème fraiche
1,5 – 2 tsk dijonsenap
lite salt & svartpeppar
ev lite hackad kapris
ev lite hackad persilja

ca 3 morötter
2 delar olivolja
1 del röd balsamvinäger
örtsalt/italiensk salladskrydda & svartpeppar

1 kålrabbi
2 delar mild olja, t ex (kallpressad) rapsolja (olivolja riskerar att helt ta död på de finstämda smakerna)
1 del mild, vit balsamvinäger
1/2 riven vitlöksklyfta
aningen dijonsenap
lite salt & svartpeppar

Gör så här:
Blanda majonnäs, senap och crème fraiche. Smaksätt med salt & peppra, och ev kapris. Skala och finriv rotselleri. Blanda selleri med såsen, ställ in i kylen en timme så smakerna hinner sätta sig. Strö över lite hackad persilja.

Skala och riv morot. Blanda vinägretten och häll över de rivna morötterna. Blanda runt.

Skala och riv kålrabbi. Blanda vinägretten och häll över riven kålrabbi. Blanda runt.

Ja, det var en sak till. Billigare förrätt får man leta efter. Och det känns ganska bra i en tid när man glatt överraskad hittar gul paprika som ”bara” kostar 60 kronor kilot.

Delas Saint-Esprit – som den perfekta värdinnan

Etiketter

Har du funderat på hur den perfekta värdinnan – eller värden – ska vara. Du vet en sådan där som liksom ser gästens behov innan man själv gör det.

Står man där ensam med ett glas i hörnet, så dyker hon – eller han – upp och börjar småprata. Början man leta med ögonen efter mat, så har hon – eller han – redan hunnit räcka fram fatet med alla godsakerna.

Skulle man utnämna ett vin till den perfekta värdinna, så får det bli Delas Saint-Esprit 2021 (129 kronor, rött). Viner är välkomnande – det är liksom ”tjena, kul att du kunde komma” redan från första klunken. Det är alltså ett vidöppet vin.

Ändå är det inget mesigt vin. Tanninerna är nedtonade, men de finns där. Liksom bär, aningen krydda och fat. Och kanske bäst av allt: i slutet av smaken finns en liten, pigg syra som inbjuder till att ta en tugga till av maten.

Det där med bär och fat och krydda, det har sensorerna redan fattat – för de mötte dig redan när du satte den över vinglaset.

Jag vet inte hur det är med dig, men jag förundras ofta över de som ord som vinskribenter använder.  Delas Saint-Esprit ska – enligt Bolagets hemsida – lukta skogshallon. Okej, för hallon, det vet jag på ett ungefär hur det luktar. Men hur i helvete kan man känna skillnad på lukten av trädgårdshallon och skogshallon?

Eller vad sägs om den ganska vanliga beskrivningen vit blomsteräng – vad skiljer den från en helt vanlig, bonnig blomsteräng?

Men allt det där är kanske bara snobbism… Då kan det vara värt att veta: Delas Saint-Esprit är ett av många bra viner från södra Rhone-dalen, gjorda på druvblandningar där syrah håller i taktpinnen.

Alltså ett vin som du kan bära hem till fredagsbiffen – eller kanske dricka vinet till provencalska rullader med vitlök & rökt sidfläsk – utan att få skäll.

Fyllig fransk fiskgryta med musslor

Etiketter

, , ,

Tänk dig en vanlig moules marinères, alltså fransk musselsoppa med vin och lök… Men du nöjer dig inte med musslorna utan tar med lax, torsk och fänkål i grytan. Och så toppar du den med vitöksrostade brödkrutonger.

Musselsoppan har då vuxit till en gryta med fylliga, runda smaker. Använder du förkokta musslor är det matlagning som är ungefär lika komplicerat som att grilla korv.

Och det är väl inget du bangar för?

