Författararkiv: Vin, mat, Alsace

Smakrik sallad med halloumi, linser & apelsin

21 lördag Mar 2020

Posted by in huvudrätt, mat, sallad, vegetariskt

≈ 3 kommentarer

Etiketter

, , , , ,

Halloumins sälta bryter fint mot det söta i apelsinen. Ruccola bidrar med pepprighet och linser med tuggigt motstånd.

Tillsammans blir det en smakrik och fräsch sallad som ligger helt rätt i tiden. Apelsiner säljs fortfarande i affärerna, men ner vid grinden lyser forsythians blommor gult – trots att det bara är slutet av mars.

En sak om linser innan vi släpper löst själva receptet: Är färdigkokta linser de enda linser du brukar äta så måste du testa att koka dem själv.

Köp en förpackning svarta belugalinser. Koka dem med en vitlöksklyfta och en liten lök. Salta lite mer än det står på påsen. Efter 30 minuter står du där med en liten delikatess.

Som de färdigkokta kusinerna från Ica-burken, bara oändligt mycket godare.

Det här behövs till 2 – 3 personer:
3,5 dl linser, hemmakokta (godast) eller färdigkokta (enklast)
1 – 2 nävar ruccola, kanske 50 g
1 avokado
1 liten rödlök
1 apelsin
200 – 250 g halloumi
olivolja
kanske aningen salt & svartpeppar

Vinägrett
1 del vit balsamvinäger
2 delar olivolja

Gör så här:
Koka linserna efter instruktioner på paketet, men ta med en vitlöksklyfta och en liten lök i kastrullen. Salta gärna lite mer än anvisat – det höjer smaken. Eller skölj de färdigkokta linserna. Lägg dem på ett fat och täck med ruccola.

Skala lök och apelsin och skiva tunt.  Dela, kärna ur och skiva avokadon. Fördela lök, apelsin och avokado över salladen. Toppa med skivad, stekt halloumi. (OBS  Hög värme, kort tid – annars gnisslar bara den cypriotiska osten).

Blanda vinägretten och häll över. Kanske lite salt & svartpeppar på toppen.

Inspirationen till den här salladen kommer från Mai-Lis Hellenius kokbok Livsviktigt.. (Hon är hjärtläkaren som brinner för medelhavsmaten och har massor av bra recept). Där gör hon en sallad med kyckling, vita bönor och apelsiner.

– Smaskigt, tänkte jag när jag läste… Men linser, som är så gott. Och halloumi…

Ja, och så gick det som det brukar. Jag hade ett recept och så gjorde jag nästan tvärtom.

MIM natura – friskt & fräscht

18 onsdag Mar 2020

Posted by in vin, vitt vin

≈ 2 kommentarer

Etiketter

,

En av de här dagarna när världen liksom hukar under coronaviruset så hade vi födelsedagskalas för hustrun. Några vänner kom hem till oss. Vi åt mat, drack vin och plötsligt var världen nästan som vanligt igen.

Visst, vi pratade om viruset, men vi pratade också om sommar och semester och mat och musik och politik och allt annat som man pratar om när man träffas.

Ja, och så sjöng vi, hurrade och skålade i bubbel. Det blev en flaska Mim natura 2016 (125 kronor, vit mousserande, ekologiskt).

Mim är en torr cava från Katalonien. Frisk och fräsch, med en lukt av gröna äpplen. Lite honungsmelon, lite citron och kanske en aning päron. De som förstår sig på tycker att det luktar kex – men jag har aldrig fattat hur kex luktar. Däremot kanske jag fattar om de säger att det luktar på samma sätt som Mariekex smakade när man var barn.

Till fräschören hör att det är en torr cava. Oändligt mycket bättre än mer insmikrande prosecco där sötman liksom smetar ut smaken.

Så ska du bege dig till Bolaget för att köpa bubbel inför firande – köp gärna en flaska Mim. Jag tror jag du kommer att gilla det, i alla fall om du tycker om torrt mousserande vin.

Men det bästa med firandet är kanske att du kan fokusera på något annat än corona för en stund.

