Ta vanlig torskfilé. Strö över lite dill och täck med gravad lax och skivad citron innan den får en tur in i ugnen.
Svårare än så är det inte att fixa lite guldkant på tillvaron.
Ja, det klart. Gör gärna en sås till maten. Blanda kall crème fraiche-sås med dill och citron. Klart!
Det här behövs till 3 personer: 450 g torskfilé olivolja 1/2 knippe dill salt & svartpeppar 150 g skivad, gravad lax 1 citron
Crème fraiche-sås 2 dl crème fraiche 1/2 knippe dill rivet skal från 1 citron salt & svartpeppar pressad citron, ett par klyftor
Gärna kokt potatis och stekta gröna ärtor till fisken
Gör så här: Sätt ugnen på 175 grader. Hacka dillen, riv skalet från 1 citron och skiva den.
Olja en ugnsform och lägg dit fisken. Salta & peppra, strö över hälften av dillen. Täck med gravad lax och den skivade citronen. Lägg ett bakplåtspapper över och kör formen i ugnen i 12 minuter.
Crème fraiche-sås. Blanda crème fraiche med resten av den hackad dillen och rivet citronskal. Salta & peppra. Pressa i så mycket citron som du vill ha. Börja med 1 – 2 klyftor och smaka dig fram.
Koka potatisen under tiden. Stek frysta ärtor i rapsolja tills de precis har tinat och blivit lite varma. Salta dem.
För några år sedan hade jag en gör-vad-du-vill-med-grönsakerna-men-slentriankoka-dem-inte-kampanj. Ärtor är ett av de tydligaste exemplen. Kokade blir de ganska smaklösa och tråkiga. Lätt stekta blir de spänstiga, söta och koncentrerade. En liten vardagsdelikatess.
Sällan har behovet av comfort food – mat som tröstar och värmer – varit större. Några timmar från Sveriges gräns pågår en fullkomligt obegripligt anfallskrig. Orkestrerad med en logik som man nog måste vara isolerad autokrat för att begripa.
Gör vad du kan. Skänk lite pengar till Ukraina. Gå ut på gatorna och protestera. Eller bed till din Gud – om du har någon – att detta vanvett snabbt får ett slut.
Och är du som jag, så längtar du efter mat som är motsatsen till denna världens idioti. Mat med varma, runda smaker. Mat som värmer när kvällarna blir kalla.
Mer tröstande mat än champinjonsoppan här nedan finns inte. Men vill du ha mer smak, testa den sydafrikanska kycklingcurryn. Full med milda, varma curry-toner.
Måndag:Pasta & tomatsås med röda linser Varm, fyllig och mättande. Den här vegetariska ”köttfärssåsen” har vad som krävs för en vardagsmiddag en av de första dagarna i mars.
Onsdag:Chicken Curry från Cape Malay-köket Cape Malay-köket är det fusionkök som uppstod när Indonesien mötte Indien och Europa i Kapprovinsen. Gott, varmt och ganska milt.
Torsdag:Champinjonsoppa – comfort food för höst & vinter Den här champinjonsoppan får 10 av 10 möjliga på en comfort food-skala. Gräddigt och lent, milt och varmt. Det är mat när världen utanför känns alltför jävlig.
Lördag:Pot au feu – med lammbog, rotsaker & dillmajonnäs Rotsaker och kött, dill och så lite syra. Det här är mat som din mormor kunde ha bjudit dig på – om hon använt vin i maten. Vill du vara strikt – använd kyckling istället för lamm.
I gryningen den 1 september 1939 påbörjade den tyska armén invasionen av det fredliga grannlandet Polen. I gryningen den 24 februari 2022 påbörjade den ryska armén invasionen av det fredliga grannlandet Ukraina.
Det var avskyvärt då. Och det är avskyvärt nu.
Det är till och med svårt att ta in – för första gången på 84 år är det storkrig i Europa. Män, kvinnor och barn flyr undan bomber. Vettskrämda människor hukar i skyddsrum och gömmer sig i jordkällare.