Det här behövs till 3 personer:
450 g frysta förkokade blåmusslor
500 g fisk, t ex torsk och lax
3 schalottenlökar
1 fänkål
3 vitlöksklyftor
salt & peppar
2,5 dl fiskbuljong, vatten + tärning/koncentrerad fond
2,5 dl vispgrädde
2 dl torrt, vitt vin
ev ett par droppar hummerfond på flaska

Brödkrutonger
4 skivor vitt (surdegs)bröd
olivolja
1 vitlöksklyfta

Servering
1 liten bunt persilja, strimlad

Gör så här:
Tina fisken om den är fryst, men låt musslorna ligga kvar i frysen.

Skala och finhacka lök och vitlök. Dela fänkålen i kvartar. Skär bort rotstocken och det översta av rören. Strimla den tunt. Skär fisken i bitar som stora sockerbitar.

Fräs lök och fänkål glansig i olja. Salta & peppra. Häll på vin, fiskbuljong och grädde. Koka tills grönsakerna är mjuka, sådär en 10 – 15 minuter. Lägg i de frysta musslorna och låt grytan koka ett par minuter. Rör ner fisken, skruva ner värmen och låt grytan nästan-koka tills fisken är klar, cirka 5 minuter. Smaka ev av med några droppar hummerfond.

Skär brödskivorna i stora sockerbitar. Rosta dem i en stekpanna med lite olivolja. Droppa över mer olja och rör ner den sista vitlöken.

Strö över persilja och grytan – eller jag ska kanske säga sopp-grytan – är klar. (Vi åt den med djup tallrik och sked, och jag slängde en mussla som inte hade öppnat sig av tillagningen.)

Vill du ha ett enkelt recept på den vanliga musselssoppan så kan du klicka på länken: moules marinières.

Jag brukar skriva recepten på telefonen. Praktiskt när man står där i köket och ska få med alla ingredienser… Om det inte var för den förbannade autokorrekten. Den här soppan ska enligt min telefon innehålla ”förlikade musslor”.

Men priset tar hustrun, en 64-årig tysklärare. (Håll med om att det ger strikta vibbar…) Hon skickade ett jobb-sms om en person – Maria med ett finskt efternamn som började på K.

I sms:et presenterades personen som ”Maria Kondomen”.

Man kan säga att hustrun var ganska glad över att sms:et gått till en person hon känner väl.

Valborg – laxmousse, kalkon med kall bea, jordgubbssemifreddo

Etiketter

, , , , , , ,

En del viftar med studentmössan på Valborg, andra demonstrerar på Första maj. Och rätt många ser bara fram mot en lugn långhelg.

Men oavsett vad du tänker göra i helgen, så ska du äta – och då är det lika bra att äta gott. Här kommer några förslag på en Valborgsmeny.

Den börjar med ett glas bubbel eller kanske lite rosé. Till det några små smakbitar och snittar med laxmousse & lufttorkad skinka. Jag har snott delar av konceptet från en apéro som vi blev bjudna på av Chantale och François, några grannar som vi hade under ett par semesterveckor i Ronce på franska Atlantkusten för ett par år sedan.

– Kom in på en drink, sade de och så dukade de upp ett bord med små läckerheter, stort som ett svenskt smörgåsbord.

Skulle du vara sugen på andra smaker, till exempel chips gjorda av parmaskinka – enkelt att göra, men med bra festkänsla – så kan du kika på snittar & kex – med chèvre & parmachips.

Huvudrätten en Valborg ska vara lätt och vårlik, men inte komplicerad och dyr. Mitt förslag är karins kalkon – med pigga smaker av marinad, bea & potatissallad. Marinaden piggar upp kalkonen och tar du potatissallad till köttet, så blir det en smakbrygga mellan vinmarinaden och potatissalladens vinägrett. Såsen är av den sort som du borde skriva upp på din bucket list över saker du ska äta innan du trillar av pinn.

Om jag själv äter det här på Valborg… Det vet jag inte för vi ska käka mat hos Karin – alltså den som introducerade den här kalkonen. Men efterrätten vet jag vad det blir, för den ska vi ha med oss. Det blir semifreddo med jordgubbar, mynta & enkla chokladflarn, men i valet mellan bleka belgiska jordgubbar och svenska frysta, så väljer jag frysta bär alla dagar i veckan.