Veckomeny – Medelhavskost med mat från de egna förråden XXXVII

15 söndag Mar 2020

Posted by in fisk & skaldjur, fransk mat, huvudrätt, mat, vardagsmat, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , ,

Härom dagen var jag och handlade. Jag skulle ha en massa av allt det vanliga: pasta och burktomater, toapapper och knäckebröd..

Men nu kunde man inte längre gå och välja. Det var tomt i hyllorna. Alltså på riktigt TOMT. Butiken hade inte ett enda paket pasta, inte en enda toapappersrulle.

Det såg ut som en mindre smickrande bild av Östeuropa under kommunisttiden, men det var Västeuropa under coronatiden.

Jag tror jag kan säga det här loud and clear: Sverige står inte inför en livsmedelsbrist; hela din familj och alla dina vänner kommer inte att bli så sjuka att det inte finns någon som kan handla mat åt dig. Du behöver inte bunkra som inför ett krig. Däremot kan det vara smart att ha mat hemma så man slipper gå ut och smitta andra.

Men om man tänker efter en sekund så har många av oss rätt så mycket mat hemma – utan att bunkra. Burktomater och ost, lök och fryst fisk. Och rotar man runt i frysen en stund brukar en påse räkor dyka upp – i alla fall i vår frys.

Så ta den mat du redan har hemma och laga något gott av den. Till exempel de maträtter som finns här nedan.

Måndag: Fried rice med spetskål, champinjoner & stekt ägg
Det här är östasiatisk pytt i panna. Man kan ta de grönsaker man råkar ha hemma. Skulle du har lite rester – kyckling, bönor, kött – eller annat gott som göms i kylen: ta med det i woken. Det här är inte raketforskning.

Tisdag: Tourain – mustig fransk tomatsoppa
Alla känner till den franska löksoppan med ett täcke av gratinerade brödkrutonger. Men hur många har testat kusinen fransk tomatsoppa? Gör den gärna på de burktomater som stått i skåpet och väntat på bättre tider.

Onsdag: Marockansk potatisomelett med harissa & kikärtstagine
Jag vet inte hur många som har potatis, ägg och kikärtor hemma, men i våra skåp finns de alltid. Har du ingen harissa hemma (det brukar inte vi ha) – bara lugn, lite chiliflakes och spiskummin funkar bra.

Torsdag: Panerad torsk med tatarsås
I skolmaten fick man äta ”panerad fisk”. Det var överstekt och varmhållen mat som smakade fucking close to water. Men med åren har jag lärt mig att panerad (fryst) torsk är en liten guldgruva när det kommer till vardagsmaten.

Fredag: Sydfransk gratäng med aubergine & squash
Ok, din kyl kanske inte dignar av aubergine… Men vad sägs om mer paprika, kokt broccoli eller brysselkål. Eller mycket mer av lök, denna underskattade råvara.

Lördag: Tortellinigratäng med tomat & mozzarella
Det är något mystiskt med tortellini. Jag brukar köpa på mig ett lager – just för att det är så bra att ha hemma. Men 21-åringen äter upp den innan jag hinner blinka. Hoppas du inte har en tortellinitjuv hemma…

Söndag: Fisherman’s pie – gratäng med räkor, torsk & potatismos
Gör en shepard’s pie, men byt ut köttfärsen mot torsk och räkor – eller vad du nu har liggande i frysen. Gott blir det i alla fall. Och lite festligt om man kan rota fram räkor och garnera maten.

Här hittar du fler veckomenyer med Medelhavskost.

Torskrygg med pesto – fine dining för en fredagskväll

13 fredag Mar 2020

Posted by in fisk & skaldjur, huvudrätt, mat

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

Torskrygg är fantastiskt gott. Saftigt, smakrikt och väldigt lätt att lyckas med – den blir ofta så där tjusigt skivig som torsk brukar vara på krogen.

Här har jag rimmat den en liten stund för att höja smaken. En sträng pesto får också kicka igång smaklökarna.

Och lökarna, nu menar jag de ugnsbakade rödlökarna, är ett favorittillbehör. Koncentrerad smak med aningen sötma. Varför äter man inte det oftare?