Allt för en nostalgisk och förryckt imperiedröm som hämtar sin näring ur historieböckernas berättelser om det ärorika Storryssland. En värld där man inte förhandlar med sina grannar om en gemensam framtid, utan bombar dem till underkastelse.
Det är inte mycket du och jag kan göra som enskilda människor. Men något kan vi faktiskt göra.
Vi kan göra som Göteborgs stad och hissa den ukrainska flaggan. Eller gå ut på gatan och demonstrera för fred. Kräva total idrottsbojkott av Ryssland eller skänka lite pengar till Röda Korset. Och inte minst: vi kan öppna våra hem – och våra hjärtan – för de ukrainska flyktingar som kommer att komma.
Som en hommage till Ukraina publicerar jag ett recept på soppan Soljanka. Jag har inte lagat den själv, receptet kommer i huvudsak från SVT. Men jag åt soljanka en gång på tyska Östersjökusten i före detta DDR.
Jag gillade verkligen soppan, och har ofta tänkt att jag skulle laga den. Det börjar nog bli dags nu.
Det här behövs till 3 – 4 personer: 500 g ben- och skinnfria fisktärningar, t ex lax och torsk 2 gula lökar 2 morötter 1 palsternacka 4 saltgurkor (om du vill) olja 2 msk tomatpuré 2 lagerblad malen svartpeppar eller ett litet gäng hela svartpepparkorn 1 l fiskbuljong, vatten + tärning eller fond 20 oliver (om du vill) 2 msk kapris + 2 msk kaprisspad 1 dl syltlök
Citronklyftor och crème fraiche
Gör så här: Skala och hacka löken. Skala och tärna morot, palsternacka och gurka.
Fräs löken i olja. Rör ner morot, palsternacka och tomatpuré (och gurka om du vill). Fräs en stund till.
Lägg i fisktärningar och häll i fiskbuljongen. Koka 15 minuter tills grönsakerna är nästan klara. Vänd ner fisktärningar, oliver, kapris och syltlök. Koka i 5 minuter på minsta möjliga värme.
Servera med citronklyftor och crème fraiche.
Men, invänder du kanske. Soljanka, det är väl en rysk soppa. Och visst finns soppan även i det stora landet i norr. Den kan också lagas på kött och på kål, och säkert på tusen andra sätt. Men enligt Wikipedia så finns ursprunget i 1600-talets Ukraina.
Vill du testa min variant på Soljanka, så hittar du receptet här.
Ibland har man tur – som när jag skulle göra den här torskpannan.
Jag hade läst om torsk och rotselleri i grädde eller crème fraiche, men när jag skulle laga maten hade receptet gått och gömt sig. Istället hittade jag en lime som låg på en hylla i kylen och såg övergiven ut.
Hmmm, tänkte jag, Lite syra skulle nog funka i torskpannan.
Så jag pressade ner en klyfta. Smakade. Och insåg att jag hittat två nya smakkompisar som trivs ihop. Timjan och lime gifter sig fint – kryddigheten hos bägge blir en smakbrygga som förenar syra och örter.
Det här behövs till 3 personer: 450 g torskfilé eller torskrygg (eller annan vit fisk) 400 g rotselleri 1 stor (banan)schalottenlök olja eller smör salt & svartpeppar 1/2 tsk torkad timjan 2 dl crème fraiche, 34 % 2 dl vatten 2 tsk fransk dijonsenap några klyftor pressad lime hackade örtkryddor (timjan, persilja, oregano) att strö över
Servering kokt potatis & limeklyftor
Gör så här: Skala och hacka löken. Skala och tärna rotselleri. Skär fisken i portionsbitar och krydda dem lätt med salt & svartpeppar.
Fräs löken i olja eller smör i en traktörpanna eller vid gryta. Lägg i rotselleri och fräs lite till. Krydda med salt, svartpeppar & timjan. Häll på crème fraiche, vatten och rör ner senap. Koka tills lök och rotselleri är klara, ca 15 minuter.