Oavsett vad du väljer: Trevlig Valborg!

Biecher Riesling organic – ett vin för vanliga människor

Etiketter

,

Vi har precis varit på en bilfirma och tittat på bilar för att byta ut vår vår gamla Renault Mégane. En bättre begagnad var vad vi letade efter.

En skinande blank Audi-SUV passerade vi snabbt förbi. Prislappen låg på lite över 900 000 kronor. Porsche var vi heller inte intresserade av. Dels för priset på sådär en halv miljon, men också för bilens brist på höjd.

För om man väl skulle komma ner i en Porsche – hur gör man då när man ska ta sig ur den? Ringer på hemtjänsten och ber om assistans för att klara av att belasta knän som har fått en lagom dos åldersmässig artros?

Begagnade elbilar dissade vi också. Tyvärr har inte Pensionsmyndigheten förstått att den måste betala ut så mycket pengar att det räcker till riktigt bra miljöval.

Vad vi letade efter var helt vanliga bilar. Sådana där som gör att man får rum med det mesta av bagaget, och kan använda den utan att bli ruinerad. En pålitlig bil, men ändå så lite miljöbelastande som möjligt.

Efter lite letande hade vi bestämt oss. En Volkswagen Golf kombi med gasdrift. Begagnad såklart, men så pass ny att den funkar bra – även till årets Frankrike-semester.

Ungefär så tror jag att rätt många människor tänker när de ska köpa bil. Och ungefär så tror jag att rätt många tänker när de står på Bolaget och ska välja vin.

Det ska vara något som smakar bra och som funkar bra till maten, och det får gärna vara ett vin som är så lite miljöbelastande som möjligt. Pålitligheten är viktigare än sexigheten, om du förstå vad jag menar.

Och Alsacevinets motsvarighet till en gasdriven Volkswagen Golf, det kan mycket väl vara Biecher Riesling Organic 2022 (109 kronor, vitt, ekologiskt).

Vinhuset Jean Biecher gör pålitliga standardviner som funkar årgång efter årgång. Noll snobbism, noll hantverksmässighet. Bara habila standardviner som är tillräckligt mainstream för att inte skrämma bort kunderna.

Det är ett vin som funkar till fredagens räkor, lördagens fiskgratäng (och kanske även till söndagens fläskkött med ugnsstekta grönsaker).

När man trycker ner näsan i glaset så möts man av äpple, mineral och syrlighet ungefär som från en citron. Det luktar friskt och fruktigt. I munnen följer fruktigheten med, men framför allt är det ett friskt vin med en trevlig – inte alltför hög – syra. Alltså ett vin som passar de flesta.

Och var det inte det som du letade efter?

Ugnsstekt lax med spenat- & vitlökssmör

Etiketter

, , ,

Pigg vitlökssmak, frisk syra från citronen och så mjäll lax. Den här fisken har vad som krävs för att pigga upp vilken fredag som helst.

Kanske redan nu på fredag?

Det här behövs till 2 personer:
300 – 400 g laxfilé
olivolja
salt & svartpeppar
2 – 3 morötter
1/4 blomkål

Spenat- & vitlökssmör
ca 130 g spenat
olivolja
1 liten vitlöksklyfta, skalad och riven
1/2 dl smör eller Bregott
1 liten klyfta citron
salt & svartpeppar

Servering
kokt potatis, kanske en romsås eller bara citronklyftor

Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader. Skala morötterna och skär dem i långa kvartar. Lägg i en oljad ugnsform och kör i ugnen i 35 -40 minuter. Bryt blomkålen i små buketter och låt dem steka med morötterna i 20 – 25 minuter. Salta & peppra. Droppa kanske över lite mer olja om det ser torrt ut.

Spenat- & vitlökssmöret. Stek spenaten i olja tills all vätska kokat bort. Lägg i en mixer tillsammans med smör, riven vitlök och lite pressad citron. Mixa slätt. Smaka av med salt & peppar.

Lägg laxen i en oljad ugnsform. Salta & peppra Bred spenat- & vitlökssmöret över fisken. Kör i ugnen i ca 15 – 17 minuter.