En sista sak innan vi kör igång receptet: bönorna, haricots verts, koka dem bara knappt färdiga. Woka dem sedan i olivolja och krydda med flingsalt. Det är värt varenda extra sekund du lägger ner. Jag lovar.

Det här behövs till 4 personer:
700 g torskrygg, gärna i portionsbitar
5 dl vatten
2 msk salt
2 tsk socker
svartpeppar
0,75 dl pesto

2 – 3 milda lökar, t ex rödlökar
olivolja
salt, svartpeppar & aningen timjan

ca 300 g gröna bönor, haricots verts
olivolja & flingsalt

ca 300 g körsbärstomater

2 dl crème fraiche
salt & svartpeppar
ca 0,75 dl strimlad basilika

Gör så här:
Blanda vatten med salt och socker så att det löser sig. Lägg ner fisken och rimma den i 30 minuter.

Sätt ugnen på 150 grader. Skala och klyfta lökarna. Lägg dem i en oljad ugnsform. På med lite salt, peppar & aningen timjan. Ugnsbaka i ca 30 minuter. Lägg ner tomaterna och låt dem få ca 20 minuter i ugnen.

Skölj torsken och lägg den i en oljad ugnsform. Dra några varv med pepparkvarnen och lägg pesto i en sträng i mitten. Ugnsbaka tills den skivar sig fint när man trycker på den med ett finger, tar ca 15 – 20 minuter beroende på tjocklek.

Koka bönorna al dente. Häll av vattnet och woka bönorna snabbt i olivolja. Smula över flingsalt.

Blanda ihop crème fraiche och kryddor till en kall sås.

Jag vet inte om det är åldern – eller pensionen som väntar där borta vid horisonten – men det händer att jag letar efter extrapriser, framför allt på fisk.

Just torskrygg och lax hör till de saker som varierar enormt i pris. Ibland hittar man väldigt plånboksvänliga fiskar – ofta på Coop – och då passar jag på att handla.

Du får naturligtvis göra hur du vill, men själv tycker jag det är klart mycket trevligare att bär hem torskrygg för 139 kronor kilot istället för 279 kronor.

Och då får man ju lite pengar över till ett hyfsat vin också. I våra glas fanns en chardonnay från Jura (som jag skrev om för en tid sedan). Men det var ett vin som inte riktigt föll oss på läppen, så det låter jag vila i tysthet.

Barolo Fratelli 2014 – fylligt & sammetslent efter ett år i källaren

09 måndag Mar 2020

Posted by in rött vin, vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Man ska önska sig vin i present. Det har jag gjort några gånger och det känns lika lyxigt varje gång. Flaskorna kommer med hemleverans och är fint inslagna i presentpapper – och så får man dem ”utan extra kostnad” som det brukar heta i marknadsföring.

Inför julen 2018 sade jag med den där övertydliga rösten som inte ens hustrun kan missa ”Det vore gott med ett Barolo-vin i julklapp”. (Barolo är en kvalitetsappelation i italienska Piemonte, dyrare än de viner jag brukar köpa).

Hustrun förstod vinken, trots att den inte var särskilt diskret. Och gav mig en flaska i julklapp. Sedan var det som om hon kom in i ett stim. På kort tid köpte hon ett par flaskor till och langade ner i källarskrubben.

Men så gick det med de här vinerna som det brukar göra med de lite finare och dyrare flaskorna. De blev liggande i källaren.

Visst var vi sugna på vinerna, men det blev ju liksom aldrig riktigt rätt tillfälle att dra korken ur en 200-kronors flaska.

Inte förrän i helgen. Då lagade vi lövbiff på italienska och öppnade en flaska Barolo Giacosa Fratelli 2014 (årgång 2015 säljs nu på Bolaget för 199 kronor, rött).

Och vilken lukt som mötte oss. Den var stor och tilltalande med djup och värme, ungefär som Leonard Cohens röst. Där fanns en smula sötma från mogna bär, kanske björnbär, kanske bigarrå. Och så fatlagring och lite kryddighet och aningen trä.

När man tog en sipp av vinet så fylldes hela munnen. Hustrun blev helt lyrisk – på ett sätt hon nästan aldrig blir när det gäller drycker.

