Det finns maträtter jag nästan inte kan äta. Inte för att de skulle vara dåliga eller för att jag ogillar dem. Utan bara för att jag är så fruktansvärt trött på dem.

Så är det med spaghetti carbonara. För det var en av de maträtter som 27-åringen – alltså sonen – bestämde att familjen skulle ha till middag – så där en 2 – 3 gånger i månaden.

Och det kan man äta, en månad eller två. Men när menyn ser ut så i 15 år då går mina smaklökar i strejk och skriker ”Basta! Nu får det fan vara nog”.

Tur då att man kan gulla lite med smaklökarna och byta ut bacon mot lax. Genast har man en maträtt som känns ny, fräsch och god.

Det här behövs till 2 personer:
200 g fettucini eller annan pasta
300 g lax i kuber
olivolja
salt & svartpeppar
ca 130 g spenat
1 helt ägg + 2 äggulor
ca 1,5 dl riven parmesan eller grana padano
ca 1,5 dl av pastans kokvatten

Servering
kanske lite mer ost att riva över

Gör gärna så här:
Förberedelse. Tina fisken om den är fryst. Skär i kuber. Blanda 1 helt ägg och 2 äggulor, och vispa lätt med en gaffel. Riv osten.

Pastan. Koka pastan al dente, och häll av den. Men spara pastavatten!

Såsen. Stek laxen i olja på ganska bra värme, så den får lite stekyta. Salta & peppra.

Häll en skvätt olja i pastagrytan. Stek spenaten tills den faller ihop och det mesta av vätskan har förångats. Salta & peppra. Tillsätt den kokta pastan och laxen. Rör ner äggblandningen, osten och pastavattnet. Värm försiktigt så att pastan blir krämig.

Kvarna över lite mer svartpeppar, om du vill.

Man ska vara lite försiktig med odlad norsk lax. Den lever på fisk från Östersjön, och bidrar på så sätt till utfiskningen av det baltiska innanhavet.

Men om du nu ändå köper den laxen, se till att köpa färsk fisk. Den säljs ofta som hel sida till ett pris som går att leva med.

När man kommer hem med laxsidan tar man en sax och klipper den i lagom bitar. Stoppar dem i frysen – och då har man en fisk som smakar oändligt mycket mer än de taniga bitar som ligger färdigskurna i frysdisken.