För två veckor sedan skrev jag att det skulle bli en påsk utan lax. Det blev inte riktigt så…

Jag hittade färdig lax i frysen – och då blev det ett enkelt alternativ att ta fram den och värma den sådär 10 minuter i ugnen. Min lax är alltså inte lagad från grunden med spenat-vitlökssmöret. Men det finns inget som säger att fisken skulle börja bråka för att den får umgås med smöret lite längre i ugnen.

Tvärtom, så tror jag att det här ”täcket” funkar bra även till magrare fiskar, som torsk – så någon gång ska jag testa torsk(rygg) med spenat-vitlökssmöret.

Får väl återkomma med en rapport när jag har provat.

I år åker vi till Provence – men hur hittar man bra semesterboende?

Etiketter

, ,

Förra året var vi i Alsace och bodde i en bondby vid tyska gränsen. Solen stekte och termometern passerade 30-strecket redan före lunch, så dagarna blev rätt så lata och poolen (här ovanför) en del av dagen.

I år är vi bägge pensionärer och firar det med en lite längre tur till Provence. Vi har hittat en privat lägenhet i Cagnes-sur-Mer, några kilometer väster om Nice.

Ska bli kul att återse östra delen av Provence och Cote d’Azur. Jag har inte varit där sedan jag tågluffade för så där en 100 år sedan. Ett av de tydligaste minnena från Nice är när jag – 18 år gammal – gick rätt in i en lyktstolpe. Men det är inte som du tror, det var ingen ungdomlig tågluffar-fylla. Det var bara ett ovanligt intensivt samtal

Men i år blir nog värmen lite mildare för vi väntar till efter turistsäsongen. Men ändå… Hur länge har man inte drömt om den resan? Dagdrömt om de där dagarna när andra släpar sig upp och småfryser på väg till jobbet. Då går man ner till poolen, tar ett förmiddagsdopp och så sätter man sig i skuggan och läser en bok. Pensionärslivet – här kommer vi!

Under de senaste fem åren (bortsett från pandemin) så har vi hyrt semesterlägenheter i Frankrike. I Alsace, Provence och på Atlantkusten. Det har varit bra boenden med pool eller nära till havet. Och aldrig har vi betalat mer än 3 500 kronor per vecka.

Jag vet att det är tuffare i år. Den svenska kronan har smält bort som en glass i solen, men ändå går det att hitta bra boende till ett hyfsat pris.

Här kommer några råd om hur man kan tänka för att pengarna ska räcka:

Välj bort den värsta högsäsongen från mitten av juli till slutet av augusti. Det är inte så svårt eftersom svenska semestrar startar tidigare än de franska – och veckan direkt efter midsommar är mycket billigare än en av augustiveckorna.

Använd de franska sajterna France-voyage och Gites-de-france. Mitt intryck är att de är billigare än till exempel svenska Sembo, utbudet är också mycket större. Bägge sajterna går dessutom att köra på engelska, om man som jag inte är så där vansinnigt bra på franska.

Leta lite vid sidan av de värsta turistmagneterna. I Provence några mil öster om Marseille är det mycket billigare än på ”riktiga” Cote d’Azur. Det är samma Medelhav, liknande städer och byar, men inte lika mycket folk och inte lika glassigt.

Bo på de franska budgethotellen. De har noll charmfaktor, men de är rena, pålitliga och man får det man behöver: säng, dusch och frukost. Två av kedjorna är Premiere classe och Ibis, men det finns fler.

Byt boende, det är ännu billigare. Vi har bytt hus åtta gånger – tre gånger i Frankrike – och det har funkat jättebra vid alla tillfällen. Använd de etablerade organisationerna Intervac och Homelink. Det enda du behöver betala är en avgift till organisationerna på en knapp tusenlapp.

Trevlig Frankrikeresa, du också!

Fransk marinerad rostbiff – perfekt till vårbuffén

Etiketter

, , , ,

Äntligen ser det ut att bli vår på riktigt. I vår radhusträdgård blommar krokus och scilla. Påskliljorna på baksidan tittar upp lite förvirrat, som om de är osäkra på om våren verkligen har kommit.