– Vilket vin, sa hon. Det fyller liksom hela huvudet!

Jag har ingen aning om hur mycket vinet utvecklats under året i vår inte särskilt optimala källare. Årgång 2014 hade fortfarande kvar en riktigt bra och sträv ryggrad.

Men redan efter en tugga lövbiff mjuknade vinet till en helt sammetslen dryck. Följsam mot maten som en perfekt partner i en dansfilm.

Behöver jag säga att vi tyckte det var gott?

Savojkålsrullar med kryddig glaze – som kåldolmar men godare

06 fredag Mar 2020

Posted by in fläskkött, huvudrätt, mat

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

Det är något konstigt med kåldolmar. Köttfärsfyllningen är god och kål är gott. Ändå blir det…

…mest till en rätt med överstekt kål – och en massa söt sirap som hindrar de goda smakerna från att blomma.

”Måste gå att göra godare” har jag tänkt i flera år. Och härom dagen gick jag loss i köket. Kokade kålblad, provstekte köttfärsfyllningen och gjorde glaze.

Här nedan ser du resultatet – en slags kåldolmar 2.0. Fyllig smak, fast kål och bara aningen honung som bryter mot lite chilihetta.

Det här behövs till 3 – 4 personer:
ca 16 blad savojkål
1 – 2 schalottenlökar
kallpressad rapsolja – eller olivolja eller smör
500 g blandfärs eller fläskfärs
1 liten kokt mosad potatis eller samma mängd potatismos
1 dl mjölk
½ dl ströbröd
1 ägg
1 msk ”champinjonsoja” eller ljus japansk soja
1 vitlöksklyfta, riven
lite salt, ca 1 tsk
rejält med svartpeppar

Glaze
3 msk kallpressad rapsolja eller olivolja
1 msk honung
cayennepeppar (eller chiliflakes) efter smak, kanske 1 tsk
några droppa soja

Lingon till maten. Osockrade om du frågar mig.

Gör så här:
Lossa bladen från kålhuvudet. Koka dem i lättsaltat vatten tills de är mjuka, ca 10 – 12 minuter. Skölj i kallt vatten och skär bort den tjocka bladnerven och finhacka dem, bladnerverna alltså.

Sätt ugnen på 200 grader. Skala och finhacka löken. Fräs lök och kålhack i olja eller smör tills löken är glansig.

Blanda mjölk och ströbröd med köttfärs, mosad potatis och lökhack (går lättast med händerna). Krydda med riven vitlök och soja. Knäck ner ägget och blanda.

Stek gärna ett prov och testa smaken. Förmodligen behövs mer salt och ganska rejält med svartpeppar.

Lägg ut kålbladen på en skärbräda. Klicka en dryg msk på varje blad. Rulla ihop till kålrullar – obs vik in kanterna först. Lägg dem i en stor oljad ugnsform med skarven nedåt. Droppa över lite olja. Salta & peppra.

Kör i ugnen i tills köttfärsen är tillagad, tar sådär 30 – 35 minuter.

Glaze: Blanda olja, honung och cayenne/chili. (Värm honungen lite om den inte är flytande). Pensla savojrullarna när ca 10 minuter återstår.

Hur det togs emot av resten av familjen? Man kan väl säga att det var tur att sonen inte var hemma, för han hade gått raka vägen till kylen och letat efter något annat att äta.

Men hustrun då, hon som tillhör innegänget i hard core-motståndet mot kål?

Hon tog en savojkålsrulle och så tog hon en till. Tittade upp och sade:

– Jag har aldrig gillat kåldolmar, men det här var ju gott.

Lövbiff på italienska – med tomatsås, parmaskinka & salvia

03 tisdag Mar 2020

Posted by in huvudrätt, mat, nötkött

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

Varför äter man inte lövbiff oftare? Gott och enkelt att variera, tillräckligt festligt för att funka en fredag – och till ett pris som inte skrämmer små barn.

Vi gjorde en italiensk variant med tomatsås och en fyllning med salvia och parmaskinka. Till biffarna åt vi salviastekt gnocchi, och i glasen fanns en skvätt Barolo-vin.

