Aningen sötma kan vara riktigt, riktigt gott i vin – särskilt om det balanseras av en tydlig syra. Tänk lingonsylt så kanske du förstår vad jag menar. Vin smakar naturligtvis inte lingon, men det är samma förhållande.

Ett exempel är von Winning Win Win 2017 (139 kronor på Systemet). Där  balanseras syra och aningen restsötma till ett delikat resultat.

Men vinet måste hamna i rätt sällskap för att riktigt blomma ut. Vi drack en flaska till torskrygg med  ugnsstekt potatis, svartrötter och örtolja. De ingredienserna hade inte matchat vinet, men det fanns en sak till som bjöd upp till dans – balsamvinägerkokt rödlök med lite honung.

Och då kickade vinet och maten igång smaklökarna!

När jag häller upp ett glas och sätter dit näsan möter en typisk Rieslinglukt. Jag tror att det är mineraldoften som direkt får mig att associera till den goda tysk-franska druvan. Men den första lukten klingar snabbt av och ersättas av ganska milda fruktaromer. Lite snälla äpplen och andra ”gula” frukter.

Den här ”gula” och snälla smaken följer med in i munnen. Där finns också en aning honung och äpple. Men det mest typiska för smaken är balansen mellan en lätt igenkänd sötma och en tydlig syra.

Testa vinet till mat som har samma söt-syra-balans, och det har ganska mycket traditionell, svensk mat. Tänk grädde, fisk eller fläskkött och lite syrliga bär.

Men ska du äta fisk med pressad citron och inte ett sockerkorn så långt ögat ser – då ska du välja ett helt annat vin.

När man tittar på bilden här ovan kan man tro att det är vinter, men det stämmer inte. Bilden är tagen för en dryg vecka sedan. I bakgrunden syns min ”stora vinodling”, alltså den enda vinrankan jag äger. Nu för den en tynande tillvaro med knoppar bara på enstaka grenar.

Till det kalla i bilden hör också boxens exteriör. Den är stram, enkel och tydlig. Går helt i vitt och svart, och ingen människa kan missta sig på vad den innehåller. Det är torr Riesling från Pfalz i sydvästra Tyskland – understruket med fyra linjer.

Jag gillar den här designen, just för att den är så stilren, nästan minimalistisk. Men det är också en kongenial formgivning för den berättar något om vinet. Altschuh Riesling 2017 (249 kronor på Systemet) är ett rakt och hederligt vin med hög Rieslingsyra. I lukten finns rejält med syra men också lite blommor och aningen av något som drar mot päron och honung. Citrussmaken och syran följer med i munnen tillsammans med en hint om päron.

Sammantaget är det här ett vin som pekar med hela handen; drick det till mat, gärna skaldjur eller fisk. Köp gärna en box om ni är många som ska äta – då får du pengar över till maten också. Men förvänta dig inget ”stort” vin; det här är en hederlig standard-Riesling.

Det konstigaste med vinet är nog namnet på vinets producent, Altschuh, som betyder gammal sko (jag vet för jag är gift med en tysklärare). Tänk dig att vara den här vinmakaren och så presenteras du för nya människor på en fest. Du räcker fram handen och säger:

– Eugen Altschuh.

Vad tror du svaret blir…

– Ja, själv heter jag dojja, höhö.

Första gången jag tänkte på ett vin som en personlighet var när jag drack ett rött vin från norra Rhône-dalen. Det var slankt och liksom elegant, men tydligt och precist. Jag tänkte omedelbart på en slank fransyska med vass tunga som kunde täppa till truten på vilken buse som helst från Front National.

Sedan har det fortsätt. Jag har träffat på röda karlakarlar med fast handslag och rak kommunikation. Sirliga, äldre damer som försiktigt rör sig i det vita vinets värld. Och allt däremellan.

Men Dopff & Irion Riesling 2016 (89 kronor), om det vinet var en personlighet, vem skulle det i så fall vara? Den bussiga kompisen, såklart. Du vet den där som ser till att alla har det bra. Den som kommer ihåg att köpa med sig kaffebröd till fredagsfikan på jobbet och den som håller rätt på när arbetskamraternas barn fyller år.

Jag tror det beror på att vinet liksom är öppet. Lukten flödar rätt emot en med toner av äpple och päron, citrussyra och lite honungssötma. Det är hintar som följer med in i munnen, men viktigast är syran. Den finns där, men den är så integrerad att den smyger försiktigt runt hörnen.

Den skrämmer inte bort räkan om en sådan skulle ha letat sig in i din mun. Plattfisken går säker, likaså kycklingen. (Testa gärna vinet med Coq au Riesling).

Resultatet är helt enkelt ett användbart vin som funkar ihop med många olika ingredienser. Om du inte vill dricka det bara så där. Då föreslår jag en tidig sommarkväll när solen har börjat sin väg ner mot träden – men glöm inte bort att kyla vinet när du sitter där i sommarkvällen.

Tänk dig en varm sommardag i Bohuslän. Du köper med dig lite färska räkor och fiskhandlarens egen aioli och så går du ut på en klipphäll och dukar upp en liten picknick.

Skalar en räka, doppar den direkt i plastbyttan med aioli och stoppar den njutningsfullt i munnen. Du vänder dig om, letar fram flaskan med vitt vin och häller upp i ett par gamla glas.

Just där funkar en flaska Sèvre et Maines fantastiskt bra. Det är liksom det ultimata skaldjursvinet. Inte för ostron och vita dukar och kristallglas, men för de skaldjur man äter med fingrarna och när man torkar av fingrarna med vanligt hushållspapper.

Det är inget stort vin, men det är piggt med lukt av citrus, äpplen och päron. Smaken är ung och frisk, men syran är ganska nedtonad så den skrämmer inte iväg den stackars räkan som har letat sig in i din mun.

Nu hade vi inte räkor i munnen när vi delade på en flaska av vinet från Loiredalens mynning. Vi käkade Moules gratinées – gratinerade musslor & pommes frites. Men det var lika opretentiöst som räkor på en klipphäll och vi åt med händerna.

Och vi kom att tänka på räkor vid strandkanten och musslor i Frankrike. Det blev en påminnelse om att sommaren kommer även om det just nu är mörkt, grått och kallt.

En inte oväsentlig sak efter julklappsinköpen: Gadais Muscadet Sèvre et Maine 2016 har ett ganska hyfsat pris. 84 kronor på Bolaget, inte helt fel i den magraste av månader.