Men… Då syns ju allting. Gamla buskar och kvistar som borde tas bort, löven som ligger och skräpar,. En jäkla massa mossa som bara borde försvinna. Och stubben efter plommonträdet som blåste omkull för fyra år sedan. Är det verkligen ingen som tagit bort den?

Hustrun ska jag nog inte räkna med. Hon går efter mottot ”man ska inte ha större trädgård än att ens man klarar av att sköta den”.

Ändå gjorde jag den här rostbiffen till hennes födelsedag – och den blev pigg, smakrik och fräsch. Rostbiffen, alltså.

Dessutom steks den på ovanligt låg temperatur. Resultatet blir mört och saftigt.

Det här behövs till 5 personer:
800 g rostbiff
olivolja
salt & svartpeppar

kapris och hackade örtkryddor, som persilja och timjan

Marinad
1 dl olivolja
2 – 3 msk röd balsamvinäger
2 vitlöksklyftor, skalade och rivna
1/2 tsk smulat havssalt
1 tsk torkade provensalska örter eller andra örtkryddor
2 kvistar dragon, hackade ”barr”

Gör så här:
Sätt ugnen på 100 grader. Putsa ev bort hinnor från köttet. Krydda med salt & peppar och lägg rostbiffen i en oljad ugnsform. Kör i ugnen till 60 grader (65 grader om du är rädd för rött kött). Det tar lite mer än 2 timmar. Vänd köttet någon gång under tiden.

Ta ut köttet från ugnen och slå in det i aluminiumfolie. Låt det vila en halvtimme (då stiger innertemperaturen).

Lägg köttet i dubbla plastpåsar. Vispa ihop alla ingredienserna till marinaden och häll det i plastpåsarna. Lägg köttet i kylen och marinera i 1 – 2 dygn. Vänd köttet någon gång under tiden.

Skiva köttet tunt. Lägg upp på fat och strö över kapris och hackade örter.

Ät & njut. Och glöm inte bort att bjuda hustrun.

Leth Grüner Veltliner – pigg & sympatisk österrikare

Etiketter

Jag satt på en kräftskiva för en del år sedan. Värden höll med kräftor och ost, sallad och tilltugg. Men gästerna förväntades ta med egen dryck. Bredvid mig satt ett yngre par, trevliga och pratsamma av den där sort som brukar kallas för ”helt vanliga människor”.

När de skulle hälla upp vin, så langade de fram en flaska rött och förklarade självklart: ”Vitt vin är lika meningslöst som te”, och så hällde de upp.

Lite förvånad blev jag, även om jag får erkänna att jag faktiskt aldrig testat rött vin till skaldjur.

Men länge höll jag med dem att vitt vin var ganska meningslöst. Ja, något som behövdes till en del fisk- och skaldjursrätter, men annars mest onödigt.

Den fördomen höll i sig ända tills jag började åka till Alsace och upptäckte att vita viner kunde vara så mycket mer. Hög, klingande syra och ibland aningen restsötma, doftvärldar av äpple och päron och melon och…

Ja, du hör att jag går igång. Riesling är nog nu min favoritdruva nu för tiden, men den österrikiska grüner veltliner kommer inte så långt efter. Dessutom finns de österrikiska vinerna ibland till sympatiskt pris på Bolaget.

Skulle du råka köra förbi Systemet och få med dig en flaska Leth Grüner Veltliner 2022 (95 kronor, vitt, ekologiskt & hållbart val) så tror jag inte att du blir besviken. Det är ett sympatiskt vin med en lukt där man hittar päron och lime, något lite kryddigt och aningen söt melon.

De smakerna följer med in i munnen. Men viktigare är kanske att det är ett ungt, piggt och fruktigt vin.

På mig funkar det som ett uppåttjack. Jag blir på gott humör när får ett glas Leth Grüner – det fick jag härom veckan och det räddade min fredagskväll. Skreitorsk och ratatouille på tallriken. Grüner veltliner i glaset. Behövs det så mycket mer?