Och ja, vi njöt av att det var den sista fredagen i februari – och att arbetsveckan äntligen var över.

Det här behövs till 3 personer:
550 g lövbiff
2 – 3 salviablad per lövbiff
1 skiva parmaskinka per lövbiff
salt & svartpeppar
olivolja & smör
tandpetare i trä

gnocchi till 3 personer
salt
ett gäng salviablad
olivolja & smör

1 rödlök
olivolja
1 msk tomatpuré
salt & svartpeppar
1 burk hela tomater (eller krossade)
½ burk vatten
3 vitlöksklyftor
ca 1 tsk torkad timjan (eller 1 msk färsk)
ett gäng salviablad

Gör så här:
Börja med tomatsåsen. Skala och hacka lök och vitlök. Fräs löken glansig, tryck ner tomatpuré och fräs lite till. Krydda med salt & peppar. Klipp sönder tomaterna med en sax direkt i burken. Häll på tomater och vatten. Krydda med timjan och salvia. Låt såsen småkoka medan du gör gnocchi & lövbiff.

Koka gnocchin enligt anvisningar på paketet. Häll av kokvattnet och stek dem snabbt i smör & olivolja tillsammans med ett gäng salviablad.

Lägg 2 – 3 salviablad och 1 skiva parmaskinka på varje lövbiff. Vik ihop och fäst med en tandpetare. Stek på ganska bra värme 1 – 2 minuter per sida. Krydda med salt & svartpeppar.

Som du märker har jag snott idén till den här italienska lövbiffen från rätten saltimbocca. Den är gjord på kalvinnanlår, en styckningsdetalj som nästan inte finns i Sverige – och hittar du den, så brukar priset vara av det slag som faktiskt skrämmer små barn.

Saltimbocca ska koka upp i vitt vin, men en mustig tomatsås kändes bättre en dag när gräsmattan faktisk var pudrad av snö.

Vinjournalen – en liten guldgruva när det kommer till vin

29 lördag Feb 2020

Posted by in resor, vin, vinodling

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

Skärmklipp från Vinjournalen

Det är egentligen lite löjligt. Här säger jag att jag gillar vin och så säger jag att jag gillar Frankrike. Ändå tester jag sällan vin från nya regioner, utan håller mig till de upptrampade stigarna: Rhône, Provence, Alsace. Kanske en prisvärd Bordeaux någon gång.

Men härom veckan när jag travade runt på Bolaget så stod den bara där: en chardonnay från Jura och liksom krävde att jag skulle ta med den till kassan. Det gjorde jag också.

Ja, det klart jag betalde för den innan jag passerade dörren och blip-letade efter bilen. (En springnota har jag inte tagit sedan jag och en kompis var på KB i Stockholm för sådär en 37 år sedan).

Väl hemma blev jag nyfiken på vinet och regionen; jag googlade runt och hittade en massa bra saker om viner och druvor i Vinjournalen, medlemstidning för Munskänkarna. Jag kollade på matchning mat och vin, druvor och producenter (du vet hur det är: ska man slå upp ett ord i ett lexikon slutar det med 84 uppslagna ord och en trevlig halvtimme), och jag blev helt förälskad i en text om Jura.

Pittoreska vinbyar i utkanten av den bergskedja som bildar gräns mot Schweiz. Kuperade marker med snörräta vinodlingar och trevliga vinproducenter att besöka. Det var nära att jag tänkte ”Chefen och Coronaviruset, ta er i brasan. Jag ska till Jura”.

Så blev det – förstås – inte. Jag puttrar lydigt min bil till jobbet på dagarna och drömmer bara lite om den där vinresan till la France. Men en kul läsning, det hade jag.

Skulle du vara intresserad av att testa olika viner från samma druva, så är Vinjournalen en liten guldgruva. Texterna är skrivna av amatörer, men det kompenserar de med stor kunskap och en äkta kärlek till vinet. Och så har de noll snobbism.

Ett exempel är deras test av Pinot Noir (också en blind fläck för mig). Fyra personer provar 10 viner mellan 99 och 299 kronor. Då ingår både viner från Systemet och de som säljs på webben. Ja, och så ett boxvin från Nya Zeeland.