Lägg i fisken och låt grytan nästan-koka på lägsta värme. Kanske 5 minuter för torskfilé och 10 för torskrygg. Tryck lätt på fisken, när den skivar sig fint är den klar. Pressa ner lime och strö över örtkryddor.
Det här är en fyllig indisk gryta som funkar bra med quorn-bitar istället för kyckling. Kryddningen domineras av spiskummin, paprika och garam masala. Mycket smak och bara lite hetta, med andra ord.
Men det godaste är den lite syrliga tonen (som kanske kommer från yoghurt-marinaden). Smakmässigt blir det lite som när vinet lyfter maten – eller aningen lingonsylt piggar upp köttbullarna.
Testa så får du se.
Och bli inte rädd för den långa listan med ingredienser. Det är nästan bara kryddor – och skulle din kryddhylla vara lite tom så funkar det faktiskt bra utan till exempel malen koriander.
Det här behövs till 4 personer: 400 g quorn (eller kyckling) i bitar
Marinad 1 dl naturell yoghurt 1 tsk garam masala 1/2 tsk gurkmeja 1/2 tsk spiskummin 1/2 tsk malen koriander 1/2 tsk paprikapulver eller mild chili 1/2 tsk salt svartpeppar
Tomat- & gräddsås 1 gul lök 3 vitlöksklyftor 1 msk riven ingefära neutral olja 2 msk tomatpuré 1 tsk garam masala 1 tsk paprikapulver eller mild chili 1/2 tsk spiskummin 1/2 tsk gurkmeja salt & svartpeppar de marinerade quornbitarna 1 burk krossade tomater 1 dl vispgrädde
Och så ris till grytan
Gör så här: Tina quornbitarna. (Skär kycklingen i munsbitar). Blanda yoghurt och kryddor till marinaden. Vänd ner quorn (kyckling) och låt marinera i en timme.
Skala och riv ingefära och vitlök. Skala och hacka löken. Fräs den i olja i en stekgryta. Lägg ner tomatpuré, vitlök, ingefära och alla kryddorna. Låt allt fräsa så det luktar gott. Rör ner quornbitarna (kycklingbitarna) med sin marinad. Stek quorn, lök och kryddor en stund.
Häll i de krossade tomaterna och vispgrädde. Koka 20 minuter tills löken är genomkokt. (Om du använder kycklingen, så kolla att den är genomstekt).
Äntligen börjar ljuset återkomma till det här avlånga landet vid Polcirkeln. Ännu är det inte riktigt vår, men snödropparna har visat sina gröna blad i trädgården och på syrenen kommer det pyttesmå knoppar.
Dags för en ljummen sallad med lax och de apelsiner som fortfarande är saftiga och fräscha. Linser mättar bra och lägger sig liksom så där trevligt i magen. Men koka egna om du har tid – särskilt belugalinser är bara så mycket godare än de där färdiga på tetra.
Det här behövs till 2 – 3 personer: 300 g lax, skinn och benfri olivolja salt & svartpeppar 3,5 dl kokta linser (ca 1 dryg dl okokta) 1/2 huvud romansallad 1/2 rödlök 1 näve valnötter 1 apelsin
Vinägrett 2 delar olivolja 1 del vit balsamvinäger lite salt & svartpeppar
Gör så här: Tina laxen om den är fryst. Skär bort skinnet (se nedan) och skär fisken i kuber. Stek i olja, salta & peppra.
Koka linserna i saltat vatten och låt svalna lite i kokvattnet innan du häller av dem.
Skölj och strimla salladen. Skala löken och skiva den tunt. (Går enklast med mandolin). Grovhacka valnötterna. Skala apelsinen och skär den i skivor.
Lägg upp på ett fat. Börja med sallad och linser. Toppa med rödlök, valnötter, lax och apelsin.
Blanda vinägretten.
Våga vägra tråkig lax. Den lax som man köper i frysdisken är sällan någon höjdare. Köp istället hel laxfilé när det är extrapris. Skär i lagom middagsbitar och frys ner det som inte går åt. (Av någon anledning är egenfryst fisk mycket godare.)
