Att dricka ett vin är ibland som att stiga in i en hel värld. Just så var det för mig när jag stack ner näsan i ett glas med Puy chéri 2025 (95 kronor, rosé).

Det första jag tänkte var ”smultron”, och kände hur sommarängen med bären omslöt mig. Jag frågade hustrun vad hon tyckte det luktade.

”Smultron”, svarade hon snabbt.

Visst, vi hittade toner av örtkryddor och bär. Och när man tog en sipp så fanns en liten, liten uppstramning i eftersmaken.

Men smultron och sommar dominerade, så där satt vi vid det rustika slagbordet och drömde oss bort till solvarma dagar. Vi sparade lite på flaskan så den fick hänga med på en middag med stekta laxkotletter och dagen efter drack vi ett glas till ugnsbakad fisk med fänkål, tomat & oliver.

Puy chéri ställde villigt upp på bägge dagarna, för det är ett vin som ligger i rosévinernas mittfåra. Gjort för att passa de flesta och det mesta.

Vill man vara lite vanvördig kan man kalla det för rosévinets svar på VW Golf. Det är inte menat som en elakhet, vi har själva en gasdriven Golf. Mer är det en beskrivning av något som ställer upp och levererar tillräckligt mycket för de flesta.

Och det är faktiskt inte det sämsta.