Så om du är nyfiken på vin och mat, druvor och vingårdar, testa gärna Vinjournalen. Det är bra konsumentjournalistik. Just det där som dagstidningarna borde ägna sig åt.

Chardonnayn från Jura får jag återkomma till, den står fortfarande obruten i köket.

Tortellinigratäng med tomat & mozzarella

25 tisdag Feb 2020

Posted by in huvudrätt, mat, pasta, vardagsmat, vegetariskt

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , ,

”Hmm, vad ska vi äta idag – det är en tanke som brukar komma på eftermiddagarna när jag scannar av Ica-butiken och tar en tur in i den lokala grönsaksaffären.

De flesta dagarna blir det något gott och annorlunda, för som matbloggare äter man ganska bra. På dagarna funderar man över vad det ska bli för middag – och på kvällarna äter man upp den.

Ofta låter man maten ta tid, och på helgerna tar man ut svängarna lite mer. Då kan man inspireras av mat från världen alla kockar – från den svenska husmanskosten återupptäckare Tore Wretman till det nya franska kökets Paul Bocuse.”

Tror du att det är så verkligheten ser ut har jag en liten rättelse: Just så är det inte i min vardag. Där händer det både nu och då att jag släpar mig hem från jobbet, ställer mig dumt stirrande rakt in i det halvtomma kylskåpet och tänker ”Vad fan ska vi ha för mat idag?”.

Sådana dagar är det bra att ha halvfabrikat som räddare i nöden. Särskilt en vanlig tisdag i februari när snödropparna lovar vår, men regnet piskar genom Göteborgsluften.

Det här behövs till 4 personer:
500 g färsk tortellini
2 pkt färdig tomatsås + kanske lite vatten
ev 1 vitlöksklyfta
1 mozzarella, 125 g

En sallad till gratängen eller kanske lite ruccola på toppen

Gör så här:
Sätt ugnen på 225 grader. Olja en ugnsform och lägg ner pastan. Häll över tomatsåsen och lite vatten om det behövs för att täcka tortellinin. Pressa ev ner en vitlöksklyfta. Riv eller bryt mozzarellan över. Kör i ugnen i ca 25 minuter.

Fixa salladen.

Okej, jag erkänner: den här maten kvalar inte in i kategorin maten-är-klar-på-fem-minuter. Men den sköter sig faktiskt själv i ugnen,och ger dig tid att göra alla de andra sakerna som måste bli klara.

Dessutom har jag en bekännelse till: jag har snott receptet från Ica Kvantums tidning Smak (för övrigt en bättre tidning än Buffé). Bara ändrat på några få saker.

Men det gör inte så mycket tycker jag; maten fyller sin funktion och man blir mätt och nöjd. Även om regnet piskar där ute.

Delas Saint-Esprit – välkomnande vin från Rhônedalen

20 torsdag Feb 2020

Posted by in rött vin, vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Viner kan verkligen vara olika. En del är ogina och otillgängliga som en gammal kärring som har suttit på glasberget ett helt liv. Det enda de kan göra är att fördöma andra.

Andra är vidöppna, men så överlastade att det är som när en pizza levereras med bacon, pesto, bearnaise och ägg. För mycket alltså.

Ett vin som trampar rätt i den här avvägningen är Delas Saint-Esprit Cotes-du-Rhône 2017 (rött, 110 kronor). Lukten är öppen och stor. Full med värme och mörka bär. lite fat och kryddighet från örter. Aningen pastilltoner far förbi min näsa.

Faktiskt får lukten mig att tänka på en varm sommardag i södra Frankrike. Kanske är det just de mörka bären och kryddigheten som drar iväg mina sinnen…

I munnen är det ett trevligt och ganska lättsamt vin som balanserar lite syra med aningen, aningen sötma från de mörka bären. Ganska slankt, men med en ryggrad av strävhet.

Det är ett vin som gjort för en fredagsbiff. Något att njuta av när arbetsveckan äntligen är över – och ”På spåret” ännu inte har hunnit sparka igång.