När du skär bort skinnet är det smart att ha en böjlig filékniv. Ta tag i stjärtfenan och gör ett snitt mellan skinnet och fiskköttet. Håll fast i stjärtbiten och böj/tryck kniven nedåt medan du skär upp mot huvudändan.
Som du anar så brukar jag kika efter franska recept ibland. Inte minst när det lilla ordet provençale finns med. Det indikerar tomatsås, örtkryddor och grönsaker.
Här har jag gjort en ”provençalsk” kycklinggryta, men jag har fuskat lite. Istället för en bouquet garni – örtkryddor ihopbundna till en bukett – så har jag använda torkade kryddor. Men det gör inget, grytan blir god och fyllig ändå.
Sönderkokt squash är jag ingen fan av, så här har jag kryddad den och snabbt stekt den på ganska hög värme – och sedan bara låtit den få ett snabbt dopp i grytan.
Squash som är al dente, men har fått lite stekyta. Det är mer smak, det.
Det här behövs till 3 personer: 800 – 900 g kycklingben olivolja salt & svartpeppar 1 tsk torkad timjan (eller 1 msk färsk, hackad) 2 bananschalottenlökar (eller 1 gul lök) 1 msk tomatpuré 1 burk krossade tomater 1/2 burk vatten 2 lagerblad 2 vitlöksklyftor, skalade 1 röd eller gul paprika 1 liten squash (ca 250g) 1/2 bunt persilja, hackad oregano efter smak, färsk hackad eller torkad
Ris (gärna fullkornsris) till kycklinggrytan – eller bara ett gott bröd
Gör så här: Skala och hacka löken. Dela, kärna ur och tärna paprikan. Tärna squashen.
Hetta upp olja i en stor, tjockbottnad gryta. Fräs kycklingbenen tills de börjar få färg. Krydda med salt, peppar & timjan. Rör ner hackad lök och tomatpuré. Fräs lite till och häll sedan i de krossade tomaterna och vattnet. Pressa ner vitlöken, lägg i lagerbladen och låt gryta koka i ca 30 minuter.
Efter halva tiden lägger du i paprikan.
När det återstår en 5 – 8 minuter: stek squashen i en panna med olja. Ha ganska hög värme och rör inte för ofta. Krydda med salt, peppar & timjan. Rör ner squashen, hackad persilja och oregano i gryta. Koka upp grytan.
Justera smaksättningen och kolla så kycklingen är färdig, d v s inte röd eller blodig vid benet.
Det finns en smakbrytning i svensk matlagning som är helt outstanding: Fräsch sötma som samspelar med aningen syra – och gärna lite dill.
Nu snackar vi inte om bruna bönor där någon hällt i hela sockerpaketet. Inte heller om russintung Blossa-glögg.
Nej, vi snackar om den här grytan med lamm och grönsaker. Rotfrukterna ger ifrån sig lite sötma när de får koka länge på spisen. Lite pressad citron ger fräschör och när smaklökarna hittar dillen, då vibrerar de av glädje.
Jag tycker helt enkelt att det är förbannat gott.
Men det är ett ovanligt ungefärligt recept, för jag fick smaka mig fram till rätt smak – och min idé om dillemulsion, den gick åt helvete. Men mer om det efter receptet.
Det här behövs till 4 personer: 600 g grytbitar av benfri lammbog eller annat kött att koka vatten 1 lök & 1 morot, skalade 1 dl vitt, torrt vin 2 vitlöksklyftor, rivna 4 – 5 dillkvistar drygt 1 tsk salt knappt 1 tsk hel svartpeppar 3 – 4 morötter 6 – 7 potatisar 3 – 4 gulbetor ca 8 schalottenlökar ett par pressade citronklyftor (bara juicen) hackad dill
Dillmajonnäs (med ganska ungefärliga mått) 1/2 – 1 dl majonnäs ca 1/2 dl crème fraiche 1/2 vitlöksklyfta lite salt & svartpeppar lite fransk dijonsenap aningen cayennepeppar hackad dill (1/2 knippe, kanske)
Gör så här: Skala den första löken och moroten, skär de ev i mindre bitar.
Lägg köttet i en stor gryta. Täck med vatten. Låt grytan koka upp och stormkoka i några minuter. Häll av vattnet, skölj köttet och grytan. (På så sätt slipper du där med skeden och ta bort skummet som bildas.
Ställ tillbaka grytan på spisen. Lägg i köttet och täck med vatten och vin. Lägg ner lök och morot. Krydda med salt och hela svartpepparkorn, den rivna vitlöken och dillkvistar.
Låt grytan koka i en dryg timme. Skala och skär gulbetor, potatis och morot i kvartar eller mindre bitar. Lägg ner gulbetorna i grytan när den har kokat i 25 minuter, morötterna efter 35 minuter och potatis efter 40 – 45 minuter.
Låt grytan koka till dess alla grönsaker är färdigkokta. Rör ner hackad dill och pressa i citron. Smaka av grytan? Lite mer salt, kanske?
Dillmajonnäs. Blanda majonnäsen med hackad dill och crème fraiche. Pressa i vitlök, krydda med salt & peppar samt aningen cayenne. Rör ner hackad dill och smaka dig fram till rätt smak.
Och så det där med dillemulsionen. Jag har några matskribenter som jag tror på, en av dem är Jens Linder i DN. Hans texter är nästan alltid intressanta och han publicerar bra och användbara recept.
Förra helgen skrev han om matsvinnet och vad man kan göra med det. Ett av de mer fantasifulla recepten var Friterade skal och persiljeemulsion med förslag på friterade potatisskal och en ”majonnäs” utan äggula. Man bara trycker ner persiljan (eller andra örter) och kryddor i mixern. Kör några varv och så droppar man i olja när mixern går. Och sedan ska man stå där med en ”majonnäs”.
Värt att testa, tänkte jag. Drog fram mixern/blendern. Stoppade ner dill och mjölk och kryddor. Mixade till en slät ”massa”, helt enligt Jens Linders visdom.
Det funkade, så jag droppade i en enda droppa olja och körde några varv med mixern. Droppade i en droppe till och mixade. Så där höll jag – tills jag insåg att jag gjorde dillvälling.
Det var en trött blandning av olja, mjölk, dill och kryddor. Men inte fan var det någon emulsion eller ”majonnäs”.
Så jag fick gå över till plan B. Blandade majonnäs med dill och kryddor. Men då var jag lite för trött – och kanske en aning sur – för att skriva upp exakta mått.
De här provençalska svampbiffarna är lena som en försommarbris. Men de har ändå en hög och tydlig champinjonsmak. Tillsammans med tomatsåsen blev det en kombo som fick mina smakreceptorer att glatt skutta omkring i munnen och be om mer.
Men – och det ska sägas som en varning på en gång – det var nästan omöjligt att få biffarna att hålla ihop. Helst ville de flyta ut och bli till en vegetarisk svampfärssås. Klart mycket pill, alltså.
Nästa gång testar jag nog med en mer grovmalen svampfärs, tar med lite vetemjöl i färsen och så kramar jag ur det blötlagda brödet lite mer. Vi får väl se om det funkar bättre då.
Eller så har kanske du lite tips och trix om hur man får vegobiffar att hålla ihop?
Det här behövs till 3 personer: 400 g champinjoner 1 – 2 schalottenlökar 2 vitlöksklyftor 3 skivor vitt (surdegs)bröd + lite mjölk (eller växtbaserad) ½ knippe (blad)persilja 1 msk crème fraiche (eller växtbaserad) salt & svartpeppar vetemjöl olivolja
Tomatsåsen 1 gul lök olivolja 1/2 msk tomatpuré salt & svartpeppar 1 tsk torkad timjan (eller färsk, hackad) 1 burk krossade tomater 1/2 burk vatten 2 vitlöksklyftor, rivna
Ris eller pasta (gärna fullkorn) till svampbiffarna
Gör så här: Börja med tomatsåsen. Skala och hacka löken. Fräs löken i olja. Tryck ner tomatpuré, krydda med salt, peppar & timjan. Fräs lite till. Häll i krossade tomater och vatten. Skrapa mer den rivna vitlöken. Låt såsen koka medan du gör svampbullarna.
Svampbiffar. Ta bort kanterna från brödet och låt det ligga i lite mjölk (eller växtbaserat alternativ) så det mjuknar. Strimla persiljan.
Skala och hacka löken. Skölj/torka av svampen och grovhacka den. Fräs först löken i olja. Lägg ner svampen och fräs tills vätskan kokat in. Salta & peppra.
Lägg svamp, lök och persilja i en mixer/matberedare tillsammans med riven vitlök och crème fraiche. Krama ur brödet och lägg det i svampblandningen. Mixa till en grov puré, som köttfärs ungefär. Smaka av med salt & peppar så det blir en fyllig smak.
Häll ut vetemjöl på ett fat för att ”mjöla” svampbiffara. Ta kallt vatten på händerna och forma biffar som du vänder i vetemjöl och sedan steker i olja. Lägg ner biffarna i tomatsåsen och låt dem koka färdigt.
Det här är mat som gör gott i magen en fredag. Saftiga skivor av tonfisk som marinerats i citron och örtkryddor. Varit en snabb vända på grillen – eller i stekpannan så här års. Nästan helt genomstekta men ändå saftiga.
Och en tomatsås som har lånat drag av den italienska grönsaksröran Caponata. Alltså en sås med sötma från tomater och aningen socker – och ryggrad av citron och kapris.
Timjanskryddade potatisklyftor och grönsaker direkt från ugnen. Och i glaset, lite vitt vin.
Jodå. Nu är det fredag på riktigt.
Det här behövs till 2 personer: 2 skivor tonfisk (kanske lite tjockare än vanligt) 4 msk (0,6 dl) olivolja 1/2 kruka oregano, hackad 1 vitlöksklyfta, riven 1/2 citron, rivet skal + pressad juice salt & svartpeppar
Timjanskryddad potatis 500 g fast (eko)potatis, eller potatis + andra rotsaker olivolja salt 1 tsk torkad timjan
Gör så här: Sätt ugnen på 225 grader.
Marinera fisken. Blanda olja med hackad oregano, riven vitlök, citronskal & citronjuice. Lägg ner fisken och låt den marinera medan du förbereder det andra.
Potatisen. Skölj den och skär i kvartar (ekopotatis med tunt skal behöver inte skalas). Koka upp potatisen och låt den koka 1 minut. Häll av och lägg den i en oljad ugnsform. Skala ev andra rotsaker, skär dem i klyftor och lägg dem i ugnsformen. Salta lätt och stänk över lite mer olja. Kör i ugnen i ca 35 – 40 minuter. Rör om ibland. Lägg i timjan när kanske 10 minuter återstår. Smula över flingsalt.
Tomatsåsen. Skala och hacka löken. Fräs den i olja. Krydda med salt & peppar. Häll av spadet från tomaterna och lägg tomathacket i kastrullen. Ha i riven vitlök, vitt vin, kapris, skal och juice från citronen. Låt såsen koka medan allt annat får gå färdigt. Lägg i örtkryddorna mot slutet. Smaka till sist av med så mycket socker som just du vill ha.
Tonfisken. Skrapa av fiskbitarna och lägg dem i en varm stekpanna med olja – eller i en grillpanna – eller grilla dem på utegrillen när det blivit varmare ute. Salta & peppra. Stek dem på ganska bra värme i ca 1,5 – 2 minuter per sida. Stek inte för länge, då blir de torra och trista.
Det här är inte ett recept jag har hittat på helt själv. Inspirationen kommer från Karins spis, en klart trevlig blogg med ett recept på Grillad tonfisk med vitlök, tomat, kapris och oliver och Stefanos potatis. Jag får väl erkänna att jag förenklat det lite – och så har jag uteslutit oliverna från tomatsåsen. Annars skulle jag få en sur hustru.
Och det vill man ju inte ha, så här när det är fredagskväll.
Vin, mat, Alsace 